Hej gott folk!
Jag har spenderat natten till idag med att sitta uppe och pilla i photoshop, eftersom det var väldigt kul och jag glömde att lägga mig. Var uppe till fyra eller något.
Hur som helst - grundläggande konceptet har jag klart, men jag körde fast på en mindre detalj. Nämligen vad det ska stå? Ni vet, där det står "Vad ska stå här?"
Jag vänder mig därmed till er för tips och idéer. Förhoppningsvis så lyser de inte med sin frånvaro bland kommentarerna, jag har trots allt inte så många läsare. Men å andra sidan är det en personlig blogg, så den är kanske inte till större intresse för någon mer än mina närmsta vänner. Men det är irrelevant.
Hjälp mig? Så får ni... En kaka!
PS. JAG ÄR KLAR MED MIN TENTA!! Så jävla skönt! Den ska lämnas in imorgon förmiddag, så jag ska bara orka korrekturläsa den tills imorgon... Ds.
torsdag 30 september 2010
tisdag 28 september 2010
I'm not the boy that i used to be, this town has got the youth of me.
Jag skulle skriva nånting intressant men glömde vad det var..
Det enda jag kommer på är att jag avskyr min jäkla tenta som plågar skiten ur mig och att jag är extremt negativ idag. Min hals plågar mig även, känns som jag håller på att bli sjuk - men blir aldrig riktigt sjuk. Bara lite sådär halvt så att jag blir hängig och lite ont i halsen ibland. Få det överstökat?
Eh. Ja. Jag tappade allt jag tänkte på och orkar inte plocka upp det. Morsan kom in och sa åt mig att lägga mig, varpå jag blev jätteirriterad - helt irrationellt. Jag borde såklart göra som hon sa, så att en ny helvetisk dag av tentaskrivande kan börja. Blir tvungen att skriva mycket imorgon, det blir mer och mer, ju närmre deadline jag kommer. Jag har skrivit en sida idag, jämnfört med en halv igår. En dubbling imorgon skulle innebära att jag var klar och tvungen att banta ner min tenta. Men skärp dig, det kommer inte att hända.
Nästa delkurs har jag min första saltenta, undrar hur det blir. Mindre utdraget, men mer nervöst, antar jag. Får panik då jag sätter mig i salen och glömmer allt jag läst, känns det som. Alla tentor och prov är hemska, helt enkelt. Ibland önskar jag att jag körde lastbil eller något, som min polare. Vad som helst tycks bättre än att plugga, medan man pluggar.
Men vad som helst tycks bättre än att jobba, då man har ett enformigt, lågavlönat jobb, kan jag tänka mig. Men det känns som jag är tvungen att studera, inte som ett aktivt val. Verkligen inget jag brinner för. Jag har tappat all ork och sitter och stirrar apatiskt på min skärm. Hoppas på att några ord ska magiskt dyka upp, som vanligt.
I slutänden vet jag att jag lyckas. Jag lyckas producera en tenta som förhoppningsvis ger mig godkänt, åtminstone. Som en klassisk underachiever - som kan mer men inte orkar, antar jag. Jag börjar ifrågasätta nyttan med allt. Ska livet verkligen handla om att plugga och jobba? Det finns ingen väg undan, i vilket fall. Men jag bara måste göra allt svårt för mig, genom att ifrågasätta allt.
Kunde man inte vara tonåring en gång till? Det verkar jobbigt, det där med att bli vuxen. Det var skönt att inte behöva bry sig alls, om någonting faktiskt. Inbillade man sig åtminstone. Nåja. Nu ska jag lägga mig och vrida ett par timmar. Eller vi får väl se, om jag har tur somnar jag. Vissa nätter går det bara inte. Sen ska man bara hitta motivation att asa sig upp för att fortsätta skriva också. Usch.
Hejdå. (Nej, fan i mig. Jag känner inte ens för min vanliga avskedsfras)
Det enda jag kommer på är att jag avskyr min jäkla tenta som plågar skiten ur mig och att jag är extremt negativ idag. Min hals plågar mig även, känns som jag håller på att bli sjuk - men blir aldrig riktigt sjuk. Bara lite sådär halvt så att jag blir hängig och lite ont i halsen ibland. Få det överstökat?
Eh. Ja. Jag tappade allt jag tänkte på och orkar inte plocka upp det. Morsan kom in och sa åt mig att lägga mig, varpå jag blev jätteirriterad - helt irrationellt. Jag borde såklart göra som hon sa, så att en ny helvetisk dag av tentaskrivande kan börja. Blir tvungen att skriva mycket imorgon, det blir mer och mer, ju närmre deadline jag kommer. Jag har skrivit en sida idag, jämnfört med en halv igår. En dubbling imorgon skulle innebära att jag var klar och tvungen att banta ner min tenta. Men skärp dig, det kommer inte att hända.
Nästa delkurs har jag min första saltenta, undrar hur det blir. Mindre utdraget, men mer nervöst, antar jag. Får panik då jag sätter mig i salen och glömmer allt jag läst, känns det som. Alla tentor och prov är hemska, helt enkelt. Ibland önskar jag att jag körde lastbil eller något, som min polare. Vad som helst tycks bättre än att plugga, medan man pluggar.
Men vad som helst tycks bättre än att jobba, då man har ett enformigt, lågavlönat jobb, kan jag tänka mig. Men det känns som jag är tvungen att studera, inte som ett aktivt val. Verkligen inget jag brinner för. Jag har tappat all ork och sitter och stirrar apatiskt på min skärm. Hoppas på att några ord ska magiskt dyka upp, som vanligt.
I slutänden vet jag att jag lyckas. Jag lyckas producera en tenta som förhoppningsvis ger mig godkänt, åtminstone. Som en klassisk underachiever - som kan mer men inte orkar, antar jag. Jag börjar ifrågasätta nyttan med allt. Ska livet verkligen handla om att plugga och jobba? Det finns ingen väg undan, i vilket fall. Men jag bara måste göra allt svårt för mig, genom att ifrågasätta allt.
Kunde man inte vara tonåring en gång till? Det verkar jobbigt, det där med att bli vuxen. Det var skönt att inte behöva bry sig alls, om någonting faktiskt. Inbillade man sig åtminstone. Nåja. Nu ska jag lägga mig och vrida ett par timmar. Eller vi får väl se, om jag har tur somnar jag. Vissa nätter går det bara inte. Sen ska man bara hitta motivation att asa sig upp för att fortsätta skriva också. Usch.
Hejdå. (Nej, fan i mig. Jag känner inte ens för min vanliga avskedsfras)
söndag 26 september 2010
Lycklig!!
Jag är så jövla lycklig. Och lite full. Men mest lycklig?Jag kunde knappt logga in på bloggen, men strunt i det. (Ehem. Inte full, nej...)
Min kväll har varit perfekt från början till slut.
Det började med att jag tog mig en jack'n'coke hemma, mest för att jag kunde. Sen en liten skvätt Jim Beamm, kanske två centiliter - för jag tycker faktiskt Jim är godare än Jack rent. Men hur som helst. Sen fick jag skjuts av syrran till stan, för hon skulle ändå in till stan och gå på bio, och hon har ju körkort numera.
Jag klev in på O'learys vid lite över åtta och hör Nicke Borg (från Backyard Babies) sjunga Saved By The Bell. Spelningen skulle inte börja på många timmar, men antar att det var nån sorts sound-check eller nåt. Jag står och fotograferar lite, sjunger med för mig själv - men väldigt tyst i fortfarande ganska nyktert tillstånd. Sen samlar jag mod och går till bardisken, tar en servett och frågar efter en penna.
Därefter går jag från baren, med skakande ben upp på scenen, där Nicke Borg står och hör mig själv säga, ganska osäkert: "Eh, ursäkta. Tja. Skulle jag kunna få en autograf? Skulle vara så jävla coolt!"
Så jag fick en autograf av Nicke. HUR COOLT ÄR INTE DET? På en O'leary's-servett, det adderar lite coolhet eftersom det var så spontant. Men mest för att det är Nicke Borg. Det kunde vara vem som helsts autograf, den var inte vidare tydlig, lite kladdig och så. Men det var Nicke fucking Borg!!
Sen gick jag ut och ringde Jenny, som blev lite avis, misstänker jag, och träffade en kostymklädd muffe. Vi gick in igen och jag köpte min första Jack'n'coke (exkluderat den jag drack hemma) och vi chillade lite, jag hälsade på Robin och träffade Bea och hennes bror Johannes. Vi satt länge och snackade och jag drack min andra och tredje Jack'n'coke och Bea tvingades att rabbla de rockband hon faktiskt gillade. Det spelades även Guitar Hero på storbilds teve, nån sorts turnament,om jag förstod det rätt, men det verkade trots allt inte så seriöst. Vi satt där och väntade och pratade och jag blev otålig.
Klockan blev tio. Klockan blev tio över. Klockan blev halv. Jag vet faktiskt inte när Nicke gick på riktigt, jag tappade tidsgreppet, men vi gick på toa, sen hörde vi jubel och skyndade oss ut och jag sjöng med i en aukustisk version av Nomadic och Saved By The Bell, shottade jägermeister och lyssnade på en cover av Social Distortions Bad Luck. Det var så jävla bra! Jag var helt frälst!
Sen satte jag mig och prata lite med Robin och vi letade efter Bea men fann Nemme och satte oss där lite. Jag hade fått en gratis öl i baren av någon random, vilket jag tacksamt tog emot. Kanske lite dumt, tänk så vore det roofies (våldtäcksdrog) i den, men å andra sidan, hur paranoid får man vara. Det var bara en schysst kille som gav bort en öl! Så jag hade en öl och min fjärde Jack'n'coke att dricka, muffe hade en öl. Jag hörde att Bullet gick på, så jag drack upp ölen fortare än kvickt - men muffe var seg. Så jag drack minst halva den också. På under minuten.
Sen gick vi ner och in i vimlet och jag gav 110 % på Bullet. Jag headbangade, sjöng med så mycket jag kunde och skrek resten, en eller två armar i luften med klassiska rock-tecknet uppe under hela spelningen och uppmanade Johannes och Robin att göra detsamma. Robin satt ner under halva spelningen men kom sen, och jag höll koll på dem, genom att dra upp deras armar i luften och se till att de gjorde som man sig bör på en rock-konsert. Själv hoppade jag, stampade, skrek/sjöng och blev helt jävla tagen. Jag svettades litervis och fick hår i ansiktet, men tyckte bara det var gött att ha hår äntligen som man kunde headbanga lite med, faktiskt!
Jag ansågs säkert som en galen och full rockfantast, men brydde mig inte. Det är den underbaraste känslan, att slukas av musiken och bli helt galen, driven av lite rock'n'roll-bensin (Jack Daniels, vill säga). Jag nudde även samtliga medlemmar av Bullet, samt fångade den ena giratarristen, jag vet inte vilket av dem, för det hände så snabbt. Jag bara såg en flygande handduk, som landade på golvet och ingen verkade bry sig, så jag dök ner och tog den!
Jag hade alltså rört vid och fått autograf av Nicke, rört vid alla medlemmar av och fått tag en handduk tillhörande gitarristen i Bullet. Det kan tyckas fånigt, men för mig var det himmelriket. Jag var i extas. Jag gick ut för lite luft - och jag ska inte ljuga,för att tigga en cigarett. Det var lite dumt, men den skönaste känslan i världen. Jag ska inte börja, det är en äcklig jävla vana. Men vid sådana tillfällen så är det... Acceptabelt.
Jag gick med ett fånigt leende på läpparna och handduken runt halsen mot resecentrum och tog mig hem och vinglade längs gatan hem. Det måste varit en syn. Jag gick likt Charlie Chaplin, med en fot åt vardera håll, stapplandes. Lite väl mycket dryck, kanske, men å andra sidan har jag inte druckit på en månad, så strunt samma. Jag förtjänade detta och det var den bästa kvällen i mitt liv. Nåja, den kan väl ligga etta med Sweden Rock 2009, men där var jag tvungen att vara nykter för att jag jobbade. Men jag såg på SRF -09 ZZ-Top, Europe, Twisted Sister och hörde Motörhead (jobbade just då, vilket gjorde att jag ville dö), vilket är svårt att toppa. Men koncentrerat på EN kväll, var detta nog den bästa kvällen i mitt liv.
Varför jag missade Sweden Rock i år kan man fråga sig, men tydligen var Axl ett rövhål som vanligt och Aerosmith körde inte ens sina kändaste låtar, så kanske kunde det kvitta. Men bandlistan var fenomenal och jag hata mig själv för att jag bara jobbade hela sommaren.
Nåja, nu ska jag försöka sova, men mina öron tjuter så galet mycket.. Kommer nog sova gott trots allt, på grund av utmattning och alkohol. Undrar hur jag mår när jag vaknar, har trots allt druckit öl ikväll, vilket jag inte tål egentligen. Dumt gjort, men värt!
Ha det bäst ni får en nyktrare uppdatering näsa gång och:
Min kväll har varit perfekt från början till slut.
Det började med att jag tog mig en jack'n'coke hemma, mest för att jag kunde. Sen en liten skvätt Jim Beamm, kanske två centiliter - för jag tycker faktiskt Jim är godare än Jack rent. Men hur som helst. Sen fick jag skjuts av syrran till stan, för hon skulle ändå in till stan och gå på bio, och hon har ju körkort numera.
Jag klev in på O'learys vid lite över åtta och hör Nicke Borg (från Backyard Babies) sjunga Saved By The Bell. Spelningen skulle inte börja på många timmar, men antar att det var nån sorts sound-check eller nåt. Jag står och fotograferar lite, sjunger med för mig själv - men väldigt tyst i fortfarande ganska nyktert tillstånd. Sen samlar jag mod och går till bardisken, tar en servett och frågar efter en penna.
Därefter går jag från baren, med skakande ben upp på scenen, där Nicke Borg står och hör mig själv säga, ganska osäkert: "Eh, ursäkta. Tja. Skulle jag kunna få en autograf? Skulle vara så jävla coolt!"
