Jag var som vanligt uppe alldeles för länge igår (när dygnet är vänt är det ottroligt svårt att vända tillbaka det, speciellt eftersom man inte behöver gå upp "i tid" varje morgon, utan varannan eller så)! Titeln var bara låten som jag råkade lyssna på just nu, men självklart kan man relatera den till mitt liv.
Min oförmåga och ovilja att förändras, jag är uppe för länge och kommer alltid för sent. Jag spenderar nästan alla mina pengar på att festa (i helgen prioriteras till exempel fest över ett par nya jeans).. Jag är hopplös, men jag trivs, för det mesta. Så tills vidare får det duga, tills jag blir tvingad till mer ansvar och bla bla bla...
Jag känner mig sådär dampigt omogen idag, har varit flummig hela veckan, vilket ni kan ha upptäckt på min bilddagbok. What the hell is ADD? What's my age again? What's my again?
Hur som helst, i natt bestämde jag att denna morgen skulle vara annorlunda. Jag satte alarm från klockan sju, som skulle var femte minut, växlat med var tionde minut så att jag skulle komma upp till tjugo över sju - en timme innnan bussen gick. Men ni känner ju mig. Trots detta, så snoozar jag i 40 minuter, min rullgardin gör det så mörkt och behagligt i rummet, sängen är så varm och skön och det är så kallt där ute.. De vanliga motiven.
Dock så hade jag hunnit med bussen tjugo över, inbillar jag mig, obotlig tidsoptimist som jag är. Men det behövde jag inte oroa mig för, eftersom jag kunde tigga skjuts av morsan imorse. Hon sa att hon skulle köra "fem i halv" men jag hörde det som "fem över halv" - så jag satt och åt frukost i godan ro, och slängde mig i duschen vid kvart över åtta, och hann bli klar till 08.34.
...Efter att ha duschat, slängt på mig kläderna och lyckats trampa på häftstiftet som trillat ner så från min Ramones-plansch på väggen, stoppat in linserna - som sved idag, så det tog extra tid, samt slängt på mig en mössa. Håret hinner jag aldrig fixa, och det spelar ingen roll, blir aldrig nöjd. Det kan ta evigheter..
"Varför har du mössa när du är så fin?" - tack morsan, för man kan ju inte vara snygg MED mössa, det går ju helt enkelt inte. Där blev jag ganska irriterad och snäsde åt henne lite, jag blir rätt otrevlig när jag är stressad. Vad hon menade var nog att jag är snyggt klädd (och det är jag, men det är är mig vi snackar om. Men dagens klädsel: Mörka jeans, vitt skärp, svart farfarströja med vit t-shirt under, blå hoodie. Bild kanske kommer upp senare idag, ifall jag har lust med det).
Sjukt att jag alltid, oavsett hur mycket tid jag har på mig ursprungligen, blir stressad och ofta missar bussar och liknande. Det är precis som gruppen jag gick med i på Facebook igår, jag tänkte direkt att "det här är så jag!": Vi som alltid är ute i sista sekunden, fast vi hade gott om tid från början
Nåja, ingen är perfekt, det är väl nåt jag får jobba på.. Nån gång. Ehe. Host. Senare, en annan gång. "Mañana mañana... eller manana manana som vi säger. Skjut på det, skjut på det skjut på det... " (citat från Timbuktu's Det Löser Sig). Timbuk har de rätta lösningarna!
"[...]vad jag tror är att om vi skiter i det och inte gör ett piss
så kommer nog tiden att lösa hela grejen, för tiden har en sån magisk effekt på oss.
Mañana mañana... eller manana manana som vi säger. Skjut på det, skjut på det skjut på det"
Så är det här i livet, vissa sliter och står på, andra står och ser på (haha, det rimmade ju, riktigt bra rim!). I slutändan dör vi allihop, varför inte njuta istället för att stressa? Men så funkar inte samhället, det vore naivt att tro det. Skulle alla fånga dagen istället för att gå till jobbet hade ekonomin rasat ännu mer än vad den redan gjort i dagens lågkonjuktur och wallstreet-gubbar hade hoppat från höghusen á la trettiotalets depression.
Häng er i era slipsar, jag vill inte ha era tråkiga liv, så kände jag för två-tre år sen och det finns väl lite kvar... Nu när vuxenlivet annalkar får jag panik, jag vill inte. Jag köper lite tid, slöpluggar och ser vart jag hamnar i livet. Låter som en plan! Det löser sig!
Dagens låt: ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar