Dag 3 (del 2, natten mot) Dag 4

När vi kom tillbaks från Motörhead och Twisted Sister ville vi öla, då var klockan lite över två - kanske halv tre. Tricia hade gått och lagt sig till vår besvikelse och hon mumlade att Muffe hade åkt hem igen. Så vi satte oss utanför vårt tält och undrade vad fan vi skulle göra nu då, eftersom vi inte var trötta och ville festa. Hela campingen var verkade helt död. Då kom våra grannar förbi, Uppsala-borna med Slayer-tröjor (undrar om det var samma tröja genom hela festivalen) och skinväst och skinnpaj. De var nyktra den natten, vilket förvånade oss eftersom de var fruktansvärt fulla redan när vi kom dit vid elva (jag vill tolv, men de andra berättade om dem och pekade ut dem). Vi hojtade på dem och undrade om de ville öla, men de förklarade att deras öl var slut.


Kanske var den slut på grund av att folk hade sagt åt dem att sluta dricka, då de vält tält och ställt till oreda första festivaldagen (dock inte för dem som hade varit där sedan Måndagen tror jag). Men när de vägrat och drack ännu mer kastade folk ut ett halvt flak öl ut på fältet - där de gick hela eftermiddagen och letade efter sin öl utan mycket lycka. De berättade dock att de hittat 6 stycken, varav 4 var drickbara och resten för illa däran och läckte. Hur som helst var deras öl slut.


Så vi erbjöd dem att vi kunde bjuda på några öl, och drog fram våra flak och kastade dem vars en öl. Jag blev lite exalterad över våra nya dryckeskompisar och drog fram både Motörhead vinet och Jack Daniels och klunkade lite grann och skickade runt. Det var nog dumt för de torrlade oss och jag drog fram fram mest så de drack mest av mitt. Men jag hade jävligt roligt, det var bara roligt att ha några att festa med så jag brydde mig inte. Jag fick åtminstone slatten på Motörhead-vinet sedan, kanske en till en deciliter eller så. Tricia vaknade såsmåningom, vid fyra kanske - ljust var det åtminstonde. Hon joinade eftersom vi var för högljudda, men tog det ganska lugnt. Vi tog oss bort till korvkiosken för en hamburgare och fan vad Emil vinglade. Han lade sig även ner då han käkade hamburgare vid ett tillfälle. Jocke, den andra grannen, gick hela vägen tillbaks samt satt en timme i campet utan att äta mer än en halv hamburgre. Först då frågade "asså, hur länge har jag suttit med den här hamburgaren?".


Killarna trillade av brassestolarna stup i kvarten vid det här laget och vinglade omkring och snyltade whiskey och öl av alla - det kom till två göteborgare, varav en liknade Dave Mustaine. Så det blev en del skämtande om det typ "Dave, varför fick du lämna Metallica för? Tyckte det var dåligt av dig" och så vidare. Grannarna från Torestorp var vakna, eller två utav dem åtminstone. Så de bestämde sig att flytta polarnas partytält och sätta det över en bil! Det kom en full finne också som hette Passi tror jag, som tjatade om sin älskade Karina som väntat på honom i två år, sin son Sebastian som han träffade typ en gång i halvåret men som ibland tyckte han var rätt hårdrock samt om Mötley Crüe och att han hamnat i fängelset på filiperna för fylleri när han försökte leva som Nikki Six. Riktigt fanatisk kille. Att vara man var tydligen med vikigt för honom, att han inte frös och att han var en man. Han ville att jag skulle slå honom också för att visa att jag var man, innan han började tjata om sin Karina igen. Om och om igen, tills vi skulle lägga oss, strax efter städningen runt tältet för att han tyckte det såg för jävligt ut på campingen.





Dagen efter sov jag till ett. Macke var full när han vaknade och vinglade iväg, det visar sig senare att han stuckit hem igen för att sova och bli av med huvudvärken. Honom återsåg vi inte igen på rätt många timmar. Vid halv två, då jag precis kommit upp och varit på toa, kom Muffe tillbaks med nybryggt kaffe på termos och vars en kopp. Vilken hjälte, han räddade min morgon! Sleten var jag dock fortfarande, men vaknade till rejält av det där kaffet! Det räddade verkligen mig! Det hände inte så mycket, vi gick ytterligare en runda på marknaden och tittade på allt vi redan sett flera gånger innan, solade lite och chillade mest. Tricia var trött på campinglivet och ville hem, vilket jag först förkastade eftersom jag tänkt mig att vi skulle stanna över natten och åka på söndagen. Men sen fick hon mig att tänka på hur skönt det vore att sova i egen säng. Så vi packade ihop alla grejer senare på eftermiddagen, sedan packa vi ihop tältet och lastade in allt i bilarna.


Macke kom vid halv sju kanske och såg rätt illa däran ut. Vi skämtade om att han va Måttligt Kry inför Mötley Crüe. Sedan sa vi hejdå till Tricia och Muffe som åkte hem med ett lass packning, resterande packing låg i min bil. De hade nämligen inte festivalband någon av dem utan var bara på campingen så de åkte hem medan vi gick tillbaks mot marknaden. Igen. Macke köpte ett patronbälte och en Slayer-flagga innan vi gick in på området en halvtimme innan Lynyrd Skynyrd. Vi gick runt lite och tittade lite på Slaughter med tror jag, innan vi köpte vatten för en gångs skull för att motverka den ohyggliga uttorkning vi dragit på oss. Vi stod och tittade lite på Skynyrd, sen kom det en kille förbi med nudlar så vi kände ett sug i magen efter mat. Vi gick och köpte nudlar vi också, det var starkt och gott med mycket chili precis som Thai ska vara! Så vi åt nudlar och lyssnade på Skynyrd i solnedgången och njöt av tillvaron. Inte så mycket röj men jävligt härlig stämning. Fan vad bra deras senaste platta är förresten, de körde en hel del från den också. Den rekomenderas!

Sedan stod vi i valet i kvalet om hur mycket av King Diamond vi kunde se. Jag ville egentligen ha sett mer, men så ville vi ha bra platser till Crüe, så vi gick dit redan efter tre låtar, så såg jag glimtar av konserten från scenen där Crüe skulle spela. Väntan var lång, sjukligt jävla lång. Det var rätt lite folk när vi kom och enda fram till halva King Diamond innan folk långsamt tog sig mot Crüe's scen, sen efter King Diamond var slut var det fullpackat. Hela jävla Sweden Rock var där, som förväntat. Så är det alltid på avslutingen.Vi pratade lite med en full punkare med Backyard Babies tröja och Snutjävel-keps som pratade om EU:s hot mot snuset och imiterade Mikkey Dee: "Du får inte inte snusa!" "Men vadååååådåå jag vill snusa!". Det var kul. Dock så så vi ingeting på grund av honom så vi flyttade bakåt och stod något längre bak, men ändå bara två meter ifrån gången från scenen ut i publiken där Vince, Nikki och Mick kom ut regelbundet. Dock var trycket dåligt av någon anledning, kanske var det fler än vi som var bakfulla och slitna efter flera dagars campande, festande och ett stort antal konserter. Så något större röj var det inte, det var ännu en anti-klimax till avslutning. Dock inte lika illa som Heaven & Hell 2008 i ösregnet, som verkligen var dåligt. Dock kan man ändå se tillbaka på det och tänka fyfan va bra - jag såg Dio innan han gick bort. Det är ju trots allt häftigt.

Tommy hade en rigg som inte liknade den han hade innan, det var en ring som han åkte upp och ner i, likt en karusell, sedan runt och tillbaka och upp och ner igen medan han trummade. Det var jävligt häftigt faktiskt. Sen bjöd han upp någon tjej med. Konserten var bra, men något av en anti-klimax som sagt, men nu har man sett legenderna i alla fall! För jävla häftigt! Jo, det var jävligt bra ändå, trots att jag var så sleten att jag inte orkade headbanga och knappt ens sjunga med, som resten av publiken som var rättså svårflörtad denna sista kväll. Vince fick inte alls med sig publiken på samma sätt som Dee Schnider gjorde. Min nacke stelnade så fort det blev svalare och sedan när det blev kallt var jag som en pinne. Rygg, ben och fötter värkte. Så man stod mest där och sjöng med lite. Tyvärr så kunde de inte mäta sig med Motörhead i mina ögon, när det kommer till konsert upplevelse.

Två zombies asade sig sedan genom folkmassan tillbaka till campingen och in i bilen och for hem. Fy fan vad skönt det var att sova i sin egen säng sista natten, men fyfan vilket bra år det var!! Nästa år hänger Macke med igen, då jag frälst honom med sitt första Sweden Rock besök så har han bestämt att vi måste gå på Sweden Rock varje år - gärna två festivaler per år och en konsert! Äntligen en polare att festivala med! Fy fan vad jag älskar Sweden Rock!! Längtar till nästa år!