Hej på er, har inte bloggat på länge men nu är det tid att försöka spilla lite tankar ut i skriftlig form och försöka anknyta till titeln - det finns en baktanke med den.
Så vart ska vi börja? Jag har börjat jobba, hos mormor och morfar visserligen, men det känns jävligt bra att ha ett hederligt, hårt (för det är både slitsamt och smutsigt) 7-16 jobb att gå till och tjäna pengar. Morsan satte mig ner för ett samtal om min framtid, just det, MIN framtid... Som vanligt undrar hon när jag ska söka in till journalistprogrammet, men jag förklarade - nej vi kom fram till i dialog, faktiskt - att jag vill bara jobba och att jag funderar på truck-kort och C-körkort för att få större möjligheter till jobb.
Morsan är på mig att söka till folkhögskolan, men jag vill inte plugga. Alls, just nu. Vi får se om jag fortsätter på mina egna termer, men jag är faktiskt inte sugen på journalistprogrammet som sägs vara det svåraste man kan plugga, utan funderar på alternativa rutter i livet. Just nu vill jag som sagt ta truck-körkort som kan leda till arbete i lager. Det ledde såklart till att morsan tyckte att det kunde jag inte, eftersom det inte var det jag ville (hon vet visst vad JAG vill) med mitt liv, om det var det jag ville jobba med. Jag vill jobba.Punkt slut. Med vad kvittar egentligen, jag har fått en smak av ett enklare liv som arbetande man, som passar mig bättre. Ifall jag kan väva in studier sen så visst, men jag är som sagt inte sugen på det alls just nu.
Jag funderar även på C-körkort (tung lastbil, men utan släp för det kräver CE), så att jag åtminstone kan köra bud (Schenker, posten och typ alla budfirmor har bilar som kräver C-kort) men det kostar ju nog 20-30 tusen skulle jag tro, även om vissa på forumen sa att de inte behövde mycket tid alls och att det bara gick på tio så vill jag inte vara för optimistisk. För att ha råd med det, i så fall, behöver jag arbeta, förklarade jag för min mor. Jag tror hon förstår nu vad jag vill. Ironiskt, men samtidigt förståeligt att hon är på mig om att plugga vidare när hon inte har högre än gymnasieutbildning. Sen öppnade hon floristaffär när hon var 18, men alla har inte turen att veta vad de vill sådär direkt.
Funderar även på taxikörkort, som farsan tog, men sen hände det inte mycket mer med det ... Men hur som helst så verka det inte speciellt svårt och jag kan definitivt tänka mig det också, det är jättekul att köra! Men nog av det.
Har haft en underbar långhelg i Svedala med älskling, det har varit så jävla bra. Vi åkte ner i fredags, eftersom det var röd dag i fredags så jag var ledig och var där vid tre och sen satt vi och drack öl och solade resten av eftermiddagen. Janne var jätteschysst och bjöd på öl och whiskey hela helgen, de vet verkligen nåt om gästvänlighet där nere alltså! Det var nåt enastående, jag kände mig helt hemma där - så pass att jag inte ville åka hem igen, det säger en del om ens liv. Nej men, det är väl inget fel på Kristianstad, men jag har länge velat flytta neråt, det är inget jag hittat på nyligen utan det ville jag innan jag träffade Tricia också och det har förstärkts väldigt mycket på sistone. Här uppe blir man visserligen inte mobbad för man inte snackar redig skånska ("Är det skööönt? Ä dä änte skööuent?", Ted din jävla bonne! Haha!).
I lördags var älsk helt uppe i varv, efter att hennes mor ringde och sa att det skulle komma en överaskning och att hon var tvungen att gå upp. Jag visste vad det var men spelade ovetandes och jäklades med henne, hon blev helt hied. Så två timmar senare fick hon ett blommogram från mina morföräldrar, som ville gratulera henne, vilket var gulligt av dem. Hon blev rätt chockad, sen när hon lugnat ner sig, åkte vi till Svedala Outlet för att köpa ett par shorts - eftersom jag glömt mina enda shorts, mina gympashorts, hemma. Alla mina shorts är hos farsan, måste hämta dem. Hur som helst köpte jag ett par jeansshorts och en vit Misfits tröja, med svart/vitt Teenagers From Mars-tryck, med en grön ring runt där det stod Teenagers From Mars då, sen vitt på resten av tröjan. Väldigt nöjd!