Så jag fick en autograf av Nicke. HUR COOLT ÄR INTE DET? På en O'leary's-servett, det adderar lite coolhet eftersom det var så spontant. Men mest för att det är Nicke Borg. Det kunde vara vem som helsts autograf, den var inte vidare tydlig, lite kladdig och så. Men det var Nicke fucking Borg!!
Sen gick jag ut och ringde Jenny, som blev lite avis, misstänker jag, och träffade en kostymklädd muffe. Vi gick in igen och jag köpte min första Jack'n'coke (exkluderat den jag drack hemma) och vi chillade lite, jag hälsade på Robin och träffade Bea och hennes bror Johannes. Vi satt länge och snackade och jag drack min andra och tredje Jack'n'coke och Bea tvingades att rabbla de rockband hon faktiskt gillade. Det spelades även Guitar Hero på storbilds teve, nån sorts turnament,om jag förstod det rätt, men det verkade trots allt inte så seriöst. Vi satt där och väntade och pratade och jag blev otålig.
Klockan blev tio. Klockan blev tio över. Klockan blev halv. Jag vet faktiskt inte när Nicke gick på riktigt, jag tappade tidsgreppet, men vi gick på toa, sen hörde vi jubel och skyndade oss ut och jag sjöng med i en aukustisk version av Nomadic och Saved By The Bell, shottade jägermeister och lyssnade på en cover av Social Distortions Bad Luck. Det var så jävla bra! Jag var helt frälst!
Sen satte jag mig och prata lite med Robin och vi letade efter Bea men fann Nemme och satte oss där lite. Jag hade fått en gratis öl i baren av någon random, vilket jag tacksamt tog emot. Kanske lite dumt, tänk så vore det roofies (våldtäcksdrog) i den, men å andra sidan, hur paranoid får man vara. Det var bara en schysst kille som gav bort en öl! Så jag hade en öl och min fjärde Jack'n'coke att dricka, muffe hade en öl. Jag hörde att Bullet gick på, så jag drack upp ölen fortare än kvickt - men muffe var seg. Så jag drack minst halva den också. På under minuten.
Sen gick vi ner och in i vimlet och jag gav 110 % på Bullet. Jag headbangade, sjöng med så mycket jag kunde och skrek resten, en eller två armar i luften med klassiska rock-tecknet uppe under hela spelningen och uppmanade Johannes och Robin att göra detsamma. Robin satt ner under halva spelningen men kom sen, och jag höll koll på dem, genom att dra upp deras armar i luften och se till att de gjorde som man sig bör på en rock-konsert. Själv hoppade jag, stampade, skrek/sjöng och blev helt jävla tagen. Jag svettades litervis och fick hår i ansiktet, men tyckte bara det var gött att ha hår äntligen som man kunde headbanga lite med, faktiskt!
Jag ansågs säkert som en galen och full rockfantast, men brydde mig inte. Det är den underbaraste känslan, att slukas av musiken och bli helt galen, driven av lite rock'n'roll-bensin (Jack Daniels, vill säga). Jag nudde även samtliga medlemmar av Bullet, samt fångade den ena giratarristen, jag vet inte vilket av dem, för det hände så snabbt. Jag bara såg en flygande handduk, som landade på golvet och ingen verkade bry sig, så jag dök ner och tog den!
Jag hade alltså rört vid och fått autograf av Nicke, rört vid alla medlemmar av och fått tag en handduk tillhörande gitarristen i Bullet. Det kan tyckas fånigt, men för mig var det himmelriket. Jag var i extas. Jag gick ut för lite luft - och jag ska inte ljuga,för att tigga en cigarett. Det var lite dumt, men den skönaste känslan i världen. Jag ska inte börja, det är en äcklig jävla vana. Men vid sådana tillfällen så är det... Acceptabelt.
Jag gick med ett fånigt leende på läpparna och handduken runt halsen mot resecentrum och tog mig hem och vinglade längs gatan hem. Det måste varit en syn. Jag gick likt Charlie Chaplin, med en fot åt vardera håll, stapplandes. Lite väl mycket dryck, kanske, men å andra sidan har jag inte druckit på en månad, så strunt samma. Jag förtjänade detta och det var den bästa kvällen i mitt liv. Nåja, den kan väl ligga etta med Sweden Rock 2009, men där var jag tvungen att vara nykter för att jag jobbade. Men jag såg på SRF -09 ZZ-Top, Europe, Twisted Sister och hörde Motörhead (jobbade just då, vilket gjorde att jag ville dö), vilket är svårt att toppa. Men koncentrerat på EN kväll, var detta nog den bästa kvällen i mitt liv.
Varför jag missade Sweden Rock i år kan man fråga sig, men tydligen var Axl ett rövhål som vanligt och Aerosmith körde inte ens sina kändaste låtar, så kanske kunde det kvitta. Men bandlistan var fenomenal och jag hata mig själv för att jag bara jobbade hela sommaren.
Nåja, nu ska jag försöka sova, men mina öron tjuter så galet mycket.. Kommer nog sova gott trots allt, på grund av utmattning och alkohol. Undrar hur jag mår när jag vaknar, har trots allt druckit öl ikväll, vilket jag inte tål egentligen. Dumt gjort, men värt!
Ha det bäst ni får en nyktrare uppdatering näsa gång och:
torsdag 23 september 2010
I wanna be somebody.
Nämligen mig själv! Det satsar jag på nu! Mig själv, mitt eget välmående. Jag har slutat att snåla och unnar mig allt mer. Det känns bra. Jag blir egoistisk och bryr mig lite mer om mig själv. Mina intressen, mina drömmar. Ett steg mot en mer harmonisk vardag, så länge jag har mitt musikintresse. Det ska jag stimulera. Ett steg mot drömjobbet som musikjournalist är kvar att ta, men så småningom så...
Nåja. Idag har varit en helt okej dag, en vanlig dag, utan allt för mycket att rapportera.
Jag sov bort halva dagen, åt lite lunch till frukost (brunch?) bestående av mikrovågs-uppvärmd varmkorv - utan bröd - och en kopp kaffe. Sen en kopp till. Samt ytterligare en.
Sen skyndade jag min in till stan, fick skjuts av farsan, sen var jag på trumlektion och kämpade med kompet till Coldplay's Clocks - fortfarande med sömnloppor i ögonen, i princip. Inte bokstavligen, jag hann tvätta mig lite snabbt, men ingen dusch precis.
Därefter gick jag på stan, drack Monster och köpte ett par brallor och en tröja på H&M. Modell Slim Fit (som är otroligt roligt namn att säga, haha!), samt en v-ringad tröja med Sex Pistols (God Save The Queen!)-motiv. Snygg och rockig, I like som fan!
Köpte även en massa musik. Jag ska köpa mer och mer skivor tänkte jag, några i taget. Idag blev summan femhundra kronor, men det var jävligt värt för det var nedsatta priser på 59 -89 spänn á skiva, så jag fick sex plattor för priset för kanske två tre stycken, beroende på hur nya och sånt. Men ni fattar?
Jag köpte:
Kiss- Ikon
Judas Priest- Brittish Steel
Iron Maiden- Number of the Beast
Guns'n'Roses - Apitite For Destruction
Johnny Cash - The Man In Black
Lars Winnerbäck - Med Solen I Ögonen
Köpte även denna månads Sweden Rock Magazine, mitt första nummer kommer först i Oktober! Med den fick jag även singeln Revolution, Baby, av Sonic Syndicate!! Awesome.
Ni ser mönstret va? Många hårdrocksklassiker, som man måste äga, som rockfantast. Fler ämnar jag att köpa, min musiksamling ska mångdubblas. Min digitala samling tillfredsställer mig inte, nu ska det köpas! Böcker och skivor, och kanske till och med LP-skivor en dag. Mest för att ha dem, jag kommer inte att lyssna på dem så ofta, för att behålla dess skick. Mest för att uppleva det där många gamla rockers beskriver, bland annat rockstjärnorna själva i sina biografier - den knastrande levande LP:n. Jag går bakåt, från digitalt och otillfredsställande till CD-skivor till LP:s. Min samling ska bli vacker, med massvis med planscher, böcker och skivor. Jag vill ha ett utrymme för det, där jag kan vara mig själv, dit jag kan gå och andas.
Men det är långt dit också. Jag tänker mig en källare, med en liten bar, ett rum att lyssna på musik och utrymme att repa. Men det är långt dit och jag har mycket att uppnå och uppleva. Ändå längtar jag dit, på nåt sätt. Samtidigt som jag aldrig vill dit, jag vill inte bli fången i mitt eget liv, med arbete och familj och småprat med grannen. Men jag ska inte bli vilken tråkig Svensson som helst!
Min väg börjar här, nu. Imorgon fyller jag tjugo, blandade känslor. Jag vill stanna tiden lite grann, inte bli äldre, det är läskigt att bli äldre. "Fylla systemet", sen dröja kvar tills jag är redo att hoppa fram i tiden och ha allt det där? Om ändå det vore så lätt. Nåja, det är bäst att de laddar upp lagret på Systembolaget, för imorgon ska jag debutera min lagliga sprithandel därifrån!
Det var allt för idag, det blev långt nog. Ha det bäst och:
Nåja. Idag har varit en helt okej dag, en vanlig dag, utan allt för mycket att rapportera.
Jag sov bort halva dagen, åt lite lunch till frukost (brunch?) bestående av mikrovågs-uppvärmd varmkorv - utan bröd - och en kopp kaffe. Sen en kopp till. Samt ytterligare en.
Sen skyndade jag min in till stan, fick skjuts av farsan, sen var jag på trumlektion och kämpade med kompet till Coldplay's Clocks - fortfarande med sömnloppor i ögonen, i princip. Inte bokstavligen, jag hann tvätta mig lite snabbt, men ingen dusch precis.
Därefter gick jag på stan, drack Monster och köpte ett par brallor och en tröja på H&M. Modell Slim Fit (som är otroligt roligt namn att säga, haha!), samt en v-ringad tröja med Sex Pistols (God Save The Queen!)-motiv. Snygg och rockig, I like som fan!
Köpte även en massa musik. Jag ska köpa mer och mer skivor tänkte jag, några i taget. Idag blev summan femhundra kronor, men det var jävligt värt för det var nedsatta priser på 59 -89 spänn á skiva, så jag fick sex plattor för priset för kanske två tre stycken, beroende på hur nya och sånt. Men ni fattar?
Jag köpte:
Kiss- Ikon
Judas Priest- Brittish Steel
Iron Maiden- Number of the Beast
Guns'n'Roses - Apitite For Destruction
Johnny Cash - The Man In Black
Lars Winnerbäck - Med Solen I Ögonen
Köpte även denna månads Sweden Rock Magazine, mitt första nummer kommer först i Oktober! Med den fick jag även singeln Revolution, Baby, av Sonic Syndicate!! Awesome.
Ni ser mönstret va? Många hårdrocksklassiker, som man måste äga, som rockfantast. Fler ämnar jag att köpa, min musiksamling ska mångdubblas. Min digitala samling tillfredsställer mig inte, nu ska det köpas! Böcker och skivor, och kanske till och med LP-skivor en dag. Mest för att ha dem, jag kommer inte att lyssna på dem så ofta, för att behålla dess skick. Mest för att uppleva det där många gamla rockers beskriver, bland annat rockstjärnorna själva i sina biografier - den knastrande levande LP:n. Jag går bakåt, från digitalt och otillfredsställande till CD-skivor till LP:s. Min samling ska bli vacker, med massvis med planscher, böcker och skivor. Jag vill ha ett utrymme för det, där jag kan vara mig själv, dit jag kan gå och andas.
Men det är långt dit också. Jag tänker mig en källare, med en liten bar, ett rum att lyssna på musik och utrymme att repa. Men det är långt dit och jag har mycket att uppnå och uppleva. Ändå längtar jag dit, på nåt sätt. Samtidigt som jag aldrig vill dit, jag vill inte bli fången i mitt eget liv, med arbete och familj och småprat med grannen. Men jag ska inte bli vilken tråkig Svensson som helst!
Min väg börjar här, nu. Imorgon fyller jag tjugo, blandade känslor. Jag vill stanna tiden lite grann, inte bli äldre, det är läskigt att bli äldre. "Fylla systemet", sen dröja kvar tills jag är redo att hoppa fram i tiden och ha allt det där? Om ändå det vore så lätt. Nåja, det är bäst att de laddar upp lagret på Systembolaget, för imorgon ska jag debutera min lagliga sprithandel därifrån!
Det var allt för idag, det blev långt nog. Ha det bäst och:
onsdag 22 september 2010
"Boring, boring, boring...
EXTERMINATE! EXTERMINATE!!"
Ursäkta rycket. Det är ett citat från filmen Sid and Nancy, som Sid och Johnny håller på med lite från och till.
Lite lång video, men vid 1,47 säger de det.. En annan replik är "sex is boring, Sidney", men det kan jag tyvärr inte hålla med om. Men det är en rolig scen. Allt jag hittade var två amerikanska punkar/"emo" (alternativa?) brudar som imiterar dem, ganska väl faktiskt. Fastnade för den, som med Boxxy, fast inte till lika hög grad. Påminner lite om några jag känner. Anyway alla hennes videos är flummiga och meningslösa, men rätt kul. Den imitationen finns här, anyway. Inte för att det intresserar någon? Rubriken var inte det som lockade, då jag sökte på "Sid and Nancy boring". Men som sagt, ointressant antagligen för de flesta. Så skippa hela ovanstående stycke.
Jag har verkligen ingeting att skriva om, idag heller. Märks det?
Jag ville åka och träna idag, men jag har fortfarande lite ont i halsen. Så jag började bra, men sen sket det sig. Underbart! Nåja, jag kommer väl igång ingen. På tal om saker jag inte gjort så har jag inte heller börjat på min tenta, som ska va inlämnad den 1/10. Faktum är att jag inte gjort nånting idag... Mer än sovit och chillat samt trummat lite!
