Dag 1 & 2 på SRF.

Nu, folk och fä, har jag hållt er väntande allt för länge för en uppdatering om Sweden Rock, som tog slut för nästan en vecka sedan. Förlåt, men det har bara inte blivit av. Det finns egentligen ingen ursäkt, jag har haft tid, men ork och lust saknades tyvärr.

Denna episka saga har sin början i centrala kristianstad, då vi lastar in öl, brassestolar, tält, mer öl, diverse packing samt ännu mer öl och en säckakärra i bilen. Det var knappt så att våra bakre passagerare fick plats över huvud taget, Macke och Muffe fick trängas med packningen och ha lite i knäet. Men de var lika glada för det och knäckte varsin öl då vi susade fram längs E22an förbi Sölvesborg till Norje 1,8 km utanför Sölvesborg om jag inte minns helt fel. Väl där körde vi mot byn istället för höger i rondellen som hade tagit oss till den mycket dyrare parkeringen och festivalcampingen, även kallat svincampet. Dock så hamnade vi istället på en billigare camping, inte så långt ifrån festivalområdet men ändå lite avlägset. Det låg mellan två längor och ramades in av ett kornfält som göddes kraftigt de kommande fyra dagarna av fulla människor vars öl runnit igenom dem.

I min iver att komma iväg hade jag dock glömt min biljett till själva festivalen, så efter att ha dumpat folk, fä, packing och öl på campingen fick jag köra tillbaks till Kristianstad, en sträcka på 8 mil tur och retur. De fyra milen hem körde jag på precis under 20 minuter, för att springa upp och hämta biljetten (som jag visste precis var jag hade som tur var), slänga mig i bilen och köra igen med stopp för att snabbt fylla upp lite bensin i bilen. När jag kom tillbaks var tältet uppe och ölen knäckta, så jag knäckte en jag med. Många fler blev det den dagen. Putte och hans kompis kom och besökte vårt camp vilket var nice och vi ölade lite innan vi stack till Sabaton där jag vrålade halsen av mig samt orsakade whiplash-skador som satt i hela festivalen - och som ställde till det för så fort det blev kyligt stelnade mina nackmuskler så att jag blev stel som en pinne och fick jätteont så fort jag försökte headbanga. Vilket jag självklart gjorde ändå.

När nationaldagen var firad med Sabatons version av nationalsången, följd av Primo Victoria och några låtar från senaste plattan Carolus Rex, däribland titelspåret men på engelska till min besvikelse, blev jag av med Putte och hans kompis. Jag minns tyvärr inte vad han hette. De försvann i folkvimlet i alla fall, när jag skulle hälsa på våra camping-grannar Emil och Jocke från Uppsala. Så istället för att se Fear Factory så gick jag tillbaka till campet, är ändå inget stort fan men det var synd för de hade varit kul att se!

Resten av eftermiddagen gick åt till att pimpla öl och leva rövare. Ett roligt minne var när jag var ute på tidigare nämnda fält och pissade, så när precis vänt mig om så kommer Muffe flygande och tacklar mig. Nej det var fan ingen tackling, det var en bodyslam. I mitt berusade tillstånd såg jag tillfället att ge igen och slog honom ca 8 gånger i magen, men han bara grinade (skrattade, obs skånsk betydelse!!) och sa att det var värt det! Det bästa var när macke beskrev det, sett ifrån campet: Först bara försvann jag ner i fältet, sen såg man en arm eller ett ben, sen försvann muffe och man bara såg min arm och hur jag pumpade slag. Good fun, inga sura miner för det, det var härlig grabbig fylleunderhållning helt enkelt!

Hela eftermiddagen pimplades det öl, innan jag gick på Entombed med en äldre (medelålders) kvinna som jag kallade norrlänningen även om hon också var från Uppsala. Men hon lät typ norrlänsk i mina öron, mer än grabbarna i det andra campet som också var därifrån. Så drack hon Norrlands Guld med, så smeknamet fastnade! Vid det laget var jag lagom full och glad, men förtretades av att folk förblev stillastående på vänsterkanten nästan längst fram där vi stod. Så jag puttade till nån och frågade varför alla stod stilla - han verkade bli irriterad men sen rörde fan folk sig! Helt plötsligt slängdes jag in i moshpiten och blev manglad utav bara helvetet. Så pass att jag var tvungen att andfattig och desorienterad armbåga mig ur piten då jag kände mig i det närmaste döende. Så när jag såg mig omkring var norrlänningen spårlöst borta - hon hade stuckit fick jag veta sedan.

När jag kom hem till campingen var jag sleten som aldrig förr och ville bara lägga mig bredvid Tricia och somna, men hon var uppe så det blev att jag festade lite till och det var då det urartade. Jag blev bjuden på vodka-engergidrycks grogg och sedan en jävla massa klunkar Jack Daniels vilket inte slutade väl. Jack är dum, han är inbjudande och god som fan. Han säger att han vill ner i ens mage, men vill inte stanna. Dumma Jack! Men jag älskar honom ändå! Paradoxalt nog. Det blev väl helt enkelt för mycket klockan tre någon gång på efterfesten, efter att ha festat i princip oavbrutet sedan halv tolv kanske. Det är inte så värst konstigt egentligen.

Dagen efter mådde jag som jag förtjänade, men tog mig ändå in på området med Macke för att se Exciter. Vi svängde förbi Danko Jones, bara för att ha sett dem med, men valde att lyssna på härlig kanadesisk thrashmetal istället! Redit bra grejer var det! Jag fick lägga mig i gräset och mådde ganska gräsligt, för att vara vitsig! Sen tittade vi lite bland tröjorna och skivorna och jag köpte mig en Pantera-tröja! Sen stack vi tillbaks till campet innan Sepultura för att återhämta krafterna och tvinga ner ännu en öl som återställare!

Därefter tror jag att vi såg lite av Graveyard för att sedan vandra omkring på området innan Dimmu Borgir som var fruktansvärt häftiga! Önskar att vi inte varit så bakis för vi såg dock inte hela konserten, så vi missade tyvärr min favoritlåt, den episka och övertunga The Serpentine Offering. Resten av kvällen spenderades i campet där vi chillkrökade för att sedan lägga oss relativt tidigt - för att vara festival, eftersom vi var så sletna.

Stay tuned for more! Dag 3 och 4, de bästa dagarna, kommer snart! Tills dess ha det gött och ROCK ON!!