Now every year the malls are just a madhouse.Full of empty pockets, thoughts and smiles.

Idag började dagen bra, jag vaknade vid nio av att älsk gick upp, medan jag drog täckte över huvudet och somnade om. Hon försökte väcka mig lite senare men fick bara knorrande som respons. Tyler spann på min mage, men zombie-Hence reagerade knappt. Jag fick somna om, sen vid tio kom älsk med frukost på sängen. Frallebullar från igår och nybryggt kaffe, mums! Helt utan anledning. Bara sådär. För att hon är så sjukt jävla söt! Jag älskar min sambo!

Nu sittter vi vid varsin dator och nördar oss, men senare ska vi (tydligen) på julskyltning/julmarknad. Jag börjar misstänka att frukosten är en muta, något som Tricia förnekar, naturligtvis. Istället lockar hon med att där kommer att vara ölprovning av julöl. Han vet mina svagheter, och hur man lockar med mig till något. Nåja, kan väl bli lite mysigt ändå, fast att jag avskyr julen! Nu åker julgardinerna upp också,Det sjungs en sång inatt om ljus i vintertid
Hysterisk julefrid men de är helt okej för de är blåa med stjärnor på! Vi kör en mindre traditionell jul utan tomtar, istället har vi mycket stjärnor, röda kalancheo och amaryllis som skapar lite stämning ändå. Och vi ska skaffa en liten sån här sockertoppsgran och dekorera den ute på balkongen! Lagom, ändå! Vi funderar även på att ha sjuktligt mycket LED-lampor på balkongen! I veckan drack vi faktiskt glögg och käkade lussebulle också, lite i förväg. Men det var mysigt. Faktiskt. När man sitter i vår lägenhet och tittar på teve med vars en enorm kopp med glögg och myser i soffan kan man inte annat än tycka att det är lite mysigt ändå! Det är lite blandade känslor, det är mysigt men jag har alltid avskytt jul. Men lite mysigare blir det allt ändå, i vår egna lägenhet och allt.

Men annalkande släktträffar som brukar följa med julhelgen (oavsett var vi spenderar jul, för juldagen brukar spenderas hos farfar med massa kusiner och sen den 27:e fyller mormor år, så då blir det kalas igen....) ger en lite ångest. Vi funderar på en lugn jul hemma, kanske kommer Tricias farsa och hans fru. Jag är inte pigg på en stor jul med min sjukt stela släkt i alla fall, och eftersom Tricia jobbar julhelgen kan vi inte ta oss ner till Svedala. Tyvärr. Där är jättemysigt där nere! Men kanske nästa år! Vi får helt enkelt se! Bara en månad kvar nu med, usch och fy. Det är ju första advent idag. Jag fattar inte var tiden tar vägen...

Härligt dock att det bara är två veckor kvar tills vi ska till Las Palmas!!!

Nobody said it was easy.

Jag har inte skrivit på så sjukt länge. Jag har inte haft tid och ork. För ärligt talat har det inte varit lätt, det har inte varit en dans på rosor. Det kändes så jävla rätt, så jävla bra. Men jag har en tendens att överanalysera över varje detalj, jag snubblar över mig själv och faller. Sen beskyller jag mig själv, ständigt en ond cirkel av att jag klankar ner på mig själv och blir mer och mer olycklig. Jag har inte insett det, men sen å andra sidan brukar deprimerade människor själva inte inse att de är det. Är jag deprimerad? Jag vet inte. Men jag har problem som måste lösas av någon professionell. Det rådet har jag gett till andra som inte mått bra, jag vore en hycklare som inte själv gjorde det. Men jag har aldrig insett hur mycket jag drar ner mig själv. Jag har stött bort människor, en speciell människa, eftersom hon var deprimerad. Det kanske de gjorde. Det kanske var bra att inte ha lika mycket negativet runt mig. Men det var inte alla andra som drog ner mig själv mest. Det var jag. Nu har jag som läxa att säga något positivt om mig själv varje dag. Att boka en tid hos kuratorn. Vara mer positiv. Det är inte lätt, det går inte över en natt, men det känns redan bättre på nåt sätt.

Jag har allt jag någonsin velat ha: En underbar sambo, lägenhet, jobb (för det ger ekonomisk självständighet samt viss frihet) och katt. Nämnde jag att min sambo är helt jävla underbar, som stöttar mig igenom detta? Det är hon. Jag älskar henne så jävla mycket.

Det är synd att jag inte skrivit på så länge, jag ville stolt visa upp vår lägenhet och kunna skriva hur lyckliga vi är tillsammans i den. Det är vi, förövrigt. Hon kom och pussade mig vid dörren varje dag när jag kom hem första veckan. Sen började vi tyvärr bråka allt mer och jag inser att min sjukt paranoida och negativa inställning satt krokben för min egen lycka. Jag har allt jag någonsin velat ha. Nu känns dessutom allt rätt igen, jag är på rätt spår och vi känns lyckliga igen! Nu ska jag njuta av det och må bättre, har jag bestämt!

Detta får räcka för detta inlägget, men ni ska såklart få se fler och mer uppdaterade bilder, detta är från första kvällen och andra dagen i lägenheten tror jag. Avslutar med bilder på världens sötaste Tyler, vår kattunge som älsk adopterat från jobbet. Han var en ordentligt undernärd, rädd stackare när han kom hit förra onsdagen, nu är han nyfiken, pigg och pratglad. Han jamar verkligen konstant!

Fler bilder får ni sen, det finns dessutom fler på bilddagboken (ja jag har fortfarande BDB, men använder det inte längre, i princip.)!