Det är nåt vackert och romantiskt över det på nåt sätt. Jag blir sedd som slö och oduglig, men jag gillar det och har svårt att tänka mig in ett "nio-till-fem"-liv. Som snarare blir ett åtta till fem, för ingen börjar väl nio här i Sverige? Jag är impulsiv, jag vill göra det som faller mig in, jag har svårt att koncentrera mig på det som anses väsentligt. Jag har många gånger funderat på om det, helt allvarligt, är något fel på mig. Någon lätt ADHD eller ADD eller något. Men vågar inte få det bekräftat. Att skylla på att jag är kreativ konstnär eller musiker duger inte, eftersom jag inte sysslar med något av det, mer än att spela skiten ur mitt trumset ibland, och drömma om att spela i ett band. Drömmar, drömmar. Aldrig mer än drömmar...
"You know I'm a dreamer, but my hearts of gold.." (Mötley Crüe, Home Sweet Home).
(De orden hade förövrigt blivit en awesome tatuering. Stämmer så väl in på mig. Men då hade väl morsan dödat mig. Tatueringar och piercings är något hon hatar. Så fort jag kommer hemifrån, intalar jag mig...)
Men jag tror åtminstonde jag är lagd åt det kreativa hållet. Men bara på natten, då kommer allt. Meningslösa texter som jag brukar knyckla ihop och slänga, missnöjd med att jag inte besitter förmågan att komprimera en känsla, tusen ord, till korta rader.
Drömmar om framtiden, allt från band till, faktiskt, hus och familj dyker upp i mitt huvud om nätterna. Det skrämmer mig, det ordinära, svenne-livet. Samtidigt som det är något vackert, jag nån gång vill ha. Men jag vill att mina barn (ja, jag vill ha ungar, nån dag låångt i framtiden, förhoppningsvis.) ska växa upp med rock'n'roll och en känsla av att de duger oavsett hur de är. Inte en massa skit om hur man ska vara, hur man ska se ut och leva. En känsla av otillräcklighet, alienering i sin egen jävla familj. Jag tänker på det perfekta huset, med en källare med bar och plats för trumset och musikutrustning. Läskigt, men jag är sån.
Jag är ingen nomad, jag är en bobyggare. En trygghetsnarkoman. Svensken inom mig gör sig påmind. Samtidigt som jag vill kunna ströva fritt ibland, i ensamhet, fri från allt, bara jag och månens ljus.Poetiskt va?
Jag vet inte, jag vet inte vad jag vill ibland. Jag vill bort, men jag vill stanna kvar. Jag vill ha allt och ingeting, samtidigt, men inte göra nåt för att förtjäna det.
Idag har jag sovit bort halva dagen, som vanligt. Sen jag jag ner vid tolv, slog på en kanna kaffe, lade mig i soffan och somnade vid teven. Att teven var på gav illusionen att jag tittade på den, medan jag kröp ihop och somnade. Farsan kom ner för trappan och jag famlade efter mina glasögon (Ja, jag har glasögon. Det suger!) och låtsades kolla. Jag hade glömt kaffet på bryggaren, så det var nog tur att han kom ner, så det inte brändes. Jag tog en kopp, och en till och slötittade lite på teve.
Jag har inte gjort nånting idag, mer än att se på teve och banka skiten ur mitt trumset, men ibland känns det så okreativt. Man skulle kanske varit gitarrist istället? Sen kom farsan hem och jag blev tvungen att klippa gräset och försöka gräva upp ett mindre träd ur trädgårdslandet.
Imorgon är det fredag. Vad som händer vet jag inte ännu, jag ser alltid vart jag hamnar, allt eftersom det händer. Ibland händer ingeting. Ibland drar vi spontant ut på krogen, eller något annat tidsfördriv. På Lördag vet jag åtminstone att jag ska till Malmö och se Familjen och Maskinen, och på Söndag..
Åh, på Söndag. Då ska jag se Lars Winnerbäck live. Jag längtar galet mycket faktiskt. Han är så sjukt bra. Jag struntar i vad någon säger. Skiter i om det är rock'n'roll. Om det är 'coolt'. Är jag ens rockare? Eller bara en drömmare som råkar gilla rock'n'roll? Och vad är skillnaden? Winnerbäck talar till drömmaren i mig, han är klok, poetisk, romantisk, han har den där förmågan.. Att beskriva exakt hur allt är, en känsla man kan relatera till, som kan omfatta tusen ord, i några rader. Det är han och Thåström som kan göra sånt. Nej, det finns såklart många andra, men de är favoriterna. Fan vad bra det kommer att va!'
Så, för att citera en Aerosmith-låt; "Dream on". Och såklart:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar