Jag skulle skriva nånting intressant men glömde vad det var..
Det enda jag kommer på är att jag avskyr min jäkla tenta som plågar skiten ur mig och att jag är extremt negativ idag. Min hals plågar mig även, känns som jag håller på att bli sjuk - men blir aldrig riktigt sjuk. Bara lite sådär halvt så att jag blir hängig och lite ont i halsen ibland. Få det överstökat?
Eh. Ja. Jag tappade allt jag tänkte på och orkar inte plocka upp det. Morsan kom in och sa åt mig att lägga mig, varpå jag blev jätteirriterad - helt irrationellt. Jag borde såklart göra som hon sa, så att en ny helvetisk dag av tentaskrivande kan börja. Blir tvungen att skriva mycket imorgon, det blir mer och mer, ju närmre deadline jag kommer. Jag har skrivit en sida idag, jämnfört med en halv igår. En dubbling imorgon skulle innebära att jag var klar och tvungen att banta ner min tenta. Men skärp dig, det kommer inte att hända.
Nästa delkurs har jag min första saltenta, undrar hur det blir. Mindre utdraget, men mer nervöst, antar jag. Får panik då jag sätter mig i salen och glömmer allt jag läst, känns det som. Alla tentor och prov är hemska, helt enkelt. Ibland önskar jag att jag körde lastbil eller något, som min polare. Vad som helst tycks bättre än att plugga, medan man pluggar.
Men vad som helst tycks bättre än att jobba, då man har ett enformigt, lågavlönat jobb, kan jag tänka mig. Men det känns som jag är tvungen att studera, inte som ett aktivt val. Verkligen inget jag brinner för. Jag har tappat all ork och sitter och stirrar apatiskt på min skärm. Hoppas på att några ord ska magiskt dyka upp, som vanligt.
I slutänden vet jag att jag lyckas. Jag lyckas producera en tenta som förhoppningsvis ger mig godkänt, åtminstone. Som en klassisk underachiever - som kan mer men inte orkar, antar jag. Jag börjar ifrågasätta nyttan med allt. Ska livet verkligen handla om att plugga och jobba? Det finns ingen väg undan, i vilket fall. Men jag bara måste göra allt svårt för mig, genom att ifrågasätta allt.
Kunde man inte vara tonåring en gång till? Det verkar jobbigt, det där med att bli vuxen. Det var skönt att inte behöva bry sig alls, om någonting faktiskt. Inbillade man sig åtminstone. Nåja. Nu ska jag lägga mig och vrida ett par timmar. Eller vi får väl se, om jag har tur somnar jag. Vissa nätter går det bara inte. Sen ska man bara hitta motivation att asa sig upp för att fortsätta skriva också. Usch.
Hejdå. (Nej, fan i mig. Jag känner inte ens för min vanliga avskedsfras)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar