lördag 30 oktober 2010

Jag vet, jag vet precis hur, jag flyger över eran mur.

Låten har ingenting med nånting att göra egentligen, mer än att varje gång jag hör Die Mauer på Bandit eller nån annanstans så blir jag i extas. Den är så JÄVLA bra!!

Ja, ni märker själva... Hur som helst!


Min helg har varit ytterst händelselös, igår skrev jag tenta (den känns klar nu, syrran ska bara läsa den!) och kvällen spenderades med en påse chips, en powerking, två filmer och lite hostmedicin. Jag var nerbäddad halvsittandes i min säng, med fötterna på min stol och hade täcket runt mig som en kokong. Ganska mysigt, trots allt!

Jag kände mig på bättre humör och sådär sprudlande pigg ett tag - ni vet den här rastlösa glada känslan när man börjar bli frisk? Men det var kanske koffeinet, för sen blev jag hur varm som helst (het är jag alltid! HAHA.) och började undra ifall jag hade feber.

Resterande av dagen kommer att spenderas med världens tråkigaste kurslitteratur och sen ikväll ska jag iväg på fest - vilket känns mindre bra när man är sjuk, kanske. Dock kan ni vara lugna, jag kommer att köra ut dit i ödemarken för annars hade jag inte kommit hem, tror jag. Så inte en droppe alkohol kommer att förtäras.

Antagligen kommer jag att köpa nån lättöl och energidryck att dricka ikväll, mest för att ha nåt i handen, nåt att dricka. Ja, det lugnar mig. Nej, det är inget fel på mig, jag blir bara rastlös och nervös på att inte dricka på fest. Låter bra, right?

Jag kommer dessutom inte att känna någon där, eller knappt. Känner ju Natta samt Maja, twinsen, Jacob.. Ja, En handfull människor, som blir en bråkdel av alla som kommer, men trots allt. Det kan komma allt mellan trettio och femtio pers ikväll, har jag hört. Det enda problemet är att jag är fruktansvärt blyg. Speciellt när jag till råga på allt är nykter! Får väl svälja min sociala fobi ikväll och försöka ha trevligt i alla fall?

Natta, förlåt att jag inte är mer pepp inför din fest. Känner mig inte helt kry.

tisdag 26 oktober 2010

To the merry-go-round and round...

Hej på er.


Idag blir det ett negativt inlägg. Eller ett fundersamt inlägg.. Jag funderar på ifall jag är på väg längs rätt väg i livet, nämligen.

Jag vet vart jag vill, lite grovt jag vill syssla med journalistik - helst nischat till musik, men jag är osäker på hur jag tar mig dit. Enda vägen dit är genom en helvetiskt massa studerande, men jag känner att min ork är helt slut.


Nog för att de första tio åren inte var speciellt ansträngande, men jag har trots allt gått i skolan sen jag var sex år gammal. Jag gjorde misstaget att gå direkt från gymnasiestudier till universitets studier, med en lång väg framför mig (först att skramla ihop lite högskolepoäng och sedan att söka in till journalistprogrammet).

Jag är inte helt säker på ifall detta är vägen jag vill ta i livet, det känns som en enda uppförsbacke som blir brantare och brantare. Jag är nog inte lycklig som det är nu. Dess motsats, olycklig, känns drastisk att säga. Men kanske är jag det?

Det och en del andra faktorer kan förklara helgens incident (en mycket misslyckad fest, låt oss lämna det vid det) och senaste tentans resultat - Icke Godkänt. Det ska inte vara så här påtvingat och påklistrat. Jag vill studera för att jag vill studera, inte för att jag MÅSTE och förväntas att göra det. Detta är något jag tagit upp många gånger tidigare, men denna gången är det värre än någonsin. Jag orkar inte mer...

Dessutom har en gammal kurskamrat, Micaela satt lite myror i huvudet på mig, eftersom hon anser att jag är galen som gått direkt från gymnasiet till att studera på universitet och att det inte är konstigt att jag är skoltrött. Det är fan sant. "Man kan inte plugga 20 år på raken - och göra det bra." skrev hon till mig. Hon föreslog att resa och jobba - och en utlandsresa vore precis vad jag behöver. Att komma bort ifrån allt och göra nåt annat än att plugga. Kanske läsa lite på egenhand ifall jag får lusten. Men endast ifall jag vill.


