Tuggumipop och sömnbrist.

Jag provar nåt nytt - egna titlar, istället för citat. Det är jobbigt att leta upp citat, oftast är de totalt irrelevanta för det är svår att hitta texter som passar till dagens händelser (eller bist på händelser i vissa fall), även om det finns massvis med bra texter att relatera till.

Idag har varit en relativt seg dag. Jag sov fyra timmar inatt, vilket gör att jag varit trött hela dagen. Från det att jag gick upp och snabb-fixade mig att få skjuts av morsan till Tollarp tills nu.

På bussen upptäckte jag hur lite jag förstod av en av texterna jag skulle redovisa, samt att jag glömt mina hörlurar - men fått med mig min Ipod. Ibland har man inte alla indianer i kanoten, så att säga. (Ett av många favorituttryck av gamla fula uttryck - tillsammans med uttryck som "kors i taket", "gud i london", "baskemig", "minsann", "för hildegard", "för skjutton gubbar", "för tusan", "järnspikar" osv, osv. Listan kan göras lång! Kontentan är i alla fall att sådana uttryck är ytterst komiska! Eller som jag nog hade sagt i vardagsspråk: "asroliga!")

Så jag fick lyssna på P1, svensk public service när den är som tråkigast. Bara pensionärer lyssnar på P1? Men fick lyssna på lite nyheter, det är bra att hålla koll! Vilket för mig osökt (eller långsökt?) till tuggumipop.

På P1 spelades den klyschiga poplåten Love Song, av Taylor Swift. Denna tuggumipop-låt fastnar likt tuggumi under skon, och oavsett hur mycket du försöker är det omöjligt att skrapa bort den från hjärnbalken. Den fastnar. Så den har jag haft på hjärnan hela dagen.

Jag rättfärdigar det hela med att Youtube-kändisen Dave Days har gjort en jäkligt bra pop-rockversion av låten, som ni kan lyssna på nedan. Det är den versionen jag tänker på när jag hör låten, och därför lite motvilligt tycker att den är bra. Emedan pop versionen är plågsamt klyschig och "poppig", är poppuuk versionen mycket mer awesome och låten är essentiellt ganska bra. De flesta poplåtar kan nog göras om till bra låtar med lite elgitarr med tre-akords riff och snabba trumbeat á la punk rock. Därav blir det en jävligt bra pop-punk låt och kan klassas som awesome!

Samma sak gäller popcovers som I Don't Wanna Miss A Thing, Glory of Love, My Heart Will Go On (kliché, men awesome som cover av (pop)punk bandet A New Found Glory), samt många låtar av coverbandet Me First And The Gimmie Gimmies.

Hur som helst så saknade jag min Ipod nåt oehört på bussen och plågades av denna popklyscha som fastnat på hjärnan.

Imorse vid tio skulle vi haft "informationssök" på bilbioteket, men ingen kom. Så jag fick en personlig genomgång av mycket jag redan visste. Och bibliotekarien var en 50-60årig dinosaurie, som mycket pedagogiskt förklarade allting ingående som om jag vore efterbliiven. Kanske kändes det bara så eftersom informationen om hur man söker information på databaser och på biblioteket liknade den vi hade i grundkursen i höstas. Jag ville bara att hon skulle sluta prata. Men jag fick ut en del av det också, lite nyttiga tips och info, som visserligen kunde getts på en halvtimme istället för två timmar - mycket var som sagt saker jag redan visste.

Därefter sökte jag upp mitt favoritställe i Lund, ett litet hamburgarställe på Saluhallen. Jättegoda hamburgare, eller åtminstonde mindes jag det så. Jag tyckte att någonting smakade underligt idag, dressingen misstänker jag. Eller kaninmaten. Jag skyller allt på grönsakerna! Men det var gott i alla fall. Där satt jag och tryckte i mig en fet hamburgare, sen satte tog jag fram min "highlighter" (vad heter det på svenska? Finns det någon motsvarighet?) och försökte få fram kontentan av texterna jag läst och skulle redovisa. Den ena texten gick bra, den andra förstod jag inte. Där satt jag i alla fall, och åt pommes och markerade med min gula "highlight"-penna.

För första gången i vad jag tror är världshistorien (okej, kanske något radikalt, men på väldigt, väldigt länge! Typ sen jag bytte upp mig från barnmenyer till "riktiga") så orkade jag inte ett helt meal. Jag fick slänge lite pommes, det gjorde ont i hjärtat. Synd på så god mat! Jag skyller på att det var väldigt mycket mat för 52 kronor (90 grammare med allt på, ganska stor, samt massa pommes!)!

Därefter lunkade jag lite motvilligt, efter att ha läst metro och tittat in på Carlings för att se om där fanns något fint (tycker bättre om Carlings i Kristianstad dock) tillbaka till vår byggnad, SOL (centrum för Språk och Litteratur), efter en liten omväg förbi statsvetenskapliga fakulteten samt Teologicum (är väl där alla teologer hänger). Vet inte riktigt hur jag tog mig dit, jag bara strosade så långsamt tillbaka och så plötsligt var jag där och fick bilder av mig i en Bad Religion-tröja versus kristna teologer. Ganska komisk tanke!

Föreläsnignen gick sådär, lite opepp att jag inte förstod en av texterna samt att jag var så trött att jag kunde dö. När den äntligen var slut försökte jag förgäves hitta en bok - när man är övertrött känns bibliotekets system ganska ologiskt och förvirrande, trots att bibliotekarien babblat om det för bara några timmar sedan. Symptomen av övertrötthet har jag kommit fram till är rätt likt en lyckad fylla: Nedsatt tankeförmåga och yrsel. Fast minus dopaminkicken.


Imorgon blir det att vara hemma och förhoppningsvis komma någonstans med min uppgift. Komiskt att jag övervägde att strunta i morgondagens föreläsning och fick ett mail av en kurskamrat om just att skippa den, pga att hon inte hann och inte förstod texten och undrade hur andra skulle göra. Ungefär vad jag kände också. Så det känns lite rättfärdigat i alla fall. Jag måste ju hinna arbeta på examinationsuppgiften, tänker jag. *Uppdate - ser ut som tre av fem skubbar. Nog med anledning för min del. * (Ja, jag vet lite dåligt av mig, men vad fan. Nog med moraltjafset!)


Här är Dave Days version av tidigare nämda låt:


Dave Days - Love Story