Jag provar nåt nytt - egna titlar, istället för citat. Det är jobbigt att leta upp citat, oftast är de totalt irrelevanta för det är svår att hitta texter som passar till dagens händelser (eller bist på händelser i vissa fall), även om det finns massvis med bra texter att relatera till.
Idag har varit en relativt seg dag. Jag sov fyra timmar inatt, vilket gör att jag varit trött hela dagen. Från det att jag gick upp och snabb-fixade mig att få skjuts av morsan till Tollarp tills nu.
På bussen upptäckte jag hur lite jag förstod av en av texterna jag skulle redovisa, samt att jag glömt mina hörlurar - men fått med mig min Ipod. Ibland har man inte alla indianer i kanoten, så att säga. (Ett av många favorituttryck av gamla fula uttryck - tillsammans med uttryck som "kors i taket", "gud i london", "baskemig", "minsann", "för hildegard", "för skjutton gubbar", "för tusan", "järnspikar" osv, osv. Listan kan göras lång! Kontentan är i alla fall att sådana uttryck är ytterst komiska! Eller som jag nog hade sagt i vardagsspråk: "asroliga!")
Så jag fick lyssna på P1, svensk public service när den är som tråkigast. Bara pensionärer lyssnar på P1? Men fick lyssna på lite nyheter, det är bra att hålla koll! Vilket för mig osökt (eller långsökt?) till tuggumipop.
På P1 spelades den klyschiga poplåten Love Song, av Taylor Swift. Denna tuggumipop-låt fastnar likt tuggumi under skon, och oavsett hur mycket du försöker är det omöjligt att skrapa bort den från hjärnbalken. Den fastnar. Så den har jag haft på hjärnan hela dagen.
Jag rättfärdigar det hela med att Youtube-kändisen Dave Days har gjort en jäkligt bra pop-rockversion av låten, som ni kan lyssna på nedan. Det är den versionen jag tänker på när jag hör låten, och därför lite motvilligt tycker att den är bra. Emedan pop versionen är plågsamt klyschig och "poppig", är poppuuk versionen mycket mer awesome och låten är essentiellt ganska bra. De flesta poplåtar kan nog göras om till bra låtar med lite elgitarr med tre-akords riff och snabba trumbeat á la punk rock. Därav blir det en jävligt bra pop-punk låt och kan klassas som awesome!
Samma sak gäller popcovers som I Don't Wanna Miss A Thing, Glory of Love, My Heart Will Go On (kliché, men awesome som cover av (pop)punk bandet A New Found Glory), samt många låtar av coverbandet Me First And The Gimmie Gimmies.
Hur som helst så saknade jag min Ipod nåt oehört på bussen och plågades av denna popklyscha som fastnat på hjärnan.
Imorse vid tio skulle vi haft "informationssök" på bilbioteket, men ingen kom. Så jag fick en personlig genomgång av mycket jag redan visste. Och bibliotekarien var en 50-60årig dinosaurie, som mycket pedagogiskt förklarade allting ingående som om jag vore efterbliiven. Kanske kändes det bara så eftersom informationen om hur man söker information på databaser och på biblioteket liknade den vi hade i grundkursen i höstas. Jag ville bara att hon skulle sluta prata. Men jag fick ut en del av det också, lite nyttiga tips och info, som visserligen kunde getts på en halvtimme istället för två timmar - mycket var som sagt saker jag redan visste.
Därefter sökte jag upp mitt favoritställe i Lund, ett litet hamburgarställe på Saluhallen. Jättegoda hamburgare, eller åtminstonde mindes jag det så. Jag tyckte att någonting smakade underligt idag, dressingen misstänker jag. Eller kaninmaten. Jag skyller allt på grönsakerna! Men det var gott i alla fall. Där satt jag och tryckte i mig en fet hamburgare, sen satte tog jag fram min "highlighter" (vad heter det på svenska? Finns det någon motsvarighet?) och försökte få fram kontentan av texterna jag läst och skulle redovisa. Den ena texten gick bra, den andra förstod jag inte. Där satt jag i alla fall, och åt pommes och markerade med min gula "highlight"-penna.
För första gången i vad jag tror är världshistorien (okej, kanske något radikalt, men på väldigt, väldigt länge! Typ sen jag bytte upp mig från barnmenyer till "riktiga") så orkade jag inte ett helt meal. Jag fick slänge lite pommes, det gjorde ont i hjärtat. Synd på så god mat! Jag skyller på att det var väldigt mycket mat för 52 kronor (90 grammare med allt på, ganska stor, samt massa pommes!)!
Därefter lunkade jag lite motvilligt, efter att ha läst metro och tittat in på Carlings för att se om där fanns något fint (tycker bättre om Carlings i Kristianstad dock) tillbaka till vår byggnad, SOL (centrum för Språk och Litteratur), efter en liten omväg förbi statsvetenskapliga fakulteten samt Teologicum (är väl där alla teologer hänger). Vet inte riktigt hur jag tog mig dit, jag bara strosade så långsamt tillbaka och så plötsligt var jag där och fick bilder av mig i en Bad Religion-tröja versus kristna teologer. Ganska komisk tanke!
Föreläsnignen gick sådär, lite opepp att jag inte förstod en av texterna samt att jag var så trött att jag kunde dö. När den äntligen var slut försökte jag förgäves hitta en bok - när man är övertrött känns bibliotekets system ganska ologiskt och förvirrande, trots att bibliotekarien babblat om det för bara några timmar sedan. Symptomen av övertrötthet har jag kommit fram till är rätt likt en lyckad fylla: Nedsatt tankeförmåga och yrsel. Fast minus dopaminkicken.
Imorgon blir det att vara hemma och förhoppningsvis komma någonstans med min uppgift. Komiskt att jag övervägde att strunta i morgondagens föreläsning och fick ett mail av en kurskamrat om just att skippa den, pga att hon inte hann och inte förstod texten och undrade hur andra skulle göra. Ungefär vad jag kände också. Så det känns lite rättfärdigat i alla fall. Jag måste ju hinna arbeta på examinationsuppgiften, tänker jag. *Uppdate - ser ut som tre av fem skubbar. Nog med anledning för min del. * (Ja, jag vet lite dåligt av mig, men vad fan. Nog med moraltjafset!)
Här är Dave Days version av tidigare nämda låt:
Dave Days - Love Story
tisdag 30 mars 2010
söndag 28 mars 2010
You fucked up my life.
Hej bloggen.
Idag har jag inget att berätta, därav ett kort snabbinlägg. Jag har gått upp vid tio, eller lite över. Egentligen skulle klockan varit nio, men nu är det sommartid. Hejdå, en timmes sömn. Jag tar igen det inatt!
Sen har jag sutit här mest, städat rummet, chattat lite smått och sett filmen Full Metal Jacket, som är sjukt klockren. Vad har mer hänt?
Inte mycket. Nu är mitt blodsocker alldeles för lågt och jag blir irritabel och är på lite dåligt humör. Men en pizza-slice från igår borde ornda upp det. Eller åtminstonde göra det lite bättre...
Blink 182- What Went Wrong
Idag har jag inget att berätta, därav ett kort snabbinlägg. Jag har gått upp vid tio, eller lite över. Egentligen skulle klockan varit nio, men nu är det sommartid. Hejdå, en timmes sömn. Jag tar igen det inatt!
Sen har jag sutit här mest, städat rummet, chattat lite smått och sett filmen Full Metal Jacket, som är sjukt klockren. Vad har mer hänt?
Inte mycket. Nu är mitt blodsocker alldeles för lågt och jag blir irritabel och är på lite dåligt humör. Men en pizza-slice från igår borde ornda upp det. Eller åtminstonde göra det lite bättre...
Blink 182- What Went Wrong
lördag 27 mars 2010
You try to change me, try to save me, you say I'm gonna learn.
Hej bloggen. Idag har varit lite av en dålig dag, som gradvis blivit bättre.
När jag vaknade imorse vid tio (tror jag faktsikt hon var) hade jag huvudvärk, så jag gick upp, letade efter värktabletter, men fann inga, så jag gick och lade mig igen. Därefter sov jag till tolv, gick upp och käkade frukost, samt fick ett allvarligt snack med morsan om hur jag måste vända tillbaka dygnet och att jag faktsikt fyller tjugo. Som om jag inte visste hur gammal jag var? Tack för att du påminner mig..
Det vanliga, "ryck upp dig, vad ska du göra med ditt liv"-talet. Ungefär. Det var visserligen inte orden hon valde, men kontentan är densamma. Jag är ingen tonåring längre, jag är vuxen (nejtack), jag måste gå upp klockan åtta utan anledning, bädda sängen varje dag, studera ambitiöst, städa rummet, och gå och lägga mig innan elva...
Det gjorde inte huvudvärken mycket bättre, men morsan förstod äntligen att jag hade ont i huvudet och letade fram Ibumutin ur någon hemlig gömma nånstans. För inte fanns de i skåpet på toaletten i alla fall.
Därefeter sov jag lite av och till fram till klockan tre. Huvudvärken var så gott som borta efter en huvudvärkstablett, ett par timmars extra sömn och två glas läsk (sockret piggar upp!).
Därefter började jag röja på rummet, här ser lite bättre ut, men damtussarna fick ligga kvar tills vidare. Jag har klarat mig de senaste två veckorna, tror jag överlever en natt till, tillsammans med mina dammråttor! Förra veckan stod dammsugaren i en vecka på mitt rum, men jag har den mest otroliga förmågan att inte städa! Sen tog morsan den, efter att hon hittat den såklart. Hon undrade vart den tagit vägen! Så slapp jag den. Och därmed påminnelsen att städa. Nu står den här igen. Jäkla damsugare!
Imorgon ska jag städa, det har jag. Åtminstonde dammsuga lite. Morsan besriver mitt rum som rena anarkin, men jag vet var allting är, bara för att det ligger lite kläder och papper och böcker och övrigt betyder det inte att det är kaos. Hört talas om vertikal garderob? HAHA. Nej men skärpning, så här kan jag inte leva.....
Därefter åkte jag och morsan och handlade, och på vägen hem beställde vi pizza! De sa att det skulle ta 30-35 minuter, men när vi kom dit (ca 30 min efter att jag ringt och beställt) fick jag sitta och vänta i 20 minuter på pizzorna. Helt galet, hela byn skulle ha pizza ikväll. Det strömmade till bilar och människor, barnfamiljer och gamlingar, ett par ungdomar, telefonen ringde och pizzagubbarna fick stå i för att hinna med. Helt galet!
Hur som helst, efter 20 minuters väntan åkte vi hem och åt pizza, och efter nästan en hel pizza (sparade en liten bit som jag kan äta som nattamat inatt, eller lunch imorgon) och lite öl är man duktigt mätt. Dock bara 3.5or, jag är inte blåst. Huvudvärkstabletter och alkhol, ingen bra kombination. Man dör inte, sålänge det är ett par timmar imellan dem, men det tär på levern. Hej leverskador?
Nu ska jag nog se 2012 och bara ta det lugnt.. Det är rättså lugnt. Synd lite, skulle träffat macke ikväll, men hade så ont i huvudet innan idag så jag avbokade det. Får göra det bästa av det, kan nog bli en ganska skön lördagkväll trots allt?
Dagens Låt?
Good Charlotte- Motivation Proclamation
När jag vaknade imorse vid tio (tror jag faktsikt hon var) hade jag huvudvärk, så jag gick upp, letade efter värktabletter, men fann inga, så jag gick och lade mig igen. Därefter sov jag till tolv, gick upp och käkade frukost, samt fick ett allvarligt snack med morsan om hur jag måste vända tillbaka dygnet och att jag faktsikt fyller tjugo. Som om jag inte visste hur gammal jag var? Tack för att du påminner mig..
Det vanliga, "ryck upp dig, vad ska du göra med ditt liv"-talet. Ungefär. Det var visserligen inte orden hon valde, men kontentan är densamma. Jag är ingen tonåring längre, jag är vuxen (nejtack), jag måste gå upp klockan åtta utan anledning, bädda sängen varje dag, studera ambitiöst, städa rummet, och gå och lägga mig innan elva...
Det gjorde inte huvudvärken mycket bättre, men morsan förstod äntligen att jag hade ont i huvudet och letade fram Ibumutin ur någon hemlig gömma nånstans. För inte fanns de i skåpet på toaletten i alla fall.
Därefeter sov jag lite av och till fram till klockan tre. Huvudvärken var så gott som borta efter en huvudvärkstablett, ett par timmars extra sömn och två glas läsk (sockret piggar upp!).
Därefter började jag röja på rummet, här ser lite bättre ut, men damtussarna fick ligga kvar tills vidare. Jag har klarat mig de senaste två veckorna, tror jag överlever en natt till, tillsammans med mina dammråttor! Förra veckan stod dammsugaren i en vecka på mitt rum, men jag har den mest otroliga förmågan att inte städa! Sen tog morsan den, efter att hon hittat den såklart. Hon undrade vart den tagit vägen! Så slapp jag den. Och därmed påminnelsen att städa. Nu står den här igen. Jäkla damsugare!
Imorgon ska jag städa, det har jag. Åtminstonde dammsuga lite. Morsan besriver mitt rum som rena anarkin, men jag vet var allting är, bara för att det ligger lite kläder och papper och böcker och övrigt betyder det inte att det är kaos. Hört talas om vertikal garderob? HAHA. Nej men skärpning, så här kan jag inte leva.....
Därefter åkte jag och morsan och handlade, och på vägen hem beställde vi pizza! De sa att det skulle ta 30-35 minuter, men när vi kom dit (ca 30 min efter att jag ringt och beställt) fick jag sitta och vänta i 20 minuter på pizzorna. Helt galet, hela byn skulle ha pizza ikväll. Det strömmade till bilar och människor, barnfamiljer och gamlingar, ett par ungdomar, telefonen ringde och pizzagubbarna fick stå i för att hinna med. Helt galet!
Hur som helst, efter 20 minuters väntan åkte vi hem och åt pizza, och efter nästan en hel pizza (sparade en liten bit som jag kan äta som nattamat inatt, eller lunch imorgon) och lite öl är man duktigt mätt. Dock bara 3.5or, jag är inte blåst. Huvudvärkstabletter och alkhol, ingen bra kombination. Man dör inte, sålänge det är ett par timmar imellan dem, men det tär på levern. Hej leverskador?
Nu ska jag nog se 2012 och bara ta det lugnt.. Det är rättså lugnt. Synd lite, skulle träffat macke ikväll, men hade så ont i huvudet innan idag så jag avbokade det. Får göra det bästa av det, kan nog bli en ganska skön lördagkväll trots allt?
Dagens Låt?
Good Charlotte- Motivation Proclamation
fredag 26 mars 2010
I guess its just another night alone.
God afton bloggen.
Idag har varit en ganska händelselös dag, i mitt ganska händelselösa liv. På helgerna brukar det hända saker,då brukar det vara fest för hela slanten. Men denna helgen verkar det inte bli så. Och nästa helg kommer jag ha häcken full (inte bokstavligt men det kommer nog nästan vara lika smärtsamt) med tentaskrivande.
Det har inte hänt så mycket, har pluggat, solat, lyssnat på musik och tagit det lugnt. Druckit kaffe i solen och lyssnat på musik, dunkat skiten ur mina trummor - riktigt roligt att leka med dubbelbas. Börjar bli bättre!
Kvällen har spenderats här, vid min dator. Mina gamla föräldrar (haha) envisas med att se på tråkiga "underhållningsprogram" á la svensk public-service TV, ni vet, familjeprogram som bara den delen av familjen som är över 40 tycker är bra? Till exempel Så Ska Det Låta - skulle vilja gå så lång att det nästan är ett pensionärsprogram, i stil med Allsång På Skansen.
Tragiskt nog så anser många medelålders smågubbiga och tantiga individer att detta är sann underhållning, med folkkära artiser som "äär så bra".. Kommersiellt framavlad pop är nog, men folkkära visor och svenska b-kändisar dessutom, nejtack.
Nu gör jag det igen, låter som en bitter anti-imperialist. Men visst inte, några av de mest underhållande tv-serierna och bästa festlåtarna går i den kommersiella medieindustrinns förlovade namn. Om än mycket massproducerad smörja finns det mycket att hämta. Några av de bästa satiriska underhållningsserierna som South Park och Family Guy till exempel. De innehåller en hög grad samhällssatir. De är dessutom vansinnigt roliga!
Vad har jag mer att berätta? Har sett sista delen i Milleniumserien - Luftslottet som Sprängdes. Mycket sevärd. En sak som slår mig är att Lisbeth, för att vara en omyndigförklarad hacker och punkare, är ganska förmögen.. Hon bor i en ganska fin lägenhet (av att dömma av det man ser av den) i vad som förmodligen är Stockholms innerstad, vad kan det vara en trea? Undrar vad hyran är på en sådan, fin vy verkar hon dessutom ha. Hon kör även en Audi, som ser ganska fin ut. Ser ganska paradoxalt ut, när en punkare med nitar och tuppkam kliver ur vad som troligtvis är ganska dyr Audi trots allt. Jag menar det är ingen Audi Quattro eller något, jag är inget vidare på bilar så vad det är för någon modell och därmed vilken prisklass det rör sig om kan jag inte fastställa. Men tycker det verkar lite skumt.
Film och godis, samt läsk och cashewnötter för att stilla fredagens sockerbegär, efter en middag på potatis och fläskfilé med god sås till, inte helt fel! Men hade föredragit ännu en vild utekväll med (över)konsumtion av alkohol. Men det kanske är bättre så här? Ibland måste man ta en lugn helg med!
Idag har varit en ganska händelselös dag, i mitt ganska händelselösa liv. På helgerna brukar det hända saker,då brukar det vara fest för hela slanten. Men denna helgen verkar det inte bli så. Och nästa helg kommer jag ha häcken full (inte bokstavligt men det kommer nog nästan vara lika smärtsamt) med tentaskrivande.
Det har inte hänt så mycket, har pluggat, solat, lyssnat på musik och tagit det lugnt. Druckit kaffe i solen och lyssnat på musik, dunkat skiten ur mina trummor - riktigt roligt att leka med dubbelbas. Börjar bli bättre!
Kvällen har spenderats här, vid min dator. Mina gamla föräldrar (haha) envisas med att se på tråkiga "underhållningsprogram" á la svensk public-service TV, ni vet, familjeprogram som bara den delen av familjen som är över 40 tycker är bra? Till exempel Så Ska Det Låta - skulle vilja gå så lång att det nästan är ett pensionärsprogram, i stil med Allsång På Skansen.
Tragiskt nog så anser många medelålders smågubbiga och tantiga individer att detta är sann underhållning, med folkkära artiser som "äär så bra".. Kommersiellt framavlad pop är nog, men folkkära visor och svenska b-kändisar dessutom, nejtack.
Nu gör jag det igen, låter som en bitter anti-imperialist. Men visst inte, några av de mest underhållande tv-serierna och bästa festlåtarna går i den kommersiella medieindustrinns förlovade namn. Om än mycket massproducerad smörja finns det mycket att hämta. Några av de bästa satiriska underhållningsserierna som South Park och Family Guy till exempel. De innehåller en hög grad samhällssatir. De är dessutom vansinnigt roliga!
Vad har jag mer att berätta? Har sett sista delen i Milleniumserien - Luftslottet som Sprängdes. Mycket sevärd. En sak som slår mig är att Lisbeth, för att vara en omyndigförklarad hacker och punkare, är ganska förmögen.. Hon bor i en ganska fin lägenhet (av att dömma av det man ser av den) i vad som förmodligen är Stockholms innerstad, vad kan det vara en trea? Undrar vad hyran är på en sådan, fin vy verkar hon dessutom ha. Hon kör även en Audi, som ser ganska fin ut. Ser ganska paradoxalt ut, när en punkare med nitar och tuppkam kliver ur vad som troligtvis är ganska dyr Audi trots allt. Jag menar det är ingen Audi Quattro eller något, jag är inget vidare på bilar så vad det är för någon modell och därmed vilken prisklass det rör sig om kan jag inte fastställa. Men tycker det verkar lite skumt.
Film och godis, samt läsk och cashewnötter för att stilla fredagens sockerbegär, efter en middag på potatis och fläskfilé med god sås till, inte helt fel! Men hade föredragit ännu en vild utekväll med (över)konsumtion av alkohol. Men det kanske är bättre så här? Ibland måste man ta en lugn helg med!
onsdag 24 mars 2010
I won't hear anything that you say to me.
Hej, hallå!
Idag är det Onsdag, ännu en tråkig veckodag som skiljer oss från helgen - och som inte har varit så drastiskt olik alla andra dagar. Förutom att idag gick jag upp före tolv - ja före halv tolv med. Utan att egentligen behöva det.
Jag skulle gått upp nio, men somnade om och drömde helskumma drömmar som man kunde tro var drogframkallade, som jag inte minns längre så det är inte ens värt att gå in på. Men tro mig, det var jätteskumt. Men efter den timmens sömn vaknade jag av mig själv och var utvilad och pigg (så pigg som det går att vara en morgon, men jag sov trots allt längre än de alla flesta en Onsdagmorgon så varför klaga?)!
Därefter duscha jag och åt jag riktig frukost för första gången på många dagar, jag brukar hoppa över frukosten och äta lunch, eftersom det är då jag brukar gå upp. Jag tog min tid, fixade mitt förbaskade hår som ibland gör som det vill. Sen tog jag min kaffetermos och min nästan tomma ryggsäck (förutom Ipoden och en bok som tydligen låg kvar) och tog bilen upp till busshållsplatsen.
Hela dagen har spenderats på bibloteket, och försökte läsa på, eftersom en av böckerna inte gick att låna hem. Så bra gick det att låna böcker och förbereda sig inför nästa veckas seminarium. Men jag kunde låna en bok åtminstonde, och sen läste jag lite i den andre, den som inte gick att låna hem.
Nackdelen var dock att det satt två tjejer och pluggade franska (det är allt Språk och Litteratur jag går på) och ett par amerikaner som stod och samtalade strax bredvid mig. Så jag satte igång Ipoden än en gång, men kunde inte koncentrera mig. Jag skruvade ner men det funkade ändå inte, benen börjar automatiskt trumma och jag dras in i musiken.
Orden bara flyter förbi, fastnar knappt på näthinnan och registreras definitivt inte av hjärnan. Jag läste samma mening gång på gång. Det funkade inte, så jag fortsatte läsa. Delar av det fastnade, och det var rättså intressant men naturligtvis väldigt komplext (varför ska alla akademiker alltid visa upp hur pålästa de är med avancerad terminologi (speciella uttryck för dess fack eller fält)? Analysmodellen kan vara hur enkel som helst, så går det ändå inte hem för att man inte förstår hälften. Trots att jag är vädligt bra på engelska!
Därefter kollade jag ifall boken fanns på Akademibokhandeln, vilket den naturligtvis inte gjorde. Vore ju dumt om man kunde sitta hemma i godan ro och läsa på?
Och fortfarande har jag inte börjat skriva. Jag har börjat fundera på vad jag ska skriva om åtminstonde. Jag har ju en tio sidors tentamen (bestående av två examinationsuppgifter, dem tror jag att jag berättat om?) att se fram emot. Och ikväll orkar jag definitivt inte börja, ska bara ta det lugnt, och så måste jag stryka mina byxor.
För imorgon ska jag minsann på intervju! Hoppas det går bra, annars får jag ta en sommarkurs eller något, så att jag inte bara går omkring och har en tråkig sommar utan pengar och sysselsättning... Så jag måste fundera ut positiva saker om mig själv, en beskrivning av mig och annat som kan tänkas komma upp som knepiga intervjufrågor. Inte det lättaste!
Dagens låt... Har lyssnat mycket på Disturbed och Offspring, men tror inte det blir någon av de artisterna. Har nämligen hittat en gammal goding till band på Spotify. De heter Mest, jag lyssna på dem när jag var 13-14 år, då jag började att lyssna på pop-punk - och blev fast på punk. Sedan gick jag vidare till betydligt råare och mer politisk punk samt anarkistisk punk á la 70-talet. Men innan dess lyssna jag mycket på dessa, som jag återupptäckt i min nya poppunk-period:
Mest- 2000 Miles
(Dagens titel var från låter Misunderstood med Mest, men fann inte den på youtube. Men checka gärna dem, deras äldre material, ganska skön pop-punk... De har ett par bra låtar åtminstonde innan Photographs-plattan 2005, som är rätt dålig och varefter de tyckas ha splittrats, och återförenats men med andra medlemmar eller något. Har de gått helt åt helvete nu då?)
Idag är det Onsdag, ännu en tråkig veckodag som skiljer oss från helgen - och som inte har varit så drastiskt olik alla andra dagar. Förutom att idag gick jag upp före tolv - ja före halv tolv med. Utan att egentligen behöva det.
Jag skulle gått upp nio, men somnade om och drömde helskumma drömmar som man kunde tro var drogframkallade, som jag inte minns längre så det är inte ens värt att gå in på. Men tro mig, det var jätteskumt. Men efter den timmens sömn vaknade jag av mig själv och var utvilad och pigg (så pigg som det går att vara en morgon, men jag sov trots allt längre än de alla flesta en Onsdagmorgon så varför klaga?)!
Därefter duscha jag och åt jag riktig frukost för första gången på många dagar, jag brukar hoppa över frukosten och äta lunch, eftersom det är då jag brukar gå upp. Jag tog min tid, fixade mitt förbaskade hår som ibland gör som det vill. Sen tog jag min kaffetermos och min nästan tomma ryggsäck (förutom Ipoden och en bok som tydligen låg kvar) och tog bilen upp till busshållsplatsen.
Hela dagen har spenderats på bibloteket, och försökte läsa på, eftersom en av böckerna inte gick att låna hem. Så bra gick det att låna böcker och förbereda sig inför nästa veckas seminarium. Men jag kunde låna en bok åtminstonde, och sen läste jag lite i den andre, den som inte gick att låna hem.
Nackdelen var dock att det satt två tjejer och pluggade franska (det är allt Språk och Litteratur jag går på) och ett par amerikaner som stod och samtalade strax bredvid mig. Så jag satte igång Ipoden än en gång, men kunde inte koncentrera mig. Jag skruvade ner men det funkade ändå inte, benen börjar automatiskt trumma och jag dras in i musiken.
Orden bara flyter förbi, fastnar knappt på näthinnan och registreras definitivt inte av hjärnan. Jag läste samma mening gång på gång. Det funkade inte, så jag fortsatte läsa. Delar av det fastnade, och det var rättså intressant men naturligtvis väldigt komplext (varför ska alla akademiker alltid visa upp hur pålästa de är med avancerad terminologi (speciella uttryck för dess fack eller fält)? Analysmodellen kan vara hur enkel som helst, så går det ändå inte hem för att man inte förstår hälften. Trots att jag är vädligt bra på engelska!
Därefter kollade jag ifall boken fanns på Akademibokhandeln, vilket den naturligtvis inte gjorde. Vore ju dumt om man kunde sitta hemma i godan ro och läsa på?
Och fortfarande har jag inte börjat skriva. Jag har börjat fundera på vad jag ska skriva om åtminstonde. Jag har ju en tio sidors tentamen (bestående av två examinationsuppgifter, dem tror jag att jag berättat om?) att se fram emot. Och ikväll orkar jag definitivt inte börja, ska bara ta det lugnt, och så måste jag stryka mina byxor.
För imorgon ska jag minsann på intervju! Hoppas det går bra, annars får jag ta en sommarkurs eller något, så att jag inte bara går omkring och har en tråkig sommar utan pengar och sysselsättning... Så jag måste fundera ut positiva saker om mig själv, en beskrivning av mig och annat som kan tänkas komma upp som knepiga intervjufrågor. Inte det lättaste!
Dagens låt... Har lyssnat mycket på Disturbed och Offspring, men tror inte det blir någon av de artisterna. Har nämligen hittat en gammal goding till band på Spotify. De heter Mest, jag lyssna på dem när jag var 13-14 år, då jag började att lyssna på pop-punk - och blev fast på punk. Sedan gick jag vidare till betydligt råare och mer politisk punk samt anarkistisk punk á la 70-talet. Men innan dess lyssna jag mycket på dessa, som jag återupptäckt i min nya poppunk-period:
Mest- 2000 Miles
(Dagens titel var från låter Misunderstood med Mest, men fann inte den på youtube. Men checka gärna dem, deras äldre material, ganska skön pop-punk... De har ett par bra låtar åtminstonde innan Photographs-plattan 2005, som är rätt dålig och varefter de tyckas ha splittrats, och återförenats men med andra medlemmar eller något. Har de gått helt åt helvete nu då?)
tisdag 23 mars 2010
Grosteco-mackan och annat random.
Hej!
På grund av att jag lider brist på saker att skriva om idag tänkte jag inleda med en replik till Erikas blogg, och berätta om den groteska deluxe-mackan jag åt nyss.
Som ni alla vet så driver jag en personlig kampanj mot nyttigheter, speciellt broccoli! Broccoli är ren och skär ondska. Undantag finns dock, majs och ärtor, samt gurka tillhör de grönsaker jag tycker om, faktiskt. Majs är jättegott!
Hur som helst, så innehåller min deluxe-macka lite nyttigheter, trots allt. Knepet är att jämna ut den nyttiga effekten med rikligt med majonäs och dubbla pålägg. Det är inte min mening att äckla er men jag kallar den grotesco-mackan deluxe av en anledning! Tänk er en amerikansk sub, typ Subway.. Ungefär i det stuket är den. Fettigt och gott!
Dagens såg ut såhär:
Grovt bröd (vi hade nog inget ljust, som det egentligen ska vara!)
Majonäs (kan ersättas med t.ex hamburgardressing eller övrig dressing)
Rödlök
Två ytterst små bitar sallad (äckligt, men funkar på mackan i mycket små mängder)
Gurka
samt en till nästan identisk macka med ovanstående ingredienser, samt även pesto, rödlök och tomat, samt två skivor skinka (en till varje macka)Som man sedan kloffsar ihop (Kloffsa är ett underbart ord, funkar till allt!) till en stor dubbelmacka. Du vet att du lyckas när majonäs och övriga komponenter försöker fly mackan när du trycker ihop den!
Variationer på denna kan göras med till exempel kyckling, köttbullar och feferoni (otroligt god kombo!), rostbiff, eller övrigt pålägg/kött!
Jag tackar alla påhittade gudar för min otroliga matsmältning, som gör att jag kan äta sådana här groteska måltider á la övervikta amerikaner, utan att gå upp ett enda kilo! Det är underbart.
Så behåll er keso och sallad! Såhär äter män! (HAHA)
Vad har hänt för övrigt i mitt liv? Absolut ingeting! Vi har inga föreläsningar denna veckan, och studerandet har jag som alltid skjutit upp. Imorgon borde jag åka till Lund, låna ett par böcker och fundera ut vad jag ska skriva om. För det är det vi egentligen borde göra denna veckan. Skriva på våra examinationsuppgifter (en styck tenta och en text om en tråkig självbiografi av insnöade pressvetare, på 4-5 sidor styck). För annars sitter jag där med tio sidor att skriva på en vecka, och det blir inte roligt.
Jag orkade inte hitta något citat från någon låt idag, till dagens titel, förresten. Nuvarande titeln stämmer in precis på vad det handlar om, så det var väl mer passande. Dessutom vet jag inte vad dagens låt är, denna är dock bra och får duga som dagens låt:
Alkaline Trio- Calling All Skeletons
På grund av att jag lider brist på saker att skriva om idag tänkte jag inleda med en replik till Erikas blogg, och berätta om den groteska deluxe-mackan jag åt nyss.
Som ni alla vet så driver jag en personlig kampanj mot nyttigheter, speciellt broccoli! Broccoli är ren och skär ondska. Undantag finns dock, majs och ärtor, samt gurka tillhör de grönsaker jag tycker om, faktiskt. Majs är jättegott!
Hur som helst, så innehåller min deluxe-macka lite nyttigheter, trots allt. Knepet är att jämna ut den nyttiga effekten med rikligt med majonäs och dubbla pålägg. Det är inte min mening att äckla er men jag kallar den grotesco-mackan deluxe av en anledning! Tänk er en amerikansk sub, typ Subway.. Ungefär i det stuket är den. Fettigt och gott!
Dagens såg ut såhär:
Grovt bröd (vi hade nog inget ljust, som det egentligen ska vara!)
Majonäs (kan ersättas med t.ex hamburgardressing eller övrig dressing)
Rödlök
Två ytterst små bitar sallad (äckligt, men funkar på mackan i mycket små mängder)
Gurka
samt en till nästan identisk macka med ovanstående ingredienser, samt även pesto, rödlök och tomat, samt två skivor skinka (en till varje macka)Som man sedan kloffsar ihop (Kloffsa är ett underbart ord, funkar till allt!) till en stor dubbelmacka. Du vet att du lyckas när majonäs och övriga komponenter försöker fly mackan när du trycker ihop den!
Variationer på denna kan göras med till exempel kyckling, köttbullar och feferoni (otroligt god kombo!), rostbiff, eller övrigt pålägg/kött!
Jag tackar alla påhittade gudar för min otroliga matsmältning, som gör att jag kan äta sådana här groteska måltider á la övervikta amerikaner, utan att gå upp ett enda kilo! Det är underbart.
Så behåll er keso och sallad! Såhär äter män! (HAHA)
Vad har hänt för övrigt i mitt liv? Absolut ingeting! Vi har inga föreläsningar denna veckan, och studerandet har jag som alltid skjutit upp. Imorgon borde jag åka till Lund, låna ett par böcker och fundera ut vad jag ska skriva om. För det är det vi egentligen borde göra denna veckan. Skriva på våra examinationsuppgifter (en styck tenta och en text om en tråkig självbiografi av insnöade pressvetare, på 4-5 sidor styck). För annars sitter jag där med tio sidor att skriva på en vecka, och det blir inte roligt.
Jag orkade inte hitta något citat från någon låt idag, till dagens titel, förresten. Nuvarande titeln stämmer in precis på vad det handlar om, så det var väl mer passande. Dessutom vet jag inte vad dagens låt är, denna är dock bra och får duga som dagens låt:
Alkaline Trio- Calling All Skeletons
måndag 22 mars 2010
Maybe it's not my weekend, but it's gonna be my year.
Hej på er!
Vad har jag att förmedla idag... Känner inget enormt behov att blogga idag, men orden brukar flöda efter ett tag oavsett. Jag tänker ganska mycket, ibland behöver man bara sitta här och låta tankarna flöda, så blir det lätt ganska mycket. Förstår ni?
Förresten så har dagens titel inte så mycket med själva inlägget att göra,det råkade än en gång vara låten jag lyssnar på just nu (eller råkar och råkar lite planerat var det kanske.). Tycker bara det är ett bra citat. För min helg har varit jävligt bra. Och mitt år ska vara jävligt bra. Och oavsett hur slarvigt jag lever ska mitt liv nog kunna ordna sig och bli bra. Jag kommer dit jag ska, just nu vill jag bara ta det lugnt och se vart livet tar mig. Jag kommer inte speciellt långt, men det blir mycket roliga stunder. Tyvärr blir det lika många jobbiga.
Men sånt är livet, och jag vill njuta av det. Det är inte alltid det funkar för en, men det är bara att försöka igen.
Min dag har varit som följer:
Jag gick upp vid halv tolv, åt "brunch" (lunch till frukost, som vanligt! Köttgryta och potatis) tillsammans med farsan och farmor som var på besök. Efter maten tog vi en kopp kaffe, sen hoppade jag in i duschen och försökte göra mig klar, vilket tog längre tid än planerat, men äntligen kom vi iväg. Farsan skulle nämligen också in till stan, så jag åkte med honom.
Jag vet inte hur jag lyckas, men även dagar då jag är ledig och bara har en trumlektion klockan två på eftermiddagen lyckas jag få det stressigt. För helt plötsligt är klockan ett, och vi ska köra om en halvtimme, och jag får hoppa in i duschen, göra mig klar och sen vill inte mitt hår som jag vill. Farsan tjatar, jag blir irriterad, sen hoppar vi in i bilen och fräser iväg.. Det är så typiskt mig.
Trumlektionen var tråkig och jag var trött, men vi gjorde inte så mycket avancerat idag, lite teknikövning, där läraren visade mycket. Sen träffade jag Muffe och Jocke som vanligt, drack kaffe på Mcdonalds och pratade om ingeting, om helgens fylla och allt som skett. Ganska tråkigt, kanske det kan låta. Ständigt samma rutiner, slöplugga om veckorna, supa om helgerna och träffas och dricka kaffe och snacka om helgens festande på McDonalds (av alla ställen, fik är överskattade och framförallt dyra!), men det är en ganska trivsam livsstil.
Ett grått och tråkigt småstadsliv, känns det som ibland. Men jag hade inte bytt bort det, även om jag drömmer mig bort och bara vill härifrån ibland. Jag tycker om mitt liv, mina vänner, allt som innefattas av denna staden. Till och med denna trötta, grådaskiga stad, som en gång varit en florerande handelsstad - nu en trött småstad av arbetare (arbetare är dock ett så vänsterstämplat ord, är inte alla löntagare arbetare? Den välmående medelklassen tillhör nog de allra flesta ändå, tror jag) och studenter, en kulturstad med gamla byggnader som färgas gråa av avgaser och smuts. Spreyade med klotter här och var, lite extremistpropaganda på elskåpen som påminner om kampen mellan AFA och vänsterfalangen mot nazisterna. En stad som tycks död - åtminstonde om man går ut efter sju på kvällarna.
De enda gångerna det är liv och rörelse är fredag och lördagkvällar, då är spänningen i luften, alla ska ut och festa. Det enda som finns att göra om helgerna, tycks det ibland. Fast man kan ju alltid hyra en film på Hemmakväll, gå på bio eller någonting. Sen har vi ju museum och Barbacka, men hur roligt är det på en skala? Nej just det.
Nattlivet är allt vi har, men ständigt klagas det över galler som är en meter ut på gatan vid uteserveringar och nedskräpning. Var glada att vår stad florerar i det avseendet. Handel har vi med såklart, våra pittoreska torg och gator med små affärer, en ganska fin stad att strosa runt i trots allt.
Men som jag nog tänkte på ursprungligen var att det inte finns så mycket annat. Men jag trivs ganska bra trots allt. Här har jag mina vänner, som jag har svårt att tänka mig livet utan, och som jag inte vill flytta ifrån. Kanske främsta anledningen till att jag inte flyttat till Lund direkt. För att behålla mitt bekväma liv med alla mina vänner här i Kristianstad. Jag tar det som det kommer, festar och försöker njuta. Ibland känns det tufft, men livets upp och nedgångar försvinner inte för att man byter stad.
Dagens låt kan få vara denna. Den är skitbra!
All Time Low - Weightless
Vad har jag att förmedla idag... Känner inget enormt behov att blogga idag, men orden brukar flöda efter ett tag oavsett. Jag tänker ganska mycket, ibland behöver man bara sitta här och låta tankarna flöda, så blir det lätt ganska mycket. Förstår ni?
Förresten så har dagens titel inte så mycket med själva inlägget att göra,det råkade än en gång vara låten jag lyssnar på just nu (eller råkar och råkar lite planerat var det kanske.). Tycker bara det är ett bra citat. För min helg har varit jävligt bra. Och mitt år ska vara jävligt bra. Och oavsett hur slarvigt jag lever ska mitt liv nog kunna ordna sig och bli bra. Jag kommer dit jag ska, just nu vill jag bara ta det lugnt och se vart livet tar mig. Jag kommer inte speciellt långt, men det blir mycket roliga stunder. Tyvärr blir det lika många jobbiga.
Men sånt är livet, och jag vill njuta av det. Det är inte alltid det funkar för en, men det är bara att försöka igen.
Min dag har varit som följer:
Jag gick upp vid halv tolv, åt "brunch" (lunch till frukost, som vanligt! Köttgryta och potatis) tillsammans med farsan och farmor som var på besök. Efter maten tog vi en kopp kaffe, sen hoppade jag in i duschen och försökte göra mig klar, vilket tog längre tid än planerat, men äntligen kom vi iväg. Farsan skulle nämligen också in till stan, så jag åkte med honom.
Jag vet inte hur jag lyckas, men även dagar då jag är ledig och bara har en trumlektion klockan två på eftermiddagen lyckas jag få det stressigt. För helt plötsligt är klockan ett, och vi ska köra om en halvtimme, och jag får hoppa in i duschen, göra mig klar och sen vill inte mitt hår som jag vill. Farsan tjatar, jag blir irriterad, sen hoppar vi in i bilen och fräser iväg.. Det är så typiskt mig.
Trumlektionen var tråkig och jag var trött, men vi gjorde inte så mycket avancerat idag, lite teknikövning, där läraren visade mycket. Sen träffade jag Muffe och Jocke som vanligt, drack kaffe på Mcdonalds och pratade om ingeting, om helgens fylla och allt som skett. Ganska tråkigt, kanske det kan låta. Ständigt samma rutiner, slöplugga om veckorna, supa om helgerna och träffas och dricka kaffe och snacka om helgens festande på McDonalds (av alla ställen, fik är överskattade och framförallt dyra!), men det är en ganska trivsam livsstil.
Ett grått och tråkigt småstadsliv, känns det som ibland. Men jag hade inte bytt bort det, även om jag drömmer mig bort och bara vill härifrån ibland. Jag tycker om mitt liv, mina vänner, allt som innefattas av denna staden. Till och med denna trötta, grådaskiga stad, som en gång varit en florerande handelsstad - nu en trött småstad av arbetare (arbetare är dock ett så vänsterstämplat ord, är inte alla löntagare arbetare? Den välmående medelklassen tillhör nog de allra flesta ändå, tror jag) och studenter, en kulturstad med gamla byggnader som färgas gråa av avgaser och smuts. Spreyade med klotter här och var, lite extremistpropaganda på elskåpen som påminner om kampen mellan AFA och vänsterfalangen mot nazisterna. En stad som tycks död - åtminstonde om man går ut efter sju på kvällarna.
De enda gångerna det är liv och rörelse är fredag och lördagkvällar, då är spänningen i luften, alla ska ut och festa. Det enda som finns att göra om helgerna, tycks det ibland. Fast man kan ju alltid hyra en film på Hemmakväll, gå på bio eller någonting. Sen har vi ju museum och Barbacka, men hur roligt är det på en skala? Nej just det.
Nattlivet är allt vi har, men ständigt klagas det över galler som är en meter ut på gatan vid uteserveringar och nedskräpning. Var glada att vår stad florerar i det avseendet. Handel har vi med såklart, våra pittoreska torg och gator med små affärer, en ganska fin stad att strosa runt i trots allt.
Men som jag nog tänkte på ursprungligen var att det inte finns så mycket annat. Men jag trivs ganska bra trots allt. Här har jag mina vänner, som jag har svårt att tänka mig livet utan, och som jag inte vill flytta ifrån. Kanske främsta anledningen till att jag inte flyttat till Lund direkt. För att behålla mitt bekväma liv med alla mina vänner här i Kristianstad. Jag tar det som det kommer, festar och försöker njuta. Ibland känns det tufft, men livets upp och nedgångar försvinner inte för att man byter stad.
Dagens låt kan få vara denna. Den är skitbra!
All Time Low - Weightless
söndag 21 mars 2010
Sorry I'm late, I was out spoiling my liver.
God morgon på er.
Ja jag vet, klockan är tjugo över ett, men för mig varar morgonen till ett, så det är inte helt fel. Sen är jag uppe till tre och kallar det kväll! Det är mitt dygn, tycker att fler borde följa det. "Nine To Five"-livet är så tråkigt!
Tillåt mig att berätta om gårdagen. Först så blev maten försenad, och jag ville inte spilla ner mig (men det gjorde jag ändå senare) så jag gjorde vid mig först efter maten. Det vill säga lite över sju. Inget smink, knappt nån tid lagd på håret som redan var ganska godkänt! Det är härligt att vara kille! Klä på sig, lite deo och parfym, kolla sig i spegeln sen är man ready to go!
Sen körde morsan mig till Bella, där satt alla och väntade, med en öl i hand. Min egen sprit hade inte kommit, men den kom ett par minuter senare, tillsammans med Jocke och Jouni! Dock lyckades jag glömma mitt "blannevann" (som det heter här nere, grogg-virke för er som talar rikssvenska), så jag snodde lite av Jenny så länge.
Sen fick jag svepa min grogg för att gå ner till Konsum med Jocke och Jouni, i sökandet av en kortlek (helt sjukt att Bella inte hade en kortlek!) så att vi kunde köra "Bussdriver" (aka pyraminden). Men det fanns inte, men vi köpte en Cola (äen Cocka! Haha, om ni har sett Johan Glans så förstår ni det referatet!), och flummade tillbaka till festen. På vägen kom vi även på världens bästa ord, som kan betyda allt och ingeting:
(Att) Kloffsa (med variationer och böjningar som till exempel "Vad kloffsigt" och "Var är kloffsen?").
Därpå frågade jag Jenny ett antal gånger vart Kloffsen var någonstans, och hon förstod ingeting. Ja så lyckades jag naturligtvis få öl över hela mig, vilket inte var mitt fel. Jag drack inte ens öl! Det var Dennis fel, han spillde på mig två gånger, haha! Full eller?
Efter förfesten och efter att jag avverkat en 35a Explorer (inte så jättemycket, typ fyra stora groggar ju!) drog vi vidare till Banken, bussresan minns jag bara lite vagt, knappt alltså, det är lite illa faktiskt men det hände nog inget nämnvärt på vägen in! På Banken slogs jag än en gång av min oförmåga att dansa. Jag har rytmen i kroppen, i egenskap av trummis, men kan inte förkroppsliga den i mer än att hålla takten med foten.
När man står där på dansgolvet och tänker "Vafan håller jag på med?".. Så jag satte mig i ett bås, och höll på att somna ett par gånger,gick ut och tog lite frisk luft, som inte var så frisk. Sen kom det ett fyllo som inte visste vart han var någonstans, och frågade om vi hade cigg, men han kom på att han hade själv! Så jag tiggde av honom, så pratade han lite nonsens och försvann. Fulla männsikor alltså, de kan vara så jäkla roliga!
Just det en sak som var fail med var att jag gav Jocke pengar för inträdet i utbyte mot att kan köpte vodka till mig. Men glömde bort att jag gett honom pengar och blev helt förvirrad. "Vart fan är mina pengar?" - varpå jag sa att vi fick fixa det en annan gång, och fick veta att han fått pengar. Jag blir lost på fyllan, haha!
Förövrigt var det en trevlig kväll och jag mår förvånandsvärt bra! Kanske har att göra med min feta portion mat i natt, den var episk! Ungstekta grönsaker som blivit över sen fredagens middag, wokade grönsaker jag hittade i kylen, samt fläskfilé och sås! Riktigt nice!
Dock sa morsan att jag lyckats kladda ner en hel del i köket, hahaha! "Svårt att träffa inatt?"
Det var dagens kommentar!
Ja jag vet, klockan är tjugo över ett, men för mig varar morgonen till ett, så det är inte helt fel. Sen är jag uppe till tre och kallar det kväll! Det är mitt dygn, tycker att fler borde följa det. "Nine To Five"-livet är så tråkigt!
Tillåt mig att berätta om gårdagen. Först så blev maten försenad, och jag ville inte spilla ner mig (men det gjorde jag ändå senare) så jag gjorde vid mig först efter maten. Det vill säga lite över sju. Inget smink, knappt nån tid lagd på håret som redan var ganska godkänt! Det är härligt att vara kille! Klä på sig, lite deo och parfym, kolla sig i spegeln sen är man ready to go!
Sen körde morsan mig till Bella, där satt alla och väntade, med en öl i hand. Min egen sprit hade inte kommit, men den kom ett par minuter senare, tillsammans med Jocke och Jouni! Dock lyckades jag glömma mitt "blannevann" (som det heter här nere, grogg-virke för er som talar rikssvenska), så jag snodde lite av Jenny så länge.
Sen fick jag svepa min grogg för att gå ner till Konsum med Jocke och Jouni, i sökandet av en kortlek (helt sjukt att Bella inte hade en kortlek!) så att vi kunde köra "Bussdriver" (aka pyraminden). Men det fanns inte, men vi köpte en Cola (äen Cocka! Haha, om ni har sett Johan Glans så förstår ni det referatet!), och flummade tillbaka till festen. På vägen kom vi även på världens bästa ord, som kan betyda allt och ingeting:
(Att) Kloffsa (med variationer och böjningar som till exempel "Vad kloffsigt" och "Var är kloffsen?").
Därpå frågade jag Jenny ett antal gånger vart Kloffsen var någonstans, och hon förstod ingeting. Ja så lyckades jag naturligtvis få öl över hela mig, vilket inte var mitt fel. Jag drack inte ens öl! Det var Dennis fel, han spillde på mig två gånger, haha! Full eller?
Efter förfesten och efter att jag avverkat en 35a Explorer (inte så jättemycket, typ fyra stora groggar ju!) drog vi vidare till Banken, bussresan minns jag bara lite vagt, knappt alltså, det är lite illa faktiskt men det hände nog inget nämnvärt på vägen in! På Banken slogs jag än en gång av min oförmåga att dansa. Jag har rytmen i kroppen, i egenskap av trummis, men kan inte förkroppsliga den i mer än att hålla takten med foten.
När man står där på dansgolvet och tänker "Vafan håller jag på med?".. Så jag satte mig i ett bås, och höll på att somna ett par gånger,gick ut och tog lite frisk luft, som inte var så frisk. Sen kom det ett fyllo som inte visste vart han var någonstans, och frågade om vi hade cigg, men han kom på att han hade själv! Så jag tiggde av honom, så pratade han lite nonsens och försvann. Fulla männsikor alltså, de kan vara så jäkla roliga!
Just det en sak som var fail med var att jag gav Jocke pengar för inträdet i utbyte mot att kan köpte vodka till mig. Men glömde bort att jag gett honom pengar och blev helt förvirrad. "Vart fan är mina pengar?" - varpå jag sa att vi fick fixa det en annan gång, och fick veta att han fått pengar. Jag blir lost på fyllan, haha!
Förövrigt var det en trevlig kväll och jag mår förvånandsvärt bra! Kanske har att göra med min feta portion mat i natt, den var episk! Ungstekta grönsaker som blivit över sen fredagens middag, wokade grönsaker jag hittade i kylen, samt fläskfilé och sås! Riktigt nice!
Dock sa morsan att jag lyckats kladda ner en hel del i köket, hahaha! "Svårt att träffa inatt?"
Det var dagens kommentar!
lördag 20 mars 2010
There aint no party like an alcoholic party!
Hej på er,
Jag orkar inte skriva så mycket idag, mer än att jag är på bra humör trots en trötthetskänsla som nu övergått till huvudvärk nästan. Det kan bero på att jag var ute igår - jag och muffe var på Biljard, tillsammans med Emma och hennes vänner. Det var trevligt och jag träffade mycket folk - både nya och gamla (eller ja yngre än mig men som jag känner sen innan, haha!).
Ja, jag har tyvärr inte tid att utveckla mer om gårdagen. Hur som helst, jag vill bara konstatera att jag är awesome och ikväll blir det fest igen! Utgång till Banken denna gången, det ska bli nice!
Jag och Erika har konstaterat nyss att jag kommer att bli skitfull, eftersom jag kommer att äta potatis och purjolöks-soppa strax, vilket inte är tillräckligt redig mat för att dra ut och supa på. Det kommer att snurra till ikväll, minsann! Hur detta slutar få vi,men "Jag känner ingen ånger, känner ingen ånger" (Maskinen- Bränner, sjukt bra festlåt!). Det kommer att bli härligt och skoj och jag har blivit väldigt pepp nu. Lite mat och slänga på sig kläderna jag ska ha ikväll (mina grå-bruna rutiga byxor och farfarströja tror jag att det blir), sen iväg så blir det paaardeey.
Förstår inte att kvinnor börjar "göra vid sig" vid fyra, jag sitter här i vanliga casual kläder och klockan är tjugo i sju. Jag har visserligen duschat och håret är nästan godkändt, men det fixar jag snabbt sen. Kvinnor,alltså!
Nåja, I will get my grub on, sen get my drunk on! 'Cuz there aint no party like an alcoholic parteey!
Jag orkar inte skriva så mycket idag, mer än att jag är på bra humör trots en trötthetskänsla som nu övergått till huvudvärk nästan. Det kan bero på att jag var ute igår - jag och muffe var på Biljard, tillsammans med Emma och hennes vänner. Det var trevligt och jag träffade mycket folk - både nya och gamla (eller ja yngre än mig men som jag känner sen innan, haha!).
Ja, jag har tyvärr inte tid att utveckla mer om gårdagen. Hur som helst, jag vill bara konstatera att jag är awesome och ikväll blir det fest igen! Utgång till Banken denna gången, det ska bli nice!
Jag och Erika har konstaterat nyss att jag kommer att bli skitfull, eftersom jag kommer att äta potatis och purjolöks-soppa strax, vilket inte är tillräckligt redig mat för att dra ut och supa på. Det kommer att snurra till ikväll, minsann! Hur detta slutar få vi,men "Jag känner ingen ånger, känner ingen ånger" (Maskinen- Bränner, sjukt bra festlåt!). Det kommer att bli härligt och skoj och jag har blivit väldigt pepp nu. Lite mat och slänga på sig kläderna jag ska ha ikväll (mina grå-bruna rutiga byxor och farfarströja tror jag att det blir), sen iväg så blir det paaardeey.
Förstår inte att kvinnor börjar "göra vid sig" vid fyra, jag sitter här i vanliga casual kläder och klockan är tjugo i sju. Jag har visserligen duschat och håret är nästan godkändt, men det fixar jag snabbt sen. Kvinnor,alltså!
Nåja, I will get my grub on, sen get my drunk on! 'Cuz there aint no party like an alcoholic parteey!
torsdag 18 mars 2010
What the hell is ADD? What's my age again, what's my age again?
God morgon bloggen! För det är trots allt en ganska god morgon! (Allt är relativt, och denna morgon bjöd åtminstonde på MINDRE stress än vanligt! Haha!)
Jag var som vanligt uppe alldeles för länge igår (när dygnet är vänt är det ottroligt svårt att vända tillbaka det, speciellt eftersom man inte behöver gå upp "i tid" varje morgon, utan varannan eller så)! Titeln var bara låten som jag råkade lyssna på just nu, men självklart kan man relatera den till mitt liv.
Min oförmåga och ovilja att förändras, jag är uppe för länge och kommer alltid för sent. Jag spenderar nästan alla mina pengar på att festa (i helgen prioriteras till exempel fest över ett par nya jeans).. Jag är hopplös, men jag trivs, för det mesta. Så tills vidare får det duga, tills jag blir tvingad till mer ansvar och bla bla bla...
Jag känner mig sådär dampigt omogen idag, har varit flummig hela veckan, vilket ni kan ha upptäckt på min bilddagbok. What the hell is ADD? What's my age again? What's my again?
Hur som helst, i natt bestämde jag att denna morgen skulle vara annorlunda. Jag satte alarm från klockan sju, som skulle var femte minut, växlat med var tionde minut så att jag skulle komma upp till tjugo över sju - en timme innnan bussen gick. Men ni känner ju mig. Trots detta, så snoozar jag i 40 minuter, min rullgardin gör det så mörkt och behagligt i rummet, sängen är så varm och skön och det är så kallt där ute.. De vanliga motiven.
Dock så hade jag hunnit med bussen tjugo över, inbillar jag mig, obotlig tidsoptimist som jag är. Men det behövde jag inte oroa mig för, eftersom jag kunde tigga skjuts av morsan imorse. Hon sa att hon skulle köra "fem i halv" men jag hörde det som "fem över halv" - så jag satt och åt frukost i godan ro, och slängde mig i duschen vid kvart över åtta, och hann bli klar till 08.34.
...Efter att ha duschat, slängt på mig kläderna och lyckats trampa på häftstiftet som trillat ner så från min Ramones-plansch på väggen, stoppat in linserna - som sved idag, så det tog extra tid, samt slängt på mig en mössa. Håret hinner jag aldrig fixa, och det spelar ingen roll, blir aldrig nöjd. Det kan ta evigheter..
"Varför har du mössa när du är så fin?" - tack morsan, för man kan ju inte vara snygg MED mössa, det går ju helt enkelt inte. Där blev jag ganska irriterad och snäsde åt henne lite, jag blir rätt otrevlig när jag är stressad. Vad hon menade var nog att jag är snyggt klädd (och det är jag, men det är är mig vi snackar om. Men dagens klädsel: Mörka jeans, vitt skärp, svart farfarströja med vit t-shirt under, blå hoodie. Bild kanske kommer upp senare idag, ifall jag har lust med det).
Sjukt att jag alltid, oavsett hur mycket tid jag har på mig ursprungligen, blir stressad och ofta missar bussar och liknande. Det är precis som gruppen jag gick med i på Facebook igår, jag tänkte direkt att "det här är så jag!": Vi som alltid är ute i sista sekunden, fast vi hade gott om tid från början
Nåja, ingen är perfekt, det är väl nåt jag får jobba på.. Nån gång. Ehe. Host. Senare, en annan gång. "Mañana mañana... eller manana manana som vi säger. Skjut på det, skjut på det skjut på det... " (citat från Timbuktu's Det Löser Sig). Timbuk har de rätta lösningarna!
"[...]vad jag tror är att om vi skiter i det och inte gör ett piss
så kommer nog tiden att lösa hela grejen, för tiden har en sån magisk effekt på oss.
Mañana mañana... eller manana manana som vi säger. Skjut på det, skjut på det skjut på det"
Så är det här i livet, vissa sliter och står på, andra står och ser på (haha, det rimmade ju, riktigt bra rim!). I slutändan dör vi allihop, varför inte njuta istället för att stressa? Men så funkar inte samhället, det vore naivt att tro det. Skulle alla fånga dagen istället för att gå till jobbet hade ekonomin rasat ännu mer än vad den redan gjort i dagens lågkonjuktur och wallstreet-gubbar hade hoppat från höghusen á la trettiotalets depression.
Häng er i era slipsar, jag vill inte ha era tråkiga liv, så kände jag för två-tre år sen och det finns väl lite kvar... Nu när vuxenlivet annalkar får jag panik, jag vill inte. Jag köper lite tid, slöpluggar och ser vart jag hamnar i livet. Låter som en plan! Det löser sig!
Dagens låt: ?
Jag var som vanligt uppe alldeles för länge igår (när dygnet är vänt är det ottroligt svårt att vända tillbaka det, speciellt eftersom man inte behöver gå upp "i tid" varje morgon, utan varannan eller så)! Titeln var bara låten som jag råkade lyssna på just nu, men självklart kan man relatera den till mitt liv.
Min oförmåga och ovilja att förändras, jag är uppe för länge och kommer alltid för sent. Jag spenderar nästan alla mina pengar på att festa (i helgen prioriteras till exempel fest över ett par nya jeans).. Jag är hopplös, men jag trivs, för det mesta. Så tills vidare får det duga, tills jag blir tvingad till mer ansvar och bla bla bla...
Jag känner mig sådär dampigt omogen idag, har varit flummig hela veckan, vilket ni kan ha upptäckt på min bilddagbok. What the hell is ADD? What's my age again? What's my again?
Hur som helst, i natt bestämde jag att denna morgen skulle vara annorlunda. Jag satte alarm från klockan sju, som skulle var femte minut, växlat med var tionde minut så att jag skulle komma upp till tjugo över sju - en timme innnan bussen gick. Men ni känner ju mig. Trots detta, så snoozar jag i 40 minuter, min rullgardin gör det så mörkt och behagligt i rummet, sängen är så varm och skön och det är så kallt där ute.. De vanliga motiven.
Dock så hade jag hunnit med bussen tjugo över, inbillar jag mig, obotlig tidsoptimist som jag är. Men det behövde jag inte oroa mig för, eftersom jag kunde tigga skjuts av morsan imorse. Hon sa att hon skulle köra "fem i halv" men jag hörde det som "fem över halv" - så jag satt och åt frukost i godan ro, och slängde mig i duschen vid kvart över åtta, och hann bli klar till 08.34.
...Efter att ha duschat, slängt på mig kläderna och lyckats trampa på häftstiftet som trillat ner så från min Ramones-plansch på väggen, stoppat in linserna - som sved idag, så det tog extra tid, samt slängt på mig en mössa. Håret hinner jag aldrig fixa, och det spelar ingen roll, blir aldrig nöjd. Det kan ta evigheter..
"Varför har du mössa när du är så fin?" - tack morsan, för man kan ju inte vara snygg MED mössa, det går ju helt enkelt inte. Där blev jag ganska irriterad och snäsde åt henne lite, jag blir rätt otrevlig när jag är stressad. Vad hon menade var nog att jag är snyggt klädd (och det är jag, men det är är mig vi snackar om. Men dagens klädsel: Mörka jeans, vitt skärp, svart farfarströja med vit t-shirt under, blå hoodie. Bild kanske kommer upp senare idag, ifall jag har lust med det).
Sjukt att jag alltid, oavsett hur mycket tid jag har på mig ursprungligen, blir stressad och ofta missar bussar och liknande. Det är precis som gruppen jag gick med i på Facebook igår, jag tänkte direkt att "det här är så jag!": Vi som alltid är ute i sista sekunden, fast vi hade gott om tid från början
Nåja, ingen är perfekt, det är väl nåt jag får jobba på.. Nån gång. Ehe. Host. Senare, en annan gång. "Mañana mañana... eller manana manana som vi säger. Skjut på det, skjut på det skjut på det... " (citat från Timbuktu's Det Löser Sig). Timbuk har de rätta lösningarna!
"[...]vad jag tror är att om vi skiter i det och inte gör ett piss
så kommer nog tiden att lösa hela grejen, för tiden har en sån magisk effekt på oss.
Mañana mañana... eller manana manana som vi säger. Skjut på det, skjut på det skjut på det"
Så är det här i livet, vissa sliter och står på, andra står och ser på (haha, det rimmade ju, riktigt bra rim!). I slutändan dör vi allihop, varför inte njuta istället för att stressa? Men så funkar inte samhället, det vore naivt att tro det. Skulle alla fånga dagen istället för att gå till jobbet hade ekonomin rasat ännu mer än vad den redan gjort i dagens lågkonjuktur och wallstreet-gubbar hade hoppat från höghusen á la trettiotalets depression.
Häng er i era slipsar, jag vill inte ha era tråkiga liv, så kände jag för två-tre år sen och det finns väl lite kvar... Nu när vuxenlivet annalkar får jag panik, jag vill inte. Jag köper lite tid, slöpluggar och ser vart jag hamnar i livet. Låter som en plan! Det löser sig!
Dagens låt: ?
onsdag 17 mars 2010
There's a story at the bottom of this bottle, and I'm the pen.
Hej bloggen.
Inledningsvis, varför mår jag lite illa just nu? Jävligt underligt... Idag har varit en dryg dag, och jg har inte ens varit vaken i mer än två timmar. Som vanligt var jag uppe lite för länge och hörde brevbäraren då han kom runt tre och lämnade vår post.
Dagen började väl okej, åt lunch till frukost (torsk med potatis och remeladsås!), läste tidningen och drack en kopp kaffe. Sen satte jag mig här och gjorde ingeting. Allt jag måste läsa hänger över mig, kanske det som skapar obehaget?
En av texterna jag ska läsa tills imorgon finns på nätet, men det kräver en sorts inloggning, som heter STiL (Student i Lund eller vad det stod för.). Men självklart hittar jag den inte och jag känner paniken komma krypande som vanligt. Paniken och kaffeabstinensen försatte mig i ett paniktillstånd som jag kallar "döda,döda,döda" - jag ser rött, kan inte tänka och blir bara frustrerad på allt. Så kom Läkerol-reklamen på Spotify, där de byter ut vissa ord mot ett pipande ljud. Otroligt irriterande, så det bidrog naturligtvis till min irritation.
Men till slut hittade jag den och jag har nu 36 sidor att njuta av på datorskrärmen. Och en till text på nio sidor.. Det är jobbigt att läsa på skärmen, det tar dubbelt så lång tid och det fastnar bara hälften så bra. Samtidigt orkar jag inte skriva ut allt eftersom det skulle ta ungefär ett år för vår printer att skriva ut 45 sidor, och skulle ta ofantliga mängder bläck. Så skulle farsan tjata om det. Nej jag skiter i det, får ta mig igenom det så gott det går.
Inte för att klaga men alltså. Lite illamående och torr i munnen (varför är ett mysterium), trött och irriterad. Nu ska jag ta ett glas vatten, se om magen vill lugna sig så jag kan få i mig min andra kopp kaffe (abstinensbesvär, mhm!). Sen plugga, yaay!
Dagens/nattens/whatevers låt:
All Time Low - Dear Maria, Count Me In
Har blivit sjukt inne på pop-punk på sistonde. Det är sjukt awesome!
Sångarens hår.. Gief! Hotness! Väx, hår, väx, ska fan inte klippa mig på en evighet nu. (Mitt hår på sidan typ försvann, det enda hon behöll som det var var min lugg. Bara tunna ut var det ja..... Df jag numera använder mössa. Är lite missnöjd. Saknar mitt hår, även om det var tjockt och jobbigt XD)
Inledningsvis, varför mår jag lite illa just nu? Jävligt underligt... Idag har varit en dryg dag, och jg har inte ens varit vaken i mer än två timmar. Som vanligt var jag uppe lite för länge och hörde brevbäraren då han kom runt tre och lämnade vår post.
Dagen började väl okej, åt lunch till frukost (torsk med potatis och remeladsås!), läste tidningen och drack en kopp kaffe. Sen satte jag mig här och gjorde ingeting. Allt jag måste läsa hänger över mig, kanske det som skapar obehaget?
En av texterna jag ska läsa tills imorgon finns på nätet, men det kräver en sorts inloggning, som heter STiL (Student i Lund eller vad det stod för.). Men självklart hittar jag den inte och jag känner paniken komma krypande som vanligt. Paniken och kaffeabstinensen försatte mig i ett paniktillstånd som jag kallar "döda,döda,döda" - jag ser rött, kan inte tänka och blir bara frustrerad på allt. Så kom Läkerol-reklamen på Spotify, där de byter ut vissa ord mot ett pipande ljud. Otroligt irriterande, så det bidrog naturligtvis till min irritation.
Men till slut hittade jag den och jag har nu 36 sidor att njuta av på datorskrärmen. Och en till text på nio sidor.. Det är jobbigt att läsa på skärmen, det tar dubbelt så lång tid och det fastnar bara hälften så bra. Samtidigt orkar jag inte skriva ut allt eftersom det skulle ta ungefär ett år för vår printer att skriva ut 45 sidor, och skulle ta ofantliga mängder bläck. Så skulle farsan tjata om det. Nej jag skiter i det, får ta mig igenom det så gott det går.
Inte för att klaga men alltså. Lite illamående och torr i munnen (varför är ett mysterium), trött och irriterad. Nu ska jag ta ett glas vatten, se om magen vill lugna sig så jag kan få i mig min andra kopp kaffe (abstinensbesvär, mhm!). Sen plugga, yaay!
Dagens/nattens/whatevers låt:
All Time Low - Dear Maria, Count Me In
Har blivit sjukt inne på pop-punk på sistonde. Det är sjukt awesome!
Sångarens hår.. Gief! Hotness! Väx, hår, väx, ska fan inte klippa mig på en evighet nu. (Mitt hår på sidan typ försvann, det enda hon behöll som det var var min lugg. Bara tunna ut var det ja..... Df jag numera använder mössa. Är lite missnöjd. Saknar mitt hår, även om det var tjockt och jobbigt XD)
måndag 15 mars 2010
Monday is my favorite time of year.
Hej bloggen. Idag har varit en relativt bra dag. Faktiskt en väldigt soft och bra dag. Dock kan jag inte uppskatta den eftersom jag för tillfället har ganska ont i huvudet.
Jag sov alldeles för länge idag, vilket är grunden till huvudvärken.. Min nya rullgardin, som är svart gör hela rummet jättemörkt och jag kände inte för att gå upp och plugga, så jag sov ett par timmar extra (vaknade nio) till klockan tolv och drömde de märkligaste drömmarna. När jag vaknade var jag fortfarande trött, men inte på grund av att jag inte var utvilad, utan för att jag sovit för länge, en sorts tung-i-huvudet-trötthet, som vägrar försvinna.
Så hela dagen har jag varit trött. Så jag har druckit mycket kaffe och en monster, och någon timme därefter (efter att jag druckit monster, i stan) började jag få huvudvärk. Antagligen överkonsumtion av koffein samt ovan nämnda trötthetskänsla som står skyldiga för det. Dåliga vanor. Lägger mig för sent, sover för länge, eller ibland alldeles för lite. Äter dåligt och oregelbundet. Sånt är mitt liv. Och jag trivs med det, paradoxalt nog.
Hur som helst, efter att ha sovit till tolv åt jag lite frukost, satt vid teven och såg på Married With Children och How I Met Your Mother, pluggade lite halvt mellan pauserna. Därefter tog jag en dusch och åkte in till stan för att ha trumlektioner, träffade Muffe och hängde runt i stan hela eftermiddagen.
Vi gick till HM som vanligt (vi hamnar oftast där) och gick runt och kollade lite, muffe ville ha en sån "jock"-tröja som de har i amerikanska filmer och vi ströva omkring å snacka och skrattade åt fula hattar och kläder. Sen kom Jocke, och vi fortsatte att gå runt på stan, gick till BR och kollade på leksaker och hade jävligt kul, diskuterade leksaker från när man va liten och lekte med lasersvärd i plast. Vi gick runt en hel del, bland annat gick vi till Sandelins och skrattade åt fula skjortor och kostymer, som de matchat helt absurt, och hånade deras sjuka priser. Vi bara hängde omkring, gjorde ingeting. Vi åt förresten kebab också, kebabtallrik på Favoriten, och satt där och snackade/spanade. Gott som fan var det! Men i övrigt gjorde vi inte mycket. Ändå var det den bästa eftermiddagen på länge.
Jag sitter ofta hemma, numera, vid min dator och tänker att jag nog ska plugga idag. Men sällan gör jag mycket mer än att sitta hemma vid min dator och fördriver tiden, och pluggar lite i omgångar, när jag orkar. Så den här sortens eftermiddagar, som ofta infaller på Måndagar, då jag har trumlektioner i stan, är det roligaste jag har i veckan. I övrigt sitter jag ofta hemma som sagt, och är i Lund två-tre gånger i veckan, sitter hemma och "pluggar".
De senaste måndagarna har följt mönstret, jag har nämligen ingen föreläsning och dessutom trummor i stan, så därefter brukar jag träffa Muffe och Jocke (som jag träffade mycket kort även förra veckan). De flesta avskyr måndagar. Jag älskar dem. Måndagar och Fredagar är mina favoritdagar. Fredagar behöver jag nog inte förklara varför de är min favoritdag. Dagen som innebär helg, och i de flesta fall fest, eller åtminstonde en chillkväll på biljard. Om inte, så innebär det oftast att det sker på Lördagen istället. För det mesta hamnar vi på krogen, med en öl i hand. Det är en bra helg, för annars sitter man i regel bara hemma och har tråkigt. Så krogen har blivit en definition av en bra helg.
Efter att Muffe och Jocke stack hem strövade jag runt lite själv, men huvudvärken var påtaglig och jag ville egentligen dra hem. Men ingeting finns här hemma, då måste jag plugga (jag orkar inte, jag tänker inte ens försöka läsa ut de 250 sidorna tills imorgon, jag skummar igenom lite och sen får jag förberera mig lite för redogörelsen av första kapitlet). Så jag gick runt lite, jag har nämligen funderat, ända sen frisören frågade mig då jag klippte mig för en vecka sen, ifall jag plattar håret, på ifall man borde införskaffa en plattång.
Det är egentligen inget konstigt, många killar använder det nu för tiden, och mitt hår tenderar att locka sig. Jag vet att det är nån sorts macho-kultur inom vårt kompisgäng, men jag struntar i om någon av mina "riktiga" (IRL) "vänner" läser detta. För ifall jag skaffar en sån kan jag ha håret långt, så som jag faktiskt vill ha det. Jag vill ha tillbaka mitt hår, det blev lite kort när jag klippte mig - även om jag egentligen bara ville tunna ut det blev det lite kortare också. För då behöver jag inte oroa mig om att det blir lockigt och ser konstigt ut, så länge jag tunnar det ibland så att det inte blir en enda boll.
Men tydligen är de skitdyra, så jag inhandalde bara ett nytt vax/gele eller vad det var för något, som verkar bra, och lite hårspray. Jag avvaktar med plattång.
Nu känns det som att huvudvärkstabletten har börjat fungera, men jag är fortfarande trött.. Och lite hungrig. Konstigt, jag åt ju ändå en kebabtallrik vid tre? Nåja, blir till att äta nånting, sen får jag fusk-plugga lite.
Åh förresten. En sak till. Jag har blivit lite tjejig, har börjat tänak mycket på kläder och hår. Men beställde lite kläder igår på nätet, på HM - som vanligt. Men de är prisvärda och har fina kläder. Mycket randigt, randigt och jeansjackor är tillbaka, och jag älskar randigt och jag älskar min jeansjacka. Så vårens mode är faktiskt jävligt nice. Brukar avsky mode i övrigt, men i år följer jag trenden lite där. Ser fram emot mitt första "klädpaket" - brukar ju inte beställa kläder annars.
Dagens låt:
Good Charlotte - Hold On
Sjukt bra!
Sjukt mäktig video. Den berör. Skänker en tanke åt Daniel Löv, som lämnade oss alldeles för tidigt. Vila i frid. (Varför sa du inget till någon? Vi fortsätter att undra...)
Jag sov alldeles för länge idag, vilket är grunden till huvudvärken.. Min nya rullgardin, som är svart gör hela rummet jättemörkt och jag kände inte för att gå upp och plugga, så jag sov ett par timmar extra (vaknade nio) till klockan tolv och drömde de märkligaste drömmarna. När jag vaknade var jag fortfarande trött, men inte på grund av att jag inte var utvilad, utan för att jag sovit för länge, en sorts tung-i-huvudet-trötthet, som vägrar försvinna.
Så hela dagen har jag varit trött. Så jag har druckit mycket kaffe och en monster, och någon timme därefter (efter att jag druckit monster, i stan) började jag få huvudvärk. Antagligen överkonsumtion av koffein samt ovan nämnda trötthetskänsla som står skyldiga för det. Dåliga vanor. Lägger mig för sent, sover för länge, eller ibland alldeles för lite. Äter dåligt och oregelbundet. Sånt är mitt liv. Och jag trivs med det, paradoxalt nog.
Hur som helst, efter att ha sovit till tolv åt jag lite frukost, satt vid teven och såg på Married With Children och How I Met Your Mother, pluggade lite halvt mellan pauserna. Därefter tog jag en dusch och åkte in till stan för att ha trumlektioner, träffade Muffe och hängde runt i stan hela eftermiddagen.
Vi gick till HM som vanligt (vi hamnar oftast där) och gick runt och kollade lite, muffe ville ha en sån "jock"-tröja som de har i amerikanska filmer och vi ströva omkring å snacka och skrattade åt fula hattar och kläder. Sen kom Jocke, och vi fortsatte att gå runt på stan, gick till BR och kollade på leksaker och hade jävligt kul, diskuterade leksaker från när man va liten och lekte med lasersvärd i plast. Vi gick runt en hel del, bland annat gick vi till Sandelins och skrattade åt fula skjortor och kostymer, som de matchat helt absurt, och hånade deras sjuka priser. Vi bara hängde omkring, gjorde ingeting. Vi åt förresten kebab också, kebabtallrik på Favoriten, och satt där och snackade/spanade. Gott som fan var det! Men i övrigt gjorde vi inte mycket. Ändå var det den bästa eftermiddagen på länge.
Jag sitter ofta hemma, numera, vid min dator och tänker att jag nog ska plugga idag. Men sällan gör jag mycket mer än att sitta hemma vid min dator och fördriver tiden, och pluggar lite i omgångar, när jag orkar. Så den här sortens eftermiddagar, som ofta infaller på Måndagar, då jag har trumlektioner i stan, är det roligaste jag har i veckan. I övrigt sitter jag ofta hemma som sagt, och är i Lund två-tre gånger i veckan, sitter hemma och "pluggar".
De senaste måndagarna har följt mönstret, jag har nämligen ingen föreläsning och dessutom trummor i stan, så därefter brukar jag träffa Muffe och Jocke (som jag träffade mycket kort även förra veckan). De flesta avskyr måndagar. Jag älskar dem. Måndagar och Fredagar är mina favoritdagar. Fredagar behöver jag nog inte förklara varför de är min favoritdag. Dagen som innebär helg, och i de flesta fall fest, eller åtminstonde en chillkväll på biljard. Om inte, så innebär det oftast att det sker på Lördagen istället. För det mesta hamnar vi på krogen, med en öl i hand. Det är en bra helg, för annars sitter man i regel bara hemma och har tråkigt. Så krogen har blivit en definition av en bra helg.
Efter att Muffe och Jocke stack hem strövade jag runt lite själv, men huvudvärken var påtaglig och jag ville egentligen dra hem. Men ingeting finns här hemma, då måste jag plugga (jag orkar inte, jag tänker inte ens försöka läsa ut de 250 sidorna tills imorgon, jag skummar igenom lite och sen får jag förberera mig lite för redogörelsen av första kapitlet). Så jag gick runt lite, jag har nämligen funderat, ända sen frisören frågade mig då jag klippte mig för en vecka sen, ifall jag plattar håret, på ifall man borde införskaffa en plattång.
Det är egentligen inget konstigt, många killar använder det nu för tiden, och mitt hår tenderar att locka sig. Jag vet att det är nån sorts macho-kultur inom vårt kompisgäng, men jag struntar i om någon av mina "riktiga" (IRL) "vänner" läser detta. För ifall jag skaffar en sån kan jag ha håret långt, så som jag faktiskt vill ha det. Jag vill ha tillbaka mitt hår, det blev lite kort när jag klippte mig - även om jag egentligen bara ville tunna ut det blev det lite kortare också. För då behöver jag inte oroa mig om att det blir lockigt och ser konstigt ut, så länge jag tunnar det ibland så att det inte blir en enda boll.
Men tydligen är de skitdyra, så jag inhandalde bara ett nytt vax/gele eller vad det var för något, som verkar bra, och lite hårspray. Jag avvaktar med plattång.
Nu känns det som att huvudvärkstabletten har börjat fungera, men jag är fortfarande trött.. Och lite hungrig. Konstigt, jag åt ju ändå en kebabtallrik vid tre? Nåja, blir till att äta nånting, sen får jag fusk-plugga lite.
Åh förresten. En sak till. Jag har blivit lite tjejig, har börjat tänak mycket på kläder och hår. Men beställde lite kläder igår på nätet, på HM - som vanligt. Men de är prisvärda och har fina kläder. Mycket randigt, randigt och jeansjackor är tillbaka, och jag älskar randigt och jag älskar min jeansjacka. Så vårens mode är faktiskt jävligt nice. Brukar avsky mode i övrigt, men i år följer jag trenden lite där. Ser fram emot mitt första "klädpaket" - brukar ju inte beställa kläder annars.
Dagens låt:
Good Charlotte - Hold On
Sjukt bra!
Sjukt mäktig video. Den berör. Skänker en tanke åt Daniel Löv, som lämnade oss alldeles för tidigt. Vila i frid. (Varför sa du inget till någon? Vi fortsätter att undra...)
lördag 13 mars 2010
What a wicked game to play..
Hej igen, jag tror jag blivit blogoholic, eller nånting för nu sitter jag här och bloggar igen, för andra gången idag.
Tidigare var bloggen nåt jag var tvungen att göra, nu går jag och tänker på saker som jag kan stoppa in i bloggsammanhang, tankar jag kan klä in i ord och skriva ner och förmedla.
Idag handlade det, hör och häpna, om Melodifestivalen. För jag blev tvingad, efter en mycket god middag bestående av ris och kyckling med currysås (min favorit!), att se finalen av denna folkfest av kommersiell skitmusik som svenska folket älskar så - men som svenska folket paradoxalt lyckas rösta fram "fel" artist i varje år. Eller åtminstonde framstår det så, varje gång, då vi alltid kommer på typ runt tjugonde plats.
Melodifestivalen i korthet:
Det började med Darin, men istället lät jag deathcore-bandet Bring Me The Horizon skrika ut ångestfyllda texter som nästan sprängde mina trumhinnor. Jag fick dock skruva ner, och bytte sen till Blessthefall.
Därefter såg Andreas Johnsson ut som han var kissnödig och försökte svälja micken, Adnreas Johnsson trodde det var St. Pattys day, och ville flyga (såg det ut som), Jöback skrålade nån popballad och såg allmänt sliskig ut, tjejerna timotej spelade sin plåga med instrument i hand - men tragiskt nog var väl hela kalaset playback. Erik tog en dusch på scen och envisades med att visa fodret i sin jacka. Ja den enda som jag tyckte var duktig var faktiskt Salem Al Fakir, inte för att jag tycker hans musik är så bra, utan för att han har en väldigt speciell röst och är den enda
som skrivit både text och musik själv - och dessutom framför den.
Förövrigt så var pausunderhållningen med Casablanca den enda bra låten enligt mig den kvällen, även om den skvallrar om en populäriserad falsk syn på rock.I övrigt var kategorierna "värdelösa" (de flesta av deltagarna, inklusive hon som vann. En 18-årig tös som sjunger ballad har ingen chans i Eurovision, vi kommer att komma på 25:e plats eller nåt) och "mindre värdelösa" (som Salem, som faktiskt är duktig).
Men den kommersiellt präglade popmusik (tidigare schlager, som nu allt mer blivit gladpop och ballader) är något vi tar stolthet i tydligen, trots att det känns som det alltid är samma snubbar som skriver låtarna. Undrar hur det känns, som artist, att sjunga någon annans låt, något som inte kommer från ens eget hjärta och själ, och inte till musiken skapad av en själv genom instrument, utan till färdigskriven musik av någon annan, antagligen på något program på datorn eller hur man nu framställer "musik" inom popindustrin.
För det är en idustri, inte ett artistiskt uttryck av känslor och verkligen inte något finkulturellt - det är en industri, nästa hit, nästa stjärna på löpande band. Det är allt den kommersiella musikindustrin vill ha, och det ger popartisterna dem glädeligen för en summa pengar. Sälj era själar ni.
Inte för att rockmusiken skiljer sig så avsevärt från pop, om man ser till industrin tror jag. Åtminstonde inte bland jättarna - undergroundkulturer är en sak, som aldrig når (och aldrig vill nå) toplistorna, som spottar industrin i ansiktet och skriker ut i rebell. Jag snackar hardcore punk och brutal metal. Men såklart vill jättarna visa sitt avstånd från medieimperiets makt, till exempel Metallicas uppträdande på MTV-galan, där de ville ge dem en ganska mjuk känga, men ändå, en känga. Ett avstånds tagande, ett "fuck you".
Något i stil med Dead Kennedy's låt "MTV Get Off The Air". Det jag tänker på är MTV Music Video Award-galan '96, då de bytte låt från Until It Sleeps(tror jag ursprungligen de skulle spela) till Last Caress (Misfits cover) och So Fucking What?! (Anti-Nowhere Leauge cover) för att visa vem som bestämmer. Och So What innehåller en hel del svordommar och "opassande" lyrik. Och såklart avslutas deras lilla rebelliska uppträdande genom att välta mikrofonstället och Lars trumset. Men sen dess har de spelats på MTV, varit med på galor och så vidare, vilket påvisar det folk sa om dem, att de hade sålt sig. Men lite rock'n'roll-anda visar det!
Det är denna rebelliska anda och avståndstagandet från den själlösa, kommersiella popindustrin som får mig att se rock'n'roll som min finkultur, i jämförelse med den populärkulturella smörjan som spelas på radio, popen - som försöker ta mark allt mer i fel domän, nämligen i rockvärlden. Det är tråkigt att se, naturligtvis. Fansen går i taket varje gång banden slår igenom och slutligen till och med säljer sig till MTV. Jag är naturligvis inte den som hatar ett band för att de slår igenom, det kanske verkar så och att jag är värsta antiimperialisten som hatar den kommersiella och i högsta grad kapitalistiska musikindustrin. Verkligen inte, jag är väldigt positiv inför de möjligheter som kommer med ett kapitalistiskt system (samtidigt som marknadsekonomi inte får styra i allt, då blir det som med till exempel USA:s sjukvård, som är katastrofal.). Jag kan till och med njuta av den avföring som musikindustrin trycker ut ibland. Ifall den är lite catchig och har rikligt med bas, och gör en på humör för att festa!
Jag gillar bara inte att se musik som en produkt och avskyr därför den kommersiellt framavlade avföring som körs på radio och artister med "one hit wonders". Musik är något som kommer från hjärtat, inte ambitionen att bli rik. Inte från kraven från någon stort skivbolag, för att tjäna miljontals med dollar.
Vilket får mig att tänka på programmet vi såg efter det, på SVT (jag har fått min årsförbrukning av Public Service-TV på en kväll nästan, haha. Ser aldrig på SVT annars). Det hette Hitlåtens Historia, och handlar om Chris Isaaks låt Wicked Game.
Ironiskt nog så ansåg ingen, inte ens Isaak själv att det var en hitlåt. Den var populär då den spelades live, men ansågs inte vara hit-material. Men och 1990 (året då jag föddes och året efter att Wicked Game kom ut på plattan Heart Shaped World) användes den som sound-track till filmen Wild At Heart, och upptäcktes av en radioanställd som var besatt av filmer av David Lynch, och som bad sina chefer (om jag förstod intervjumaterialet rätt) att spela låten bara en gång för att se vad som hände.
Därefter fick blev den genast önskad på radio, och såsmåningom gjordes en video, som beskrivits som en av världens sexigaste. Men Chris Isaak verkar inte oroad över sin hit, utan tyckte det var något kul och försöker inte att ständigt överglänsa den, och tog inte del av hollywood-fester, inte ens under tiden då Wicked Game toppade listorna. Han var upptagen med att skriva musik, vara med sina vänner, sitt band, och hade han tid över så surfade han.
Jag tycker att fler artister borde ta hans exempel, och strunta i all nojja om hits. Musik kommer från hjärtat, inte ambitionen att bli rik. Riktigt skön kille han verkar, Isaaks, så... "really really" (referens till en låt av Promoe, faktisk; Bondfångeri. Ännu en artist som skriver från hjärtat, hans texter har mening. Men han råkade ha en hit. Som verkar förstå hur genialisk den är med sin ironi över "svenskheten". Hans texter verkar alltid ha en djupare mening).
Låten Wicked Game är så avslappnande, men samtidigt så mörk och dyster, lyriken skvallrar om en kärlek som inte blev besvarad, något vi alla kan relatera till, videon är så sensuell och full av sexighet och lustar. Helt underbart lysande. Helt enkelt.
"What a wicked game you play
To make me feel this way
What a wicked thing to do
To let me dream of you
What a wicked thing to say
You never felt this way
What a wicked thing to do
To make me dream of you
And I [don't] wanna fall in love
(This love is only gonna break your heart)
With you."
Tidigare var bloggen nåt jag var tvungen att göra, nu går jag och tänker på saker som jag kan stoppa in i bloggsammanhang, tankar jag kan klä in i ord och skriva ner och förmedla.
Idag handlade det, hör och häpna, om Melodifestivalen. För jag blev tvingad, efter en mycket god middag bestående av ris och kyckling med currysås (min favorit!), att se finalen av denna folkfest av kommersiell skitmusik som svenska folket älskar så - men som svenska folket paradoxalt lyckas rösta fram "fel" artist i varje år. Eller åtminstonde framstår det så, varje gång, då vi alltid kommer på typ runt tjugonde plats.
Melodifestivalen i korthet:
Det började med Darin, men istället lät jag deathcore-bandet Bring Me The Horizon skrika ut ångestfyllda texter som nästan sprängde mina trumhinnor. Jag fick dock skruva ner, och bytte sen till Blessthefall.
Därefter såg Andreas Johnsson ut som han var kissnödig och försökte svälja micken, Adnreas Johnsson trodde det var St. Pattys day, och ville flyga (såg det ut som), Jöback skrålade nån popballad och såg allmänt sliskig ut, tjejerna timotej spelade sin plåga med instrument i hand - men tragiskt nog var väl hela kalaset playback. Erik tog en dusch på scen och envisades med att visa fodret i sin jacka. Ja den enda som jag tyckte var duktig var faktiskt Salem Al Fakir, inte för att jag tycker hans musik är så bra, utan för att han har en väldigt speciell röst och är den enda
som skrivit både text och musik själv - och dessutom framför den.
Förövrigt så var pausunderhållningen med Casablanca den enda bra låten enligt mig den kvällen, även om den skvallrar om en populäriserad falsk syn på rock.I övrigt var kategorierna "värdelösa" (de flesta av deltagarna, inklusive hon som vann. En 18-årig tös som sjunger ballad har ingen chans i Eurovision, vi kommer att komma på 25:e plats eller nåt) och "mindre värdelösa" (som Salem, som faktiskt är duktig).
Men den kommersiellt präglade popmusik (tidigare schlager, som nu allt mer blivit gladpop och ballader) är något vi tar stolthet i tydligen, trots att det känns som det alltid är samma snubbar som skriver låtarna. Undrar hur det känns, som artist, att sjunga någon annans låt, något som inte kommer från ens eget hjärta och själ, och inte till musiken skapad av en själv genom instrument, utan till färdigskriven musik av någon annan, antagligen på något program på datorn eller hur man nu framställer "musik" inom popindustrin.
För det är en idustri, inte ett artistiskt uttryck av känslor och verkligen inte något finkulturellt - det är en industri, nästa hit, nästa stjärna på löpande band. Det är allt den kommersiella musikindustrin vill ha, och det ger popartisterna dem glädeligen för en summa pengar. Sälj era själar ni.
Inte för att rockmusiken skiljer sig så avsevärt från pop, om man ser till industrin tror jag. Åtminstonde inte bland jättarna - undergroundkulturer är en sak, som aldrig når (och aldrig vill nå) toplistorna, som spottar industrin i ansiktet och skriker ut i rebell. Jag snackar hardcore punk och brutal metal. Men såklart vill jättarna visa sitt avstånd från medieimperiets makt, till exempel Metallicas uppträdande på MTV-galan, där de ville ge dem en ganska mjuk känga, men ändå, en känga. Ett avstånds tagande, ett "fuck you".
Något i stil med Dead Kennedy's låt "MTV Get Off The Air". Det jag tänker på är MTV Music Video Award-galan '96, då de bytte låt från Until It Sleeps(tror jag ursprungligen de skulle spela) till Last Caress (Misfits cover) och So Fucking What?! (Anti-Nowhere Leauge cover) för att visa vem som bestämmer. Och So What innehåller en hel del svordommar och "opassande" lyrik. Och såklart avslutas deras lilla rebelliska uppträdande genom att välta mikrofonstället och Lars trumset. Men sen dess har de spelats på MTV, varit med på galor och så vidare, vilket påvisar det folk sa om dem, att de hade sålt sig. Men lite rock'n'roll-anda visar det!
Det är denna rebelliska anda och avståndstagandet från den själlösa, kommersiella popindustrin som får mig att se rock'n'roll som min finkultur, i jämförelse med den populärkulturella smörjan som spelas på radio, popen - som försöker ta mark allt mer i fel domän, nämligen i rockvärlden. Det är tråkigt att se, naturligtvis. Fansen går i taket varje gång banden slår igenom och slutligen till och med säljer sig till MTV. Jag är naturligvis inte den som hatar ett band för att de slår igenom, det kanske verkar så och att jag är värsta antiimperialisten som hatar den kommersiella och i högsta grad kapitalistiska musikindustrin. Verkligen inte, jag är väldigt positiv inför de möjligheter som kommer med ett kapitalistiskt system (samtidigt som marknadsekonomi inte får styra i allt, då blir det som med till exempel USA:s sjukvård, som är katastrofal.). Jag kan till och med njuta av den avföring som musikindustrin trycker ut ibland. Ifall den är lite catchig och har rikligt med bas, och gör en på humör för att festa!
Jag gillar bara inte att se musik som en produkt och avskyr därför den kommersiellt framavlade avföring som körs på radio och artister med "one hit wonders". Musik är något som kommer från hjärtat, inte ambitionen att bli rik. Inte från kraven från någon stort skivbolag, för att tjäna miljontals med dollar.
Vilket får mig att tänka på programmet vi såg efter det, på SVT (jag har fått min årsförbrukning av Public Service-TV på en kväll nästan, haha. Ser aldrig på SVT annars). Det hette Hitlåtens Historia, och handlar om Chris Isaaks låt Wicked Game.
Ironiskt nog så ansåg ingen, inte ens Isaak själv att det var en hitlåt. Den var populär då den spelades live, men ansågs inte vara hit-material. Men och 1990 (året då jag föddes och året efter att Wicked Game kom ut på plattan Heart Shaped World) användes den som sound-track till filmen Wild At Heart, och upptäcktes av en radioanställd som var besatt av filmer av David Lynch, och som bad sina chefer (om jag förstod intervjumaterialet rätt) att spela låten bara en gång för att se vad som hände.
Därefter fick blev den genast önskad på radio, och såsmåningom gjordes en video, som beskrivits som en av världens sexigaste. Men Chris Isaak verkar inte oroad över sin hit, utan tyckte det var något kul och försöker inte att ständigt överglänsa den, och tog inte del av hollywood-fester, inte ens under tiden då Wicked Game toppade listorna. Han var upptagen med att skriva musik, vara med sina vänner, sitt band, och hade han tid över så surfade han.
Jag tycker att fler artister borde ta hans exempel, och strunta i all nojja om hits. Musik kommer från hjärtat, inte ambitionen att bli rik. Riktigt skön kille han verkar, Isaaks, så... "really really" (referens till en låt av Promoe, faktisk; Bondfångeri. Ännu en artist som skriver från hjärtat, hans texter har mening. Men han råkade ha en hit. Som verkar förstå hur genialisk den är med sin ironi över "svenskheten". Hans texter verkar alltid ha en djupare mening).
Låten Wicked Game är så avslappnande, men samtidigt så mörk och dyster, lyriken skvallrar om en kärlek som inte blev besvarad, något vi alla kan relatera till, videon är så sensuell och full av sexighet och lustar. Helt underbart lysande. Helt enkelt.
"What a wicked game you play
To make me feel this way
What a wicked thing to do
To let me dream of you
What a wicked thing to say
You never felt this way
What a wicked thing to do
To make me dream of you
And I [don't] wanna fall in love
(This love is only gonna break your heart)
With you."
Chillkväll @ Biljard, och random tankar.
Hej hallå och allt detdär (jäkla inledningsfraser..)!
Tänkte berätta lite om gårdagen, eftersom det inte finns nåt att berätta om idag, mer än att jag gått upp (vid halv tolv) och ätit frukost. Så. Det var min dag i stort.
Gårdagen var en bra dag, och det var just därför jag tänke beskriva den istället för att uppehålla mig om dagens få händelser.
Dagen började, inte oväntat, med att jag försov mig. För en stund drabbades jag av hopplöshet, men efter att ha sprängt trumhinnorna med lite trevlig pop-punk, slängt i mig en macka och en kopp kaffe tog jag bilen till rondellen för att ta bussen mot Lund. Såklart så blev jag väldigt försenad, men jag missade inte så mycket. Min kurskamrat Oscar hade kommit lite sent också, berättade han senare så jag hann inte missa mer än de första tio minuterna. Han berättade även att han var glad att jag kom, eftersom han tidigare var den enda på föreläsningen.
Så efter en något förvirrande föreläsning åkte jag hem till Kristianstad igen - och blev överraskad över hur mycket rörelse det var hemma i Kstad. Vår sömniga småstad vaknar verkligen till liv en Fredag eftermiddag, det var massor med folk på stationen, massor med traffik, bussar som körde som dårar, lastbilar som blockarade vägen och som slutligen fräste iväg. Lukten av avgaser fick mig att tänka "fan vilken tur att man inte bor i Stockholm."
All stress och jäktande hade tagit kål på mig. Förstår inte hur man kan bo i t.ex. Stockholm.
Hur som helst, väl hemma i Kstad gick jag för att se på Jenny med flera som spela FN-rollspel, och hann se den sista timmen eller så av den sista dagen av rollspel. Det bjöd på någon rolig stund och viktigast av allt: Gratis kaffe!
Därefter hängde jag med dem en stund i skolan och i stan, efter att de slutat. Jag blev ottroligt trött och lite irriterad, och åkte äntligen hem lite över fem, måste hon varit, för att när jag kom hem så var klockan kvart i sex. Jag tänkte skriva ett snabbinlägg, men istället lade jag mig en stund och tänkte ta en powernap för att orka med kvällen.
Jag hann dock inte sova nånting, knappt ens vila, istället drack jag ett par koppar kaffe och åt lite smått som t.e.x kex med ost innan jag åkte tillbaka in till stan. Hem och vända sen in till stan igen! Jag ville ju inte bli mätt, bara höja blodsockret lite, och tillsammans med två koppar kaffe gjorde det att jag blev hyper, istället för trött och irriterad.
Därefter gick jag och Robert och Jenny och åt pizza, fast Jenny åt inget. Nåt om kalorier eller något trams, jag förstår mig inte på er kvinnor. Hon valde fiskpinnar över pizza?! Det går bara inte. Det borde förbjudas, sådana val. Men det var trevligt, jag åt en Salami-pizza (ungefär som en amerikansk Pepperoni, med salami och mycket ost! Mums!).
Mitt val av pizza gav såklart många tillfällen för antydande skämt ("Salamin rinner", "Jag viker den för den är så slapp" (om pizzan,men slutligen blev det istället om "salamin"), och mycket skratt och flum. Mycket trevligt!
Sen gick vi i kylan mot Biljard, och flummade rikligt på vägen dit. Väl inne på Biljard var det knappt någon där, men vi satte oss ner, beställde en öl och sjöng med lite till Johnny Cash's Ring of Fire. Efter ett slag kom det lite fler människor, och vi satt och pratade om allt från ödet (som jag och Robert inte tror på (mer än att vi genom våra handlingar skapar vårt eget öde), men som Jenny och Isabelle envisades om att försvara) till.. Ja jag vet inte, lite allt och ingeting?
Stämningen var god, som alltid på Biljard, det är något vi kom fram till, det är alltid trevlig stämning där! Det är därför det är min favorit-bar.
Därefter spelade folket biljard (jag avstod från att spela, efter min skämmiga prestation sist jag försökte att spela), och jag stod mest och drack öl och kommenterade, skämtade med Robert och pratade lite allmänt med folk. Sen kom det en mycket full Bea med sina vänner, och jag skulle ta kort på Bea, Jenny och Jonna - och när jag vände mig om lyckades jag spilla ut Jennys öl över mitt ben. Lyckat!
Jag mobbade även lite smått en Bromöllabo för hennes dialekt, fan vad elak jag är. Jag menade inget med det, hoppas inte hon tog illa upp, haha! Jag bara skämtade, ibland tycker jag om att retas lite för mycket. Hon hade nämligen en dialekt likt den hos Blekingebor, t.e.x. i "Sölvesbåååj", som inte kan säga bokstaven "r", en dialekt som jag älskar att mobba. Nåja, det var roligt!
Därefter följde några timmar av sittande, pratande och ytterligare öldrickande. Kawai dök upp efter en fest och vi satt och pratade ett tag, sen skulle töserna hem, och sen också Robert, runt tolv. Vi sa hejdå, sen satt vi ett tag till, försökte sjunga med i lite System of a Down och andra bra låtar som spelades, och trummade på bordet. Sen kom det lite överförfriskade människor kom fram och hejade på oss, bland annat Sten (den enda som jag kände av de som kom och hälsade), den gamle moderaträven och föredetta Söderportaren, måste påpekas. Rolig kille!
Därefter hände inte så mycket, vi var rätt trötta och jag tog bussen hem redan tjugo i ett, och var hemma ovanligt tidigt (klockan ett) och i sängs till halv två! Men en jävligt trevlig och mycket värd kväll!
Idag har jag dock varit förvånadsvärt seg, antar att jag blir extra bakfull av öl, för jag drack inte mer än tre öl. Mår sällan bra dagen efter jag druckit öl, jag tror egentligen inte jag tål det så bra. Eller ja, jag tål väl det lika bra som vem som under kvällen, men dagen efter tenderar jag att må väldigt dåligt. Så idag har jag faktiskt känt mig lite halvt bakfull, vilket man inte borde efter en chillkväll ute när man bara druckit tre öl och åt en hel pizza innan (äter man ordentligt blir man ju mindre full och även mindre bakfull, tror jag).
Det kan dock ha något att göra med att jag ännu inte hunnit tillfriskna helt, jag har fortfarande ont i halsen, men ignorerade igår helt enkelt för att jag inte orkar vara sjuk.
Vad som händer idag är att ta det lugnt, plugga (om jag nu orkar) och försöka hänga upp en ny rullgardin på mitt rum.Jag och morsan försökte innan, vilket resulterade i att vi välte min lampa som gick i sönder, samt min kaktus, så att jag fick sopa upp både jord och glasskärvor! Bra jobbat av oss! Jag borde även handla, men jag tror jag skjuter upp det tills imorgon!
Tänkte berätta lite om gårdagen, eftersom det inte finns nåt att berätta om idag, mer än att jag gått upp (vid halv tolv) och ätit frukost. Så. Det var min dag i stort.
Gårdagen var en bra dag, och det var just därför jag tänke beskriva den istället för att uppehålla mig om dagens få händelser.
Dagen började, inte oväntat, med att jag försov mig. För en stund drabbades jag av hopplöshet, men efter att ha sprängt trumhinnorna med lite trevlig pop-punk, slängt i mig en macka och en kopp kaffe tog jag bilen till rondellen för att ta bussen mot Lund. Såklart så blev jag väldigt försenad, men jag missade inte så mycket. Min kurskamrat Oscar hade kommit lite sent också, berättade han senare så jag hann inte missa mer än de första tio minuterna. Han berättade även att han var glad att jag kom, eftersom han tidigare var den enda på föreläsningen.
Så efter en något förvirrande föreläsning åkte jag hem till Kristianstad igen - och blev överraskad över hur mycket rörelse det var hemma i Kstad. Vår sömniga småstad vaknar verkligen till liv en Fredag eftermiddag, det var massor med folk på stationen, massor med traffik, bussar som körde som dårar, lastbilar som blockarade vägen och som slutligen fräste iväg. Lukten av avgaser fick mig att tänka "fan vilken tur att man inte bor i Stockholm."
All stress och jäktande hade tagit kål på mig. Förstår inte hur man kan bo i t.ex. Stockholm.
Hur som helst, väl hemma i Kstad gick jag för att se på Jenny med flera som spela FN-rollspel, och hann se den sista timmen eller så av den sista dagen av rollspel. Det bjöd på någon rolig stund och viktigast av allt: Gratis kaffe!
Därefter hängde jag med dem en stund i skolan och i stan, efter att de slutat. Jag blev ottroligt trött och lite irriterad, och åkte äntligen hem lite över fem, måste hon varit, för att när jag kom hem så var klockan kvart i sex. Jag tänkte skriva ett snabbinlägg, men istället lade jag mig en stund och tänkte ta en powernap för att orka med kvällen.
Jag hann dock inte sova nånting, knappt ens vila, istället drack jag ett par koppar kaffe och åt lite smått som t.e.x kex med ost innan jag åkte tillbaka in till stan. Hem och vända sen in till stan igen! Jag ville ju inte bli mätt, bara höja blodsockret lite, och tillsammans med två koppar kaffe gjorde det att jag blev hyper, istället för trött och irriterad.
Därefter gick jag och Robert och Jenny och åt pizza, fast Jenny åt inget. Nåt om kalorier eller något trams, jag förstår mig inte på er kvinnor. Hon valde fiskpinnar över pizza?! Det går bara inte. Det borde förbjudas, sådana val. Men det var trevligt, jag åt en Salami-pizza (ungefär som en amerikansk Pepperoni, med salami och mycket ost! Mums!).
Mitt val av pizza gav såklart många tillfällen för antydande skämt ("Salamin rinner", "Jag viker den för den är så slapp" (om pizzan,men slutligen blev det istället om "salamin"), och mycket skratt och flum. Mycket trevligt!
Sen gick vi i kylan mot Biljard, och flummade rikligt på vägen dit. Väl inne på Biljard var det knappt någon där, men vi satte oss ner, beställde en öl och sjöng med lite till Johnny Cash's Ring of Fire. Efter ett slag kom det lite fler människor, och vi satt och pratade om allt från ödet (som jag och Robert inte tror på (mer än att vi genom våra handlingar skapar vårt eget öde), men som Jenny och Isabelle envisades om att försvara) till.. Ja jag vet inte, lite allt och ingeting?
Stämningen var god, som alltid på Biljard, det är något vi kom fram till, det är alltid trevlig stämning där! Det är därför det är min favorit-bar.
Därefter spelade folket biljard (jag avstod från att spela, efter min skämmiga prestation sist jag försökte att spela), och jag stod mest och drack öl och kommenterade, skämtade med Robert och pratade lite allmänt med folk. Sen kom det en mycket full Bea med sina vänner, och jag skulle ta kort på Bea, Jenny och Jonna - och när jag vände mig om lyckades jag spilla ut Jennys öl över mitt ben. Lyckat!
Jag mobbade även lite smått en Bromöllabo för hennes dialekt, fan vad elak jag är. Jag menade inget med det, hoppas inte hon tog illa upp, haha! Jag bara skämtade, ibland tycker jag om att retas lite för mycket. Hon hade nämligen en dialekt likt den hos Blekingebor, t.e.x. i "Sölvesbåååj", som inte kan säga bokstaven "r", en dialekt som jag älskar att mobba. Nåja, det var roligt!
Därefter följde några timmar av sittande, pratande och ytterligare öldrickande. Kawai dök upp efter en fest och vi satt och pratade ett tag, sen skulle töserna hem, och sen också Robert, runt tolv. Vi sa hejdå, sen satt vi ett tag till, försökte sjunga med i lite System of a Down och andra bra låtar som spelades, och trummade på bordet. Sen kom det lite överförfriskade människor kom fram och hejade på oss, bland annat Sten (den enda som jag kände av de som kom och hälsade), den gamle moderaträven och föredetta Söderportaren, måste påpekas. Rolig kille!
Därefter hände inte så mycket, vi var rätt trötta och jag tog bussen hem redan tjugo i ett, och var hemma ovanligt tidigt (klockan ett) och i sängs till halv två! Men en jävligt trevlig och mycket värd kväll!
Idag har jag dock varit förvånadsvärt seg, antar att jag blir extra bakfull av öl, för jag drack inte mer än tre öl. Mår sällan bra dagen efter jag druckit öl, jag tror egentligen inte jag tål det så bra. Eller ja, jag tål väl det lika bra som vem som under kvällen, men dagen efter tenderar jag att må väldigt dåligt. Så idag har jag faktiskt känt mig lite halvt bakfull, vilket man inte borde efter en chillkväll ute när man bara druckit tre öl och åt en hel pizza innan (äter man ordentligt blir man ju mindre full och även mindre bakfull, tror jag).
Det kan dock ha något att göra med att jag ännu inte hunnit tillfriskna helt, jag har fortfarande ont i halsen, men ignorerade igår helt enkelt för att jag inte orkar vara sjuk.
Vad som händer idag är att ta det lugnt, plugga (om jag nu orkar) och försöka hänga upp en ny rullgardin på mitt rum.Jag och morsan försökte innan, vilket resulterade i att vi välte min lampa som gick i sönder, samt min kaktus, så att jag fick sopa upp både jord och glasskärvor! Bra jobbat av oss! Jag borde även handla, men jag tror jag skjuter upp det tills imorgon!
torsdag 11 mars 2010
Why you always kick me when I'm high?
Hejhopp!
Idag har varit en ganska random dag, som kan kort beskrivas såhär:
1. Vaknar, bestämmer mig först för att pallra mig upp, men sen bestämmer mig för att jag inte orkar pendla 1.5 timme till lund för en knappt 2 timmar lång föreläsning (som numera inte bedrivs i klassisk form utan mer som ett seminarium, där vi diskuterar texterna vilket gör det ännu mer opepp). Detta för att sedan efter en 1,5-2 timmars föreläsning ta bussen hem 1.5 timme, med en tjugo minuters promenad från busshållsplatsen... Det kändes inte så motiverat idag, eftersom jag fortfarande känner mig sjuk. Så jag somnade helt enkelt om.
2. Vaknar vid tolv, äter "frukost", bestående av köttfärslimpa, potatis och brunsås! Ganska stadig frukost eller?
3. Borde pluggat, men somnar istället och sover till ca halv tre.
4. Knarkar kaffe, kollat på teve och suttit vid datorn. Har skjutit fram pluggandet väldigt framgångsrikt idag! Det kommer väl och biter en i röven sen! (Uttrycket är väl egentligen "biter en i arslet", men "arsle" låter inte så skånskt, röven (rööeuven) är därmed mer passande!)
Så spännande har min dag varit. Fyfan vad tråkigt det är att vara sjuk säger jag bara. Nu väntar ca 120 sidor att läsa, som jag inte vågar skjuta upp mycket längre för då blir det nog aldrig gjort. Så det blir till att läsa och lyssna på dagens artist, det tämligen okända pop-punk bandet SR-71, som är mycket bra.
Dagens låt är en som jag (på grund av felaktigt namngivande på internet) länge trott varit en Sum-41 låt, faktiskt. Lite skämmigt att man inte har all fakta rätt. Skyller på att folk tydligen inte kan namnge saker korrekt när de slänger ut det på nätet. Jäkla puckon! Hur som helst, den är skitbra, korrekta titeln är:
SR-71- Right Now
Idag har varit en ganska random dag, som kan kort beskrivas såhär:
1. Vaknar, bestämmer mig först för att pallra mig upp, men sen bestämmer mig för att jag inte orkar pendla 1.5 timme till lund för en knappt 2 timmar lång föreläsning (som numera inte bedrivs i klassisk form utan mer som ett seminarium, där vi diskuterar texterna vilket gör det ännu mer opepp). Detta för att sedan efter en 1,5-2 timmars föreläsning ta bussen hem 1.5 timme, med en tjugo minuters promenad från busshållsplatsen... Det kändes inte så motiverat idag, eftersom jag fortfarande känner mig sjuk. Så jag somnade helt enkelt om.
2. Vaknar vid tolv, äter "frukost", bestående av köttfärslimpa, potatis och brunsås! Ganska stadig frukost eller?
3. Borde pluggat, men somnar istället och sover till ca halv tre.
4. Knarkar kaffe, kollat på teve och suttit vid datorn. Har skjutit fram pluggandet väldigt framgångsrikt idag! Det kommer väl och biter en i röven sen! (Uttrycket är väl egentligen "biter en i arslet", men "arsle" låter inte så skånskt, röven (rööeuven) är därmed mer passande!)
Så spännande har min dag varit. Fyfan vad tråkigt det är att vara sjuk säger jag bara. Nu väntar ca 120 sidor att läsa, som jag inte vågar skjuta upp mycket längre för då blir det nog aldrig gjort. Så det blir till att läsa och lyssna på dagens artist, det tämligen okända pop-punk bandet SR-71, som är mycket bra.
Dagens låt är en som jag (på grund av felaktigt namngivande på internet) länge trott varit en Sum-41 låt, faktiskt. Lite skämmigt att man inte har all fakta rätt. Skyller på att folk tydligen inte kan namnge saker korrekt när de slänger ut det på nätet. Jäkla puckon! Hur som helst, den är skitbra, korrekta titeln är:
SR-71- Right Now
onsdag 10 mars 2010
Down With The Sickness
Hej bloggen. Idag är jag sjuk.
Och på tal om sjuk(t) så har jag sovit femton timmar inatt! Det ni! Jag somnade runt åtta, sen sov jag i princip fram tills nu vid halv tolv.
Jag vaknade visserligen vid nio och stängde av datorn, och igen vid tio då jag krängde av mig kläderna och gick och lade mig på riktigt, sen sov jag till halv nio imorse då jag gick upp för att ta en Alvedon. Det gjorde så sjukt ont i halsen att jag knappt kunde svälja den..
HAHA "kunde inte svälja" - någon som kan relatera till det?
Hur som helst, jag hatar att va sjuk, att känna sig ständigt trött och hängig, vara snörvlig och speciellt att ha ont i halsen. Jag är sugen på att äta lunch, men vet att det antagligen komma göra ont i halsen - kanske bara ska leva på fil idag?
Å andra sidan så känns det mycket bättre i halsen nu, jämfört med innan, så kanske det inte gör så ont? Jag måste äta nånting i alla fall, sen ska jag se på film och kanske läsa lite.
Har laddat ner Garfield The Movie, som jag kom på att jag faktiskt inte har sett! (den kom ut 2004, helt sjukt! Det är snart 6 år sen! Vart tar tiden vägen?! Känns inte som så länge sen!)
Och på tal om sjuk(t) så har jag sovit femton timmar inatt! Det ni! Jag somnade runt åtta, sen sov jag i princip fram tills nu vid halv tolv.
Jag vaknade visserligen vid nio och stängde av datorn, och igen vid tio då jag krängde av mig kläderna och gick och lade mig på riktigt, sen sov jag till halv nio imorse då jag gick upp för att ta en Alvedon. Det gjorde så sjukt ont i halsen att jag knappt kunde svälja den..
HAHA "kunde inte svälja" - någon som kan relatera till det?
Hur som helst, jag hatar att va sjuk, att känna sig ständigt trött och hängig, vara snörvlig och speciellt att ha ont i halsen. Jag är sugen på att äta lunch, men vet att det antagligen komma göra ont i halsen - kanske bara ska leva på fil idag?
Å andra sidan så känns det mycket bättre i halsen nu, jämfört med innan, så kanske det inte gör så ont? Jag måste äta nånting i alla fall, sen ska jag se på film och kanske läsa lite.
Har laddat ner Garfield The Movie, som jag kom på att jag faktiskt inte har sett! (den kom ut 2004, helt sjukt! Det är snart 6 år sen! Vart tar tiden vägen?! Känns inte som så länge sen!)
tisdag 9 mars 2010
They said all teenagers scare the living shit out of me
Nu tänker jag skriva om ingeting alls. Enjoy!
Idag har varit en helt okej dag, trots allt. Trots att jag inte kunde sova inatt, trots att min mage varit besvärlig och gjorde ont både inatt och imorse, trots att jag sov lite för länge och räknade med att få låna bilen. Men jag fick skjuts av morsan, på väg till jobbet, och tog mig till Lund för att ha seminarium.
Seminariet var segt, jag redogjorde väldigt kortfattat om den texten som jag skulle redogöra för, lämnade en bok (och fick betala 30 spänns avgift för att den var försenad) och lånade två andra som skall läsas i veckan. Jippie!
Därefter åkte jag hem och sedan dess har jag gjort.. Absolut ingeting. Dötradigt. Jag orkar inte plugga, för det är bara 40 sidor tills imorgon, det hinner jag läsa på en halvtimme eller nåt imorgon (läs: sent imorgon kväll). Jag har gått en promenad upp till kiosken för att köpa en energidricka å ett Snickers, utan anledning. Pengarna bränner hål i fickan, de försvinner alltid på sånt strunt.
Det har varit skönt väder idag, på vägen hem från busshållsplatsen tog jag av mig jackan och gick och njöt av vädet. I efterhand ångrar jag detta, eftersom jag redan har en förkylningsblåsa sen innan och nu känner att jag har ont i halsen och är snörvlig (mer än innan). Kanske därför jag känner mig så trött och omotiverad nu.
Jag hade massvis med tankar innan idag, men jag orkade inte skriva ett inlägg, det får vara så. Mycket intressantare än såhär blev inte mit inlägg idag.
Dagens låt: My Chemical Romance - Teenagers
"Emo"? Nej. Har tröttnat lite på mina egna dumheter, att stämpla musik är lika korkat som att stämla människor egentligen. Men jag kan ändå inte sluta, och därmed ständigt motsäger mig själv. Det är för roligt att mobba stackars svarthåriga "scene-kids" som ser ungefär lika dana ut.. Till skillnad från punkare och rockare som skiljer sig så från subkulturens kollektiva mode.. Host. Men det är alltid lätt att sparka på dem som ligger ner. Jag vet själv, som blivit sparkad i magen på högstadiet, för att inte tala om trakasserad.
Vilket för mig in på en intressant diskussion om musik och "emo"-kulturen, eller snarare den kultur av alternativ rock/poprock/post-hardcore/metalcore som stämplas som "emo".
Jag försöker hädanefter att ge all (rock)musik en chans och det visar sig att horrorpunk-inspirerad (som deras tidigaste material faktiskt är) altrock/pop-punk som MCR är jävligt bra. För det är det de egentligen är, om man bortser från "emo"-stämpeln?
Bland de uttalade artisterna finns hardcore och horror-punkbanden Misftis och Black Flag, vilket märks tydligast i deras första platta, I Brought You My Bullets, You Brought Me Your Love, inte minst genom teman som vampyrer och blodsugande i låttitlar och lyrik. Likaså hörs hardcore och horror-inspirationen i Thank You For The Venom, som även innehöll coverlåten Jack The Ripper.
Först vid deras andra platta, och deras kommersiella succé genom låten I'm Not Okay och Helena (som förövrigt hanldar om Gerards bortgågne mormor, Elena, som kallades Helen eller Helena, framkommer det vid en intervju), där de fick sin "emo"-stämpel, såväl som att kallas punk och alternativ rock, som jag anser stämmer bättre in på deras musik fram till idag.
I deras senaste studioalbum (singlar och live-cd's lägger jag mindre fokus på) vill jag bland annat dra fram Queen, bland andra 70-tals rock och glamrock-influenser, som jag anser hörs tydligt i låten som betitlat albumet: Welcome To The Black Parade. (Dock heter bara plattan The Black Parade.). Att kalla den ett 2000-talets Bohemian Rhapsody kanske att gå lite väl långt (jag menar inte att skända dena rockklenod), men definitivt ett kontemporärt rock-mästerverk.
I låten Teenagers tycker jag pop-punkigt sound framstår, med lyrik om tonårens svårigheter (som tilltalar mig), men även andra influenser (bland annat nämns Pink Floyd) skymtar fram.
Jag vill, en gång för alla göra som Gerard från MCR och förkasta emo-stämpeln. Detta betyder dock inte att jag kommer att lyssna på Kent (som trots dess karaktär som popband (som även kallats rock av recensenter, vilket jag verkligen inte håller med om) ofta stämplas som "emo"). Jag vidhåller att de inte är min grej. Djupa filosofiska texter hämtar jag hellre från Lars Winnerbäck, som poetiskt filosoferar över livets strapatser.
Dessutom så bygger "emo"-stämpeln på uttrycket av ångest genom musik-för är det inte det musik är, eller åtminstonde bör vara? Ett uttryck av känslor: Glädje, sorg, ångest, kärlek (både lycklig och olycklig) - men att kalla till exempel Metallica "emo" på grund av deras låt Fade To Black hade skapat enorm kontrovers. Lika så många andra rockballader. Dubbelmoral någon?
Men se bara på texten till Fade To Black:
Life it seems will fade away
Drifting further every day
Getting lost within myself
Nothing matters, no one else
I have lost the will to live
Simply nothing more to give
There is nothing more for me
Need the end to set me free.
Avkastandet av "emo"-stämpeln betyder inte heller att jag kommer att sluta med "emo"-skämt, skratta åt populärkulturella referenser som hånar "emo"-kulturen (trots att de återskapar en diskurs av subkulturell segration och både bygger på och rekonstruerar stereotyper). Lite humor får man ha, trots allt. Det mesta ska man kunna skoja om, och den mesta humorn kommer ifrån att man känner igen sig i saker, genom överdrivna stereotyper). Ingen är perfekt, allra minst jag, jag dömmer folk på daglig basis - och om du är ärlig med dig själv så kan du som läser detta erkänna att det gör du med.
För att inte nåt att skriva om (ursprungligen, åtminstonde) så har dagens inlägg blivit jäävligt långt. Förövrigt har jag inte mycket mer att förmedla idag, hoppas ni orkat läsa!
Idag har varit en helt okej dag, trots allt. Trots att jag inte kunde sova inatt, trots att min mage varit besvärlig och gjorde ont både inatt och imorse, trots att jag sov lite för länge och räknade med att få låna bilen. Men jag fick skjuts av morsan, på väg till jobbet, och tog mig till Lund för att ha seminarium.
Seminariet var segt, jag redogjorde väldigt kortfattat om den texten som jag skulle redogöra för, lämnade en bok (och fick betala 30 spänns avgift för att den var försenad) och lånade två andra som skall läsas i veckan. Jippie!
Därefter åkte jag hem och sedan dess har jag gjort.. Absolut ingeting. Dötradigt. Jag orkar inte plugga, för det är bara 40 sidor tills imorgon, det hinner jag läsa på en halvtimme eller nåt imorgon (läs: sent imorgon kväll). Jag har gått en promenad upp till kiosken för att köpa en energidricka å ett Snickers, utan anledning. Pengarna bränner hål i fickan, de försvinner alltid på sånt strunt.
Det har varit skönt väder idag, på vägen hem från busshållsplatsen tog jag av mig jackan och gick och njöt av vädet. I efterhand ångrar jag detta, eftersom jag redan har en förkylningsblåsa sen innan och nu känner att jag har ont i halsen och är snörvlig (mer än innan). Kanske därför jag känner mig så trött och omotiverad nu.
Jag hade massvis med tankar innan idag, men jag orkade inte skriva ett inlägg, det får vara så. Mycket intressantare än såhär blev inte mit inlägg idag.
Dagens låt: My Chemical Romance - Teenagers
"Emo"? Nej. Har tröttnat lite på mina egna dumheter, att stämpla musik är lika korkat som att stämla människor egentligen. Men jag kan ändå inte sluta, och därmed ständigt motsäger mig själv. Det är för roligt att mobba stackars svarthåriga "scene-kids" som ser ungefär lika dana ut.. Till skillnad från punkare och rockare som skiljer sig så från subkulturens kollektiva mode.. Host. Men det är alltid lätt att sparka på dem som ligger ner. Jag vet själv, som blivit sparkad i magen på högstadiet, för att inte tala om trakasserad.
Vilket för mig in på en intressant diskussion om musik och "emo"-kulturen, eller snarare den kultur av alternativ rock/poprock/post-hardcore/metalcore som stämplas som "emo".
Jag försöker hädanefter att ge all (rock)musik en chans och det visar sig att horrorpunk-inspirerad (som deras tidigaste material faktiskt är) altrock/pop-punk som MCR är jävligt bra. För det är det de egentligen är, om man bortser från "emo"-stämpeln?
Bland de uttalade artisterna finns hardcore och horror-punkbanden Misftis och Black Flag, vilket märks tydligast i deras första platta, I Brought You My Bullets, You Brought Me Your Love, inte minst genom teman som vampyrer och blodsugande i låttitlar och lyrik. Likaså hörs hardcore och horror-inspirationen i Thank You For The Venom, som även innehöll coverlåten Jack The Ripper.
Först vid deras andra platta, och deras kommersiella succé genom låten I'm Not Okay och Helena (som förövrigt hanldar om Gerards bortgågne mormor, Elena, som kallades Helen eller Helena, framkommer det vid en intervju), där de fick sin "emo"-stämpel, såväl som att kallas punk och alternativ rock, som jag anser stämmer bättre in på deras musik fram till idag.
I deras senaste studioalbum (singlar och live-cd's lägger jag mindre fokus på) vill jag bland annat dra fram Queen, bland andra 70-tals rock och glamrock-influenser, som jag anser hörs tydligt i låten som betitlat albumet: Welcome To The Black Parade. (Dock heter bara plattan The Black Parade.). Att kalla den ett 2000-talets Bohemian Rhapsody kanske att gå lite väl långt (jag menar inte att skända dena rockklenod), men definitivt ett kontemporärt rock-mästerverk.
I låten Teenagers tycker jag pop-punkigt sound framstår, med lyrik om tonårens svårigheter (som tilltalar mig), men även andra influenser (bland annat nämns Pink Floyd) skymtar fram.
Jag vill, en gång för alla göra som Gerard från MCR och förkasta emo-stämpeln. Detta betyder dock inte att jag kommer att lyssna på Kent (som trots dess karaktär som popband (som även kallats rock av recensenter, vilket jag verkligen inte håller med om) ofta stämplas som "emo"). Jag vidhåller att de inte är min grej. Djupa filosofiska texter hämtar jag hellre från Lars Winnerbäck, som poetiskt filosoferar över livets strapatser.
Dessutom så bygger "emo"-stämpeln på uttrycket av ångest genom musik-för är det inte det musik är, eller åtminstonde bör vara? Ett uttryck av känslor: Glädje, sorg, ångest, kärlek (både lycklig och olycklig) - men att kalla till exempel Metallica "emo" på grund av deras låt Fade To Black hade skapat enorm kontrovers. Lika så många andra rockballader. Dubbelmoral någon?
Men se bara på texten till Fade To Black:
Life it seems will fade away
Drifting further every day
Getting lost within myself
Nothing matters, no one else
I have lost the will to live
Simply nothing more to give
There is nothing more for me
Need the end to set me free.
Avkastandet av "emo"-stämpeln betyder inte heller att jag kommer att sluta med "emo"-skämt, skratta åt populärkulturella referenser som hånar "emo"-kulturen (trots att de återskapar en diskurs av subkulturell segration och både bygger på och rekonstruerar stereotyper). Lite humor får man ha, trots allt. Det mesta ska man kunna skoja om, och den mesta humorn kommer ifrån att man känner igen sig i saker, genom överdrivna stereotyper). Ingen är perfekt, allra minst jag, jag dömmer folk på daglig basis - och om du är ärlig med dig själv så kan du som läser detta erkänna att det gör du med.
För att inte nåt att skriva om (ursprungligen, åtminstonde) så har dagens inlägg blivit jäävligt långt. Förövrigt har jag inte mycket mer att förmedla idag, hoppas ni orkat läsa!
måndag 8 mars 2010
Tears don't fall.
Dagen har blivit ganska okej åtminstonde, tog mig igenom en tradig trumlektion med kluriga beat utan att få ryck. Men mot slutet orkade jag knappt försöka, men det gick till slut ändå. Min lärare är bra, han märker när mitt tålamod börjar ta slut och blir jättepedagogisk och tar mig igenom det. Fast ibland är han lite övertydlig och på så vis jobbig, nästan som om det vore självklart och att det är irriterande.
Men oftast är han bra, även om han är lite av en nörd, och alla knepiga stilarter och beat som mest är bra för tekniken och sånt, som inte har någon förknippning med rockmusik (mer än indirekt genom att man får en slipad teknik), som jag vill spela ifall jag någonsin spelar musik. Drömmen om ett band känns ganska inaktuellt, jag har inte tålamod och ork, hur roligt det än vore. Hur som helst, så är han lite nörd och fattar ibland inte hur ointressant det kan vara med teknikövningar och konstiga grejer som han tycker om.
Anyway, nog om det, sen träffa jag Jocke på rese, pratade lite men sen skulle han till bussen, och jag tog en kaffe, gick runt i ett par affärer då jag hade en kvart att fördriva, sen klippte jag mig. Det tog ungefär en kvart.
Jag tog inte så mycket, men jag tycker ändå det blev lite för mycket. Jag kan aldrig bli nöjd. Helt sjukt.
Därefter träffade jag Muffe på Mcdonalds, och vi satt mest och snackade skit, tog det lugnt. Sen köpte jag ett par nya skor med, ett par vita addidas-dojjor. Jag är så trött på mina vinterkängor, de ser rätt sjaskiga ut med. Det kändes som det var dags för ett par vårskor. Vi hängde lite på rese i väntan på att han skulle bli hämtad, snackade lite mer skit, sen tog jag bussen hem. Solen sken och jag hade köpt nya skor. Imorgon ska jag ha min skinnjacka, har jag bestämt. Allt kändes okej, så länge jag var iväg, gjorde nåt. Nu sitter man här igen..
Nåja. Här är dagens låt, som jag knarkat ett antal gånger idag:
Skiter i vad ni tycker. "Emo", blablabla. Stämpla mig då, tack och fuck off!
Men oftast är han bra, även om han är lite av en nörd, och alla knepiga stilarter och beat som mest är bra för tekniken och sånt, som inte har någon förknippning med rockmusik (mer än indirekt genom att man får en slipad teknik), som jag vill spela ifall jag någonsin spelar musik. Drömmen om ett band känns ganska inaktuellt, jag har inte tålamod och ork, hur roligt det än vore. Hur som helst, så är han lite nörd och fattar ibland inte hur ointressant det kan vara med teknikövningar och konstiga grejer som han tycker om.
Anyway, nog om det, sen träffa jag Jocke på rese, pratade lite men sen skulle han till bussen, och jag tog en kaffe, gick runt i ett par affärer då jag hade en kvart att fördriva, sen klippte jag mig. Det tog ungefär en kvart.
Jag tog inte så mycket, men jag tycker ändå det blev lite för mycket. Jag kan aldrig bli nöjd. Helt sjukt.
Därefter träffade jag Muffe på Mcdonalds, och vi satt mest och snackade skit, tog det lugnt. Sen köpte jag ett par nya skor med, ett par vita addidas-dojjor. Jag är så trött på mina vinterkängor, de ser rätt sjaskiga ut med. Det kändes som det var dags för ett par vårskor. Vi hängde lite på rese i väntan på att han skulle bli hämtad, snackade lite mer skit, sen tog jag bussen hem. Solen sken och jag hade köpt nya skor. Imorgon ska jag ha min skinnjacka, har jag bestämt. Allt kändes okej, så länge jag var iväg, gjorde nåt. Nu sitter man här igen..
Nåja. Här är dagens låt, som jag knarkat ett antal gånger idag:
Skiter i vad ni tycker. "Emo", blablabla. Stämpla mig då, tack och fuck off!
I'm so lonesome i could cry.
Hej bloggen.
Idag är en dålig dag, jag går inte in på detaljer. Men allt känns värdelöst. Ännu ett deppigt jävla inlägg, jippie! Men jag orkar inte låtsas, le ett falskt leende och låtsas som allt är okej, det är inte okej. Jag känner mig inte okej.
Inatt var jag uppe till ett och kollade på The Office, sen lade jag mig i min säng och tänkte i två tre timmar innan jag lyckades somna. Det har ingeting att göra med min dygsrytm, mina vanor. Det har att göra med att jag inte lyckas glömma, hur gärna jag än vill. Skjut mig hellre, detta är plågsamt.
Jag har nu förlorat motivationen totalt. Men jag tvingar mig själv att göra allt som jag ska göra idag. Jag har trumlektioner klockan två och klipptid klockan tre (?).. Tror jag. Ska ringa och kolla upp det där.. Sen måste jag plugga (vilket kommer gå bra, och jag har redogörelse imorgon. Helvete!!).
Men det är bättre att göra allt sånt än att sitta här och tycka synd om sig själv, ockupera hjärnan med andra tankar så länge, uppehålla mig och försöka ignorera klumpen i magen..
Idag är en dålig dag, jag går inte in på detaljer. Men allt känns värdelöst. Ännu ett deppigt jävla inlägg, jippie! Men jag orkar inte låtsas, le ett falskt leende och låtsas som allt är okej, det är inte okej. Jag känner mig inte okej.
Inatt var jag uppe till ett och kollade på The Office, sen lade jag mig i min säng och tänkte i två tre timmar innan jag lyckades somna. Det har ingeting att göra med min dygsrytm, mina vanor. Det har att göra med att jag inte lyckas glömma, hur gärna jag än vill. Skjut mig hellre, detta är plågsamt.
Jag har nu förlorat motivationen totalt. Men jag tvingar mig själv att göra allt som jag ska göra idag. Jag har trumlektioner klockan två och klipptid klockan tre (?).. Tror jag. Ska ringa och kolla upp det där.. Sen måste jag plugga (vilket kommer gå bra, och jag har redogörelse imorgon. Helvete!!).
Men det är bättre att göra allt sånt än att sitta här och tycka synd om sig själv, ockupera hjärnan med andra tankar så länge, uppehålla mig och försöka ignorera klumpen i magen..
söndag 7 mars 2010
I've got the worst hangover ever, I'm rolling back and forth on the bed .
Hej gott folk!
Idag har jag mått absolut botten-dåligt. NÄSTAN i stil med bakfyllan efter nyårsafton (Fyyfan). Jag vaknade nog vid tolv, med en huvudvärk som kändes som att huvudet skulle expoldera. Jag tog mig upp, tog en tablett och slängde mig i sängen. Muffe satte sig vid datorn, han kollade på random grejer som han plågsamt nog kommenterade ("mmmmmm....."), pratade med sin morsa i telefon och kollade bussarna hem. Jag låg där som en zombie, jag var verkligen helt död!
Till slut stack han hem. Jag skulle följt honom en bit, men eftersom jag mådde illa av att gå biten från min säng till toaletten för att dricka (och när jag böjde mig ner över handfatet för att dricka fick jag nästan panik). Så jag gjorde det jag visste funkade bäst, jag lade mig i min säng och rörde mig så lite som möjligt.
Ena stunden svettades jag, andra frös jag. Jag lovar, det var så illa. Men efter att han stuckit kunde jag äntligen somna om, och jag sov i en och en halv timme, sen har jag ätit och druckit en kopp kaffe. Eller ja nästan. Min mage tål inte kaffe dagen efter. Får köpa en energidricka senare! Hur som helst så är jag pigg (så pigg som man nu kan vara dagen efter) och på gott humör! Gårdagen var väldigt kul!
Det var förfest hos Simon, vi var visserligen bara sju personer där, men ju fullare vi blev destu stökigare och högljuddare blev alla och vi hade jäkligt kul! Vi körde "Bussdriver" (en variant på pyramiden, som vi kallar den), och Simon fick massa klunkar. Jenny fick med rikligt med klunkar.
För min del fick jag också gott om klunkar, men jag tackade varje gång jag fick, jag ville dricka! Sen tog min dryck slut igen (efter att jag druckit upp mina tre öl jag fick köpa av farsan, samt en grogg jag tiggde av Simon, och lite gogg jag snodde av Jenny och Simone), så jag fick lite cider som jag glatt klunkade i mig! Det är sliskigt, men det är alkohol! Det är det som räknas när man kör fyllelekar som Bussdriver - dricka alkohol och bli full! Och ordentligt fulla blev vi alla,och allt mer högljudda under lekens gång!
Därefter drog vi in till stan, där halva gänget hoppade av för tidigt vilket skapade irritation (som på fyllan kan bli rätt stor över ingeting), men det var bara att säga åt henne (Simone, som blev mest irriterad) att lugna ner sig. Så tog jag och Muffe ut pengar till inträdet, sen vidare till Hessle, där vi shottade. Jag träffade min kusin Emelie, och hennes schyssta pojkvän som bjöd mig och muffe på jägermeister!
Sen tog vi vars en shot jäger till, innan vi drog vidare till Banken.
Väl i kön på banken kläckte jag ur mig "Fan, nu tog vi inte ut pengar", varpå skratt och kommentarer på om hur full jag var egentligen följde. Haha så jävla dåligt mitt minne är, speciellt på fyllan! Simon var skitfull och blev sur på några brudar som trängde sig, men vi lät det vara. Väl inne på banken var splittringen stor, och folkmassan ännu större. Det blev mycket sittandes vid ett bord, eftersom jag inte kan eller vill dansa (jag känner mig som en idiot varje gång!).
Sen spenderades mycket tid ute i kylan, där jag tiggde cigg efter cigg av folk. Men i övrigt blev det mycket sittande, men det gjorde inte det mindre trevligt. Vi bestämde oss för att stanna tills de stängde, som de andra. Men jag hörde sen att Simon hade mått dåligt och att han och Jeny stuckit hem. Undrar hur de mår idag? Lika jävligt som jag gjorde innan?
Därefter gick jag och muffe hem! Ja vi gick, nästan en mil hem från stan på fyllan! Det tog cirka två timmar! Men denna gången hade jag någon att prata med och trots kylan var det ganska värt! Vi gick och fyllesnackade om det ena och det andra, brudar och sex blev det väl mycket av. Vi är trots allt killar.
Det är en sån kväll man minns i efterhand. Kvällen då man drack lite för mycket, eller åtminstonde lite för många olika spritsorter (det är aldrig bra för välmåendet att blanda, även om det ger en trevlig fylla) och gick hem en mil från stan efter nattklubben. Och bakfyllan dan efter, ännu en sak man kommer minnas.
