Har inte bloggat sedan midsommar. Det var väl därefter mitt liv trillade isär, bit för bit. Så mycket jag inte berättat för någon, så mycket som tynger mig, som satte min värld ur balans. Har inte pratat med någon om det direkt, knappt ens med min bästa vän, men jag var dum nog att nästan kasta bort allt, flera års vänskap så nu kommer det aldrig bli som förr.
Det var också därefter mitt ex fick känslor för en annan. Som hon skypat med konstant, som vi bjudit ner. Som hon antingen pratade med eller om. Som jag var så jävla avundsjuk mot. Jag hade rätt hela tiden. Du gjorde mot mig vad du var rädd att jag skulle göra mot dig. Kanske i självförsvar. Så hon lämnade mig för honom. Ska flytta upp till göteborg och bo med honom. Man kan inte hjälpa ens känslor, visst. Jag sa till dig att följa ditt hjärta, visst, den kvällen vi blev tillsammans. Kanske är det det du gör, kanske ville du bara inte kämpa för att du var rädd. Jag var också skiträdd, mest för att förlora dig, trots det helvete vi försatte varandra i. Trots all smärta, allt bråk ville jag fortsätta kämpa. Jag ville spendera mitt liv med henne, men hon bedrog mig. Känslomässigt åtminstone. Det känns nästan värre än när jag fick reda på att min första flickvän var otrogen mot mig.
Ska inte ljuga, har mått skit. Spenderat många nätter, senast igår, med att sitta uppe och dricka whiskey i min ensamhet, när jag inte har mina vänner att omringa mig med. När de är omkring är allt lättare, då känns det bra. Har omringat mig med dem så mycket som möjligt, gått mycket på bio eller bara umgåtts. Ibland kan det kännas för jävla skönt, att bo själv, kunna göra vad man vill. Ibland njuter jag av det. Oftast får jag sån ångest att jag knappt kan andas. Försöker inbilla mig att det kanske är det bättre såhär ändå. Har svårt att övertala mig själv om det även om vi förgiftade varandra. Hatar att vi älskade varann så jävla mycket men gjorde varandra så olyckliga. Kan inte sluta älta, för det är sån jag är. Ett ältande, neurotiskt känslomässigt vrak som alltid förstör för mig själv.
Men idag ska jag börja jobba på mig själv, försöka få stopp på mitt självdestruktiva ältande och göra nåt åt saken. Jag ska börja träna idag, ska söka jobb (denna veckan åtminstone) och bli starkare (psykiskt, men förhoppningsvis även fysiskt), mer vältränad, självsäker och mindre benägen att låta mig bli överkörd för att jag ständigt vill vara alla till lags. Den nya Hence ska vara allt det där, en självsäker vältränad kille med ett jobb som jag faktiskt trivs med. Det kommer bli en lång höst, men jag kommer att komma ut starkare än någonsin. Jag kommer att vinna detta, vinna kampen mot mig själv. Vänta du bara! Jag kommer komma ut som en vinnare. All smärta och ilska ska jag använda för att vända på det, istället för att gräva ner mig själv. För jag förtjänar bättre än så.
--
Nå, nog med allt ältande. Får väl skriva några rader om Helgeåfestivalen också.
I fredags vaknade jag vid ett, efter ännu en lång natt. Macke hade också sovit för länge, så vi bestämde oss för att strunta i Warner Drive och vad det nu mer var Macke hade velat se och ta en senare dusch. Gjorde vid mig och åkte in till stan och vi stack till systemet med macke. Drack två öl hos honom, sen var det dags att ta bussen till festivalen för att se Corroded. Riktigt tungt och underbart var det. Vi gick runt lite grann, drack en jäkla massa öl och såg Sator, som också var rätt nice innan det var dags för kvällens bästa: Raubtier. Så jävla bra, jag headbangade sönder - macke svepte resterande whiskey för att han blev så pepp under spelningen. Jag var överallt och ingenstans och headbangade, på grund av bristande balans. Macke sa det att först var jag bredvid Kim, sen bakom honom, sen brevid Macke, sen var jag nån annanstans och headbangade. För jävla bra spelning! Sen var det dags för jäger redbull, för mig med eftersom jag blev bjuden. Fan dig Macke, haha! Sen var det dags för UDO, innan vi vinglade iväg genom byn för att bli upphämtade. På vägen klättrade vi en backe nånstans som kändes som Mount Everest, kom fan inte upp för den, lade mig i backen och krälade upp i princip till slut. Macke mådde skit i bilen, mucki snarkade och jag tror jag fyllesnacka med Mackes farsa, haha!
Dag 2: Macke väcker mig kvart över ett och skrev att de tänkte ta bussen kvart i tre, men trodde han skrev kvart över två. Funderade på att dra täcket över huvudet och sova någon timme till och strunta i Skitarg vid 15.00. Men efter jag upptäckt att jag hade mer tid på mig än jag trodde gick jag upp och tog en dusch och tog mitt halva flak och åkte iväg igen. Var så jävla sleten, men väl där mådde man lite bättre. Vi såg Skitarg, som var för jävla roliga och macke fick en tröja signerad av Raubtier. Önskar jag hade haft pengar till en tröja!! Sen stod vi och kolla lite på Skitarg vid deras signering - sjuka killar! Därefter var det ett flera timmar långt glapp till Amaranthe kl 21, vilket var drygt. Var så jävla sleten innan jag kom igång igen, satt på mitt flak med huvuan uppe och stöttade huvudet med armarna ett tag. Men så tog jag några öl till och några till så ordnade det sig. Efter Amaranthe köpte jag jägergrogg, sen såg vi The Sounds med en galen brud som hoppade omkring som besatt. Inte riktigt min smak, men rätt okej konsert. Sen var det bara Hammerfall kvar, vi stod längst fram och jag gjorde så gott jag kunde men ville bara hem och sova. Blev lite headbangande i alla fall, men var så jäävla trött.
Ja det är väl i korthet hur Helgeåfestivalen var. Orkar inte skriva mer, har redan blitt en jävla uppsats. Nu ska jag se mer Scrubs och försöka samla ork till att diska och städa. Jippie. Får försöka peppa mig med Lillasyster!