Resterande av dagen solade vi samt åkte till Yddingesjön - utanför Svedala, mot Staffanstorp har jag för mig - där älsk fångade en snok och sen grillade vi igen! I fredags grillade vi korv och på lördagen gjorde vi jättegoda hamburgare med barbequesås som var så sjukt gott! Och öl medans man grillade med Ted fick man med (och sen resten av ölen till maten). Jag grillade burgare med Ted, Tricias bror, drack öl och lyssnade på Rock Klassiker, eftersom de inte får inte Bandit. Jävligt härligt i alla fall och det är en jävlig bra kanal, vi har lyssnat på den hela helgen! Öl bjöds senare samt en stor whiskey, trots att jag sa "en liten skvätt", men det struntade Janne fullständigt i! Ett fyllt whiskeyglas med någon single malt som jag hoppas inte var allt för dyr fick man, kanske eftersom jag tackat nej kvällen innan? Nåja. Det bjuds hela tiden på mat, gottis, läsk, öl och whiskey där nere,det gillar jag!
Igår fyllde älsk 20, så hennes mormor kom en stund och vi grillade för tredje dagen i rad, denna gången grillspett! Sen drack vi kaffe och käkade tårta, samt drack kaffe ännu en gång med överbliven tårta efter att hennes mormor gått, samt drack varsin öl och kollade på foton på älsk när hon var liten. Jättesött!
Idag ville jag inte hem, men efter lite solning och käk på Mc Donalds fick man ta tåget hem för att tvätta lite jobbekläder och nu ska jag läsa min nya Metal Hammer- tidning med reportage med Metallica, Danzig och Lemmy! Awesome! Sen imorgon är det tillbaks till jobbet i fyra dagar, sen valborg på ännu okänd ort. Kanske hos Nisse, vi får se..Jobbigt när man dras mellan fester. Så är det att vara poppis. Men det löser sig och livet känns bara så jävla gött! Yeah, känns som ett bra avslut på dagens blogg, vi hörs väl snart igen när jag känner mig inspirerad att skriva och tills dess: Ha det gött och rock on!
PS. Bara 44 dagar kvar till SRF! Woop-woop!! Ds.
måndag 25 april 2011
onsdag 6 april 2011
Before you accuse me, take a look at yourself.
Jag kom på att nu var det länge sen jag bloggade igen, så here it goes. (Titeln är orelaterad, en Clapton låt. Började lyssna på Bluesbrakers och Jardbirds som nämdes i I Am Ozzy, kul att se tillbaka på sånt som inspirerat legenderna även om jag verkligen inte förstår mig på Beatles... Ännu. De har inspirerat legender som Ozzy och Lemmy, så det får jag ta mig an nån dag!)
Har inte haft inspiration alls till att blogga, faktiskt. Det har inte hänt något speciellt i mitt liv, jag har drivit omkring och gått på jobbintervjuer och varit med Tricia. Det blir bara tjatigt och tråkigt att skriva om det, men i... Förrgår? Eller något sånt, i måndags var det, så ja, i förrgår, var vi hos min mormor och morfar och blev bjudna på pizza och pratade lite med dem, så jag passade på att fråga ifall de behövde hjälp i växthusen.
Så jag börjar på måndag, vilket känns bra faktiskt. Riktigt bra, jag är fan lite uppspelt. Jag ska ta det mer allvarligt i år, inte för att jag inte tagit det allvarligt föregående tre somrar jag varit där. Okej, första sommaren var jag kanske inte så seriös, då var jag typ 16 eller något. Men jag känner mig peppad att jobba, och i år ska jag äta i lunchrummet med polackerna och kineserna som jubbar där, för det känns fel annars. Tidigare har jag ätit med mormor och morfar, samt hjälp dem med disk och liknande, vilket jag antagligen kommer att göra i år med. Men det känns mer rätt att äta i lunchrummet och jämställa mig med övriga anställda. Det känns fel att vara det privilegierade barnbarnet, chefens favorit, även om de säkert förstår eftersom jag trots allt är deras barnbarn.
Men jag är peppad och det kommer kännas mer rätt, mer ordentligt om jag gör så - frågan är bara hur jag säger det till dem. Man up, antar jag, och bara säga det.Greppa kulorna och säga det. Lyckligtvis så kommer det vara över telefon, troligtvis på fredag eller nåt, så de ser inte att jag greppar dem. Höhö. Jag har känt mig pepp hela veckan, jag har inhandlat "jubbebyxor", samt kniv, handskar och sånt bra att ha som jag kan prega ner i fickorna. Jag har även inhandlat en termomugg, för att överleva morgonarna. Jag tror och hoppas lite, att jag kommer att börja sju i år, förutom första dagen. Det känns mer ordentligt det med, 7-16 ska det vara och inget barnbarns-privilegium. Saknas bara egen bil så känns det redit bra. Men tills vidare får jag låna farsans - han använder ändå bara en av sina två bilar. Jag tror ändå jag kommer uppskatta det på ett annat sätt, när jag ska göra det redit, att jag tar lite stolthet i att jag ska knega. Dessutom vet jag någon som tycker det är hett med jubbebyxor och en arbetande man. Höhö.
Vad har mer hänt, värt att nämna? Jag spenderade 73 väl investerade kronor på att köpa I Am Ozzy på pressbyrån igår, i vetskap om att pengar trillar in nästa månad känns det inte lika fel att köpa den. Jag har nämligen sneglat på den varje gång jag är på pressbyrån i Sölvesborg - vilket är ofta nu när Tricia bor där, och hennes farsa och hans fru Maria jobbar på pressbyrån dessutom.
Jag kom kanske hundra sidor in i Tommyland på ett par dagar (jag läser långsamt och inte så mycket i taget), men den var inte så välskriven. Det känns som allt är i talspråk och den kändes lite ball först med imaginära dialogen med hans kuk, men man tröttnar snabbt på den stilen och sen blev det mest jobbigt att ta sig igenom sida efter sida av det. Det kändes inte som det fanns så mycket substans och smaskiga historier (än så länge) heller. Så jag lade ner den och började på I Am Ozzy idag och är redan 88 sidor in i den! Jag satsar på 100 ( där de första vita sidorna med bilder tar vid, ungefär) sidor ikväll!
Den är riktigt, riktigt välskriven, som en novell! Sen känns hans barndom som tagen ur en film, det slår en hur gammal han är (haha) när han pratar om att hans hemstad var sönderbombad efter kriget, dvs andra världskriget... Aja, hur som helst är den är riktigt bra, så att jag inte kan slita mig! Det stör mig inte ens att jag inte ens kommit till alla saftiga historier under Black Sabbath-tiden med så mycket droger och sprit att vilket normal människa som helst hade dött flera gånger om. Sen visade det väl sig att Ozzy hade nån neandertal-gen som gjorde att han överlevde? Men hans liv innan dess, hans barndom och ungdom var med väldigt intressant, han hamnade i fängelse innan han fyllt 18 exempelvis.
De som säger att de enda som överlever en kärnvapenexplosion är kackerlackor och Keith Richards har uppenbarligen inte räknat med Ozzy - den karlen verkar med kunna överleva ALLT. Fast han har ju rätt mycket men efter långt missbruk. Lemmy hade jag även velat lägga till på listan, han verkar typ oberörd av sin hårda rock'n'roll livsstil med alla sorters existerande knark utom heroin (han avskyr heroin och med all rätt det är rena döden) samt otaliga liter Jack och säkert 2-3 paket Marlboro Röd om dan (visserligen spekulation, jag vet inte hur mycket han röker men jag gissar på det!). Hur lyckas alla rockare lura döden? Jag menar Nikki har överdoserat "about half a dussin times" och varit död i två minuter efter en överdos, varefter han fick adrenalinspruta samt återupplivades... Kanske borde han med läggas till på listan? Han och många andra.
Nej, får anvrunda min blogg nu och göra mig en nattamacka! Mmm, mat! Ha det gött, rock on! Bara 63 dagar till Sweden Rock och mitt förbannade hår har vuxit som ogräs så förhoppningsvis har jag (medel)långt hår tills dess! Saknar verkligen det, Tricia får höra det hela tiden, stackaren. Hatade alla kommentarer när jag kände mig som mest osäker. Jävla frisör som tog min lejonman! Eh, avrunda var det ja. Ha det gött, rock on... Igen.
Har inte haft inspiration alls till att blogga, faktiskt. Det har inte hänt något speciellt i mitt liv, jag har drivit omkring och gått på jobbintervjuer och varit med Tricia. Det blir bara tjatigt och tråkigt att skriva om det, men i... Förrgår? Eller något sånt, i måndags var det, så ja, i förrgår, var vi hos min mormor och morfar och blev bjudna på pizza och pratade lite med dem, så jag passade på att fråga ifall de behövde hjälp i växthusen.
Så jag börjar på måndag, vilket känns bra faktiskt. Riktigt bra, jag är fan lite uppspelt. Jag ska ta det mer allvarligt i år, inte för att jag inte tagit det allvarligt föregående tre somrar jag varit där. Okej, första sommaren var jag kanske inte så seriös, då var jag typ 16 eller något. Men jag känner mig peppad att jobba, och i år ska jag äta i lunchrummet med polackerna och kineserna som jubbar där, för det känns fel annars. Tidigare har jag ätit med mormor och morfar, samt hjälp dem med disk och liknande, vilket jag antagligen kommer att göra i år med. Men det känns mer rätt att äta i lunchrummet och jämställa mig med övriga anställda. Det känns fel att vara det privilegierade barnbarnet, chefens favorit, även om de säkert förstår eftersom jag trots allt är deras barnbarn.