Jag mår bättre nu åtminstonde, vilket är skönt. Hur mycket drack jag igår, funderar jag på. Fem öl, två groggar, en cider och två jägershottar. Mer än så blev det inte. Det var nog blandandet som gjorde att jag mådde så förbannat dåligt innan då.
Hoppas jag inte har för mycket alkohol kvar i kroppen, för jag ska köra och handla senare. Senare, ger kroppen en timme till att bryta ner alkholen, nån centiliter till som bryts ner, nån bråkdels promille mindre.
Jag slutade dricka vid tre, så nu har det gått elva timmar sen jag slutade dricka, och den värsta bakfyllan är över, nu känner jag mig rättså pigg!
..Men det känns ändå inte helt okej. Men jag måste, så som sagt, väntar någon timme till, sen måste jag köra och handla, för att jag ska hinna hem till typ klockan sju (drygt eller?). Mormor och Morfar har alltid så mycket att snacka om, man kommer aldrig därifån. Men de blir jätteglada varje vecka, och det är ju såklart kul! Och det är väl ganska trevligt att träffa dem faktiskt. Jag tycker om min morfar, han är en riktigt snäll, lite tjock gubbe (haha!)! Och såklart min oroliga, tjatiga mormor också! Men ibland önskar man att de kunde sluta babbla, haha!
Idag har jag mått absolut botten-dåligt. NÄSTAN i stil med bakfyllan efter nyårsafton (Fyyfan). Jag vaknade nog vid tolv, med en huvudvärk som kändes som att huvudet skulle expoldera. Jag tog mig upp, tog en tablett och slängde mig i sängen. Muffe satte sig vid datorn, han kollade på random grejer som han plågsamt nog kommenterade ("mmmmmm....."), pratade med sin morsa i telefon och kollade bussarna hem. Jag låg där som en zombie, jag var verkligen helt död!
Till slut stack han hem. Jag skulle följt honom en bit, men eftersom jag mådde illa av att gå biten från min säng till toaletten för att dricka (och när jag böjde mig ner över handfatet för att dricka fick jag nästan panik). Så jag gjorde det jag visste funkade bäst, jag lade mig i min säng och rörde mig så lite som möjligt.
Ena stunden svettades jag, andra frös jag. Jag lovar, det var så illa. Men efter att han stuckit kunde jag äntligen somna om, och jag sov i en och en halv timme, sen har jag ätit och druckit en kopp kaffe. Eller ja nästan. Min mage tål inte kaffe dagen efter. Får köpa en energidricka senare! Hur som helst så är jag pigg (så pigg som man nu kan vara dagen efter) och på gott humör! Gårdagen var väldigt kul!
Det var förfest hos Simon, vi var visserligen bara sju personer där, men ju fullare vi blev destu stökigare och högljuddare blev alla och vi hade jäkligt kul! Vi körde "Bussdriver" (en variant på pyramiden, som vi kallar den), och Simon fick massa klunkar. Jenny fick med rikligt med klunkar.
För min del fick jag också gott om klunkar, men jag tackade varje gång jag fick, jag ville dricka! Sen tog min dryck slut igen (efter att jag druckit upp mina tre öl jag fick köpa av farsan, samt en grogg jag tiggde av Simon, och lite gogg jag snodde av Jenny och Simone), så jag fick lite cider som jag glatt klunkade i mig! Det är sliskigt, men det är alkohol! Det är det som räknas när man kör fyllelekar som Bussdriver - dricka alkohol och bli full! Och ordentligt fulla blev vi alla,och allt mer högljudda under lekens gång!
Därefter drog vi in till stan, där halva gänget hoppade av för tidigt vilket skapade irritation (som på fyllan kan bli rätt stor över ingeting), men det var bara att säga åt henne (Simone, som blev mest irriterad) att lugna ner sig. Så tog jag och Muffe ut pengar till inträdet, sen vidare till Hessle, där vi shottade. Jag träffade min kusin Emelie, och hennes schyssta pojkvän som bjöd mig och muffe på jägermeister!
Sen tog vi vars en shot jäger till, innan vi drog vidare till Banken.
Väl i kön på banken kläckte jag ur mig "Fan, nu tog vi inte ut pengar", varpå skratt och kommentarer på om hur full jag var egentligen följde. Haha så jävla dåligt mitt minne är, speciellt på fyllan! Simon var skitfull och blev sur på några brudar som trängde sig, men vi lät det vara. Väl inne på banken var splittringen stor, och folkmassan ännu större. Det blev mycket sittandes vid ett bord, eftersom jag inte kan eller vill dansa (jag känner mig som en idiot varje gång!).
Sen spenderades mycket tid ute i kylan, där jag tiggde cigg efter cigg av folk. Men i övrigt blev det mycket sittande, men det gjorde inte det mindre trevligt. Vi bestämde oss för att stanna tills de stängde, som de andra. Men jag hörde sen att Simon hade mått dåligt och att han och Jeny stuckit hem. Undrar hur de mår idag? Lika jävligt som jag gjorde innan?
Därefter gick jag och muffe hem! Ja vi gick, nästan en mil hem från stan på fyllan! Det tog cirka två timmar! Men denna gången hade jag någon att prata med och trots kylan var det ganska värt! Vi gick och fyllesnackade om det ena och det andra, brudar och sex blev det väl mycket av. Vi är trots allt killar.
Det är en sån kväll man minns i efterhand. Kvällen då man drack lite för mycket, eller åtminstonde lite för många olika spritsorter (det är aldrig bra för välmåendet att blanda, även om det ger en trevlig fylla) och gick hem en mil från stan efter nattklubben. Och bakfyllan dan efter, ännu en sak man kommer minnas.
Jag mår bättre nu åtminstonde, vilket är skönt. Hur mycket drack jag igår, funderar jag på. Fem öl, två groggar, en cider och två jägershottar. Mer än så blev det inte. Det var nog blandandet som gjorde att jag mådde så förbannat dåligt innan då.
Hoppas jag inte har för mycket alkohol kvar i kroppen, för jag ska köra och handla senare. Senare, ger kroppen en timme till att bryta ner alkholen, nån centiliter till som bryts ner, nån bråkdels promille mindre.
Jag slutade dricka vid tre, så nu har det gått elva timmar sen jag slutade dricka, och den värsta bakfyllan är över, nu känner jag mig rättså pigg!
..Men det känns ändå inte helt okej. Men jag måste, så som sagt, väntar någon timme till, sen måste jag köra och handla, för att jag ska hinna hem till typ klockan sju (drygt eller?). Mormor och Morfar har alltid så mycket att snacka om, man kommer aldrig därifån. Men de blir jätteglada varje vecka, och det är ju såklart kul! Och det är väl ganska trevligt att träffa dem faktiskt. Jag tycker om min morfar, han är en riktigt snäll, lite tjock gubbe (haha!)! Och såklart min oroliga, tjatiga mormor också! Men ibland önskar man att de kunde sluta babbla, haha!
lördag 6 mars 2010
Min hjärna är som tvätten i en torktummlare, snurrar runt och runt och runt som en tolvtummare!
Hej allihopa, everybody!
Idag är det lördag och jag är på jävligt gott humör! Ännu ett positivt inlägg, enjoy!
Bärjar med gårdagen:
Gårdagen var soft,men lite tråkig. Jag såg två filmer - ganska dåliga filmer men de var ändå rätt underhållande!
Road Trip: Beer Pong, handlingen var som förväntat ganska snarlik den i ettan, men denna gången ska gänget på en roadtrip för att vinna finalen i Beer Pong - och träffa Andys första "nästan-ligg" för att avgöra ifall han fortfarande känner något för sin (heta) flickvän (kolla på dem... Eh, jag menar henne, vafan tvekar du för, idiot?!). Ännu en uppföljare, som inte håller måttet. Första Roadtrip filmen, liksom första tre Amerikan Pie-filmerna, måste anses som klassiker inom genren av tonårskomedier.
Storyn är ungefär densamma i dem alla; highshool/college-elever som vill bli av med oskulden, gärna ganska nördiga, med nån tuff "jock" som motpol, eller någon awesome karaktär som legenden Stiffler - som inte förtjänar det nedvärderande epitetet "jockey", han är bara allmänt awesome!
Försöken är många, att efterlikna American Pie-konceptet. Men faktum är att de alla misslyckas gravt att uppnå den kvalité av snuskhumor som i orginal-triologin av American Pie, eller som i Road Trip (ettan). Och jag har sett många highschool/college-filmer. De håller helt enkelt inte måttet.
Den dåliga storyn kompenseras dock av rikligt med heta brudar, bröst och till och med hel-naket (i någon kort sekund). Och såklart rikligt med öl och weed, som alltid i sådana filmer. Den var underhållande och den dåliga storyn kompenserades väl, men egentligen var den rena rama skräpet.
Sen såg jag Bröllopsfotografen. Jag orkar egentligen inte recensera den,inte ens kortfattat.
Det som lockade mig till filmen var huvudpersonen, en långhårig värmlänning med piercingar och tatueringar och kedjor, som drömmer om att bli bröllopsfotorgaf när pappas sulfat-fabrik läggs ner. En arbetargrabb, som ändå bor på den "finare" gatan (eftersom farsan var förman på fabriken), som ger sig av till stockholm för att bli bröllopsfotograf, där han ska plåta ett kändsibröllop.
Till en början var han cool, en långhårig värmällning som förkastade stockholmarnas livsstil och överklassens etikettlära. Men såsmåningom klipper han sig och byter frisyr och blir en av dem. Besvikelse. Men inte oväntat. Han börjar ljuga om vem han är och gå bakom ryggen på folk för att uppnå drömmen om en egen studio, men som alltid i svenska romantiska komedier så får han flickan. Blablabla. Än en gång en ganska dålig film, men det lockade fram ett par skratt, då han som arbetarkid från värmländska landsbygden inte förstår sig på vett och etikett och kör sitt eget race och hamnar i ett par lite komiskt pinsamma situationer (innan han blir som stockholmarns överklass förstås och tror att han är något).
Dock vill jag poängtera att skådespelarna, speciellt Kjell Bergkvist, som spelar den bittra dramaskådespelaren Johnny Björk, som sjunkigt ner till att köra fräckisar på bröllop, som nog var min favoritkaraktär. Bittra människor är alltid underhållande.
Men i stort var den lite för tragisk för att vara en komedi. Förutom än ett par småskratt i början så tycker jag snarare att övergår den mer till drama. Den var väl lite underhållande, men knappt.
Gårdagens höjdpunkt: När morsan kom hem, lite påverkad av tequila (och antaligen vin och öl), och stod och tjatade om att köra till stan, så att jag fick komma ner och få bort henne från syrrans rum. Därefter kände hon sig inte för att gå och lägga sig, men eftersom jag inte ville stå och drälla i köket (som hon sen gick till eftersom hon inte ville sova), så gick hon slutligen och la sig. Fulla föräldrar kan vara pinsamt, men jag tyckte mest det var kul - det är trots allt inte ofta man ser sina föräldrar fulla!
Idag har det inte hänt nånting, jag har gått upp vid halv ett, tagit det lugnt, ätit frukost, läst tidingen (vuxet, jag vet. Usch!), suttit vid datorn och bara allmänt chillat. Ikväll blir det party, vilket blir kul! Jag är jävligt pepp!
Dock är det enda problemet att jag inte har nån sprit, men det löser sig alltid! Några av mina bästa fyllor har varit när jag inte haft nån sprit och tiggt och hällt i mig slattar som ändå bara stod på bordet (slöseri ju), varpå jag hällde i mig allt från ciderslattar till vin direkt ur flaskan och lyckades bli fullast på festen! Inte för att målet är att bli fullast, ikväll blir det hård konkurans om det, för mina vänner är några jäkla fyllesvin, haha! Målet är naturligtvis att ha kul! Man kan ju faktiskt ha kul nykter (men varför chansa?)!
Men jag oroar mig inte, kvällen kommer att bli awesome, kanske lyckas jag få ut några öl, ifall farsan kan vara snäll och låta mig köpa av honom, annars så som sagt så löser det sig! I värsta fall får jag shotta som fan på Hessle innan vi drar ut till Banken!
In i dimman! Skåål!
Idag är det lördag och jag är på jävligt gott humör! Ännu ett positivt inlägg, enjoy!
Bärjar med gårdagen:
Gårdagen var soft,
Road Trip: Beer Pong, handlingen var som förväntat ganska snarlik den i ettan, men denna gången ska gänget på en roadtrip för att vinna finalen i Beer Pong - och träffa Andys första "nästan-ligg" för att avgöra ifall han fortfarande känner något för sin (heta) flickvän (kolla på dem... Eh, jag menar henne, vafan tvekar du för, idiot?!). Ännu en uppföljare, som inte håller måttet. Första Roadtrip filmen, liksom första tre Amerikan Pie-filmerna, måste anses som klassiker inom genren av tonårskomedier.
Storyn är ungefär densamma i dem alla; highshool/college-elever som vill bli av med oskulden, gärna ganska nördiga, med nån tuff "jock" som motpol, eller någon awesome karaktär som legenden Stiffler - som inte förtjänar det nedvärderande epitetet "jockey", han är bara allmänt awesome!
Försöken är många, att efterlikna American Pie-konceptet. Men faktum är att de alla misslyckas gravt att uppnå den kvalité av snuskhumor som i orginal-triologin av American Pie, eller som i Road Trip (ettan). Och jag har sett många highschool/college-filmer. De håller helt enkelt inte måttet.
Den dåliga storyn kompenseras dock av rikligt med heta brudar, bröst och till och med hel-naket (i någon kort sekund). Och såklart rikligt med öl och weed, som alltid i sådana filmer. Den var underhållande och den dåliga storyn kompenserades väl, men egentligen var den rena rama skräpet.
Sen såg jag Bröllopsfotografen. Jag orkar egentligen inte recensera den,inte ens kortfattat.
Det som lockade mig till filmen var huvudpersonen, en långhårig värmlänning med piercingar och tatueringar och kedjor, som drömmer om att bli bröllopsfotorgaf när pappas sulfat-fabrik läggs ner. En arbetargrabb, som ändå bor på den "finare" gatan (eftersom farsan var förman på fabriken), som ger sig av till stockholm för att bli bröllopsfotograf, där han ska plåta ett kändsibröllop.
Till en början var han cool, en långhårig värmällning som förkastade stockholmarnas livsstil och överklassens etikettlära. Men såsmåningom klipper han sig och byter frisyr och blir en av dem. Besvikelse. Men inte oväntat. Han börjar ljuga om vem han är och gå bakom ryggen på folk för att uppnå drömmen om en egen studio, men som alltid i svenska romantiska komedier så får han flickan. Blablabla. Än en gång en ganska dålig film, men det lockade fram ett par skratt, då han som arbetarkid från värmländska landsbygden inte förstår sig på vett och etikett och kör sitt eget race och hamnar i ett par lite komiskt pinsamma situationer (innan han blir som stockholmarns överklass förstås och tror att han är något).
Dock vill jag poängtera att skådespelarna, speciellt Kjell Bergkvist, som spelar den bittra dramaskådespelaren Johnny Björk, som sjunkigt ner till att köra fräckisar på bröllop, som nog var min favoritkaraktär. Bittra människor är alltid underhållande.
Men i stort var den lite för tragisk för att vara en komedi. Förutom än ett par småskratt i början så tycker jag snarare att övergår den mer till drama. Den var väl lite underhållande, men knappt.
Gårdagens höjdpunkt: När morsan kom hem, lite påverkad av tequila (och antaligen vin och öl), och stod och tjatade om att köra till stan, så att jag fick komma ner och få bort henne från syrrans rum. Därefter kände hon sig inte för att gå och lägga sig, men eftersom jag inte ville stå och drälla i köket (som hon sen gick till eftersom hon inte ville sova), så gick hon slutligen och la sig. Fulla föräldrar kan vara pinsamt, men jag tyckte mest det var kul - det är trots allt inte ofta man ser sina föräldrar fulla!
Idag har det inte hänt nånting, jag har gått upp vid halv ett, tagit det lugnt, ätit frukost, läst tidingen (vuxet, jag vet. Usch!), suttit vid datorn och bara allmänt chillat. Ikväll blir det party, vilket blir kul! Jag är jävligt pepp!
Dock är det enda problemet att jag inte har nån sprit, men det löser sig alltid! Några av mina bästa fyllor har varit när jag inte haft nån sprit och tiggt och hällt i mig slattar som ändå bara stod på bordet (slöseri ju), varpå jag hällde i mig allt från ciderslattar till vin direkt ur flaskan och lyckades bli fullast på festen! Inte för att målet är att bli fullast, ikväll blir det hård konkurans om det, för mina vänner är några jäkla fyllesvin, haha! Målet är naturligtvis att ha kul! Man kan ju faktiskt ha kul nykter (men varför chansa?)!
Men jag oroar mig inte, kvällen kommer att bli awesome, kanske lyckas jag få ut några öl, ifall farsan kan vara snäll och låta mig köpa av honom, annars så som sagt så löser det sig! I värsta fall får jag shotta som fan på Hessle innan vi drar ut till Banken!
In i dimman! Skåål!
fredag 5 mars 2010
I guess this is growing up.
För och främst, för att besvara Annicas kommentar: Detta är mitt andra inlägg idag, och jag uppmanar alla att gå in på myspace och checka hennes pojkväns band The Hellshake! Jävligt härlig rock'n'roll.
Läskigt va, nu uppfylldes din dröm. Sjukt (trevligt) att du drömmer om min blogg, haha tar det som ett tecken på upskattning. Fast ganska konstigt är det ändå!
Anyway, idag är det fredag. Jag har inga planer, det känns inte ens som fredag. Min plan ikluderar att ta på sig mjukisbrallor, se på teve och kränga galet mycket godis och chips.
Jag hoppas inte att teven blir ockuperad, för farsan brukar vilja se tradiga program som På Spåret och Skalvan (astråkig "famlije-underhållning" á la public service-tv, som bara medelålders föräldrar och gamlingar uppskattar egentligen). Annars blir det till att sitta här vid dumburken, ladda ner nån film och sitta här och häcka..
Kanske kan jag tillsammans med syrran och Fredrik(hennes pojkvän) göra fjärrkontrolls-revolt. Farsan är ensam om att vilja se dem programmen ikväll - morsan är inte hemma. För en gångs skull är HON på¨fest ikväll, och JAG är hemma. Det brukar alltid vara tvärt om.
Jag vill också festa! Inte för att jag har någon form av alkoholberoende, utan för att det står mellan det och en tråkig helg i tevesoffan med sin trista familj, eller helt enkelt inte veta vad man ska göra och bara hänger omkring och gör ingeting, hyr en film som vanligt, kränger godis. Fast i tristessen brukar det skapas mycket roliga stunder, mycket skratt och flum. Men det roligaste av allt man kan göra i vår "kära" småstad är att festa och bli lite full. Då känns allt bra, stämningen är för det mesta härlig och alla vänner ses tillsammans, något vi sällan gör annars. De flesta har numera pojk- respektive flickvänner att toffla sig med. Haha.
Det kan hur som helst bli...intressant... senare inatt, då jag ska hämta morsan! De skulle dricka tequila ikväll, berättade hon. Senaste hon var på fest med sina kollegor hade hon druckit en smula för mycket vin och erkände att hon feströkt (något jag kunnat utnyttja sedan dess och rökning har sällan kommit upp även om jag luktat som bara den efter fester).
Detta ger naturligtvis en felaktig bild av min mor, inser jag nu när jag skriver det. Jag uppmanade henne starkt att komma ur huset och festa med sina kollegor häromkvällen, för annars skulle hon missa ett tillfälle för social umgänge och uteslutas från samtalen om festen i efterhand. Det ger en mer rättvis bild av morsan, som sällan dricker mer än ett glas vin till maten annars.
Idag har jag förresten blivit kallad både ambisiös (i ett samtal med en kurskamrat vari vi nästan tävlade om vem som var mest oseriös), för att jag orkar pendla så långt för 1,5 timmes föreläsning. Dock så tycker jag ändå hon förlorar, som läser 2 kurser parallelt och jobbar på helgerna. Å andra sidan verkar hennes jobb på Sydsvenskan intressant och roligt.
Jag har även blivit kallad "vuxen", ett ord jag betraktar i det närmaste som ett skällsord, eller åtminstonde negativt laddat. Inte för att det är något negativt att ta ansvar och vara seriös, egentligen. Men tråkigt, och jag känner inte att jag är riktigt där ännu. Vilket är varför jag bor hemma, pluggar lite och inte har något arbete. Jag skjuter fram det i mitt huvud, ge mig lite tid till att göra sånt som tillhör ungdomen. Ung och dum vill jag förbli.
Sammanhanget var egentligen en komplimang (tror jag) på min nya tröja, som syrran beskrev som "fin, och vad vuxen du ser ut", vilket hon efter en killerblick korrigerade till att jag "såg ut som tjugo" (jag är inte ens 20 ännu!)
"Till skillnad från annars", mumlade jag, men det uppfattade hon inte. Ständigt detta tjat om att vara vuxen, ta ansvar, lite antydande, små kommentarer, som om jag inte mäker det. Jag avskyr det, men det är sånt man får ta.
"I guess this is growing up."
Dagens låt! Blink 182- Dammit, från vilken titeln/citatet är taget. Jag har fallit in i en ny punk/pop-punk period, känns det som!
Läskigt va, nu uppfylldes din dröm. Sjukt (trevligt) att du drömmer om min blogg, haha tar det som ett tecken på upskattning. Fast ganska konstigt är det ändå!
Anyway, idag är det fredag. Jag har inga planer, det känns inte ens som fredag. Min plan ikluderar att ta på sig mjukisbrallor, se på teve och kränga galet mycket godis och chips.
Jag hoppas inte att teven blir ockuperad, för farsan brukar vilja se tradiga program som På Spåret och Skalvan (astråkig "famlije-underhållning" á la public service-tv, som bara medelålders föräldrar och gamlingar uppskattar egentligen). Annars blir det till att sitta här vid dumburken, ladda ner nån film och sitta här och häcka..
Kanske kan jag tillsammans med syrran och Fredrik(hennes pojkvän) göra fjärrkontrolls-revolt. Farsan är ensam om att vilja se dem programmen ikväll - morsan är inte hemma. För en gångs skull är HON på¨fest ikväll, och JAG är hemma. Det brukar alltid vara tvärt om.
Jag vill också festa! Inte för att jag har någon form av alkoholberoende, utan för att det står mellan det och en tråkig helg i tevesoffan med sin trista familj, eller helt enkelt inte veta vad man ska göra och bara hänger omkring och gör ingeting, hyr en film som vanligt, kränger godis. Fast i tristessen brukar det skapas mycket roliga stunder, mycket skratt och flum. Men det roligaste av allt man kan göra i vår "kära" småstad är att festa och bli lite full. Då känns allt bra, stämningen är för det mesta härlig och alla vänner ses tillsammans, något vi sällan gör annars. De flesta har numera pojk- respektive flickvänner att toffla sig med. Haha.
