Down with the sickness.

Usch vilken dag..

Jag inleder dagen med att försova mig, något jag blivit otroligt bra på (inte direkt den typen av färdighet man skriver på sitt CV).

Som vanligt har jag inte kunnat sova på natten, och ligger vaken när solen börjar gå upp och färgar himlen organge. Då när postbilen kommer brummandes och brevbäraren försiktikgt lägger i posten men ändå lyckas smälla med locket på brevlådan - då runt tre, fyra. Min hals gjorde ont och tankarna for runt, jag var trött men kunde inte sova. Men det är naturligtvis mitt fel, jag har ju fel dygnsrytm.... Kanske inte hela sanningen.

Jag vaknar efter några timmar, först av att morsan öppnar dörren och Daisy står vid sängen och gnyr, utan anledning, hon vill bara ha uppmärksamhet. Morsan skramlar med något på toaletten, och vägrar stänga dörren efter sig. Yrvaken går jag upp och stänger dörren, och drar täcket över huvudet.

Någon timme därefter ringer klockan. Igen och igen. Och stängs av igen och igen. Jag håller mig vaken, snart måste jag gå upp tänker jag, om tio minuter.. Ska bara ligga och dra mig tills dess...
Och så vänder jag mig i sängen igen och somnar om.

När jag vaknar igen är det försent. Men jag stressar ändå, jag klär på mig, tvättar ansiktet och armhålorna, tar rikligt med deo för att inte stinka, brygger kaffe och förbereder mig för en stressig morgon. Men den trötta, tunga känslan i mitt huvud gör förkylningen påmind, och rösten låter än en gång som en sliten whiskeyröst, jag övervägde att inte åka till Lund alls, men nöjde mig med att äta i godan ro, missa första bussen och komma tjugo minuter försent.

Seminariet blev ännu en pinsam tystnad, jag hade inget att tillägga, jag hade inte ens läst hela boken, men 180 sidor på några timmar igårkväll (och delvis på bussen) fick räcka. Jag fick lite idéer åtminstonde, om ingångsvinklar för analysuppgiften, sen blev det en och en halv timmes bussfärd stirrande ut genom ett smutsigt bussfönster, rock'n'roll som vanligt dånande i mina öron - och som vanligt två kilometers promenad hem från bussen.

När jag kom hem var jag trött och hade huvudvärk, och efter att snäst åt morsan och förbannat mig över att det inte verkar finnas en enda värktablett i hela huset, sov jag i två timmar. Huvudvärken har jag inte blivit av med, och trots en kopp te med massvis med honung - och dessutom minst ett halvt paket halstabletter om inte mer - så gör det fortfarande ont i halsen.

Kvällen kommer att spenderas på liknande vis; att tycka synd om mig själv, kanske se på The Dark Knight, som är jävligt awesome. Av slentrian skjuta fram allt jag borde göra. Jag är faktiskt sjuk, och sedan struntar jag i vad de tycker om det. Jag borde hinna i alla fall. Att vara stjärneleven har aldrig varit min grej, men jag gör det jag ska och oftast i tid, åtminstonde.