Jag tänkte börja med tentan denna veckan, men det är för mycket tid och tentan kräver bara fyra sidor, så jag har inte orkat. Precis som vanligt. Paniken är min inspiration? Och nu kommer all tid gå åt sysslor inför mitt 20-års kalas också. Tur att jag inte skulle ha min 20-års fest (observera skillnaden) i helgen, det hade blivit för mycket, hur skulle jag hinna? Morsan panikar tillräckligt inför kalaset. Allt ska va skinande fucking rent, som om kungen kom på besök. Precis som vanligt.
Nu har jag inte mer att tråka ut er med idag. Ha det bra och:
PS. Jag är övertrött och flummig igen. Varning, varning. DS.
Ursäkta rycket. Det är ett citat från filmen Sid and Nancy, som Sid och Johnny håller på med lite från och till.
Lite lång video, men vid 1,47 säger de det.. En annan replik är "sex is boring, Sidney", men det kan jag tyvärr inte hålla med om. Men det är en rolig scen. Allt jag hittade var två amerikanska punkar/"emo" (alternativa?) brudar som imiterar dem, ganska väl faktiskt. Fastnade för den, som med Boxxy, fast inte till lika hög grad. Påminner lite om några jag känner. Anyway alla hennes videos är flummiga och meningslösa, men rätt kul. Den imitationen finns här, anyway. Inte för att det intresserar någon? Rubriken var inte det som lockade, då jag sökte på "Sid and Nancy boring". Men som sagt, ointressant antagligen för de flesta. Så skippa hela ovanstående stycke.
Jag har verkligen ingeting att skriva om, idag heller. Märks det?
Jag ville åka och träna idag, men jag har fortfarande lite ont i halsen. Så jag började bra, men sen sket det sig. Underbart! Nåja, jag kommer väl igång ingen. På tal om saker jag inte gjort så har jag inte heller börjat på min tenta, som ska va inlämnad den 1/10. Faktum är att jag inte gjort nånting idag... Mer än sovit och chillat samt trummat lite!
Jag tänkte börja med tentan denna veckan, men det är för mycket tid och tentan kräver bara fyra sidor, så jag har inte orkat. Precis som vanligt. Paniken är min inspiration? Och nu kommer all tid gå åt sysslor inför mitt 20-års kalas också. Tur att jag inte skulle ha min 20-års fest (observera skillnaden) i helgen, det hade blivit för mycket, hur skulle jag hinna? Morsan panikar tillräckligt inför kalaset. Allt ska va skinande fucking rent, som om kungen kom på besök. Precis som vanligt.
Nu har jag inte mer att tråka ut er med idag. Ha det bra och:
PS. Jag är övertrött och flummig igen. Varning, varning. DS.
måndag 20 september 2010
For the life of me I cannot remember, what made us think that we were wise.
Hej på er, tänkte att jag skulle skriva lite igen.
Vet inte vad som hänt, men de senaste inläggen har inte fått en endaste kommentar.. Har jag skrämt iväg er med långa musikinlägg och politik?
Nåja, jag har inte så värst mycket att berätta om mitt liv, så ibland blir det sådana inlägg med. Jag har valt en annan livstil ett tag så jag har inte varit ute på några spännande, alkoholhaltiga äventyr som jag kan berätta om... Jag har varit helt nykter i snart en månad, eller tre helger i rad är det visserligen bara än så länge. Det har inte varit vidare svårt heller, har tappat all lusten att festa eller egentligen att dra ut. Det är så fruktansvärt uttjatat.
Jag har inte skrivit ett ord om min träning i helgen, eftersom jag inte tränat sen i Fredags.. Jag ville träna idag, men har en aning ont i halsen så jag tar det lugnt och kommer nog att träna imorgon. Jag har faktiskt spenderat mycket tid framför teven och sett rekordmycket på SVT och på nyhetssändningar och engagerat mig ganska mycket i hur det gått i valet.
Jag har inte kommit ifrån att prata politik och ta ställning, nåt jag ogärna gör annars eftersom jag tycker debatter är jobbiga. Däremot har jag gjort det på hemmaplan, i skriftlig form. Muntligt är jag värdelös och kan tyckas verka helt vilsen och okunnig, eftersom jag besitter den retoriska skickligheten av en femåring i tal. Det har varit intressant att diskutera men...
Jag är våg, och oavsett om jag tycker jag tycker att astrologi är mest nonsens, så stämmer egenskaperna helt och hållet, som beskriver vågen.
"[...] men att snabbt ta ställning är inte vågens starka sida, då han tenderar att noggrant väga både för och emot. Det viktiga för vågen är att ställningstagandet blir rätt."
Jag vill ta god tid på mig att väga positivt och negativt och kanske helst inte ta ställning, utan stå lite i mitten och medla lite. Eller bara vara tyst och ta in olika åsikter. Helst inte säga nånting alls. Men nu har jag röstat, tagit ställning och fått stå för det. Huvudsaken är att många verkar tycka det är rent av förjävligt att SD kommit in i riksdagen.
Jippie, nu har jag skrämt bort alla chanser av en stackars kommentar ikväll heller då. Nåja, jag avslutar inlägget med denna låten, en väldigt mysig och bra låt, The Verve Pipe's The Freshman.
Vet inte vad som hänt, men de senaste inläggen har inte fått en endaste kommentar.. Har jag skrämt iväg er med långa musikinlägg och politik?
Nåja, jag har inte så värst mycket att berätta om mitt liv, så ibland blir det sådana inlägg med. Jag har valt en annan livstil ett tag så jag har inte varit ute på några spännande, alkoholhaltiga äventyr som jag kan berätta om... Jag har varit helt nykter i snart en månad, eller tre helger i rad är det visserligen bara än så länge. Det har inte varit vidare svårt heller, har tappat all lusten att festa eller egentligen att dra ut. Det är så fruktansvärt uttjatat.
Jag har inte skrivit ett ord om min träning i helgen, eftersom jag inte tränat sen i Fredags.. Jag ville träna idag, men har en aning ont i halsen så jag tar det lugnt och kommer nog att träna imorgon. Jag har faktiskt spenderat mycket tid framför teven och sett rekordmycket på SVT och på nyhetssändningar och engagerat mig ganska mycket i hur det gått i valet.
Jag har inte kommit ifrån att prata politik och ta ställning, nåt jag ogärna gör annars eftersom jag tycker debatter är jobbiga. Däremot har jag gjort det på hemmaplan, i skriftlig form. Muntligt är jag värdelös och kan tyckas verka helt vilsen och okunnig, eftersom jag besitter den retoriska skickligheten av en femåring i tal. Det har varit intressant att diskutera men...
Jag är våg, och oavsett om jag tycker jag tycker att astrologi är mest nonsens, så stämmer egenskaperna helt och hållet, som beskriver vågen.
"[...] men att snabbt ta ställning är inte vågens starka sida, då han tenderar att noggrant väga både för och emot. Det viktiga för vågen är att ställningstagandet blir rätt."
Jag vill ta god tid på mig att väga positivt och negativt och kanske helst inte ta ställning, utan stå lite i mitten och medla lite. Eller bara vara tyst och ta in olika åsikter. Helst inte säga nånting alls. Men nu har jag röstat, tagit ställning och fått stå för det. Huvudsaken är att många verkar tycka det är rent av förjävligt att SD kommit in i riksdagen.
Jippie, nu har jag skrämt bort alla chanser av en stackars kommentar ikväll heller då. Nåja, jag avslutar inlägget med denna låten, en väldigt mysig och bra låt, The Verve Pipe's The Freshman.
söndag 19 september 2010
Idag gäller det..
Brukar inte bli politisk i min blogg, eftersom jag helst undviker det. Det är fortfarande ett lite småkänsligt ämne, även om jag tror vi ungdomar är öppnare med våra åsikter, faktiskt. Dessutom betraktar jag mig inte som så väldigt insatt.
Men idag blir jag politisk. Idag gäller det! Det känns till och med lite nervöst.. För det du röstar idag avgör ifall vi ska ha in högerextremister (SD är naturligtvis de jag åsyftar) eller kommunister (okej, VP är kanske inget renodlat kommistparti men så nära man kommer utan att glida ut mot den utomparlamentariska extremvänstern. Dessutom är Ohly uttalad socialist, om han inte tagit tillbaka det med...).
En röst på de rödgröna, oavsett inbördes parti, är indirekt en röst för Ohly i riksdagen. Men jag ser hellre att ni röstar vänster än på Sverigedemokraterna, som absolut inte får vinna mark i svensk politik. Inga av de etablerade partierna vill sammarbeta med SD, som tur är! Så din röst är jätteviktig!
Hellre ett blocköverskridande sammarbete, det vore lite spännande och säkert bra för Sverige. Jag tror egentligen inte på blockpolitik men ja, jag är lite småliberal. Social-liberal, faktiskt och ämnar att rösta på Folkpartiet, ifall någon undrar.
Men idag blir jag politisk. Idag gäller det! Det känns till och med lite nervöst.. För det du röstar idag avgör ifall vi ska ha in högerextremister (SD är naturligtvis de jag åsyftar) eller kommunister (okej, VP är kanske inget renodlat kommistparti men så nära man kommer utan att glida ut mot den utomparlamentariska extremvänstern. Dessutom är Ohly uttalad socialist, om han inte tagit tillbaka det med...).
En röst på de rödgröna, oavsett inbördes parti, är indirekt en röst för Ohly i riksdagen. Men jag ser hellre att ni röstar vänster än på Sverigedemokraterna, som absolut inte får vinna mark i svensk politik. Inga av de etablerade partierna vill sammarbeta med SD, som tur är! Så din röst är jätteviktig!
Hellre ett blocköverskridande sammarbete, det vore lite spännande och säkert bra för Sverige. Jag tror egentligen inte på blockpolitik men ja, jag är lite småliberal. Social-liberal, faktiskt och ämnar att rösta på Folkpartiet, ifall någon undrar.
lördag 18 september 2010
Musik-uppdatering?
Hej på er. Här sitter jag och lyssnar på massa bra ny musik och filosoferar lite, efter en seg kväll på släktkalas.
Har insett att jag missat jättemånga skivsläpp, men bara med någon månad trots allt, verkar det som. Men i alla fall så har jag timvis med att ny musik att lyssna på, vilket är rätt härligt!
Sitter nu och lyssnar på Sonic Syndicates senaste platta We Rule The Night, som jag förgäves väntat på att skulle dyka upp på Spotify, efter all hype med singlarna Revolution, Baby och My Own Life, som spelats frekvent på Bandit. Men trots allt så släpptes den ganska nyligen, den 1:e September i Sverige fick jag veta efter lite om och men, med hjälp av Natta, som hjälpt mig med research idag, på grund av failande internet. Väntan har känts lång, i alla fall så jag fick tag i den...på annat håll. Låt oss bara säga så. Hehe.
Jag har tydligen även missat en Stone Sour platta, Audio Secrecy, som finns på spotify, vilket är suveränt, och en ny Disturbed-platta, Asylum. Finns också på Spotify! Har inte lyssnat på Disturbed's platta ännu, men Stone Sour levererade ännu en suverän platta. Sen är kanske inte mitt omdöme opartiskt eller professionellt men det hoppas jag att det kan bli den dag, om jag uppfyller min dröm. Proffesionellt alltså, musikjournalistik är mitt drömjobb, verkligen.
Då kan jag inte ligga en månad efter i skivsläppen dock, Audio Secrecy kom ut i slutet av Augusti (24/8) , och snart är det slutet av September. Disturbed släppte Asylum för knappt två veckor sen, så där är jag inte så sen på det. Men ändå, käns som jag missat mycket.
Trodde jag kunde lita på att Bandit höll en uppdaterad, men icke. De har spenderat så mycket tid med att hypa Avenged Sevenfolds titelspår Nightmare från deras senaste platta och tjata ut Takida (usch, de förstör dem totalt, varför tjatar de fortarande låtar från ). Lite bitter blir man trots allt, ibland märks det faktiskt att de är en vanlig kommersiell radiokanal som de andra. Men en med betydligt bättre musik! Det är den enda kanalen man kan lyssna på, trots allt!
Detta säger jag, såklart, utan något vinstintresse. Jag sponsras tyvärr inte av Bandit, det vore rätt awesome! Men det gör ingeting.
Jag har nämligen ett tips, förutom att lyssna Bandit eller Rock Klassiker, de enda kanalerna värda intresset. Och Rock Klassiker får jag inte ens in här, tror jag. Fick in den i Hörby, en gång då jag körde ända dit för att hinna med bussen! Hur som helst.
Om man vill hålla sig uppdaterad inom rockvärlden tycker jag ni ska följa Natta's Blogg, som jag förvånats över hur många datum och händelser hon klämt in. En mycket bra källa, för jag orkar nog inte hålla mig så uppdaterad som henne, trots att hon avslöjat en och annan källa!
Genom hennes blogg fick jag till exempel nys om bandet Down'n'Outz, som är något svåra att få tag i men plattan finns cirkulerande på nätet. Ett jäkligt skönt rockband, som är ett projekt tillhörande Joe Elliott från Def Leppard. Rekomenderas starkt! Plattan heter My Regeneration.
Har förresten beställt en prenumeration på Sweden Rock Magazine igår, så sjukt awesome. Har alltid velat ha det, men dragit mig för det på grund av priserna i affärerna, men har nu beställt ett års prenumeration. Undrar när nästa nummer och fakturan kommer? Men jag har råd, har jobbat och slitit i sommar ju! Jag ska engagera mig mer i musiken jag älskar och vara mig själv, har jag bestämt, så kommer kanske allt annat enklare?
Hoppas bara nästa år blir ett bättre festival-år för min del, med nya människor som är mer taggade att dra till Sweden Rock eller någon annan bra festival. Vi får se vilka band som lokar mest vart och så, men nästa sommar ska jag fan festivala! Fattar inte att jag missade SRF -10's sjuka band, även om Axl var ett rövhål som vanligt och Aerosmith tydligen inte spelade deras kändaste låtar?
