Glad midsommar!

Glad midsommar och rock on gott folk!!

Dag 3 (del 2, natten mot) Dag 4

När vi kom tillbaks från Motörhead och Twisted Sister ville vi öla, då var klockan lite över två - kanske halv tre. Tricia hade gått och lagt sig till vår besvikelse och hon mumlade att Muffe hade åkt hem igen. Så vi satte oss utanför vårt tält och undrade vad fan vi skulle göra nu då, eftersom vi inte var trötta och ville festa. Hela campingen var verkade helt död. Då kom våra grannar förbi, Uppsala-borna med Slayer-tröjor (undrar om det var samma tröja genom hela festivalen) och skinväst och skinnpaj. De var nyktra den natten, vilket förvånade oss eftersom de var fruktansvärt fulla redan när vi kom dit vid elva (jag vill tolv, men de andra berättade om dem och pekade ut dem). Vi hojtade på dem och undrade om de ville öla, men de förklarade att deras öl var slut.


Kanske var den slut på grund av att folk hade sagt åt dem att sluta dricka, då de vält tält och ställt till oreda första festivaldagen (dock inte för dem som hade varit där sedan Måndagen tror jag). Men när de vägrat och drack ännu mer kastade folk ut ett halvt flak öl ut på fältet - där de gick hela eftermiddagen och letade efter sin öl utan mycket lycka. De berättade dock att de hittat 6 stycken, varav 4 var drickbara och resten för illa däran och läckte. Hur som helst var deras öl slut.


Så vi erbjöd dem att vi kunde bjuda på några öl, och drog fram våra flak och kastade dem vars en öl. Jag blev lite exalterad över våra nya dryckeskompisar och drog fram både Motörhead vinet och Jack Daniels och klunkade lite grann och skickade runt. Det var nog dumt för de torrlade oss och jag drog fram fram mest så de drack mest av mitt. Men jag hade jävligt roligt, det var bara roligt att ha några att festa med så jag brydde mig inte. Jag fick åtminstone slatten på Motörhead-vinet sedan, kanske en till en deciliter eller så. Tricia vaknade såsmåningom, vid fyra kanske - ljust var det åtminstonde. Hon joinade eftersom vi var för högljudda, men tog det ganska lugnt. Vi tog oss bort till korvkiosken för en hamburgare och fan vad Emil vinglade. Han lade sig även ner då han käkade hamburgare vid ett tillfälle. Jocke, den andra grannen, gick hela vägen tillbaks samt satt en timme i campet utan att äta mer än en halv hamburgre. Först då frågade "asså, hur länge har jag suttit med den här hamburgaren?".


Killarna trillade av brassestolarna stup i kvarten vid det här laget och vinglade omkring och snyltade whiskey och öl av alla - det kom till två göteborgare, varav en liknade Dave Mustaine. Så det blev en del skämtande om det typ "Dave, varför fick du lämna Metallica för? Tyckte det var dåligt av dig" och så vidare. Grannarna från Torestorp var vakna, eller två utav dem åtminstone. Så de bestämde sig att flytta polarnas partytält och sätta det över en bil! Det kom en full finne också som hette Passi tror jag, som tjatade om sin älskade Karina som väntat på honom i två år, sin son Sebastian som han träffade typ en gång i halvåret men som ibland tyckte han var rätt hårdrock samt om Mötley Crüe och att han hamnat i fängelset på filiperna för fylleri när han försökte leva som Nikki Six. Riktigt fanatisk kille. Att vara man var tydligen med vikigt för honom, att han inte frös och att han var en man. Han ville att jag skulle slå honom också för att visa att jag var man, innan han började tjata om sin Karina igen. Om och om igen, tills vi skulle lägga oss, strax efter städningen runt tältet för att han tyckte det såg för jävligt ut på campingen.





Dagen efter sov jag till ett. Macke var full när han vaknade och vinglade iväg, det visar sig senare att han stuckit hem igen för att sova och bli av med huvudvärken. Honom återsåg vi inte igen på rätt många timmar. Vid halv två, då jag precis kommit upp och varit på toa, kom Muffe tillbaks med nybryggt kaffe på termos och vars en kopp. Vilken hjälte, han räddade min morgon! Sleten var jag dock fortfarande, men vaknade till rejält av det där kaffet! Det räddade verkligen mig! Det hände inte så mycket, vi gick ytterligare en runda på marknaden och tittade på allt vi redan sett flera gånger innan, solade lite och chillade mest. Tricia var trött på campinglivet och ville hem, vilket jag först förkastade eftersom jag tänkt mig att vi skulle stanna över natten och åka på söndagen. Men sen fick hon mig att tänka på hur skönt det vore att sova i egen säng. Så vi packade ihop alla grejer senare på eftermiddagen, sedan packa vi ihop tältet och lastade in allt i bilarna.


Macke kom vid halv sju kanske och såg rätt illa däran ut. Vi skämtade om att han va Måttligt Kry inför Mötley Crüe. Sedan sa vi hejdå till Tricia och Muffe som åkte hem med ett lass packning, resterande packing låg i min bil. De hade nämligen inte festivalband någon av dem utan var bara på campingen så de åkte hem medan vi gick tillbaks mot marknaden. Igen. Macke köpte ett patronbälte och en Slayer-flagga innan vi gick in på området en halvtimme innan Lynyrd Skynyrd. Vi gick runt lite och tittade lite på Slaughter med tror jag, innan vi köpte vatten för en gångs skull för att motverka den ohyggliga uttorkning vi dragit på oss. Vi stod och tittade lite på Skynyrd, sen kom det en kille förbi med nudlar så vi kände ett sug i magen efter mat. Vi gick och köpte nudlar vi också, det var starkt och gott med mycket chili precis som Thai ska vara! Så vi åt nudlar och lyssnade på Skynyrd i solnedgången och njöt av tillvaron. Inte så mycket röj men jävligt härlig stämning. Fan vad bra deras senaste platta är förresten, de körde en hel del från den också. Den rekomenderas!

Sedan stod vi i valet i kvalet om hur mycket av King Diamond vi kunde se. Jag ville egentligen ha sett mer, men så ville vi ha bra platser till Crüe, så vi gick dit redan efter tre låtar, så såg jag glimtar av konserten från scenen där Crüe skulle spela. Väntan var lång, sjukligt jävla lång. Det var rätt lite folk när vi kom och enda fram till halva King Diamond innan folk långsamt tog sig mot Crüe's scen, sen efter King Diamond var slut var det fullpackat. Hela jävla Sweden Rock var där, som förväntat. Så är det alltid på avslutingen.Vi pratade lite med en full punkare med Backyard Babies tröja och Snutjävel-keps som pratade om EU:s hot mot snuset och imiterade Mikkey Dee: "Du får inte inte snusa!" "Men vadååååådåå jag vill snusa!". Det var kul. Dock så så vi ingeting på grund av honom så vi flyttade bakåt och stod något längre bak, men ändå bara två meter ifrån gången från scenen ut i publiken där Vince, Nikki och Mick kom ut regelbundet. Dock var trycket dåligt av någon anledning, kanske var det fler än vi som var bakfulla och slitna efter flera dagars campande, festande och ett stort antal konserter. Så något större röj var det inte, det var ännu en anti-klimax till avslutning. Dock inte lika illa som Heaven & Hell 2008 i ösregnet, som verkligen var dåligt. Dock kan man ändå se tillbaka på det och tänka fyfan va bra - jag såg Dio innan han gick bort. Det är ju trots allt häftigt.

Tommy hade en rigg som inte liknade den han hade innan, det var en ring som han åkte upp och ner i, likt en karusell, sedan runt och tillbaka och upp och ner igen medan han trummade. Det var jävligt häftigt faktiskt. Sen bjöd han upp någon tjej med. Konserten var bra, men något av en anti-klimax som sagt, men nu har man sett legenderna i alla fall! För jävla häftigt! Jo, det var jävligt bra ändå, trots att jag var så sleten att jag inte orkade headbanga och knappt ens sjunga med, som resten av publiken som var rättså svårflörtad denna sista kväll. Vince fick inte alls med sig publiken på samma sätt som Dee Schnider gjorde. Min nacke stelnade så fort det blev svalare och sedan när det blev kallt var jag som en pinne. Rygg, ben och fötter värkte. Så man stod mest där och sjöng med lite. Tyvärr så kunde de inte mäta sig med Motörhead i mina ögon, när det kommer till konsert upplevelse.