Även Natta har satt lite myror i huvudet på mig (känn inga skuldkänslor, det grundar sig egentligen i vad jag känner. Se det hellre som nåt positivt att jag kommit till bättre insikt med vad jag vill) med sitt snack om resande och volontärarbete och sånt hon tydligen ville hitta på efter gymnasiet. 


Så nu funderar jag på våren, hur jag ska göra och vad jag ska sysselsätta mig med. Ifall man eventuellt kan få ett jobb och riskerna med att hoppa av innan man vet fall man kan få ett. Men det får jag fundera mer på sen för nu ska jag äta.

torsdag 21 oktober 2010

Hey it's me again...

...Plain to see again"  (Cheap Trick - Voices)


Inte riktigt min stil att citera Cheap Trick, de känns lite klyschiga. Men har nyligen gjort en ny lista (jag gör väldigt många listor känner jag) med rockballader.

Anyway. Jag har inte uppdaterat er på ett tag på grund av bristande motivation. Jag går igenom samma fas som varje höst, brist på motivation, trötthet och höstdeppande. Nu är det dessutom påtagligt mörkare utomhus, för att inte tala om SVINKALLT.

Det snöade inatt och imorse när jag gick upp var det till och med minusgrader (okej, en halv minusgrad men ändå!). Och nej, idag gick jag inte upp vid lunch, utan vid halv nio släpade jag mig upp och skyndade för att hinna duscha och skrapa rutorna på bilen, samt slänga ihop frukost att ta med. Att skrapa rutorna är dock ett helvete som tog tio minuter, varpå jag gick in igen med stelfrusna händer och drack kaffe. Ja, jag vet, jag är alltid försenad, men det väsentliga finns på powerpoint-presentationerna som finns på kurshemsidan, så vad fan.

Men jag måste försöka bli bättre på att gå upp på morgonen, och det blir inte lättare av att det är mörkt när man ska gå upp - kroppen tror nog att det fortfarande är natt. "Vafaan väcker du mig för, det är natt, kolla. Strunt nu i detdär och sov en stund till". Så säger åtminstone min kropp.

Förresten, på tal om något helt annat, så skrev jag aldrig om min fest. Det är svårt att sätta ord på så mycket awesomeness när man dessutom är bakfull men kan sammanfattas som följer:

Mycket kul folk, en halv flaska Captain Morgan, lite Malibu samt öl och grogg man blev bjuden på. Farligt! Det blev en del, oavsett om jag ville det eller ej. Folk bjöd på öl och grogg och nån kom med en ölflaska och tryckte upp den i mitt ansikte - det var bara att dricka. Mycket kul presenter - en kaffemaskin, en AC/DC-mugg, boken The Game, nitarmband, en tröja och en knapp där det stod "Världens Bästa Mamma". Hahaha. Jag fick mellan fem och tio (gillar spannet fem till tio, det funkar till det mesta) bitch-slaps, varav samtliga utom en var från en mycket Natta. Elaka kvinna. Maja lappa till mig en gång för att jag kastade tillbaks ölburken hon kastat i huvudet på mig. För så fungerar kvinnor tydligen....

Jag fick även världens mest obehagliga lapdance, då majoriteten av de som tryckte sig mot mig var killar. Tack för den överraskningen Maja! Haha. Dock hade den mycket trevliga stunder med, som när Natta och Maja hånglade.. Host. Glodde inte eller så, nej. Men att mina killpolare tryckte sina skrev mot mig, medan jag blev fasthålld, sittandes försvarlös och skrikandes - DET kunde jag varit utan.

Festen var lyckad i alla fall - jag har bara fått positiva kommentarer och alla verkar ha haft jävligt kul och då har man väl lyckats?


Allt tänk på och förväntan inför min fest tycks dock ha gett avtryck på mina studier, eftersom min tenta inte gick vidare bra alls. Fattar inte, jag hade mer skit att tänka på förra hösten och då gick det ändå bra med studierna. Ingen logik alls?  Tyckte dock att han hade jävligt höga krav, jämfört med tidigare lärare (professorer? hur ska man benämna sina föreläsare egentligen?). Min första kuggade tenta, känns inte alls bra...Nu måste jag försöka komma på hur jag förklarar mer utförligt utan att överskrida fyra sidor, för tydligen tog jag lite för mycket för givet. Det blir ett helvete. Jävla skit alltså. Jag som har en till tenta snart.

torsdag 14 oktober 2010

Peppen?

Idag börjar det kännas, peppen alltså.

Har varit och kollat in lokalen idag, har inte varit där på tio år eller något. Så idag var jag där, men PRO (pensionärernas riksförbund) behövde nykeln till nåt möte ikväll. Hahaha. De verkade lagom skeptiska dessutom, men de har ingen talan i vem som får hyra lokalen, så. 

Basen dunkar redan, fast på mitt lilla rum endast än så länge. Vet inte riktigt hur jag ska göra, har lite problem med musiken, har spotify premium - men på den stationära datorn.. Trodde det gällde vart man än logga in, men icke. Så jag funderar på att dra dit den, men skulle nåt hända med min älskade dator...haha. En nörd utan dator, det funkar ju inte. Men det fixar sig. Negativt med Spotify är dock att folk byter hela förbannade tiden. Men med premium kan man ha offline-mode och bara ett fåtal listor, för att minimera jobbiga byten?

Nåja, det ska vi lösa. Frågan är bara hur jag ska lyckas plugga, när jag har så mycket pepp-energi att jag inte kan sitta still. Samt hur jag ska lyckas gå upp och städa dagen efter - samt ha lokalen klar till klockan tolv. Uuuh. Det är en ännu större fråga.

"Känner ingen ånger, jag känner ingen ånger."

Maskinen är så jävla pepp, jag ska fan festa ångerslöst som om det inte fanns nån morgondag i alla fall, det ska bli fett! Hur mycket sömn jag får och hur väl jag mår dagen efter, det återstår att se, så förvänta er inga inlägg i helgen, haha.

tisdag 12 oktober 2010

Sjukt trött, men nöjd.

Åh vad trött jag är, har äntligen tränat idag och gjort upp för en helgs latande. Jag skulle tränat igår, men orkade inte, så jag låg efter.

Därför bestämde jag mig för att sammanfoga två pass (ben och bröst/biceps) till tre timmar (!) långt gymmande. Det var skönt att träna igen och jag tycker det går bättre och är roligare nu, gött! Kändes pepp att träna idag, faktiskt. Jävligt pepp!

Resultatet är dock att jag går som en hjulbent biker uppför trapporna (och det är en plåga att gå upp för dem) samt att jag tycker att bara lyfta armen högre än brösthöjd är en ansträngning. Så det ska vara!

Ska man nu behöva plugga, när man är så här trött? Ja,  det får jag väl göra, om jag ska hinna. Har festarrangerande att ta tag i på torsdag, samt fika med Natta imorgon... Och jag är bäst på att undvika att plugga. Så om det ska hinnas med så får jag åtminstonde läsa inledningen (eller ett par sidor in) ikväll. En start, åtminstone? Sen lite imorgon. Usch, bara att tänka på plugg gör mig - om möjligt - ännu tröttare.

GÄSP. Jag orkar inte, insåg när jag pratade med min moster som ringde nyss hur jäkla trött eller drogad jag lät. "Väckte jag dig?" frågade hon, haha.

Sen går ju American Pie - The Naked Mile på Tv6. Jag har sett den ett par gånger, och det är inte de äkta American Pie (1-3) med självaste Stiffler, men trots allt jävligt rolig! Bud på att se den, sen! Nu måste jag plugga. Får stänga ner msn, annars blir det inget gjort?

måndag 11 oktober 2010

Uhm....`?

Dags att tråka ut er med ett inlägg... Sorry guys men jag har inget att berätta idag heller.

Har varit en bra dag åtminstone, vakna vid halv nio, fullkomligt utvilad trots att man såg på V For Vendetta (nog tidernas bästa film!) till klockan två i natt. Kunde somna om en stund och gick sen upp och duschade och åt i godan ro medan jag lyssnade på Bandit Rock. Så borde varje morgon inledas. Det borde lagstiftas mot studier och arbete före lunch!

Börjde klockan ett, vilket är soft och på tal om det så softade jag genom föreläsningen också. Det gick omöjligt snabbt när hon snacka så jag hann inte anteckna - powerpoint presentationerna finns ändå upplagda på kurshemsidan. Dödar lite meningen med försöka anteckna. Dessutom hann man skriva av hälften innan hon klickade vidare och jag och Sebbe (en kille i "klassen) utbrast (tyst, trots allt man vill inte vara ohövlig) "Men va ffffffff........."

Duktigt irriterande. Så det blev mycket lyssnande, kladdande i blocket, á la gymnasietiden. Saknar den tiden, även om jag hatade gymnasiet då jag faktiskt gick i gymnasiet. Alla lektioner man kunde halvsova igenom, eller bara flumma längst bak i klassrummet. Alla gånger idrottarna flippade ur och lärarna blev jättesura, men vi hade hur kul som helst! Nej, nu blir jag riktigt nostalgisk, haha.


Så nu måste jag anteckna allt jag missade, det är en halv uppsats typ. Inte undra på att man inte hann anteckna. Usch. Sen måset jag leta upp boken jag blivit av med, som jag borde löst ut till idag men bara råkade "glömma". Större delen av den är trots allt avverkad. Sen börja på en ny.

Bourdieu's Om Televesionen, den är rolig. Eller kanske inte. En bitter socionom som motsätter sig undehållning, knappast party. Har läst lite i den i pressvetenskapen. Han ger mig huvudvärk.... Men har till på Fredag att läsa ut den och den är inte mer än kanske 150 sidor. Men så läser jag långsamt, och har rätt mycket att fixa inför min fest. Hur ska jag hinna? Nej nu ska jag inte stressa upp mig, det går nog på nåt sätt, kanske hoppar jag direkt på Bourdieu för att bespara mig lite läsning tills vidare.


Usch, nu kom jag på att jag måste träna ikväll. Ganska opepp, men jag hinner nog innan de stänger. Det är mat nu, sen om en timme (vid sju) får jag köra då så stänger de nio, ja det funkar nog... Nu ska jag käka tjadå.

fredag 8 oktober 2010

Det är dags för fredagsmys...

Har inte så värst mycket att berätta idag heller, det är en genomgående trend. Men nästa helg händer det grejer, då är det 20-års fest på gång! Men räkna inte med något inlägg förrän tidigast 2 dagar efter, för jag vet hur det brukar bli.

Även idag kunde jag inte låta bli spritskåpet - det imaginära spritskåpet, då jag inte har ett skåp. Sprithyllan då. Visserligen bara lite Malibu och cola, som jag anser ganska likvärdig till morsans starköl till maten. Hur mycket procent det är i denna eminenta kokosrom (ja, det är rom, inte likör) vet jag inte, men det finns ju medel att ta reda på det... 21 %, men sen tillsattes 33 centiliter cola också.


Efter en stund vid datorn blev jag väldigt uttråkad och trött, så jag lade mig och skulle läsa lite dikter av Öijer, men orkade inte, så jag låg och lyssnade på mysig musik som Dylan och Winnerbäck och dåsade visst till. Jag vaknade med en behaglig känsla, en såndär mysig, små-dåsig folkölsfylla. Den uppblåsta känslan var istället av godis, så känslan var ganska lik. Nu blev jag sugen på öl också, fan med. Tål ju faktiskt folköl, men allt starkare än 3,5 blir jag fruktansvärt kass av dagen efter. En stark går bra, men inte fler. Men ett par folkisar går utan biverkningar och ska man inte festa ger de en fruktansvärt trevligt rus efter ett par stycken - lite smådåsig och skön blir man.

Men nu ska jag bara fortsätta ta det lugnt, njuta av fredagen och äta godis. Plötsligt kändes inte min ensamma, tråkiga fredag så tradig längre och världen kändes som en ganska behaglig plats. Frustrationen från tidigare, då jag var fruktansvärt uttråkad, är borta.

Nu ska man bara hitta nån bra film att titta på, så är min chill-fredag fulländad!

torsdag 7 oktober 2010

You know I'm a dreamer, but my hearts of gold...

(Ursäkta överanvändandet, men det är mitt favoritcitat någonsin! Mötley Crüe - Home Sweet Home är dessutom så jävla bra!)

Idag har varit en ganska bra dag. Jag har sovit som en normal människa i natt, från ca. halv tolv till åtta, det vill säga på natten, inte på dagen! Hurra!

Så allt har känts så jäkla bra idag, faktiskt. Eller inte allt - det vore alldeles för bra ifall jag hade en helt felfri dag. Men jag gick i Lund, med regnet smattrande mot paraplyet och mös - Lund är världens mysigaste stad tycker jag - och tänkte: "Fan va jag älskar livet.... Vänta va?!"

Jag blev förvånad över min plötsliga positivitet eftersom jag inte tänkt sådana glada tankar på evigheter. Men ibland så känns allt bara så jäkla bra, speciellt när allt varit ganska skit innan. Efter regnet kommer solen, säger de. Ironiskt nog så regnade det idag, haha.

Hur som helst, det vore dumstridigt att tro att jag kunde ha en helt perfekt dag, nånting måste gå fel. Ursäkta bitterheten, den ska inte överskrida min annars positiva inställning... Men jag har en sådan otur, att jag tappat mitt busskort idag! Faan.

Min klantighet kostade mig nästan 800 spänn extra. Det kom dock något positivt ur det, som det faktiskt kan göra ibland - nämligen att jag skaffade sånt student-ID så att jag kan köpa mitt busskort för 800 istället för 1030. En ganska markant skillnad. Tidigare har jag inte vetat hur man ska göra och inte riktigt engagerat mig, eftersom jag ändå inte har så mycket utgifter så kan det kvitta. Men det är gött ha att ha det nu.


Jag hatar att va så inne i min egen lilla värld, så tankspridd och frånvarande. Jag drömmer mig gärna bort, lite för gärna. Patricia sa en gång att hon aldrig träffat någon som var så tankspridd som mig. Ludde kallade mig en gång för "den mest oengagerade människa han träffat", efter att jag drömt mig bort i en kö efter köp av glass och stoppade upp hela kön.

Jag är övertygad om att det var menat skämtsamt i båda situationer och att det kan tyckas lite charmigt på sitt sätt att vara så klantig och tankspridd. Men det är jättejobbigt att hela tiden glömma och bli av med grejer. Och ändå har jag blivit bättre mot vad jag har varit, när jag var yngre. Eller så kommer det i perioder? Det kan vara så att jag är inne i en glömsk period eller att jag bara har sjukt mycket ottur - vilket jag alltid har tyckt att jag haft.

Så i anknytning till det avslutar jag dagens inlägg med en asbra låt, nämligen Social Distortion - Bad Luck.  En sådan låt som man kan lyssna på en miljard gånger, men som är lika bra varje gång!





onsdag 6 oktober 2010

Kreativ titel saknas?

Hej på er!

Idag har jag inte så mycket att berätta... Inte idag heller. Men ni vet hur det brukar bli - uppsatsinlägg oavsett!

Gårdagen var bra, trots sömnbrist. Jag gick inte och lade mig, som Erika sa åt mig på måndags kväll, som den trotsiga barunge jag är, och helt plötsligt var klockan fyra.. Jag hade inte en tanke på att sova, då jag aldrig känner mig trött när jag borde lägga mig. Jag tänkte sova fem timmar sen gå upp vid nio, för att få lite tukt på dygnsrytmen, men sov trots allt till ett på dagen. Jag var ganska trött, men piggnade snabbt till då jag kom på att jag hade tjugo minuter på mig att ta mig in till stan för trumlektioner. Jag kastade mig in i bilen med trumstockar och träningsväska i högsta hugg och for in till stan.

Efter att ha tränat piggnade jag till avsevärt och blev väldigt glad - en positiv effekt av att träna. Jag träffade även Macke och Mucki på gymmet, som skämtade och töntade sig som alltid: "Vafan är du här?! Helt sjukt".

De är roliga, ibland! Men jag tränade solo, jag tränar bäst så! Däremot så snackade vi lite mellan repsen om min fest och sånt. Samt om att Mucki lyckats cykla in i en annan cyklists bakhjul och kastast ut på gatan - bland bilar. Han kunde ha blivit påkörd, jävla idiot. Fan vad jag skrattade! Så mycket faktiskt, att det störde min träning lite, men det var kul!

När jag kom hem låg det ett brev på min plats där det stod att jag skulle ta mig till posten för att hämta upp en beställning eller något liknande. Jag började undra vad  i helvete detta var nu då och morsan gjorde allt värre genom att fråga ifall jag kört for fort.

"SHIT! Har jag blivit tagen på kamera? När fan då, jag brukar sakta ner...". Hjärnan gick på högvarv och jag körde nervöst upp till Konsum, där jag fick ett till brev i mitt hand, efter att ha lämnat fram det första brevet tillsammans med legitimation. Jag tittade och tittade - fortfarande med tanken  om fortkörningsböter i huvudet - och såg tillslut att det stod, ganska litet på det annars anonyma brevet: "Eventim". Då förstod jag!