Glöm nu inte att checka Rockerbloggen, ha det bra, ta det (lagom) lugnt och såklart:
Ps. Volbeat har ju även släppt nytt nyligen, blev jag nyss påmind om. Plattan Beyond Hell/Above Heaven, släpptes för lite mer än en vecka sen i Europa (10/9). Finns på Spotify! Awesome som fan!! Älskar dem! Måste jag såklart också lyssna på! Ds.
Har insett att jag missat jättemånga skivsläpp, men bara med någon månad trots allt, verkar det som. Men i alla fall så har jag timvis med att ny musik att lyssna på, vilket är rätt härligt!
Sitter nu och lyssnar på Sonic Syndicates senaste platta We Rule The Night, som jag förgäves väntat på att skulle dyka upp på Spotify, efter all hype med singlarna Revolution, Baby och My Own Life, som spelats frekvent på Bandit. Men trots allt så släpptes den ganska nyligen, den 1:e September i Sverige fick jag veta efter lite om och men, med hjälp av Natta, som hjälpt mig med research idag, på grund av failande internet. Väntan har känts lång, i alla fall så jag fick tag i den...på annat håll. Låt oss bara säga så. Hehe.
Jag har tydligen även missat en Stone Sour platta, Audio Secrecy, som finns på spotify, vilket är suveränt, och en ny Disturbed-platta, Asylum. Finns också på Spotify! Har inte lyssnat på Disturbed's platta ännu, men Stone Sour levererade ännu en suverän platta. Sen är kanske inte mitt omdöme opartiskt eller professionellt men det hoppas jag att det kan bli den dag, om jag uppfyller min dröm. Proffesionellt alltså, musikjournalistik är mitt drömjobb, verkligen.
Då kan jag inte ligga en månad efter i skivsläppen dock, Audio Secrecy kom ut i slutet av Augusti (24/8) , och snart är det slutet av September. Disturbed släppte Asylum för knappt två veckor sen, så där är jag inte så sen på det. Men ändå, käns som jag missat mycket.
Trodde jag kunde lita på att Bandit höll en uppdaterad, men icke. De har spenderat så mycket tid med att hypa Avenged Sevenfolds titelspår Nightmare från deras senaste platta och tjata ut Takida (usch, de förstör dem totalt, varför tjatar de fortarande låtar från ). Lite bitter blir man trots allt, ibland märks det faktiskt att de är en vanlig kommersiell radiokanal som de andra. Men en med betydligt bättre musik! Det är den enda kanalen man kan lyssna på, trots allt!
Detta säger jag, såklart, utan något vinstintresse. Jag sponsras tyvärr inte av Bandit, det vore rätt awesome! Men det gör ingeting.
Jag har nämligen ett tips, förutom att lyssna Bandit eller Rock Klassiker, de enda kanalerna värda intresset. Och Rock Klassiker får jag inte ens in här, tror jag. Fick in den i Hörby, en gång då jag körde ända dit för att hinna med bussen! Hur som helst.
Om man vill hålla sig uppdaterad inom rockvärlden tycker jag ni ska följa Natta's Blogg, som jag förvånats över hur många datum och händelser hon klämt in. En mycket bra källa, för jag orkar nog inte hålla mig så uppdaterad som henne, trots att hon avslöjat en och annan källa!
Genom hennes blogg fick jag till exempel nys om bandet Down'n'Outz, som är något svåra att få tag i men plattan finns cirkulerande på nätet. Ett jäkligt skönt rockband, som är ett projekt tillhörande Joe Elliott från Def Leppard. Rekomenderas starkt! Plattan heter My Regeneration.
Har förresten beställt en prenumeration på Sweden Rock Magazine igår, så sjukt awesome. Har alltid velat ha det, men dragit mig för det på grund av priserna i affärerna, men har nu beställt ett års prenumeration. Undrar när nästa nummer och fakturan kommer? Men jag har råd, har jobbat och slitit i sommar ju! Jag ska engagera mig mer i musiken jag älskar och vara mig själv, har jag bestämt, så kommer kanske allt annat enklare?
Hoppas bara nästa år blir ett bättre festival-år för min del, med nya människor som är mer taggade att dra till Sweden Rock eller någon annan bra festival. Vi får se vilka band som lokar mest vart och så, men nästa sommar ska jag fan festivala! Fattar inte att jag missade SRF -10's sjuka band, även om Axl var ett rövhål som vanligt och Aerosmith tydligen inte spelade deras kändaste låtar?
Glöm nu inte att checka Rockerbloggen, ha det bra, ta det (lagom) lugnt och såklart:
Ps. Volbeat har ju även släppt nytt nyligen, blev jag nyss påmind om. Plattan Beyond Hell/Above Heaven, släpptes för lite mer än en vecka sen i Europa (10/9). Finns på Spotify! Awesome som fan!! Älskar dem! Måste jag såklart också lyssna på! Ds.
fredag 17 september 2010
Times they are-a-changin'...
Hej på er,
Tänkte att jag skulle skriva ett helt meningslöst inlägg om... Ingeting. Jag skriver lite för sakens skull, liksom. Det händer inte så värst mycket i mitt liv längre, jag har blivit en lite annorlunda människa, numera. Trots mitt ganska pubertala utbrott häromdagen (att be etablissemanget dra åt helvete kan knappast betraktas som moget beteende) så känner jag faktiskt att jag är på god väg att mogna. Men situationen jag är i nu är en där jag är fast mellan tonåring och vuxen och vet inte riktigt vad jag är. Ung är jag fortfarande i alla fall!
Jag har inte festat på vad som känns som evigheter, men jag har trots allt bara spenderat två helger nykter, men kommer att ha min tredje denna helgen. Jag ska ingenstans ikväll, och imorgon kväll ska jag på kalas för min kusin som fyller arton! Så det blir inget party, möjligtvis om jag inte krävs att köra så tar jag något med alkohol i, men jag ämnar inte att bli full. I så fall dricker jag för att det är gott och för att jag känner för det. Men jag känner inte för att dricka sprit, längre. Åtminstone inte supandet - dricka för att bli full.
Jag har faktiskt funderat på att, efter att jag fyllt tjugo, köpa hem whiskey och försöka uppskatta denna dryck. Jag har druckit whiskey förr, men då har det varit i fel syfte. Nu vill jag bekanta mig med den, försöka känna smakerna man läser om. Jag kommer att börja, i mångas syften, i fel ände. Jag kommer inte att köpa någon rökig irländsk single malt. Det tror jag inte är rätt väg. Dessutom är jag för snål, "riktig" whiskey (enligt finsmakarna) är asdyr.
Jag kommer att nog att köpa märket som fått en något klichéartad rock-n-roll-stämpel, nämligen Jack Daniels. Som förövrigt inte är bourbon, som många misstar det för, utan Tennessee-whiskey. Skillnaden tycks va att surmäsken (?, översättning av sour mash) filtreras genom kol från lönn. Äkta bourbon ska dessutom komma från Bourbon County, Kentucky! En äkta amerikansk bourbon vore Jim Bean, till exempel. Men något i den stilen vore nog en bra start. Kanske till en början utblandad med cola, men helst inte. Vill ju lära mig dricka det som det är, oavsett hur lång tid det tar! Sen kanske nån kanadensare, typ Black Label eller Seven Crown?
Jag spenderade en sömnlös natt med att lyssna på Bob Dylan och John Fogerty och läsa om whiskey. Det var faktiskt ganska mysigt. Och så samlade jag på mig lite kunskaper om det med, men studierna gick det tyvärr lite sämre med. Men så länge jag fixar tentan och helst får bra betyg på den, så är det lugnt! Det finns mer i livet än studier och arbete, right? Man måste kunna njuta av livet med, och ibland är det att ströva runt om nätterna och fundera tycker jag. Den som lever sina liv nio till fem (eller åtta till fem, här i Sverige?) lever inte till fullo. Ibland måste man kunna ta nattliga promenader, eller bara sitta uppe och filosofera!
Och det är trots allt så att jag hellre stannar hemma och tar det lugnt än att dra ut. Jag drar gärna till biljard och tar en öl (eller grogg får det bli, numera) pratar och lyssnar på härlig rock! Men jag tycker förfestande och utgång till nattklubbar där man känner sig så fruktansvärt malplacerad (eller åtminstone jag) är så otroligt överskattad. Så nu ska jag satsa på det jag tycker om, jag kommer säkert att bli ännu mer asocial än vad jag redan är, men även finna vilka som är mina riktiga vänner, för få har ifrågasatt min frånvaro de senaste helgerna.
Träffade Macke och Jouni på stan idag, som berättade om deras äventyr de senaste helgerna, där de båda blivit lite för fulla. Jag bara skrattade och kallade dem fyllon, som brukligt. Men denna gången utan att själv vara det! Ingen av dem skickade och frågade fall jag ville med och inte ikväll heller, då de skulle ut, vilket är trist, men å andra sidan ville jag inte så strunt samma.
Muffe vet jag inte vad han sysslar med, han jobbar i veckorna med att terrorisera hederligt folk på telefon (telefonförsäljare) och är väl med regeringen på helgerna. Ja, alltså, Elin. Så vårt gäng är lite splittrat. Jenny vet jag inte riktigt vad hon gör heller, men hon har åtminstone efterfrågat min tjugoårsfest, som kommer att hållas i Oktober istället. Har preliminär-bokat en lokal den 15:e. Men det betyder bara att hon kommer ringa veckan innan eller i början av den veckan och fråga fall jag vill ha den, och jag kommer att bekräfta det. Då ska jag dricka och ha roligt, men fram tills dess vet jag inte om jag har nån större lust, faktiskt. Kanske nån gång, men knappast mycket och ofta som innan.
Jag vill dra mig tillbaka lite, och vill finna tid att läsa mina biografier och bara ta det lugnt. (Men inte för lugnt, jag vill inte bli försoffad.. Jag måste träna flitigt och komma igång igen!)
Men jag har så hemskt mycket att läsa hela tiden, så det har inte blivit. På tal om det kanske jag ska lägga mig en stund nu och läsa i White Line Feaver, sen börjar det säkert nåt bra på teve om en stund! Fast det visar sig att det inte går nåt bra på TV. Kanske kör jag igång en film sen istället.
Tills nästa inlägg; ha det bra, njut av livet och:
PS. Vilket jäkla långt inlägg det blev för att vara ett inlägg om ingeting? Ds.
Tänkte att jag skulle skriva ett helt meningslöst inlägg om... Ingeting. Jag skriver lite för sakens skull, liksom. Det händer inte så värst mycket i mitt liv längre, jag har blivit en lite annorlunda människa, numera. Trots mitt ganska pubertala utbrott häromdagen (att be etablissemanget dra åt helvete kan knappast betraktas som moget beteende) så känner jag faktiskt att jag är på god väg att mogna. Men situationen jag är i nu är en där jag är fast mellan tonåring och vuxen och vet inte riktigt vad jag är. Ung är jag fortfarande i alla fall!
Jag har inte festat på vad som känns som evigheter, men jag har trots allt bara spenderat två helger nykter, men kommer att ha min tredje denna helgen. Jag ska ingenstans ikväll, och imorgon kväll ska jag på kalas för min kusin som fyller arton! Så det blir inget party, möjligtvis om jag inte krävs att köra så tar jag något med alkohol i, men jag ämnar inte att bli full. I så fall dricker jag för att det är gott och för att jag känner för det. Men jag känner inte för att dricka sprit, längre. Åtminstone inte supandet - dricka för att bli full.
Jag har faktiskt funderat på att, efter att jag fyllt tjugo, köpa hem whiskey och försöka uppskatta denna dryck. Jag har druckit whiskey förr, men då har det varit i fel syfte. Nu vill jag bekanta mig med den, försöka känna smakerna man läser om. Jag kommer att börja, i mångas syften, i fel ände. Jag kommer inte att köpa någon rökig irländsk single malt. Det tror jag inte är rätt väg. Dessutom är jag för snål, "riktig" whiskey (enligt finsmakarna) är asdyr.
Jag kommer att nog att köpa märket som fått en något klichéartad rock-n-roll-stämpel, nämligen Jack Daniels. Som förövrigt inte är bourbon, som många misstar det för, utan Tennessee-whiskey. Skillnaden tycks va att surmäsken (?, översättning av sour mash) filtreras genom kol från lönn. Äkta bourbon ska dessutom komma från Bourbon County, Kentucky! En äkta amerikansk bourbon vore Jim Bean, till exempel. Men något i den stilen vore nog en bra start. Kanske till en början utblandad med cola, men helst inte. Vill ju lära mig dricka det som det är, oavsett hur lång tid det tar! Sen kanske nån kanadensare, typ Black Label eller Seven Crown?
Jag spenderade en sömnlös natt med att lyssna på Bob Dylan och John Fogerty och läsa om whiskey. Det var faktiskt ganska mysigt. Och så samlade jag på mig lite kunskaper om det med, men studierna gick det tyvärr lite sämre med. Men så länge jag fixar tentan och helst får bra betyg på den, så är det lugnt! Det finns mer i livet än studier och arbete, right? Man måste kunna njuta av livet med, och ibland är det att ströva runt om nätterna och fundera tycker jag. Den som lever sina liv nio till fem (eller åtta till fem, här i Sverige?) lever inte till fullo. Ibland måste man kunna ta nattliga promenader, eller bara sitta uppe och filosofera!
Och det är trots allt så att jag hellre stannar hemma och tar det lugnt än att dra ut. Jag drar gärna till biljard och tar en öl (eller grogg får det bli, numera) pratar och lyssnar på härlig rock! Men jag tycker förfestande och utgång till nattklubbar där man känner sig så fruktansvärt malplacerad (eller åtminstone jag) är så otroligt överskattad. Så nu ska jag satsa på det jag tycker om, jag kommer säkert att bli ännu mer asocial än vad jag redan är, men även finna vilka som är mina riktiga vänner, för få har ifrågasatt min frånvaro de senaste helgerna.
Träffade Macke och Jouni på stan idag, som berättade om deras äventyr de senaste helgerna, där de båda blivit lite för fulla. Jag bara skrattade och kallade dem fyllon, som brukligt. Men denna gången utan att själv vara det! Ingen av dem skickade och frågade fall jag ville med och inte ikväll heller, då de skulle ut, vilket är trist, men å andra sidan ville jag inte så strunt samma.
Muffe vet jag inte vad han sysslar med, han jobbar i veckorna med att terrorisera hederligt folk på telefon (telefonförsäljare) och är väl med regeringen på helgerna. Ja, alltså, Elin. Så vårt gäng är lite splittrat. Jenny vet jag inte riktigt vad hon gör heller, men hon har åtminstone efterfrågat min tjugoårsfest, som kommer att hållas i Oktober istället. Har preliminär-bokat en lokal den 15:e. Men det betyder bara att hon kommer ringa veckan innan eller i början av den veckan och fråga fall jag vill ha den, och jag kommer att bekräfta det. Då ska jag dricka och ha roligt, men fram tills dess vet jag inte om jag har nån större lust, faktiskt. Kanske nån gång, men knappast mycket och ofta som innan.
Jag vill dra mig tillbaka lite, och vill finna tid att läsa mina biografier och bara ta det lugnt. (Men inte för lugnt, jag vill inte bli försoffad.. Jag måste träna flitigt och komma igång igen!)
Men jag har så hemskt mycket att läsa hela tiden, så det har inte blivit. På tal om det kanske jag ska lägga mig en stund nu och läsa i White Line Feaver, sen börjar det säkert nåt bra på teve om en stund! Fast det visar sig att det inte går nåt bra på TV. Kanske kör jag igång en film sen istället.
Tills nästa inlägg; ha det bra, njut av livet och:
PS. Vilket jäkla långt inlägg det blev för att vara ett inlägg om ingeting? Ds.
onsdag 15 september 2010
Gör en Lars Ohly..
Ja, jag gör en Lars Ohly och tar tillbaka det jag sagt.. Eller nej, egentligen gör jag inte det, världen är en sugig plats ibland, men jag kanske överdrev lite i min frustration över att jag lever i ständig anarki. Jag har ingen ordning på någonting, känns det som, allt är bara kaos.
Så är visserligen inte fallet, jag har ändå blivit betydelsefullt bättre på att komma ihåg saker, jämfört med när jag va liten och glömde läxan i plugget varje dag, så morsan fick köra mig så jag kunde hämta dem. Just nu råkar allting bara vara mer oordnat än vanligt, vilket säger en del... Har väl fortfarande rätt mycket att tänka på och ibland blir småsaker droppen, som får bägaren att rinna över. Jag kan bli ursinnig eller jättedeppig över ingenting. Min värld bara rasar samman.
Men jag kommer över det, biter ihop och kämpar vidare.
Satir är så jävla kul! Valmusikal från valet 2006, det vill säga förra valet. Men fortfarande rolig. "Jag tar tillbaka allt jag tagit tillbaks allt som jag sagt!"
Låt inte den clownen komma in i riksdagen, ni som ska rösta på Söndag!
Så är visserligen inte fallet, jag har ändå blivit betydelsefullt bättre på att komma ihåg saker, jämfört med när jag va liten och glömde läxan i plugget varje dag, så morsan fick köra mig så jag kunde hämta dem. Just nu råkar allting bara vara mer oordnat än vanligt, vilket säger en del... Har väl fortfarande rätt mycket att tänka på och ibland blir småsaker droppen, som får bägaren att rinna över. Jag kan bli ursinnig eller jättedeppig över ingenting. Min värld bara rasar samman.
Men jag kommer över det, biter ihop och kämpar vidare.
Satir är så jävla kul! Valmusikal från valet 2006, det vill säga förra valet. Men fortfarande rolig. "Jag tar tillbaka allt jag tagit tillbaks allt som jag sagt!"
Låt inte den clownen komma in i riksdagen, ni som ska rösta på Söndag!
I'M NOT LIKE YOU, I JUST FUCK UP.
Helvetes jävla piss och mög.
Hur lyckas jag gång på gång fucka up? Nu har jag blivit av med mitt block och min bok, som dessutom är två dagar försenad redan. Så nu kan jag inte arbeta med seminarieuppgiften till imorgon, vilket kommer få mig att framstå som en lat jävel. Jag är inget bra på att arbeta i grupp, så jag tänkte ta hem det vi kommit fram till och läsa lite och bidra med nånting åtminstone. Egentligen bryr jag mig inte jättemycket, eftersom det inte är betygsgrundande. Men jag tänkte åtminstone försöka bidra med nånting. Jag hatar mer min oförmåga att arbeta med andra människor, vilket inte är speciellt lätt när man är asocial och äcklas av människors ytlighet. Vilket jag gör ibland. Ibland känns det som hela mänskligheten består av totala jävla idioter. Ja. Jag är sjukt bitter. Alla som inte är det, lever i okunnighet. Ignorance is bliss. Blunda för verkligheten och allt skit i världen, acceptera ytliga normer..
"Hela världen är underbar, om man är korkad, tom och glad."
Jag gillar inte Marcus Krunegård, men det citatet är klockrent. Så den låten gjorde han faktiskt bra.
Anyway, nu får jag ingeting gjort idag, lika bra att bara skita i allt. Så får de tycka vad de vill. Gymmet hade inte dem heller, jag ringde dit. Glömde jag dem i Lund? I så fall kanske nån tog hand om det.. Men det mest troliga är att folk bara skiter i det. Fuck folk. People = Shit. Fyfan vad Slipknot är bra när man är sur. Ja annars med förstås!
Ja, jag är omogen. Jag har svårt att anpassa mig till normen, till etablissemanget - något som ses som en del av att mogna och bli vuxen. Jag är en kritisk, bitter, ibland rentav nihilistisk jävel. Ibland avskyr jag hela jävla mänskligheten. Det är sant. Ibland gör jag det.
Jag försöker och försöker, men det känns aldrig som jag kommit rätt. Allt blir bara fel. Nu ska jag lyssna på Slipknot och skjuta allt som rör sig på CoD.
FUCK IT ALL! FUCK THIS WORLD!
FUCK EVERYTHING THAT YOU STAND FOR!
DON'T BELONG! DON'T EXIST!
DON'T GIVE A SHIT!
DON'T EVER JUDGE ME!
Aggresiv musik är det bästa som finns!
Hur lyckas jag gång på gång fucka up? Nu har jag blivit av med mitt block och min bok, som dessutom är två dagar försenad redan. Så nu kan jag inte arbeta med seminarieuppgiften till imorgon, vilket kommer få mig att framstå som en lat jävel. Jag är inget bra på att arbeta i grupp, så jag tänkte ta hem det vi kommit fram till och läsa lite och bidra med nånting åtminstone. Egentligen bryr jag mig inte jättemycket, eftersom det inte är betygsgrundande. Men jag tänkte åtminstone försöka bidra med nånting. Jag hatar mer min oförmåga att arbeta med andra människor, vilket inte är speciellt lätt när man är asocial och äcklas av människors ytlighet. Vilket jag gör ibland. Ibland känns det som hela mänskligheten består av totala jävla idioter. Ja. Jag är sjukt bitter. Alla som inte är det, lever i okunnighet. Ignorance is bliss. Blunda för verkligheten och allt skit i världen, acceptera ytliga normer..
"Hela världen är underbar, om man är korkad, tom och glad."
Jag gillar inte Marcus Krunegård, men det citatet är klockrent. Så den låten gjorde han faktiskt bra.
Anyway, nu får jag ingeting gjort idag, lika bra att bara skita i allt. Så får de tycka vad de vill. Gymmet hade inte dem heller, jag ringde dit. Glömde jag dem i Lund? I så fall kanske nån tog hand om det.. Men det mest troliga är att folk bara skiter i det. Fuck folk. People = Shit. Fyfan vad Slipknot är bra när man är sur. Ja annars med förstås!
Ja, jag är omogen. Jag har svårt att anpassa mig till normen, till etablissemanget - något som ses som en del av att mogna och bli vuxen. Jag är en kritisk, bitter, ibland rentav nihilistisk jävel. Ibland avskyr jag hela jävla mänskligheten. Det är sant. Ibland gör jag det.
Jag försöker och försöker, men det känns aldrig som jag kommit rätt. Allt blir bara fel. Nu ska jag lyssna på Slipknot och skjuta allt som rör sig på CoD.
FUCK IT ALL! FUCK THIS WORLD!
FUCK EVERYTHING THAT YOU STAND FOR!
DON'T BELONG! DON'T EXIST!
DON'T GIVE A SHIT!
DON'T EVER JUDGE ME!
Aggresiv musik är det bästa som finns!
tisdag 14 september 2010
Hey, I-I'm still alive!
Brukar inte börja ett inlägg med en låt, men det kändes passande, faktiskt. Jag har ingen uttalad formalia så jag gör precis hur fan jag vill! Muhaha!
Ja, som titeln lyder så lever jag ännu. Faktum är att när jag vilat och duschat och vilat (ingen felskrivning, utan det var ordningen) samt ätit, så mådde jag väldigt bra. Hjärtat som fått någon form av ryck och klappade för bara livet hade återgått i vilopuls, illamåendet släppte snabbt efter att jag slutat träna och den irriterade känslan i halsen släppte sakta men säkert. Det var som om jag hade renat min kropp, genom svett och andnöd och jag mådde faktiskt bättre än på länge. Jag var trött, men nöjd. Sen blev jag sådär övertrött och hyper, ni vet kanske hur jobbig jag blir då... Så jag hade ändå problem att sova, men somnade trots allt vid midnatt, vilket är en förbättring från att somna vid tre.
Idag gick det dessutom lättare, jag drabbades inte av andnöd. Det var precis som om jag hade något skit i halsen som stoppade upp, på grund av mina onyttiga företeelser, som släppte. Det var såklart jobbigt, men inte alls på samma nivå! Så jag bestämde mig för att dubbla uppvärmningen till tio minuter totalt. Detta är ingeting alls, egentligen,men ett stort steg i rätt riktning att jag kan springa utan att halvt avlida.
Däremot så upptäckte jag att jag hade träningsvärk i magen från gårdagen, vilket är knäppt eftersom jag inte tränade magen igår. Men man använder magmusklerna när man springer och gör chins (armhävningar, som det faktiskt heter. Inte att förväxla med armböj, som man gör på marken. Armhävning är faktiskt när man häver sig upp med hakan i höjd med stången). Detta gjorde allt så mycket jobbigare, eftersom jag tränade muskelgrupperna triceps och mage idag. Men det känns skönt. Jag är igång. Jag ska inte festa i helgen heller, och jag ska träna minst en gång..Nej, fan i mig, två gånger till, denna veckan. En rejäl rivstart för att komma igång behöver jag!
Oroa er inte, jag kommer inte uppdatera såhär om min träning framöver, det är bara precis i denna fasen då jag kommer igång, sen kanske jag nämner mer i förbifarten att jag varit på gymmet. Bara för att.. Nej, sån är inte jag. Jag tränar för mig själv och enbart för mig själv, jag skiter i fåniga jämförelser och macho-strunt, egentligen. Så därför är det skönt att träna själv, på mina villkor. Mina tider. Min träning.
Nu ska jag nog äta som en häst.... Hest! Ihiihii, gneeg!
Ursäkta. Jag tror att jag är lite övertrött igen! Brukar inte hålla på med sånt i min blogg! Från jättedjupa inlägg med inslag av poesi till sånt här flum. Skärpning!
måndag 13 september 2010
Svimfärdig och illamående..
Okej!! Detta är fan inte normalt. (Idag använder jag dubbel utropstecken, vilket jag aldrig gör annars i princip, så illa är det.)
Jag var på gymmet idag. Det var väl ganska duktigt av mig, att äntligen släpa mitt lata arsle dit. Jag laddade upp med en ordentlig protein-shake, kanske lite för ordentlig. Den bestod av säkert en halvliter fil (det såg inte så mycket ut i mixerglaset), två bananer, proteinpuvler och flingor. Det var väldigt mättande. Sen jäste jag likt en bulle i teve-soffan ett slag samt ett tag framför datorn.
Men det är inte poängen, alls. När jag kom till gymmet, började jag med att värma upp, som man bör. Jag sprang i fem minuter, men det räckte för att jag skulle bli totalt färdig, eftersom mina luftrör täpptes igen och på grund av att jag inte fick den mängd syre som kroppen ville ha, blev jag snabbt trött. Därefter vilade jag kort, men fortsatte sen med att gymma i närmare en timme (45-50 minuter). Dock så plågades jag av hosta (min hals har varit irriterad senaste tiden) och senare även av illamående. Jag bet mig själv i läppen, men kom till insikt med att jag var tvungen att avbryta innan jag var klar med hela programmet, eftersom jag inte mådde bra. Det är illa! Riktigt jävla illa.
Jag måste bryta den onda spiral, som tagit mig längre och längre nedåt, på grund av för många besvärande tankar, för detta duger inte. Jag är så ur form att det knappt är mänskligt. Därför måste jag:
1) Sluta röka. Jag har ständigt förnekat det för mig själv och inte sett mig själv som rökare på väldigt länge, men samtidigt fallit tillbaka i gamla vanor, som jag på ett eller annat sätt rättfärdigat för mig själv och dolt så gott det går. Det håller inte längre. Jag märker nu vad det gör med mig. Fy fan för rökning, säger jag bara.
2) Minska drickandet. Jag har festat varje helg, med undantag, faktiskt, för de senaste två helgerna. Jag har därför även kunnat rättfärdiga rökningen genom att säga att jag feströker. Men när man feströker varje helg och ofta ett helt paket på en kväll är bara en illusion av att man har kontroll. Min tjugoårsfest får bli undantaget för drickandet, men tills dess och efter det vill jag drastiskt minska mitt intag av alkoholhaltig dryck. Lite jobbigt att man snart får handla på systemet! Haha.