Två zombies asade sig sedan genom folkmassan tillbaka till campingen och in i bilen och for hem. Fy fan vad skönt det var att sova i sin egen säng sista natten, men fyfan vilket bra år det var!! Nästa år hänger Macke med igen, då jag frälst honom med sitt första Sweden Rock besök så har han bestämt att vi måste gå på Sweden Rock varje år - gärna två festivaler per år och en konsert! Äntligen en polare att festivala med! Fy fan vad jag älskar Sweden Rock!! Längtar till nästa år!

Dag 3 del ett.

När tredje dagen grydde var vi lite sletna. Som vanligt. Varje morgon var man sleten, varje kväll åtminstone smålullig trots tidigare nämnda slitage - vissa kvällar rent av as kalas, men det var egentligen bara första kvällen som jag var så hemskt full... Vi hade inte druckit så mycket på Torsdagen på grund av att alkohol inte kändes så jävla pepp de första timmarna av dagen, det var mest nån återställar-öl och nån på kvällen innan vi gick och lade oss tidigt. Eller ja, för att vara festival i alla fall.

Jag hade tänkt dra på Skyforger som första band den dagen, ett Lettiskt folkmetalband som jag misstog för ett vikingmetalband på grund av deras run-liknande logo, men som beskriver sig på sin hemsida som "Latvian Pagan Metal" och ligger närmre folkmetal som de beskrivs som på wiki. Men Macke bestämde sig för att dra hem och duscha, samt hämta nitbälte samt sina höga Nikes. Som han inte hämtade. Dock hämtade han med sig en viking samt ett fruntimmer några timmar senare i ösregnet. Muffe stack också hem, då han skulle byta bil till skåpbilen samt duscha och så vidare.

Folk har missat något: MAN DUSCHAR INTE PÅ FESTIVAL! Tricia gjorde åtminstonde halvt rätt då hon duschade sista dagen på campingen - inte hemma som vissa....

Hur som helst så jag och Tricia satt hela eftermiddagen i tältet och spelade kort, smådrack lite lugnt och lyssnade på regnets smattrande. Det gjorde inte så hemskt mycket då att jag missade Gamma Ray, de är jag inget big fan av. Inte heller Ugly Kid Joe eller Tygers of Pang Tang var värda att trotsa regnet helt ensam, då Tricia bara var på campet hade jag ingen att dra in på området med. Senare kom Macke med Julle, även kallad Vikingen på grund av att han har långt hår och skägg och avgudar Amon Amarth. Han kan vara redit brutal, speciellt när han äter och ger ifrån sig primitiva "Urghghurghhh.."-ljud. Han är awesome!

När regnet lugnat sig gick och vi fått i oss någon öl till gick vi till "marknaden" - stånden utanför området med smycken, kläder, merch, mat, skivor och allt vad man kan tänka sig. Efter några rundor stack Emelie och Julle igen, medan vi peppade men en öl och lite Motörhead-vin inför... Gissa vilka? Motörhead! Jag tror Muffe var tillbaka då, men när vi kom tillbaka hade han dissat oss för att sova i sin egen säng den jävlen! Festival-livet är för hårt för vissa...

Motörhead var galet bra! Måste nog säga att det var den absolut bästa konserten på Sweden Rock. Tyvärr var inte Mötley Crüe det, men det är trots allt episkt som in i helvetet att ha sett dem, naturligtvis!! Sabatons nationaldagsfirande kommer med nära, då jag var så jävla laddad och överpeppad och headbangade och skrålade med som en galning.  Då var jag dock lite småfull! Till Motörhead skrålades det inte mycket som det headbangades, men jag skrålade likväl till godingar som Ace of Spades, Killed By Death samt lite till R.A.M.O.N.E.S. Men framföralt headbangade jag som satan! Macke sa att de zoomade in när jag gick loss och visades på skärmen, vilket var rätt häftigt! Upplevde även att jävligt många vände sig mot mig och gjorde metal-hornen samt ville ha i hand med ett leende, så nåt måste jag fan gjort rätt! Som sagt så var det så jääävla bra. Kan inte understryka det tillräckligt.


Så när vi gick från Motörhead till närmsta öltält för att köpa vars en öl, för att sedan gå vidare mot Twisted Sister var vi fortfarande så jävla peppade. "Var redo för oss när vi kommer tillbaka för vi är peppade och vill öla" skrev Macke till Tricia och Muffe minns jag, innan Twisted Sister börajade. Så såg man Twisted Sister för andra gången. Dee Schnider som sade i en intervju att han inte ville bli en sådan som fortsatte tills man var gammal gubbe in i döden utan att göra plats åt de yngre, men blev tvingad av resten av bandet visade vart han skulle vara: På scen. Han är en så jävla bra frontman, med glimten i ögat, ständigt skämtande och inbjudande till publiken att till exempel skrika "fuck you" mot skyn. Sedan sa han, med ett snett leende "Well, at least it's not raining.... YET!", samt en hel del andra roliga, sarkastiska kommentarer och massvis, massvis med "fuck" och "fuck you". Hela Sweden Rock skrek "fuck you" till någon som de skypade med på någon iPad tror jag det var. Vi skrålade med i I Wanna Rock och We're Not gonna Take it och headbangade, trots att jag kände hur peppen ebbade ut och trötttheten smög sig på - så lika mycket headbanging blev det inte som till Motörhead.

...

Dag 1 & 2 på SRF.

Nu, folk och fä, har jag hållt er väntande allt för länge för en uppdatering om Sweden Rock, som tog slut för nästan en vecka sedan. Förlåt, men det har bara inte blivit av. Det finns egentligen ingen ursäkt, jag har haft tid, men ork och lust saknades tyvärr.

Denna episka saga har sin början i centrala kristianstad, då vi lastar in öl, brassestolar, tält, mer öl, diverse packing samt ännu mer öl och en säckakärra i bilen. Det var knappt så att våra bakre passagerare fick plats över huvud taget, Macke och Muffe fick trängas med packningen och ha lite i knäet. Men de var lika glada för det och knäckte varsin öl då vi susade fram längs E22an förbi Sölvesborg till Norje 1,8 km utanför Sölvesborg om jag inte minns helt fel. Väl där körde vi mot byn istället för höger i rondellen som hade tagit oss till den mycket dyrare parkeringen och festivalcampingen, även kallat svincampet. Dock så hamnade vi istället på en billigare camping, inte så långt ifrån festivalområdet men ändå lite avlägset. Det låg mellan två längor och ramades in av ett kornfält som göddes kraftigt de kommande fyra dagarna av fulla människor vars öl runnit igenom dem.

I min iver att komma iväg hade jag dock glömt min biljett till själva festivalen, så efter att ha dumpat folk, fä, packing och öl på campingen fick jag köra tillbaks till Kristianstad, en sträcka på 8 mil tur och retur. De fyra milen hem körde jag på precis under 20 minuter, för att springa upp och hämta biljetten (som jag visste precis var jag hade som tur var), slänga mig i bilen och köra igen med stopp för att snabbt fylla upp lite bensin i bilen. När jag kom tillbaks var tältet uppe och ölen knäckta, så jag knäckte en jag med. Många fler blev det den dagen. Putte och hans kompis kom och besökte vårt camp vilket var nice och vi ölade lite innan vi stack till Sabaton där jag vrålade halsen av mig samt orsakade whiplash-skador som satt i hela festivalen - och som ställde till det för så fort det blev kyligt stelnade mina nackmuskler så att jag blev stel som en pinne och fick jätteont så fort jag försökte headbanga. Vilket jag självklart gjorde ändå.

När nationaldagen var firad med Sabatons version av nationalsången, följd av Primo Victoria och några låtar från senaste plattan Carolus Rex, däribland titelspåret men på engelska till min besvikelse, blev jag av med Putte och hans kompis. Jag minns tyvärr inte vad han hette. De försvann i folkvimlet i alla fall, när jag skulle hälsa på våra camping-grannar Emil och Jocke från Uppsala. Så istället för att se Fear Factory så gick jag tillbaka till campet, är ändå inget stort fan men det var synd för de hade varit kul att se!

Resten av eftermiddagen gick åt till att pimpla öl och leva rövare. Ett roligt minne var när jag var ute på tidigare nämnda fält och pissade, så när precis vänt mig om så kommer Muffe flygande och tacklar mig. Nej det var fan ingen tackling, det var en bodyslam. I mitt berusade tillstånd såg jag tillfället att ge igen och slog honom ca 8 gånger i magen, men han bara grinade (skrattade, obs skånsk betydelse!!) och sa att det var värt det! Det bästa var när macke beskrev det, sett ifrån campet: Först bara försvann jag ner i fältet, sen såg man en arm eller ett ben, sen försvann muffe och man bara såg min arm och hur jag pumpade slag. Good fun, inga sura miner för det, det var härlig grabbig fylleunderhållning helt enkelt!

Hela eftermiddagen pimplades det öl, innan jag gick på Entombed med en äldre (medelålders) kvinna som jag kallade norrlänningen även om hon också var från Uppsala. Men hon lät typ norrlänsk i mina öron, mer än grabbarna i det andra campet som också var därifrån. Så drack hon Norrlands Guld med, så smeknamet fastnade! Vid det laget var jag lagom full och glad, men förtretades av att folk förblev stillastående på vänsterkanten nästan längst fram där vi stod. Så jag puttade till nån och frågade varför alla stod stilla - han verkade bli irriterad men sen rörde fan folk sig! Helt plötsligt slängdes jag in i moshpiten och blev manglad utav bara helvetet. Så pass att jag var tvungen att andfattig och desorienterad armbåga mig ur piten då jag kände mig i det närmaste döende. Så när jag såg mig omkring var norrlänningen spårlöst borta - hon hade stuckit fick jag veta sedan.

När jag kom hem till campingen var jag sleten som aldrig förr och ville bara lägga mig bredvid Tricia och somna, men hon var uppe så det blev att jag festade lite till och det var då det urartade. Jag blev bjuden på vodka-engergidrycks grogg och sedan en jävla massa klunkar Jack Daniels vilket inte slutade väl. Jack är dum, han är inbjudande och god som fan. Han säger att han vill ner i ens mage, men vill inte stanna. Dumma Jack! Men jag älskar honom ändå! Paradoxalt nog. Det blev väl helt enkelt för mycket klockan tre någon gång på efterfesten, efter att ha festat i princip oavbrutet sedan halv tolv kanske. Det är inte så värst konstigt egentligen.

Dagen efter mådde jag som jag förtjänade, men tog mig ändå in på området med Macke för att se Exciter. Vi svängde förbi Danko Jones, bara för att ha sett dem med, men valde att lyssna på härlig kanadesisk thrashmetal istället! Redit bra grejer var det! Jag fick lägga mig i gräset och mådde ganska gräsligt, för att vara vitsig! Sen tittade vi lite bland tröjorna och skivorna och jag köpte mig en Pantera-tröja! Sen stack vi tillbaks till campet innan Sepultura för att återhämta krafterna och tvinga ner ännu en öl som återställare!

Därefter tror jag att vi såg lite av Graveyard för att sedan vandra omkring på området innan Dimmu Borgir som var fruktansvärt häftiga! Önskar att vi inte varit så bakis för vi såg dock inte hela konserten, så vi missade tyvärr min favoritlåt, den episka och övertunga The Serpentine Offering. Resten av kvällen spenderades i campet där vi chillkrökade för att sedan lägga oss relativt tidigt - för att vara festival, eftersom vi var så sletna.

Stay tuned for more! Dag 3 och 4, de bästa dagarna, kommer snart! Tills dess ha det gött och ROCK ON!!

Restless and wild.

Nu börjar det kännas. Kunde inte sova inatt, låg bara och tänkte på Sweden Rock. Det finns inget annat i mitt huvud just nu, vilket i kombination med extrem trötthet gör det jävligt segt och svårt att arbeta. Men fyfan vad jag längtar, 2 dagar kvar!! PEPPEN!!