"JAHAA" utbrast jag, och log och konstaterade för en småskrattande expedit att polletten hade trillat ner. Det jag hade i min hand var nämligen biljetterna till Avenged Sevenfold, som jag ska se i november! Det kommer att vara så JÄVLA bra!! Jag blev överdrivet pepp och headbangade och sjöng med till Nightmare (härligt när ingen är hemma!) och hoppade runt som en galning. Jag kanske är lite galen..?


Det var dessutom en jäkla tur att det inte var böter, för jag behöver inte fler sådana. Jag fick min första parkeringsbot (ja, det heter faktiskt så, om man ska vara korrekt) igår, nämligen. Det var väl bara en tidsfråga, jag har parkerat utanför musikskolan i typ 1,5 år utan en tanke på att det skulle kosta faktiskt. Okej, det har förekommit nån enstaka tanke om det, men den har avfärdats. Hur som helst så fick jag mitt straff på 350 spänn - en onödig utgift, så jag tänker nog mig för nästa gång?


Idag har inget nämnvärt hänt. Min sömnlöshet fortsätter att bli värre,  så jag sov bort halva dagen (klockan två gick jag upp, helt galet!). Sen har jag faktiskt varit duktig och pluggat. Någon träning blev det inte, vilket det var tänkt, på grund av studierna - och sen var det dags att fixa mat, så klockan blev mycket.

Hela dagen försvinner, när man inte sover om nätterna. Jag gick och lade mig vid elva igår men kunde inte sova på hela natten. Typiskt att jag skulle somna tidigare på kvällen, men man blir trött av att vara uppe hela natten, om än lite ofrivilligt. Mitt problem är att jag inte blir trött, min dygnsrytm är fucked up, men nåt mer måste det finnas till mina sömnproblem. Jag somnade vid sex i morse. Spenderade några timmar framför datorn, efter att ha vridit i sängen i tre timmar eller något. Funderar starkt på sömntabletter, alltså...

måndag 4 oktober 2010

Om vardagstjafs, det hemska "shopping"-fenomenet och könsroller.

Idag har varit en ganska ointressant dag - så som vanligt har jag inte ett strunt att skriva om. Som vanligt kommer jag dock att svamla om allt och ingeting, mest för att ha något att göra.

Det började med rätt mängd sömn - åtta timmar. Får man för mycket blir man trött, får man för lite blir man sjukt trött, irriterad samt får lättare "cepe-ryck"- Vilket man även kan få av att sova runt tio timmar, har jag märkt. Grejen är den, att jag är sömn-narkoman. Har jag ingenting jag absolut MÅSTE gå upp för att göra, till exempel skola, så sover jag till ett! Det är sjukt skönt, men ibland medför det obotlig trötthet och ibland en tung, nästan huvudvärks-likande sensation.

Men jag sov precis lagom och efter att ha snoozat en halvtimme, vilket är det skönaste som finns - så gick jag upp vid kvart i tio. En lagom tid att gå upp! Jag hade gott om tid att fixa håret och sådant på morgonen. Jag är medveten om att jag är kille, jag vet mycket väl vad som dinglar mellan mina ben. Mitt utseende är dock viktigt för mig, då jag är en självupptagen narcissist? Haha. Nej, men allvarligt något drag av narcissism måste jag nog ha, eftersom jag är så besatt av mig själv!

Jag slapp nästan all stress - ingen morgon är totalt stressfri, men det begränsades till femtio meters språng till bussen,  sen föreläsning och bla bla bla. Ingen vill läsa om det.


 Hur som helst, så tror jag att jag är lite beroende av att handla småsaker då jag är i stan (oavsett om det är Kristianstad eller Lund). Gillar inte termen "shopping" - jag gillar inte shoppingrundor och sånt skit. Efter en timme på stan är jag trött, grinig och vill hem. Jag går stundvis på stan när jag har tid över, så när jag väl handlar så går jag in, köper och går därifrån. Fem minuter ska det ta! Ser inte nöjet med långa "shoppingturer". USCH.


Det jag inte köpte sist jag var i Lund tittade jag ut och köpte det istället idag - nämligen ett armband samt ett nitskärp på H&M - ett sådant som jag förr ansåg var "poser". Men jag som haft nitskärp i ett par år nu, från och till. Jag har försökt anpassa mig till normen, sen återgått till nitar och försöker nu hitta en lagom rockig "normal" stil. Jag är i ständig identitetskris, nästan. Jag saknar min alternativa tonårsfas (ja jag vet, jag är bara 20 men låter gammal när jag säger så) men känner att det är något jag växt ur, samtidigt som jag tycker att vara en i mängden känns fruktansvärt tråkig. Så ett H&M-nitskärp kan ses som en komprimiss.