3) Träna. Imorgon ska jag plåga mig själv igen. Jag ska fortsätta tills kroppen vänjer sig och får tillbaka orken för då är det inte längre plågsamt. Sen blir det lätt ett hälsosamt beroende, eftersom man känner sig förslappad om man INTE tränar tre gånger i veckan, som jag gjorde i somras (innan den nedåtgående spiralen började urarta nedåt).
Har förövrigt haft allergi hela mitt liv, som under en period blev värre och blev till nån sorts astma-liknande sjukdom (men jag tror inte jag hade det, eller så blev det bara bättre). Hur som helst hade jag inhalator och mycket allergimedicin för att pollenhalterna var mycket högre i Texas. Jag har länge haft det jobbigt med träning, eftersom mina luftrör känns som de dras ihop till sugrörs-storlek á la astma-symptom. Detta har bara blivit värre och senaste veckan har jag haft hosta och irritation. Detta blev droppen. Jag misstänker att jag har ansträngningsastma, även om jag inte kollat upp det, vilket jag kanske borde. Men nu känns det som det kan avfärdas som självvållad idioti. Jag har kunnat träna upp min kondition relativt väl, men det tar ganska lång tid för mig. Att träna kondis känns genast mycket tyngre.
Jag ska till att börja med fortsätta att träna på gym och sen även på konditionen. Att börja simma igen vore skönt, jag saknar faktiskt det. Det är avkopplande på något vis och jag har alltid varit smidigare (och snabbare för den delen) i vattnet än på land. Men att åta sig det direkt är väl lite för mycket på en gång. Jag börjar me dessa tre ganska enkla stegen - som kan bli nog så tuffa ändå. Att äta regelbundet är jag också dålig på, men det brukar komma naturligt när man tränar. Man blir sjukt hungrig hela tiden då! Att äta lite bättre kan tillkomma sen med, kanske.
Ganska ambitiösa tankar, jag vet. Så därför håller jag mig till mina tre grundläggande steg först.
Jag var på gymmet idag. Det var väl ganska duktigt av mig, att äntligen släpa mitt lata arsle dit. Jag laddade upp med en ordentlig protein-shake, kanske lite för ordentlig. Den bestod av säkert en halvliter fil (det såg inte så mycket ut i mixerglaset), två bananer, proteinpuvler och flingor. Det var väldigt mättande. Sen jäste jag likt en bulle i teve-soffan ett slag samt ett tag framför datorn.
Men det är inte poängen, alls. När jag kom till gymmet, började jag med att värma upp, som man bör. Jag sprang i fem minuter, men det räckte för att jag skulle bli totalt färdig, eftersom mina luftrör täpptes igen och på grund av att jag inte fick den mängd syre som kroppen ville ha, blev jag snabbt trött. Därefter vilade jag kort, men fortsatte sen med att gymma i närmare en timme (45-50 minuter). Dock så plågades jag av hosta (min hals har varit irriterad senaste tiden) och senare även av illamående. Jag bet mig själv i läppen, men kom till insikt med att jag var tvungen att avbryta innan jag var klar med hela programmet, eftersom jag inte mådde bra. Det är illa! Riktigt jävla illa.
Jag måste bryta den onda spiral, som tagit mig längre och längre nedåt, på grund av för många besvärande tankar, för detta duger inte. Jag är så ur form att det knappt är mänskligt. Därför måste jag:
1) Sluta röka. Jag har ständigt förnekat det för mig själv och inte sett mig själv som rökare på väldigt länge, men samtidigt fallit tillbaka i gamla vanor, som jag på ett eller annat sätt rättfärdigat för mig själv och dolt så gott det går. Det håller inte längre. Jag märker nu vad det gör med mig. Fy fan för rökning, säger jag bara.
2) Minska drickandet. Jag har festat varje helg, med undantag, faktiskt, för de senaste två helgerna. Jag har därför även kunnat rättfärdiga rökningen genom att säga att jag feströker. Men när man feströker varje helg och ofta ett helt paket på en kväll är bara en illusion av att man har kontroll. Min tjugoårsfest får bli undantaget för drickandet, men tills dess och efter det vill jag drastiskt minska mitt intag av alkoholhaltig dryck. Lite jobbigt att man snart får handla på systemet! Haha.
3) Träna. Imorgon ska jag plåga mig själv igen. Jag ska fortsätta tills kroppen vänjer sig och får tillbaka orken för då är det inte längre plågsamt. Sen blir det lätt ett hälsosamt beroende, eftersom man känner sig förslappad om man INTE tränar tre gånger i veckan, som jag gjorde i somras (innan den nedåtgående spiralen började urarta nedåt).
Har förövrigt haft allergi hela mitt liv, som under en period blev värre och blev till nån sorts astma-liknande sjukdom (men jag tror inte jag hade det, eller så blev det bara bättre). Hur som helst hade jag inhalator och mycket allergimedicin för att pollenhalterna var mycket högre i Texas. Jag har länge haft det jobbigt med träning, eftersom mina luftrör känns som de dras ihop till sugrörs-storlek á la astma-symptom. Detta har bara blivit värre och senaste veckan har jag haft hosta och irritation. Detta blev droppen. Jag misstänker att jag har ansträngningsastma, även om jag inte kollat upp det, vilket jag kanske borde. Men nu känns det som det kan avfärdas som självvållad idioti. Jag har kunnat träna upp min kondition relativt väl, men det tar ganska lång tid för mig. Att träna kondis känns genast mycket tyngre.
Jag ska till att börja med fortsätta att träna på gym och sen även på konditionen. Att börja simma igen vore skönt, jag saknar faktiskt det. Det är avkopplande på något vis och jag har alltid varit smidigare (och snabbare för den delen) i vattnet än på land. Men att åta sig det direkt är väl lite för mycket på en gång. Jag börjar me dessa tre ganska enkla stegen - som kan bli nog så tuffa ändå. Att äta regelbundet är jag också dålig på, men det brukar komma naturligt när man tränar. Man blir sjukt hungrig hela tiden då! Att äta lite bättre kan tillkomma sen med, kanske.
Ganska ambitiösa tankar, jag vet. Så därför håller jag mig till mina tre grundläggande steg först.
söndag 12 september 2010
Mañana mañana...
"Vad jag tror är att om vi skiter i det och inte gör ett piss
så kommer nog tiden att lösa hela grejen, för tiden har en sån magisk effekt på oss.."
Om ändå det vore sant, Timbuktu. Tyvärr är det inte så och jag får panik på mig själv, helt befriad från självdisciplin, en filosofisk glidare som tar varje dag som det kommer, jo men visst. Det låter ju coolt, härligt och bra. Ibland är det också det när all fokus ligger på tillfälliga nöjen och onyttiga (o)vaner. Men jag kämpar även med mig själv, varje dag.
Jag har försökt studera idag, men det har inte gått något vidare. Igår var jag duktig, idag tappar jag fokus och kommer på "viktigare" saker. Som vanligt. Jag har även tänkt att jag faktiskt skulle ta mig till gymmet idag, något jag tänkt att jag skulle göra i Måndags, Tisdags.. Ja varje dag, men skjuter upp det till morgondagen.
Jag måste bryta den onda cirkel, den får mig inte att må bättre, precis. Jag har nog att bry mig om. Så mycket borden och måsten, jag får panik. Inget utrymme längre för "tar-det-som-det-kommer"-attityden, när man studerar. Det visste jag egentligen. Men jag är som jag är, men jag tänker fan fortsätta att kämpa. På nåt sätt lyckas jag ta mig igenom det mesta, utan att förändras ett skit.
Men jag måste börja träna igen, det fick mig faktiskt att må ganska bra. Trots vissa omständigheter, som totalt onödig stress och tjat inför träningar och sånt, som får mig att vilja börja träna ensam nu i höst. Men det gör det omedelbart svårare att komma igång, utan någon som praktiskt taget tvingar en. Jag behöver nog tvång. Men när jag väl kommit igång borde det gå bra, när man väl känner behovet att träna och missnöje inför att missa ett träningstillfälle. Jag måste bara släpa mitt jävla arsle dit. Har inte vistats på gymet på över en månad. Kanske till och med en och en halv. Det kostar mig, eftersom jag har en faktura på 150 :- i månaden eller liknande, så kommer jag inte igång snart kommer min slapphet bli riktigt dyr...
Nåja, nu ska jag återgå till halvfärdig tvätt som jag lämnade för att bloggande var mer intressant och dessa tankar slog mig. Sen återgå till studierna, suck...
så kommer nog tiden att lösa hela grejen, för tiden har en sån magisk effekt på oss.."
Om ändå det vore sant, Timbuktu. Tyvärr är det inte så och jag får panik på mig själv, helt befriad från självdisciplin, en filosofisk glidare som tar varje dag som det kommer, jo men visst. Det låter ju coolt, härligt och bra. Ibland är det också det när all fokus ligger på tillfälliga nöjen och onyttiga (o)vaner. Men jag kämpar även med mig själv, varje dag.
Jag har försökt studera idag, men det har inte gått något vidare. Igår var jag duktig, idag tappar jag fokus och kommer på "viktigare" saker. Som vanligt. Jag har även tänkt att jag faktiskt skulle ta mig till gymmet idag, något jag tänkt att jag skulle göra i Måndags, Tisdags.. Ja varje dag, men skjuter upp det till morgondagen.
Jag måste bryta den onda cirkel, den får mig inte att må bättre, precis. Jag har nog att bry mig om. Så mycket borden och måsten, jag får panik. Inget utrymme längre för "tar-det-som-det-kommer"-attityden, när man studerar. Det visste jag egentligen. Men jag är som jag är, men jag tänker fan fortsätta att kämpa. På nåt sätt lyckas jag ta mig igenom det mesta, utan att förändras ett skit.
Men jag måste börja träna igen, det fick mig faktiskt att må ganska bra. Trots vissa omständigheter, som totalt onödig stress och tjat inför träningar och sånt, som får mig att vilja börja träna ensam nu i höst. Men det gör det omedelbart svårare att komma igång, utan någon som praktiskt taget tvingar en. Jag behöver nog tvång. Men när jag väl kommit igång borde det gå bra, när man väl känner behovet att träna och missnöje inför att missa ett träningstillfälle. Jag måste bara släpa mitt jävla arsle dit. Har inte vistats på gymet på över en månad. Kanske till och med en och en halv. Det kostar mig, eftersom jag har en faktura på 150 :- i månaden eller liknande, så kommer jag inte igång snart kommer min slapphet bli riktigt dyr...
Nåja, nu ska jag återgå till halvfärdig tvätt som jag lämnade för att bloggande var mer intressant och dessa tankar slog mig. Sen återgå till studierna, suck...
lördag 11 september 2010
Oh, why are we keeping score?
Goddag bloggen! Idag tänkte jag inte skriva så mycket alls, utan bara dela med mig av underbar musik.
Den spelades på Bandit (den ENDA radiokanalen man kan lyssna på!) igår och jag blev omedelbart galen i den. Jag mindes inte artisten, men lyckades hitta den på Spotify och den är så underbart bra.
Bandet heter förövrigt Needtobreathe och detta Alabama-baserade band har gjort många fler bra låtar, lite (kristen? Tyvärr misstänker jag det) pop-rock, med stänk av sydstats-feeling, som får mig att längta tillbaks till staterna. Väldigt mysig musik.Så jag rekommenderar att ni kollar upp dem, de finns som sagt på Spotify.
Men låten, just det, låten. Låten som jag blev lite smått kär i, med Needtobreathe heter The Outsiders, lyssna och njut!
Den spelades på Bandit (den ENDA radiokanalen man kan lyssna på!) igår och jag blev omedelbart galen i den. Jag mindes inte artisten, men lyckades hitta den på Spotify och den är så underbart bra.
Bandet heter förövrigt Needtobreathe och detta Alabama-baserade band har gjort många fler bra låtar, lite (kristen? Tyvärr misstänker jag det) pop-rock, med stänk av sydstats-feeling, som får mig att längta tillbaks till staterna. Väldigt mysig musik.Så jag rekommenderar att ni kollar upp dem, de finns som sagt på Spotify.
Men låten, just det, låten. Låten som jag blev lite smått kär i, med Needtobreathe heter The Outsiders, lyssna och njut!
fredag 10 september 2010
Det är dags för fredagsmys..
Ja, nu är det Fredag igen. Sjukt vad tiden går, men det är väl ganska okej, antar jag. Önskar bara jag hade mer tid att läsa min helvetiska litteratur, som vi har minst 100 sidor (Obs, ingen överdrift!) att läsa av till varje föreläsningstillfälle, samt en seminarieuppgift till på Torsdag... Tror jag. Det ingår hur som helst att vi ska läsa en gammal statlig utredning om internet och dess fördelar, och analysera lite om det. BLÄ.
Jag orkar seriöst inte. Jag är så jävla glad att det är helg! Nu kan jag spela Call Of Duty utan dåligt samvete? Åh nej, inte det heller, för jag kommer i mitt bakhuvud ha kvar allt det där jag måste göra, som jag ständigt skjuter undan. Snart kommer min födelsedag också, och jag har en hel del planeringsaspekter kvar som jag inte orkat fixa heller. Såsom lokal. Kanske borde jag ringa om den nu..? ("Vill inte, vill inte, vill inte...", som vanligt, när nåt måste bli gjort.)
Jag måste försöka läsa lite i helgen med, hemskt nog. Jag ligger efter i kurslitteraturen, och jag hade tänkt göra bättre för mig på denna kursen är tidigare, då jag fick ett VG sen klarade nätt och jämt godkänt. Men varför i helvete ska alla överbelästa proffesorer göra allt så mycket mer komplicerat än det behöver vara, genom sitt akademiska svammel? Jag orkar verkligen inte plöja igenom allt. Men jag måste försöka, åtminstone.
Men nog om sånt skit, det är fredag! ...Dock har jag inga planer denna fredagskväll och känner mig lite bunden, eftersom jag ska köra morsan i natt, då hon faktiskt ska på party. Kul, att hon med kommer ut, det borde fler äldre göra. Så de inte blir sådär hemskt tråkiga, som vuxna människan tenderar att bli. Notera att jag fortfarande inte anser mig vuxen, trots att jag varit myndig i nästan två år och snart får ta på mig det oerhörda ansvaret att bära hem inhandlad sprit från systemet... Fan, nu känner man sig gammal med. Tur att det inte märks att jag ska fylla tjugo
Så kvällen kommer antagligen att spenderas här vid min dator och framför teven. Jag riskerar ju att vara nykter för andra helgen i rad, herre jävlar! Vad har hänt?
Jag orkar seriöst inte. Jag är så jävla glad att det är helg! Nu kan jag spela Call Of Duty utan dåligt samvete? Åh nej, inte det heller, för jag kommer i mitt bakhuvud ha kvar allt det där jag måste göra, som jag ständigt skjuter undan. Snart kommer min födelsedag också, och jag har en hel del planeringsaspekter kvar som jag inte orkat fixa heller. Såsom lokal. Kanske borde jag ringa om den nu..? ("Vill inte, vill inte, vill inte...", som vanligt, när nåt måste bli gjort.)
Jag måste försöka läsa lite i helgen med, hemskt nog. Jag ligger efter i kurslitteraturen, och jag hade tänkt göra bättre för mig på denna kursen är tidigare, då jag fick ett VG sen klarade nätt och jämt godkänt. Men varför i helvete ska alla överbelästa proffesorer göra allt så mycket mer komplicerat än det behöver vara, genom sitt akademiska svammel? Jag orkar verkligen inte plöja igenom allt. Men jag måste försöka, åtminstone.
Men nog om sånt skit, det är fredag! ...Dock har jag inga planer denna fredagskväll och känner mig lite bunden, eftersom jag ska köra morsan i natt, då hon faktiskt ska på party. Kul, att hon med kommer ut, det borde fler äldre göra. Så de inte blir sådär hemskt tråkiga, som vuxna människan tenderar att bli. Notera att jag fortfarande inte anser mig vuxen, trots att jag varit myndig i nästan två år och snart får ta på mig det oerhörda ansvaret att bära hem inhandlad sprit från systemet... Fan, nu känner man sig gammal med. Tur att det inte märks att jag ska fylla tjugo
Så kvällen kommer antagligen att spenderas här vid min dator och framför teven. Jag riskerar ju att vara nykter för andra helgen i rad, herre jävlar! Vad har hänt?
tisdag 7 september 2010
And then your heart, heart pounds, 'til it pumps in death
Hej på er, här sitter jag idag med en kopp kaffe och lyssnar på Misfits Collection I - en av två ruskigt bra samlingsplattor. Jag är, som kanske är bekant för de flesta av er, galen i Misfits, men har tills nu inte ägd deras plattor i fysisk form. Collection är en bra start!
Idag känner jag mig bra, väldigt bra. Dagen började visserligen sådär, jag sov till halv två, vilket är alldeles för länge, och stressade in till stan för trumlektioner. Sen satt jag i parken och läste lite - ett bra sätt att blanda nytta med nöje - för jag har sjuttio sidor tråkighet att läsa inför morgondagens föreläsning. Men ganska intressant trots allt, Thompson tycks vara värsta party-killen jämfört med Carrey, åtminstone. Tyvärr är båda dessa medieforskare överbelästa och långdragna, som de flesta.
Jag har även inhandlat lite presenter åt mig själv, för som ni nog har märkt så har jag inte mått så bra på sistone. Jag har varit ganska nere och jag tackar er som frågat hur det är och liknande, men det är allt för komplicerat att ens försöka förklara och bara en människa vet allt som jag grubblar på - och det är jag. Däremot så finns det en till som vet en stor del av allt.
Detta har lett till att jag även upptagit en snuskig vana. Jag har försökt, verkligen, men när allt hopar sig tar jag till cigarretter och sprit - och när det är mitt i veckan kan man inte dricka sprit. Jag äcklar mig själv, jag fylls av ångest, men den försvinner snabbt när kroppen fylls av en behaglig känsla. En tillfällig och dödlig undanflykt, men alla har vi våra brister och min är att jag lätt faller för frestelser och tillfälliga nöjen. Jag ska sluta, jag gör det inte lättare för mig själv, jag vet. Det är äckligt och ohälsosamt. Jag vill inte ens skriva om det, jag måste sluta göra så här.
Jag har, i alla fall, inhandlat lite presenter åt mig själv som ikluderar:
Call Of Duty, som jag ska spela i max två timmar ikväll, sen måste jag verkligen läsa det sista inför föreläsingen imorgon.
Jag köpte även ett par plattor, i en liten skivaffär i stan jag tycker om och vill stödja, som intriktar sig på bra musik (punk, rock, hårdrock, metal i stort). Jag pratade med killen i affären om Misfits och stormtrivdes. Jag köpte följande plattor:
- Misfits - Collection I (ett måste för Misfits-fans)
- Volbeat - Guitar Gangsters and Cadillac Blood
-Thåström - Kärlek är för dem
Jag har även önskat mig en hel del musik till min födelsedag, förutom tråkiga saker som knivar och skålar och sådant man behöver när man ska flytta ut. Dessa inkluderar (om jag minns rätt nu): Escape The Fate - This War Is Ours, Metallica's Black Album, Mötley Crüe's Shout At The Devil.. Med flera.
Min dröm är att ha en skivsamling som speglar min musiksmak och en liten del av rockhistorien. Kanske ett par LP's, men främst CD-skivor, biografier med mera, vill jag samla på mig. Så kanske när jag är trettio så har jag en fin hylla med rockmusik, en LP-spelare och lite biografier att skryta med. Inget snack om saken, mina barn (ja, jag vet redan nu att jag vill ha barn, en pojke och en flicka.. Lite knäppt kanske, men jag funderar en del på diverse grejer så) ska växa upp med rockmusik.
Förövrigt ska jag försöka underhålla mig med musik och spelande och ta mig i kragen så småningom med mina brister, men framförallt att försöka må bättre. Hur lång tid och onyttigheter det än må kräva. Samt sluta att bry mig så mycket om vad andra tycker. Jag tänker för mycket på allt, på vad folk tycker om mig. På hur min relation med andra människor kan fortskrida. Varje social interaktion, varje ord och dess innebörd. Det driver mig till vansinne och håller mig uppe om nätterna. Hur kan man bara vara så osäker på sig själv?
Idag känner jag mig bra, väldigt bra. Dagen började visserligen sådär, jag sov till halv två, vilket är alldeles för länge, och stressade in till stan för trumlektioner. Sen satt jag i parken och läste lite - ett bra sätt att blanda nytta med nöje - för jag har sjuttio sidor tråkighet att läsa inför morgondagens föreläsning. Men ganska intressant trots allt, Thompson tycks vara värsta party-killen jämfört med Carrey, åtminstone. Tyvärr är båda dessa medieforskare överbelästa och långdragna, som de flesta.
Jag har även inhandlat lite presenter åt mig själv, för som ni nog har märkt så har jag inte mått så bra på sistone. Jag har varit ganska nere och jag tackar er som frågat hur det är och liknande, men det är allt för komplicerat att ens försöka förklara och bara en människa vet allt som jag grubblar på - och det är jag. Däremot så finns det en till som vet en stor del av allt.
Detta har lett till att jag även upptagit en snuskig vana. Jag har försökt, verkligen, men när allt hopar sig tar jag till cigarretter och sprit - och när det är mitt i veckan kan man inte dricka sprit. Jag äcklar mig själv, jag fylls av ångest, men den försvinner snabbt när kroppen fylls av en behaglig känsla. En tillfällig och dödlig undanflykt, men alla har vi våra brister och min är att jag lätt faller för frestelser och tillfälliga nöjen. Jag ska sluta, jag gör det inte lättare för mig själv, jag vet. Det är äckligt och ohälsosamt. Jag vill inte ens skriva om det, jag måste sluta göra så här.
Jag har, i alla fall, inhandlat lite presenter åt mig själv som ikluderar:
Call Of Duty, som jag ska spela i max två timmar ikväll, sen måste jag verkligen läsa det sista inför föreläsingen imorgon.
Jag köpte även ett par plattor, i en liten skivaffär i stan jag tycker om och vill stödja, som intriktar sig på bra musik (punk, rock, hårdrock, metal i stort). Jag pratade med killen i affären om Misfits och stormtrivdes. Jag köpte följande plattor:
- Misfits - Collection I (ett måste för Misfits-fans)
- Volbeat - Guitar Gangsters and Cadillac Blood
-Thåström - Kärlek är för dem
Jag har även önskat mig en hel del musik till min födelsedag, förutom tråkiga saker som knivar och skålar och sådant man behöver när man ska flytta ut. Dessa inkluderar (om jag minns rätt nu): Escape The Fate - This War Is Ours, Metallica's Black Album, Mötley Crüe's Shout At The Devil.. Med flera.
Min dröm är att ha en skivsamling som speglar min musiksmak och en liten del av rockhistorien. Kanske ett par LP's, men främst CD-skivor, biografier med mera, vill jag samla på mig. Så kanske när jag är trettio så har jag en fin hylla med rockmusik, en LP-spelare och lite biografier att skryta med. Inget snack om saken, mina barn (ja, jag vet redan nu att jag vill ha barn, en pojke och en flicka.. Lite knäppt kanske, men jag funderar en del på diverse grejer så) ska växa upp med rockmusik.
Förövrigt ska jag försöka underhålla mig med musik och spelande och ta mig i kragen så småningom med mina brister, men framförallt att försöka må bättre. Hur lång tid och onyttigheter det än må kräva. Samt sluta att bry mig så mycket om vad andra tycker. Jag tänker för mycket på allt, på vad folk tycker om mig. På hur min relation med andra människor kan fortskrida. Varje social interaktion, varje ord och dess innebörd. Det driver mig till vansinne och håller mig uppe om nätterna. Hur kan man bara vara så osäker på sig själv?
söndag 5 september 2010
Söndags-demoner.
Har jag berättat för er om mina demoner? De är inga trevliga typer. De vaknar främst om nätterna och lever på min osäkerhet. Men de finns alltid där. En natt skrev jag för dem, när de attackerade, det var många nätter sen nu.
natten sänker sina klor i atmosfären
och sliter sönder skyn
bläcksvart blod rinner över världen
och ger liv åt nattens demoner
de sliter i mig
de viskar i mitt öra
de lever på min rädsla
jag längtar till morgonens ljus
som värmer världen
det enda som får dem att krypa undan
ut i skuggan
men de finns alltid där
Idag var de på besök, rutinmässig söndags-ångest, jag vet inte vad det är med denna dagen. Jag har nog slarvat med att äta igen, jag glömmer bort det eller tappar lusten att äta. Det låter allvarligt, men för mig är det ingen stor grej. Jag äter när jag är hungrig, helt enkelt.
Jag har tänkt bläcksvarta, hatiska tankar och inbillat mig att jag är ensam. Jag har skyllt allt på världen och dess ytliga, äckliga normer. Men när allt kommer omkring är de bara demoner, inbillningar av min egna fantasi, och när jag väl insåg att mitt blodsocker nog gick minus, så lågt det var, så åt jag lite och drack en kopp kaffe.
Då mådde jag bättre, när jag väl insett att jag var hungrig. Nu är jag hungrig igen, kanske borde jag äta något litet till, för kvällsmat serveras sällan förrän sju. Skönt att den nog serveras, jag känner att jag alldeles för frekvent fått laga mat, för att det över huvud taget skulle bli mat här hemma. Kanske borde jag börja med det igen, även om det tynger mig att känna mig så ansvarig hemma. Klart det tynger en, när ingenting fungerar, när vi måste dra extra lass. Men jag har redan sagt för mycket. Vi struntar i det.
Ber om ursäkt för emo-inlägget. Stämpla mig gärna, var så goda och visa er okunnighet ni som vill det. Vet de som hade gjort det, ifall de vetat om min blogg och läst mina tankar. Kan fullfölja det genom att citera My Chemical Romance (som jag börjat gilla jävligt starkt) : "I'm not o-fucking-kay."
natten sänker sina klor i atmosfären
och sliter sönder skyn
bläcksvart blod rinner över världen
och ger liv åt nattens demoner
de sliter i mig
de viskar i mitt öra
de lever på min rädsla
jag längtar till morgonens ljus
som värmer världen
det enda som får dem att krypa undan
ut i skuggan
men de finns alltid där
Idag var de på besök, rutinmässig söndags-ångest, jag vet inte vad det är med denna dagen. Jag har nog slarvat med att äta igen, jag glömmer bort det eller tappar lusten att äta. Det låter allvarligt, men för mig är det ingen stor grej. Jag äter när jag är hungrig, helt enkelt.
Jag har tänkt bläcksvarta, hatiska tankar och inbillat mig att jag är ensam. Jag har skyllt allt på världen och dess ytliga, äckliga normer. Men när allt kommer omkring är de bara demoner, inbillningar av min egna fantasi, och när jag väl insåg att mitt blodsocker nog gick minus, så lågt det var, så åt jag lite och drack en kopp kaffe.
Då mådde jag bättre, när jag väl insett att jag var hungrig. Nu är jag hungrig igen, kanske borde jag äta något litet till, för kvällsmat serveras sällan förrän sju. Skönt att den nog serveras, jag känner att jag alldeles för frekvent fått laga mat, för att det över huvud taget skulle bli mat här hemma. Kanske borde jag börja med det igen, även om det tynger mig att känna mig så ansvarig hemma. Klart det tynger en, när ingenting fungerar, när vi måste dra extra lass. Men jag har redan sagt för mycket. Vi struntar i det.