Men jag är peppad och det kommer kännas mer rätt, mer ordentligt om jag gör så - frågan är bara hur jag säger det till dem. Man up, antar jag, och bara säga det.Greppa kulorna och säga det. Lyckligtvis så kommer det vara över telefon, troligtvis på fredag eller nåt, så de ser inte att jag greppar dem. Höhö. Jag har känt mig pepp hela veckan, jag har inhandlat "jubbebyxor", samt kniv, handskar och sånt bra att ha som jag kan prega ner i fickorna. Jag har även inhandlat en termomugg, för att överleva morgonarna. Jag tror och hoppas lite, att jag kommer att börja sju i år, förutom första dagen. Det känns mer ordentligt det med, 7-16 ska det vara och inget barnbarns-privilegium. Saknas bara egen bil så känns det redit bra. Men tills vidare får jag låna farsans - han använder ändå bara en av sina två bilar. Jag tror ändå jag kommer uppskatta det på ett annat sätt, när jag ska göra det redit, att jag tar lite stolthet i att jag ska knega. Dessutom vet jag någon som tycker det är hett med jubbebyxor och en arbetande man. Höhö.
Vad har mer hänt, värt att nämna? Jag spenderade 73 väl investerade kronor på att köpa I Am Ozzy på pressbyrån igår, i vetskap om att pengar trillar in nästa månad känns det inte lika fel att köpa den. Jag har nämligen sneglat på den varje gång jag är på pressbyrån i Sölvesborg - vilket är ofta nu när Tricia bor där, och hennes farsa och hans fru Maria jobbar på pressbyrån dessutom.
Jag kom kanske hundra sidor in i Tommyland på ett par dagar (jag läser långsamt och inte så mycket i taget), men den var inte så välskriven. Det känns som allt är i talspråk och den kändes lite ball först med imaginära dialogen med hans kuk, men man tröttnar snabbt på den stilen och sen blev det mest jobbigt att ta sig igenom sida efter sida av det. Det kändes inte som det fanns så mycket substans och smaskiga historier (än så länge) heller. Så jag lade ner den och började på I Am Ozzy idag och är redan 88 sidor in i den! Jag satsar på 100 ( där de första vita sidorna med bilder tar vid, ungefär) sidor ikväll!
Den är riktigt, riktigt välskriven, som en novell! Sen känns hans barndom som tagen ur en film, det slår en hur gammal han är (haha) när han pratar om att hans hemstad var sönderbombad efter kriget, dvs andra världskriget... Aja, hur som helst är den är riktigt bra, så att jag inte kan slita mig! Det stör mig inte ens att jag inte ens kommit till alla saftiga historier under Black Sabbath-tiden med så mycket droger och sprit att vilket normal människa som helst hade dött flera gånger om. Sen visade det väl sig att Ozzy hade nån neandertal-gen som gjorde att han överlevde? Men hans liv innan dess, hans barndom och ungdom var med väldigt intressant, han hamnade i fängelse innan han fyllt 18 exempelvis.
De som säger att de enda som överlever en kärnvapenexplosion är kackerlackor och Keith Richards har uppenbarligen inte räknat med Ozzy - den karlen verkar med kunna överleva ALLT. Fast han har ju rätt mycket men efter långt missbruk. Lemmy hade jag även velat lägga till på listan, han verkar typ oberörd av sin hårda rock'n'roll livsstil med alla sorters existerande knark utom heroin (han avskyr heroin och med all rätt det är rena döden) samt otaliga liter Jack och säkert 2-3 paket Marlboro Röd om dan (visserligen spekulation, jag vet inte hur mycket han röker men jag gissar på det!). Hur lyckas alla rockare lura döden? Jag menar Nikki har överdoserat "about half a dussin times" och varit död i två minuter efter en överdos, varefter han fick adrenalinspruta samt återupplivades... Kanske borde han med läggas till på listan? Han och många andra.
Nej, får anvrunda min blogg nu och göra mig en nattamacka! Mmm, mat! Ha det gött, rock on! Bara 63 dagar till Sweden Rock och mitt förbannade hår har vuxit som ogräs så förhoppningsvis har jag (medel)långt hår tills dess! Saknar verkligen det, Tricia får höra det hela tiden, stackaren. Hatade alla kommentarer när jag kände mig som mest osäker. Jävla frisör som tog min lejonman! Eh, avrunda var det ja. Ha det gött, rock on... Igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)