Det kan hur som helst bli...intressant... senare inatt, då jag ska hämta morsan! De skulle dricka tequila ikväll, berättade hon. Senaste hon var på fest med sina kollegor hade hon druckit en smula för mycket vin och erkände att hon feströkt (något jag kunnat utnyttja sedan dess och rökning har sällan kommit upp även om jag luktat som bara den efter fester).
Detta ger naturligtvis en felaktig bild av min mor, inser jag nu när jag skriver det. Jag uppmanade henne starkt att komma ur huset och festa med sina kollegor häromkvällen, för annars skulle hon missa ett tillfälle för social umgänge och uteslutas från samtalen om festen i efterhand. Det ger en mer rättvis bild av morsan, som sällan dricker mer än ett glas vin till maten annars.
Idag har jag förresten blivit kallad både ambisiös (i ett samtal med en kurskamrat vari vi nästan tävlade om vem som var mest oseriös), för att jag orkar pendla så långt för 1,5 timmes föreläsning. Dock så tycker jag ändå hon förlorar, som läser 2 kurser parallelt och jobbar på helgerna. Å andra sidan verkar hennes jobb på Sydsvenskan intressant och roligt.
Jag har även blivit kallad "vuxen", ett ord jag betraktar i det närmaste som ett skällsord, eller åtminstonde negativt laddat. Inte för att det är något negativt att ta ansvar och vara seriös, egentligen. Men tråkigt, och jag känner inte att jag är riktigt där ännu. Vilket är varför jag bor hemma, pluggar lite och inte har något arbete. Jag skjuter fram det i mitt huvud, ge mig lite tid till att göra sånt som tillhör ungdomen. Ung och dum vill jag förbli.
Sammanhanget var egentligen en komplimang (tror jag) på min nya tröja, som syrran beskrev som "fin, och vad vuxen du ser ut", vilket hon efter en killerblick korrigerade till att jag "såg ut som tjugo" (jag är inte ens 20 ännu!)
"Till skillnad från annars", mumlade jag, men det uppfattade hon inte. Ständigt detta tjat om att vara vuxen, ta ansvar, lite antydande, små kommentarer, som om jag inte mäker det. Jag avskyr det, men det är sånt man får ta.
"I guess this is growing up."
Dagens låt! Blink 182- Dammit, från vilken titeln/citatet är taget. Jag har fallit in i en ny punk/pop-punk period, känns det som!
-
God morgon bloggen!
För det är trots allt en god morgon? Trots att jag gick upp lite för sent, och missade bussen till stan, och därmed också min klipptid - så jag fick boka om den tills på måndag. Jag kom åtminstonde upp "tidigt" idag (klockan nio är det tidigaste jag gått upp på länge).
Jag är verkligen dålig på morgonar. Jag försöker men misslyckas, jag kan inte hjälpa att det är så förbannat skönt att ligga och dra sig, att sängen är så varm och skön om morgnarna. Men såhär kan jag inte fortsätta, jag ställer ständigt till det för mig själv. Hade det varit på en arbetsplats vore det oacceptablet att komma försent så ofta och mycket som jag gör. Tur att jag bara är en slö student, men det känns som att jag måste rycka upp mig, kanske anpassa mig enligt den stela, seriösa akademiska miljön?
Nåja, jag bara klagar, över ingeting egentligen. Förblindad av pubertal logik och en ovilja att bli vuxen, men jag kan inte förbli tonåring. Jag fyller tjugo till hösten, då är det kört, då är jag officiellt inte tonåring, då är jag väldigt mycket vuxen. Ansvar, ansvar, ansvar. Inga fler axelryckningar när man undrar vad jag ska göra med mitt liv. En gråzon mellan vuxen och tonåring - jag vill förbli ungdom åtminstonde, det är ett begrepp inte lika bundet till ålder, det kan sträcka sig upp till tjugofem tycker jag. Att behålla ungdomligheten, det oseriösa, är viktigt.
Min hjärna skriker efter kaffe, en abstinens som kan liknas vid rökarnas "rök-sug". Jag har, trots att rökt, aldrig kännt mig riktigt röksugen på daglig basis. Det var mer ett socialt fenomen, att stå och röka, hängandes mot en vägg eller sittande på en bänk, trappa eller liknande. Vilket gjorde det lätt att sluta. Men ibland känner jag suget, att det vore gött, men jag motstår. Rök luktar illa och jag vill varken ha KOL eller cancer, hjärt och kärlsjukdomar eller andra sjukdomar och effekter man riskerar av rökning. Men ibland känner man suget, onekligen. Speciellt på fest, då släpper alla hämningar och man bolmar som en skorsten.
Jag skyller detta negativa inlägg på att jag är trött och har kaffeabstinens..
Hur som helst, nu ska jag ta en kopp kaffe till, förhoppningsvis sittandes, men om det inte hinns med får jag ta den i förbifarten, för nu börjar klockan ticka iväg igen. Sen ska jag ta bussen till bussen tio i, för att ta mig till Lund. Och jag ska INTE missa den, då får jag ryck på mig själv.
Jag kanske uppdaterar senare igen, med en dagens låt och en kreativ titel för det har jag inte tid med nu.
För det är trots allt en god morgon? Trots att jag gick upp lite för sent, och missade bussen till stan, och därmed också min klipptid - så jag fick boka om den tills på måndag. Jag kom åtminstonde upp "tidigt" idag (klockan nio är det tidigaste jag gått upp på länge).
Jag är verkligen dålig på morgonar. Jag försöker men misslyckas, jag kan inte hjälpa att det är så förbannat skönt att ligga och dra sig, att sängen är så varm och skön om morgnarna. Men såhär kan jag inte fortsätta, jag ställer ständigt till det för mig själv. Hade det varit på en arbetsplats vore det oacceptablet att komma försent så ofta och mycket som jag gör. Tur att jag bara är en slö student, men det känns som att jag måste rycka upp mig, kanske anpassa mig enligt den stela, seriösa akademiska miljön?
Nåja, jag bara klagar, över ingeting egentligen. Förblindad av pubertal logik och en ovilja att bli vuxen, men jag kan inte förbli tonåring. Jag fyller tjugo till hösten, då är det kört, då är jag officiellt inte tonåring, då är jag väldigt mycket vuxen. Ansvar, ansvar, ansvar. Inga fler axelryckningar när man undrar vad jag ska göra med mitt liv. En gråzon mellan vuxen och tonåring - jag vill förbli ungdom åtminstonde, det är ett begrepp inte lika bundet till ålder, det kan sträcka sig upp till tjugofem tycker jag. Att behålla ungdomligheten, det oseriösa, är viktigt.
Min hjärna skriker efter kaffe, en abstinens som kan liknas vid rökarnas "rök-sug". Jag har, trots att rökt, aldrig kännt mig riktigt röksugen på daglig basis. Det var mer ett socialt fenomen, att stå och röka, hängandes mot en vägg eller sittande på en bänk, trappa eller liknande. Vilket gjorde det lätt att sluta. Men ibland känner jag suget, att det vore gött, men jag motstår. Rök luktar illa och jag vill varken ha KOL eller cancer, hjärt och kärlsjukdomar eller andra sjukdomar och effekter man riskerar av rökning. Men ibland känner man suget, onekligen. Speciellt på fest, då släpper alla hämningar och man bolmar som en skorsten.
Jag skyller detta negativa inlägg på att jag är trött och har kaffeabstinens..
Hur som helst, nu ska jag ta en kopp kaffe till, förhoppningsvis sittandes, men om det inte hinns med får jag ta den i förbifarten, för nu börjar klockan ticka iväg igen. Sen ska jag ta bussen till bussen tio i, för att ta mig till Lund. Och jag ska INTE missa den, då får jag ryck på mig själv.
Jag kanske uppdaterar senare igen, med en dagens låt och en kreativ titel för det har jag inte tid med nu.
torsdag 4 mars 2010
What a wonderful world.
Idag säger jag det utan ironi, utan bittra tankar om livet, idag har varit en bra dag.
Jag gick upp vid halv ett, åt lite köttbullar och makaroner till frukost (haha), satte mig i uterummet i ett par minuter, för när solen stod på var det ganska skönt. Solen värmde och det vara bara lite kallt. Det har varit ännu en skön vårdag, för jag tror nästan att våren är här snart.
Därefter satt jag lite vid datorn, dampade på internet som tagit självmord, men till slut så funkade det igen (YAY!), därefter blev det att hoppa in i duschen, för att sedan dra iväg till stan!
Det har varit tre-fyra plusgrader och sol, snön börjar ge vika och jag känner mig vårig, så jag tog min skinnjacka och converse-skor, och hade öppen tröja - och frös inte. Det var kyligt, men skönt, solen värmde gott. Dock så gick den i moln senare, det blev lite kallt då.
I stan gick jag runt och handlade följande saker:
1 vitt skärp
2 "farfarströjor" - sjukt att de tydligen kallas så. En svart som på bild (nedan) och en ungefär lika dan grå. Blir snyggt i vår med min jeansjacka (som i HM's reklamer, snyggt!)
1 Randig tröja, svart och grå, inte som bilden, men snygg både till jeansjackan å skinnjackan.'
1 Par mjukisbyxor, sjukt sköna!
"Farfarströja" , Randig tröja, fast i andra färger än bilden ovan.
Nu ska inte min blogg efterlikna stuket hos fjortisbloggarna, med "dagens outfits" och shoppinglistor, då dessa representerar ren och skär ondska. Ytliga, översminkade äckel, usch. Så nog om det, shopping är ganska överskattat om ni frågar mig. Men ibland kan det vara trevligt med lite nya kläder.
Därefter inhandlade jag busskort, träffade Muffe på resecentrum, drog och hämtade min iPOD hos macke (hade inte överlevt utan den imorgon. Flera timmars bussande utan min musik är otroligt tråkigt!), och satt och snackade skit på McDonalds och drack kaffe. Det var trevligt! Fan vilka sexistiska skämt vi kan dra ibland alltså, helt sjukt! Men det var trevligt!
Därefter tog jag bussen hem, och sprängde mina trumhinnor med stenhård hardcore på högsta volym, för att stänga ute nån unges eviga skrikande och gråtande. Arg musik kan vara så jävla pepp!
Dagens låt:
Raised Fist- Slipping Into Coma
Enligt mig den bästa låten (även om det inte är varken den hårdaste eller snabbaste) på deras senaste platta. Men jävligt bra!
Det var allt för mig idag, nu ska jag plugga lite grann sen fastnar man väl framför teven en stund, men inte för länge.. Måste upp "tidigt" imorgon. Det vill säga halv nio! För jag har klipptid imorgon klockan tio, innan föreläsningen (som är klockan ett). Det blir nästan ett tight schema!
Blir till att knarka kaffe som en galning imorgon! Men ser faktiskt fram emot morgondagen, det ska bli skönt att klippa sig, för håret börjar bli lite tjockt, och nacken börjar bli "krylligt" (lockigt nästan), vilket ser lite dumt ut. Men de ska ge fan i längden för då blir jag arg -.- Hahah.
Jag gick upp vid halv ett, åt lite köttbullar och makaroner till frukost (haha), satte mig i uterummet i ett par minuter, för när solen stod på var det ganska skönt. Solen värmde och det vara bara lite kallt. Det har varit ännu en skön vårdag, för jag tror nästan att våren är här snart.
Därefter satt jag lite vid datorn, dampade på internet som tagit självmord, men till slut så funkade det igen (YAY!), därefter blev det att hoppa in i duschen, för att sedan dra iväg till stan!
Det har varit tre-fyra plusgrader och sol, snön börjar ge vika och jag känner mig vårig, så jag tog min skinnjacka och converse-skor, och hade öppen tröja - och frös inte. Det var kyligt, men skönt, solen värmde gott. Dock så gick den i moln senare, det blev lite kallt då.
I stan gick jag runt och handlade följande saker:
1 vitt skärp
2 "farfarströjor" - sjukt att de tydligen kallas så. En svart som på bild (nedan) och en ungefär lika dan grå. Blir snyggt i vår med min jeansjacka (som i HM's reklamer, snyggt!)
1 Randig tröja, svart och grå, inte som bilden, men snygg både till jeansjackan å skinnjackan.'
1 Par mjukisbyxor, sjukt sköna!
"Farfarströja" , Randig tröja, fast i andra färger än bilden ovan.
Nu ska inte min blogg efterlikna stuket hos fjortisbloggarna, med "dagens outfits" och shoppinglistor, då dessa representerar ren och skär ondska. Ytliga, översminkade äckel, usch. Så nog om det, shopping är ganska överskattat om ni frågar mig. Men ibland kan det vara trevligt med lite nya kläder.
Därefter inhandlade jag busskort, träffade Muffe på resecentrum, drog och hämtade min iPOD hos macke (hade inte överlevt utan den imorgon. Flera timmars bussande utan min musik är otroligt tråkigt!), och satt och snackade skit på McDonalds och drack kaffe. Det var trevligt! Fan vilka sexistiska skämt vi kan dra ibland alltså, helt sjukt! Men det var trevligt!
Därefter tog jag bussen hem, och sprängde mina trumhinnor med stenhård hardcore på högsta volym, för att stänga ute nån unges eviga skrikande och gråtande. Arg musik kan vara så jävla pepp!
Dagens låt:
Raised Fist- Slipping Into Coma
Enligt mig den bästa låten (även om det inte är varken den hårdaste eller snabbaste) på deras senaste platta. Men jävligt bra!
Det var allt för mig idag, nu ska jag plugga lite grann sen fastnar man väl framför teven en stund, men inte för länge.. Måste upp "tidigt" imorgon. Det vill säga halv nio! För jag har klipptid imorgon klockan tio, innan föreläsningen (som är klockan ett). Det blir nästan ett tight schema!
Blir till att knarka kaffe som en galning imorgon! Men ser faktiskt fram emot morgondagen, det ska bli skönt att klippa sig, för håret börjar bli lite tjockt, och nacken börjar bli "krylligt" (lockigt nästan), vilket ser lite dumt ut. Men de ska ge fan i längden för då blir jag arg -.- Hahah.
onsdag 3 mars 2010
Someday we gonna dance with those lions.
Hej bloggen, det är dags för ett snabbt inlägg. Som blev ganska långt.
Idag har jag sovit bort halva dagen, som vanligt, oansvarig och noll självdisciplin, men jag är den jag är och jag har kommit fram till att jag trivs med den jag är. Men det funkade inte att dra täcket över huvudet, det blev en orolig sömn i lite mer än en timme från det att klockan ringde vid nio, och ännu lite till när den ringe vid tio - men det gav bara en rastlös obehaglig sömn. Slutligen gick jag upp, vid elva, motvilligt. Jag ville bara somna om, glömma allt jag hade att göra. Men det funkar inte så.
Efter att ha ätit frukost med farsan och Farmor som var här idag, åkte jag och farsan till Konsum, och köpte lite mjölk och annat behövligt, och jag köpte tentagodis och energidryck.
Det är ännu en dålig vana jag införskaffat mig. Kaffet biter knappt längre, det enda som hjälper är energidryck, så sen i Söndags (då jag var trött och bakfull) har jag druckit energidryck dagligen.
"Du vet vad morsan säger om sånt där." - Jag vet farsan, men jag är 19, det är mitt val. Men det är inte bra att bli beroende av sånt,ska skära ner på det, har jag lovat mig själv.
Mitt liv är ohälsosamt men rätt härligt, jag bor hemma, lever på pasta, är uppe hela nätterna, sover halva dagen, häller i mig kaffe och engeridryck för att hålla mig igång. Tur att jag inte röker och snusar, det vore den sista touchen på mitt ohälsosamma liv, som såsmåningom kommer att ta död på mig. Omotiverad att förändras, jag skjuter fram det som vanligt - jag tar det när jag böjrar få ölmage och panikångest över min kropp.
Jag och syrran pratade om pasta innan idag, ett ganska underhållande samtal(skämtsamt, observera det).
Det började med att ajg frågade vad hon letade efter, hon svarade "Pasta". "Mat alltså", sa jag. "Ja vad annars ska man leva på?"
Därefter konstaterade jag att man måste ha ketchup med, så får man lite grönsaker å får i sig lite vitaminer och sånt, och kanske lite köttubullar till pastan, så får man lite protein med, inte bara kolhydrater, så har man nästan täckt hela kostcirklen. Fast godis borde lätt vara med i kostcirklen.
Men jag är ingen idiot, jag fattar att livet jag lever är ohälsosamt, och det är inte så skönt som det kan verka - ibland är det otroligt skönt och jag hade inte bytt ut det mot nåt. För i efterhand kan man se tillbaka på en lättsam tid, när man var ung och dum och bara tog det lugnt, åt lite för onyttigt och drack lite för mycket. Jag vill bara fånga dagen, tar konsekvenserna sen.
Jag är trött på strävandet efter det perfekta livet, "platt tv, platt mage platt allt" - som promoe sjunger - man ska hålla sig smal och hälsosam, träna samtidigt som man ska orka utbilda sig och göra karriär (kärriärfixeringen är total. Morsan till exempel verkar ha lite panik och har frågat åmtminstonde två-tre gånger när jag ska börja på journalistprogrammet. Skynda, skynda, skynda ut i arbetslivet, gör karriär, gift dig och skaffa skitungar...). Man ska hinna allt detta, ha ett socialt liv och gärna fru och barn innan man fyllt trettio. Hela ens liv kretsar till slut runt sitt perfekta liv, runt sitt jobb, runt produktiviteten. Man måste hinna allt det där.
Det är totalt bull, om ni frågar mig, jag äter hellre ohälsosamt, liver ett slarvigt oordnat liv, klarar mig precis och är lycklig - än att ständigt stressa, ständigt ha denna besatthet med det perfekta, balanserade livet. Det finns inte, det är omöjligt att göra allt det där, och vara lycklig och fri från ångest. Man kan nog aldrig vara fri från ångest. Det kommer och går, det är en del av livet, man kan inte bara vara lycklig, men man får göra så gott man kan.
Det medföljer mycket skit med att vara en omotiverad slacker som mig - mycket ångest, men sånt är livet, man får kämpa vidare, men livet kan vara rätt härligt ändå! När man tänker efter. Nu måste jag skriva tenta, antagligen tills sent ikväll. Ingen tid att bara ta det lugnt och njuta av en vacker solig dag här inte.
Dagens låt är lite genrebrytande, från det jag brukar lyssna på, men sjuukt bra:
Flipsyde- Happy Birthday
Först tänkte jag att dagens låt skulle vara Flipsyde- Someday, men Happy Birthday är så jäkla fin.
Jag börjar bli allt mer öppen för olika genres av musik, även de som tillhör en komersiellt präglad musikindustri. Oh well
Idag har jag sovit bort halva dagen, som vanligt, oansvarig och noll självdisciplin, men jag är den jag är och jag har kommit fram till att jag trivs med den jag är. Men det funkade inte att dra täcket över huvudet, det blev en orolig sömn i lite mer än en timme från det att klockan ringde vid nio, och ännu lite till när den ringe vid tio - men det gav bara en rastlös obehaglig sömn. Slutligen gick jag upp, vid elva, motvilligt. Jag ville bara somna om, glömma allt jag hade att göra. Men det funkar inte så.
Efter att ha ätit frukost med farsan och Farmor som var här idag, åkte jag och farsan till Konsum, och köpte lite mjölk och annat behövligt, och jag köpte tentagodis och energidryck.
Det är ännu en dålig vana jag införskaffat mig. Kaffet biter knappt längre, det enda som hjälper är energidryck, så sen i Söndags (då jag var trött och bakfull) har jag druckit energidryck dagligen.
"Du vet vad morsan säger om sånt där." - Jag vet farsan, men jag är 19, det är mitt val. Men det är inte bra att bli beroende av sånt,ska skära ner på det, har jag lovat mig själv.
Mitt liv är ohälsosamt men rätt härligt, jag bor hemma, lever på pasta, är uppe hela nätterna, sover halva dagen, häller i mig kaffe och engeridryck för att hålla mig igång. Tur att jag inte röker och snusar, det vore den sista touchen på mitt ohälsosamma liv, som såsmåningom kommer att ta död på mig. Omotiverad att förändras, jag skjuter fram det som vanligt - jag tar det när jag böjrar få ölmage och panikångest över min kropp.
Jag och syrran pratade om pasta innan idag, ett ganska underhållande samtal(skämtsamt, observera det).
Det började med att ajg frågade vad hon letade efter, hon svarade "Pasta". "Mat alltså", sa jag. "Ja vad annars ska man leva på?"
Därefter konstaterade jag att man måste ha ketchup med, så får man lite grönsaker å får i sig lite vitaminer och sånt, och kanske lite köttubullar till pastan, så får man lite protein med, inte bara kolhydrater, så har man nästan täckt hela kostcirklen. Fast godis borde lätt vara med i kostcirklen.
Men jag är ingen idiot, jag fattar att livet jag lever är ohälsosamt, och det är inte så skönt som det kan verka - ibland är det otroligt skönt och jag hade inte bytt ut det mot nåt. För i efterhand kan man se tillbaka på en lättsam tid, när man var ung och dum och bara tog det lugnt, åt lite för onyttigt och drack lite för mycket. Jag vill bara fånga dagen, tar konsekvenserna sen.
Jag är trött på strävandet efter det perfekta livet, "platt tv, platt mage platt allt" - som promoe sjunger - man ska hålla sig smal och hälsosam, träna samtidigt som man ska orka utbilda sig och göra karriär (kärriärfixeringen är total. Morsan till exempel verkar ha lite panik och har frågat åmtminstonde två-tre gånger när jag ska börja på journalistprogrammet. Skynda, skynda, skynda ut i arbetslivet, gör karriär, gift dig och skaffa skitungar...). Man ska hinna allt detta, ha ett socialt liv och gärna fru och barn innan man fyllt trettio. Hela ens liv kretsar till slut runt sitt perfekta liv, runt sitt jobb, runt produktiviteten. Man måste hinna allt det där.
Det är totalt bull, om ni frågar mig, jag äter hellre ohälsosamt, liver ett slarvigt oordnat liv, klarar mig precis och är lycklig - än att ständigt stressa, ständigt ha denna besatthet med det perfekta, balanserade livet. Det finns inte, det är omöjligt att göra allt det där, och vara lycklig och fri från ångest. Man kan nog aldrig vara fri från ångest. Det kommer och går, det är en del av livet, man kan inte bara vara lycklig, men man får göra så gott man kan.
Det medföljer mycket skit med att vara en omotiverad slacker som mig - mycket ångest, men sånt är livet, man får kämpa vidare, men livet kan vara rätt härligt ändå! När man tänker efter. Nu måste jag skriva tenta, antagligen tills sent ikväll. Ingen tid att bara ta det lugnt och njuta av en vacker solig dag här inte.
Dagens låt är lite genrebrytande, från det jag brukar lyssna på, men sjuukt bra:
Flipsyde- Happy Birthday
Först tänkte jag att dagens låt skulle vara Flipsyde- Someday, men Happy Birthday är så jäkla fin.
Jag börjar bli allt mer öppen för olika genres av musik, även de som tillhör en komersiellt präglad musikindustri. Oh well
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)