Såhär ser armbanden ut:

Ja, det är även dödskallar på undersidan av dem. De hamnar oftast nedåtvänt eftersom de är av metall och därmed tyngre än plasten, men går att vända efter behag. Jag tyckte i alla fall att de var jävligt snygga.

Fuck allt dyrt överflöd och märkeskläder, när man kan ha en snygg egen stil med H&M grejer och Carlingskläder (som tyvärr är rätt dyra dock). Jag vill inte fortsätta på detta spår, känner jag, då det börjar likna en modeblogg farligt mycket och - no offence Kajsa - jag avskyr modebloggar.

Det känns även lite feminimt, men jag är säker i min sexualitet så egentligen är det inget att bry sig om. Könsroller är rätt korkade, oavsett hur roligt det är att använda dem för att retas med tjejer. Jag vet, omoget och imponerar igen, men otroligt kul! Men sedan är jag ju typ fem år i sinnet, så... Ni känner mig, jag älskar att retas.


Hade en diskussion (på ganska skämtsam nivå) med Natta om könsroller...Nån gång. Häromdagen? Tydligen ska alla killar gilla motorsport - även om man inte är uppvuxen med det och tycker det är tråkigt att se bilar/cross åka runt runt. ("Åh en högersväng! ÅH, en till högersväng!....").

Stuntkörning och fräcka sportbilar är däremot något som intresserar mig. Varje liten pojke har nog den där drömbilen (sportbilen) dem drömmer om - för mig är det Corvette. Men jag kan nöja mig med en Ford Mustang eller en Pontiac Transam, likväl. Det funkar det med! Men har alltid velat ha en Corvette, sedan jag var typ åtta och såg min grannes Corvette i USA.

Nej men allvarligt, man gillar olika grejer. Jag har varit ihop med brudar som gillat traktorer och bilar mer än mig, det har ingeting med kille att tjej att göra. Inte heller med manlighet att göra! Jag kan väl ändå inte vara den enda killen som bryr mig om hur jag ser ut? Eller har känslor, för den delen!

Som sagt, mycket svammel om ingeting idag! Nu ska jag titta lite mer på TMNT (nördigt, men awesome) - som står för Teenage Mutant Ninja Turtles, fall ni inte visste. Den tecknade serien, som sändes mellan -86 och -93! Mycket awesome!

lördag 2 oktober 2010

För tråkig för intressanta inlägg.

Jag har verkligen ingeting att skriva om, idag heller. Märker en markant nedgång av kommentarer, jag ber om ursäkt fall min blogg är tråkig, men händer det ingeting i mitt liv så har jag inte heller något att skriva om.

Just nu är det en stilla period av mitt liv, jag har tröttnat på att festa varje helg - och festa hårt. Det är inte vidare nyttigt, heller. Men jag tvivlar på ifall jag lever mycket nyttigare, egentligen. Jag har inte tränat på en vecka, för min hals är konstig och gör ont lite ibland. Dessutom är jag lat. Imorgon ska jag träna. Nu har jag skrivit det i min blogg, då måste jag göra det med, för jag är ingen lögnare!


Det tråkiga är att det inte tycks vara något på teve ikväll och sitter jag vid datorn hela kvällen ikväll med så dör jag nog av uttråkning. Får väl nöja mig med vad som familjer väljer att glo på och svälja min bitterhet. Kanske tröstar jag mig med lite chips eller något annat gott. Kanske godis!

I övrigt händer det som sagt inte så mycket i mitt liv. På måndag börjar den andra delkursen och jag kommer att översköljas av litteratur som måste läsas - men som jag omöjligt hinner med. Jag nöjer mig med delar och att försöka få en allmän förståelse. Samt att klara tentan. USCH. Det blir saltenta i början av November, min första saltenta... Jag tenderar att få panik på prov/tentor i en sal, med väldigt begränsad tid. Allt bara försvinner och man sitter och hoppas.


Nåja. Nu ska jag dra ner och äta gott - sen blir det ännu en ganska tråkig kväll som spenderas framför teven. Jag har fortfarande inte listat ut hur man har en rolig helg utan att festa...?

fredag 1 oktober 2010

Sömbristen som talar?