Ber om ursäkt för emo-inlägget. Stämpla mig gärna, var så goda och visa er okunnighet ni som vill det. Vet de som hade gjort det, ifall de vetat om min blogg och läst mina tankar. Kan fullfölja det genom att citera My Chemical Romance (som jag börjat gilla jävligt starkt) : "I'm not o-fucking-kay."
lördag 4 september 2010
Bakis utan att ha druckit igen och andra tankar.
Hej på er. Jag har inte uppdaterat på ett par dagar nu, vilket är lite dumt. Fast det har många av er inte heller gjort, idag har jag haft några inlägg att läsa, vilket är trevligt!
Idag känner jag mig bakfull. Utan att ha druckit en droppe alkohol. Igen. Detta på grund av att jag sovit för länge, vilket kan resultera i och har resulterat i huvudvärk. Usch. Funderar på att ta en tablett, för jag tänkte ändå inte dricka ikväll heller.Jag ämnar faktiskt att ta min första vita helg på... Ja, jag vet faktiskt inte hur länge.
Jag har ingen aning om vad som händer idag heller, igår satt jag vid min dator och krängde chips, chattade och såg på film. Lite loser-varning, men jag behöver en lugn helg. Vi får se vad som sker ikväll dock.
Skrivandet har gått lite sisådär, inspirationen kommer när den vill, likt mig och kreativitet kan inte tvingas fram. Men jag delar med mig av en kortare dikt, som handlar om informationssamhället vi lever i idag.
Jag sträcker ut min arm
på nattduksbordet har jag
hela världen
Jag drar tillbaka armen
sluter ögonen och undrar
hur jag då ska kunna fly
fly undan världen?
Jag är inget vidare på låttexter, men jag har skrivit några när jag var liten. Av enklare sort, som rimmade "right" med "night" och handlade nog om att festa, även om jag aldrig ens varit på en riktig fest. Ganska dåliga sådana som var menade mer åt popmusik, eftersom jag tyvärr lyssnade på sliskig pop när jag var liten, men meddelandet känns mer som rock'n'roll. Har även, för cirka ett år sen, skrivit en text om hämnd, som jag dedikerat dem som mobbat mig under fyra år och alla som behandlat mig som skit. Ganska mörk text, som var ämnat åt vårt fortfarande imaginära metal-band, som vi aldrig fick tummen loss och startade på riktigt.
Texten gick tyvärr förlorad när datorn crashade, så det är tur att jag numera bara skriver på papper. Men kanske har Marcus den, då vi utbytte texter och pratade om låtar? Nåja.
Kanske uppdaterar jag er igen, beroende på hur mycket som händer i helgen, annars får ni hålla er ett par dagar!
Idag känner jag mig bakfull. Utan att ha druckit en droppe alkohol. Igen. Detta på grund av att jag sovit för länge, vilket kan resultera i och har resulterat i huvudvärk. Usch. Funderar på att ta en tablett, för jag tänkte ändå inte dricka ikväll heller.Jag ämnar faktiskt att ta min första vita helg på... Ja, jag vet faktiskt inte hur länge.
Jag har ingen aning om vad som händer idag heller, igår satt jag vid min dator och krängde chips, chattade och såg på film. Lite loser-varning, men jag behöver en lugn helg. Vi får se vad som sker ikväll dock.
Skrivandet har gått lite sisådär, inspirationen kommer när den vill, likt mig och kreativitet kan inte tvingas fram. Men jag delar med mig av en kortare dikt, som handlar om informationssamhället vi lever i idag.
Jag sträcker ut min arm
på nattduksbordet har jag
hela världen
Jag drar tillbaka armen
sluter ögonen och undrar
hur jag då ska kunna fly
fly undan världen?
Jag är inget vidare på låttexter, men jag har skrivit några när jag var liten. Av enklare sort, som rimmade "right" med "night" och handlade nog om att festa, även om jag aldrig ens varit på en riktig fest. Ganska dåliga sådana som var menade mer åt popmusik, eftersom jag tyvärr lyssnade på sliskig pop när jag var liten, men meddelandet känns mer som rock'n'roll. Har även, för cirka ett år sen, skrivit en text om hämnd, som jag dedikerat dem som mobbat mig under fyra år och alla som behandlat mig som skit. Ganska mörk text, som var ämnat åt vårt fortfarande imaginära metal-band, som vi aldrig fick tummen loss och startade på riktigt.
Texten gick tyvärr förlorad när datorn crashade, så det är tur att jag numera bara skriver på papper. Men kanske har Marcus den, då vi utbytte texter och pratade om låtar? Nåja.
Kanske uppdaterar jag er igen, beroende på hur mycket som händer i helgen, annars får ni hålla er ett par dagar!
onsdag 1 september 2010
Failure's not flattering.
Hej på er. Låt mig berätta lite om mina misslyckande på sistone. Som slutat ganska bra, som tur är.
Igår var jag med Marcus och Niklas. Jag och Macke "trollade" lite på forumet 4chan, sen pluggade vi faktiskt lite. Jag lyckades läsa större delen av det jag skulle, trots att Metallica spelades på hög volym, som alltid hos Marcus. Sen gick vi till Burger King så jag med kunde få äta lite och pratade lite högstadieminnen o hur extremt jobbiga vi var och retades med alla, till och med de största killarna på plugget. Sjukt kaxiga.Och stryk fick vi duktigt av. Kanske förtjänade jag att bli mobbad, jag betedde mig rätt efterblivet.
Hur som helst, Niklas dök upp, sen gick vi och köpte kaffe på House of Bagels och satt där ett tag. Sen bar det av mot Biljard och köpte varsin öl, med undantag för Niklas som jobbade idag och som körde, så han drack Coca Cola (fast här nere säger vi bara "coca" [kåecka]). Niklas stack hem, men jag följde med hem till Macke och såg lite på How I Met Your Mother, och tog det bara lugnt.
Sen till kvällens misslyckande. Jag stod i busskuren, men missade bussen. Allt eftersom jag tittade ner i cirka trettio sekunder för att byta låt på mobilen, så bussen körde förbi. Så jag lunkade tillbaka till Marcus, där jag bjöds på 7.0-cider (riktig cider, alltså) och maraton-tittade på HIMYM, medan han pratade i telefon med nån tjej. Sen slog vi igång nån film jag somnade till.
Det var ganska obekvämt att somna i hans soffa, eller det var skönt att sova, men obekvämt när jag vaknade, snarare. Jag låg ihopkrupen i en ganska liten soffa, med en filt över mig, men frös något så fruktansvärt, för fönstret var öppet. Så jag fällde ut bäddsoffan (jag hade ju somnat innan jag ordnat något sånt), och lade mig lite bekvämare, men frös lite, så jag klädde på mig mina kläder igen. Jag har sovit i natt, men inte världens bästa sömn, kanske. Vilket var varför jag egentligen inte orkade stanna över, men jag missade bussen ju. Det var ganska trevligt trots allt. En lyckat misslyckande?
Vi sov till ett idag, sen gjorde vi lite mat - för min del blev det ingen avancerad matlagning utan värmning av en Gorby's piroger. Sen såg vi på några avsnitt av HIMYM till, för det är så bra. Men jag börjar nästan bli lite trött på det nu, ärligt talat. Men det är fortfarande grymt bra.
Dagens andra fail, eller dygnets andra fail, var när jag glömde en bok i en affär. Igår höll jag på att glömma den på väg till bussen och idag, då jag skulle lämna lägenheten höll jag på att glömma den än en gång. Men den hängde med på stan, och jag gick in och köpte en Mountain Dew och gick sen till H&M och köpte en väska, en sådan.. Axelväska? Messenger Bag heter det i alla fall på engelska, men hur som helst... Jag åkte hem, efter att ha pratat lite med Emelie utanför resecentrum, och kom då på att jag glömt min bok. Som inte ens är min! Den är lånad och tillhör Lunds Universitet, och skulle orsaka mig dryga böter ifall jag blev av med den. Så jag fick lite panik, men kom sen på att jag jag nog lagt den på en hylla på H&M, då jag provade väskan.
Det hade jag dock inte, för jag ringde dit och expediten fann den inte. Sen kom jag på att jag köpt en Mountain Dew, så jag började leta frenetiskt efter nummret till Kiosken och hittade äntligen den - och där var den! Så slutet gott allting gott.
Nu undrar jag bara vad den där känslan är som dröjer sig kvar i mitt sinne, en lätt irriterad känsla av sömnbrist och alkoholförtäring kanske? Jag drack inte mycket, men jag drack öl, vilket jag inte tål, egentligen. Tydligen kan jag inte ens dricka en öl längre. Men jag lär mig aldrig! Eller kanske var det på grund av att jag drack den och en halvliter cider? Eller så är det nån annan känsla som spöar min hjärna. Usch. Hoppas den går och dör och ruttnar långsamt.
*Not,16.50 : PS: Herrejävlar. Kom på att jag inte druckit en enda kopp kaffe idag. Hur kommer det sig att jag lever ännu? Nu måste jag brygga kaffe! På momangen. Ber om ursäkt för ett ganska ytligt inlägg idag, man kan inte vara djup alltid,och skrivandet har gått dåligt. Jag är alltid omkring folk, t.ex i Lund, och då kan jag inte skriva. Jag blir paranoid att någon läser det jag skriver och kan inte koncentrera mig. Jag måste vara ensam för att vara kreativ. DS. *
Igår var jag med Marcus och Niklas. Jag och Macke "trollade" lite på forumet 4chan, sen pluggade vi faktiskt lite. Jag lyckades läsa större delen av det jag skulle, trots att Metallica spelades på hög volym, som alltid hos Marcus. Sen gick vi till Burger King så jag med kunde få äta lite och pratade lite högstadieminnen o hur extremt jobbiga vi var och retades med alla, till och med de största killarna på plugget. Sjukt kaxiga.Och stryk fick vi duktigt av. Kanske förtjänade jag att bli mobbad, jag betedde mig rätt efterblivet.
Hur som helst, Niklas dök upp, sen gick vi och köpte kaffe på House of Bagels och satt där ett tag. Sen bar det av mot Biljard och köpte varsin öl, med undantag för Niklas som jobbade idag och som körde, så han drack Coca Cola (fast här nere säger vi bara "coca" [kåecka]). Niklas stack hem, men jag följde med hem till Macke och såg lite på How I Met Your Mother, och tog det bara lugnt.
Sen till kvällens misslyckande. Jag stod i busskuren, men missade bussen. Allt eftersom jag tittade ner i cirka trettio sekunder för att byta låt på mobilen, så bussen körde förbi. Så jag lunkade tillbaka till Marcus, där jag bjöds på 7.0-cider (riktig cider, alltså) och maraton-tittade på HIMYM, medan han pratade i telefon med nån tjej. Sen slog vi igång nån film jag somnade till.
Det var ganska obekvämt att somna i hans soffa, eller det var skönt att sova, men obekvämt när jag vaknade, snarare. Jag låg ihopkrupen i en ganska liten soffa, med en filt över mig, men frös något så fruktansvärt, för fönstret var öppet. Så jag fällde ut bäddsoffan (jag hade ju somnat innan jag ordnat något sånt), och lade mig lite bekvämare, men frös lite, så jag klädde på mig mina kläder igen. Jag har sovit i natt, men inte världens bästa sömn, kanske. Vilket var varför jag egentligen inte orkade stanna över, men jag missade bussen ju. Det var ganska trevligt trots allt. En lyckat misslyckande?
Vi sov till ett idag, sen gjorde vi lite mat - för min del blev det ingen avancerad matlagning utan värmning av en Gorby's piroger. Sen såg vi på några avsnitt av HIMYM till, för det är så bra. Men jag börjar nästan bli lite trött på det nu, ärligt talat. Men det är fortfarande grymt bra.
Dagens andra fail, eller dygnets andra fail, var när jag glömde en bok i en affär. Igår höll jag på att glömma den på väg till bussen och idag, då jag skulle lämna lägenheten höll jag på att glömma den än en gång. Men den hängde med på stan, och jag gick in och köpte en Mountain Dew och gick sen till H&M och köpte en väska, en sådan.. Axelväska? Messenger Bag heter det i alla fall på engelska, men hur som helst... Jag åkte hem, efter att ha pratat lite med Emelie utanför resecentrum, och kom då på att jag glömt min bok. Som inte ens är min! Den är lånad och tillhör Lunds Universitet, och skulle orsaka mig dryga böter ifall jag blev av med den. Så jag fick lite panik, men kom sen på att jag jag nog lagt den på en hylla på H&M, då jag provade väskan.
Det hade jag dock inte, för jag ringde dit och expediten fann den inte. Sen kom jag på att jag köpt en Mountain Dew, så jag började leta frenetiskt efter nummret till Kiosken och hittade äntligen den - och där var den! Så slutet gott allting gott.
Nu undrar jag bara vad den där känslan är som dröjer sig kvar i mitt sinne, en lätt irriterad känsla av sömnbrist och alkoholförtäring kanske? Jag drack inte mycket, men jag drack öl, vilket jag inte tål, egentligen. Tydligen kan jag inte ens dricka en öl längre. Men jag lär mig aldrig! Eller kanske var det på grund av att jag drack den och en halvliter cider? Eller så är det nån annan känsla som spöar min hjärna. Usch. Hoppas den går och dör och ruttnar långsamt.
*Not,16.50 : PS: Herrejävlar. Kom på att jag inte druckit en enda kopp kaffe idag. Hur kommer det sig att jag lever ännu? Nu måste jag brygga kaffe! På momangen. Ber om ursäkt för ett ganska ytligt inlägg idag, man kan inte vara djup alltid,och skrivandet har gått dåligt. Jag är alltid omkring folk, t.ex i Lund, och då kan jag inte skriva. Jag blir paranoid att någon läser det jag skriver och kan inte koncentrera mig. Jag måste vara ensam för att vara kreativ. DS. *
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)