I guess this is growing up.

För och främst, för att besvara Annicas kommentar: Detta är mitt andra inlägg idag, och jag uppmanar alla att gå in på myspace och checka hennes pojkväns band The Hellshake! Jävligt härlig rock'n'roll.

Läskigt va, nu uppfylldes din dröm. Sjukt (trevligt) att du drömmer om min blogg, haha tar det som ett tecken på upskattning. Fast ganska konstigt är det ändå!

Anyway, idag är det fredag. Jag har inga planer, det känns inte ens som fredag. Min plan ikluderar att ta på sig mjukisbrallor, se på teve och kränga galet mycket godis och chips.

Jag hoppas inte att teven blir ockuperad, för farsan brukar vilja se tradiga program som På Spåret och Skalvan (astråkig "famlije-underhållning" á la public service-tv, som bara medelålders föräldrar och gamlingar uppskattar egentligen). Annars blir det till att sitta här vid dumburken, ladda ner nån film och sitta här och häcka..

Kanske kan jag tillsammans med syrran och Fredrik(hennes pojkvän) göra fjärrkontrolls-revolt. Farsan är ensam om att vilja se dem programmen ikväll - morsan är inte hemma. För en gångs skull är HON på¨fest ikväll, och JAG är hemma. Det brukar alltid vara tvärt om.

Jag vill också festa! Inte för att jag har någon form av alkoholberoende, utan för att det står mellan det och en tråkig helg i tevesoffan med sin trista familj, eller helt enkelt inte veta vad man ska göra och bara hänger omkring och gör ingeting, hyr en film som vanligt, kränger godis. Fast i tristessen brukar det skapas mycket roliga stunder, mycket skratt och flum. Men det roligaste av allt man kan göra i vår "kära" småstad är att festa och bli lite full. Då känns allt bra, stämningen är för det mesta härlig och alla vänner ses tillsammans, något vi sällan gör annars. De flesta har numera pojk- respektive flickvänner att toffla sig med. Haha.

Det kan hur som helst bli...intressant... senare inatt, då jag ska hämta morsan! De skulle dricka tequila ikväll, berättade hon. Senaste hon var på fest med sina kollegor hade hon druckit en smula för mycket vin och erkände att hon feströkt (något jag kunnat utnyttja sedan dess och rökning har sällan kommit upp även om jag luktat som bara den efter fester).

Detta ger naturligtvis en felaktig bild av min mor, inser jag nu när jag skriver det. Jag uppmanade henne starkt att komma ur huset och festa med sina kollegor häromkvällen, för annars skulle hon missa ett tillfälle för social umgänge och uteslutas från samtalen om festen i efterhand. Det ger en mer rättvis bild av morsan, som sällan dricker mer än ett glas vin till maten annars.



Idag har jag förresten blivit kallad både ambisiös (i ett samtal med en kurskamrat vari vi nästan tävlade om vem som var mest oseriös), för att jag orkar pendla så långt för 1,5 timmes föreläsning. Dock så tycker jag ändå hon förlorar, som läser 2 kurser parallelt och jobbar på helgerna. Å andra sidan verkar hennes jobb på Sydsvenskan intressant och roligt.

Jag har även blivit kallad "vuxen", ett ord jag betraktar i det närmaste som ett skällsord, eller åtminstonde negativt laddat. Inte för att det är något negativt att ta ansvar och vara seriös, egentligen. Men tråkigt, och jag känner inte att jag är riktigt där ännu. Vilket är varför jag bor hemma, pluggar lite och inte har något arbete. Jag skjuter fram det i mitt huvud, ge mig lite tid till att göra sånt som tillhör ungdomen. Ung och dum vill jag förbli.

Sammanhanget var egentligen en komplimang (tror jag) på min nya tröja, som syrran beskrev som "fin, och vad vuxen du ser ut", vilket hon efter en killerblick korrigerade till att jag "såg ut som tjugo" (jag är inte ens 20 ännu!)

"Till skillnad från annars", mumlade jag, men det uppfattade hon inte. Ständigt detta tjat om att vara vuxen, ta ansvar, lite antydande, små kommentarer, som om jag inte mäker det. Jag avskyr det, men det är sånt man får ta.

"I guess this is growing up."




Dagens låt! Blink 182- Dammit, från vilken titeln/citatet är taget. Jag har fallit in i en ny punk/pop-punk period, känns det som!