Jaha, tack för hjälpen, guys. Inte för att jag förväntade mig några förslag.

Nej, nu kanske det är sömnbristen som talar, förlåt. Har i alla fall fixat det själv.

Som vanligt kunde jag inte sova i natt och det var ett helvete att släpa sig upp vid sju för att åka 1,5 timme för att lämna in sin jävla tenta. För det går inte att göra undantag, alla tentor ska lämnas in på papper... Jävla idiot. Det är ju inte som om alla nästan 90 pers skulle skicka in det via mail, men jag som pendlar från Kristianstad till exempel, och en kille som bor i Ronneby som jag inte vet om han flyttat ner. Känns schysst mot oss som pendlar. Och ja, jag frågade men han nekade min förfrågan om ett undantag. Så efter tre timmars sömn eller något fick man släpa sig upp för att pendla 1,5 jävla timme till lund. YAY.

Anyway. Det enda positiva idag är att jag har strosat runt i den mysiga staden Lund - i bokhandeln och på Carlings och H&M. Köpte även en snygg tröja med dragkedje-fickor och dragkedjor som går runt hela huvan. Älska dragkejdor! Skitsnyggt!

Sen köpte jag en mörk jeansskjorta, samt en bok som fångade mitt öga då jag gick förbi och som jag bara måste ha. Det var en bok som heter Please kill me - Den ocensurerade historien om punken.
Kanske inget vidare trevligt namn, som min mor säkert hade anmärkt - men punk ska inte vara trevligt heller. Det ska vara, för att citera Tjenare Kungen (som paradoxalt nog inte handlar sådär jättemycket om punk, egentligen, men som ändå är kult!): "en böld i röven på hela jävla etablissemanget". Det summerar trots allt känslan ganska väl.

Punken fortsätter att fascinera mig, även om jag sedan länge lämnat punk-modet (för vad annars kan man kalla ett standardiserat utseende?). Jag älskar fortfarande punkmusik - dess råa, avskalade aggressivitet.

Boken är en enda lång intervju - eller en samling av intervjumaterial. Jag tycker att den verkar lite skevt uppbyggd, med olika personer som man förutsätts veta vilka de är talar om vartannat. Såklart känner jag till till exempel Dee Dee Ramone, Nancy Spungen, Malcom Mclaren, Iggy Pop, med flera legender. Däremot är jag inte bekant med medlemmarna i Velvet Underground, MC5 eller New York Dolls, exempelvis. Jag känner såklart till Johnny Thunders! Men ibland blir det helt enkelt lite rörigt med namnen... Förekommer nog en del manager-människor och sånt. Får sitta och läsa med Wikipedia uppe, haha!

Det sköna är att den inte är som en traditionell bok, den har en kronologi - så på så sätt är inte dispositionen skev, även om det blir lite rörigt - som börjar vid 1967-71 och slutar så sent som vid -92. Varför vet jag inte riktigt. Ränkar de in grunge bland punken? Det sista kapitlet heter Nevermind, som kan åsyfta Nirvana (efter deras andra platta). Jag vet känner att jag inte riktigt får kläm på den här boken och att jag saknar nån sorts text, som inte är intervju-citat, som binder samman det hela, mer än abstrakta kapitelnamn som till exempel The Lipstick Killers (som åsyftar New York Dolls, det förväntas man också förstå).

Men det är bara känslan jag får, har bara precis bläddrat lite. Det är det sköna med boken, den är inte som en vanlig bok, med en början och ett slut på samma sätt, utan man kan bläddra lite som man vill i det, kravlöst. Nästan mer som en encyklopedi av citat från artister som beskriver punkens era. Kronologiskt, men ändå nästan kaotiskt som punken själv.

Jag behöver en kravlös bok - jag har nog med krav på böcker jag måste läsa från universitet. Sen vill jag läsa mer i Bruno K. Öijers Triologin (tre diktsamlingar i en, typ) som jag fick i födelsedagspresent. Också har jag FORTFARANDE inte läst ut White Line Feaver.

Usch, jag vill bara ta en semester från all kurslitteratur och tentor; bara fly landet. Ta med de självbiografier jag vill läsa och ligga i solen och njuta och läsa i egen takt - ifall jag vill. Någon som hänger med? Jag tänker mig något i stil med Hawaii, det är väl en lagom prisklass för en fattig student...?