Going all night long.

Hej på er, tänkte att jag skulle uppdatera er, som lovat. Är sjukt nöjd med min helg, även om gårdagen spenderades med att sova till fem, mer eller mindre. Men jag ska inte upphålla mig vid det, utan kommer till det senare. Som Slash hela tiden skriver i sin biografi förresten, men kommer aldrig till det.

Sitter här och lyssnar på Buckcherry's nya platta förresten, vars titelspår är helt klart godkänd rock'n'roll, kanske lite upprepande men ett klart budskap om att de partajar hela natten. "We're going all niiight long". Med långa solopartier i bakgrunden och ett härligt beat som börjar på koklockan och fortsätter på hithaten, ganska basic men funkar alltid. Andra låten nu, It's a party. Inga invecklade texter, ett simpelt beat som börjar likt We Will Rock You, "bump-bump bump", ni förstår. Kanske borde de spendera mer tid på att göra sin musik mer komplex istället för att partaja "All Night Long"? Men som vanligt leveras festglad rock'n'roll med härliga gitarrsolon och det är just det jag vill ha. Det är det bästa som finns.

Ska inte tråka ut er med att rescensera All Night Long låt för låt, utan åter till min uppdatering. I Fredags kom jag hem, trött som vanligt efter jobbet, och lade mig, svettig, jordig och äcklig, och läste lite mer i The Dirt, som jag börjat läsa. Eller jag är väl halvvägs igenom den nu. Det går mycket snabbare än Slash's ganska långdragna redogörelse av sitt liv, och är verkligen jättebra! Alla borde läsa den, oavsett om de är Mötley Crüe-fans. Tycker jag åtminstonde.

Hur som helst så fick berättelserna om deras galna upptåg mig att vilja sänka en flaska Jack och bara röja maximalt. "Party Like A Rockstar", typ. Så jag duschade, läste lite till och smusslade ut ett paket cigg, och åkte lite tidigt in till stan. Jag täntke gå till Biljard för att ta en Jack 'n' Coke men det stod på dörren att de öppnade kl 20.o0 från nån gång i Juli till nångång i Augusti, jag tittade bara snabbt och bestämde mig att jag inte skulle vara alkoholisten som hängde på porten när de öppnade. Så jag gick och satte mig på en brygga vid Helge Å och väntade lite. Sen gick jag tillbaks till Biljard och satte mig och smuttade på en Jack'n'Coke. Det var en handfull människor där, vid fem över då jag kom dit, så jag kanske kollade för snabbt på datumen. De brukar öppna vid fem annars.

Sen stack jag till Marcus, som körde Master of Puppets på vad jag misstänker var, om inte högsta så åtminstonde nära högsta volym. Annie färgade hans hår korpsvart och jag tog en lur i soffan, och Laura och Niklas dök upp. Sen även Stoffe och Jouni. Macke gick och duschade med en öl och Stoffe hängde med, eller jag vet inte vad han gjorde. Vill inte veta heller.. Haha. Det blev en lur till i soffan, alla var trötta efter en veckas jobb. Sen tiggde jag till mig ett glas Jack av Macke. Till slut. Eller ja, han fick en tjuga för kanske en sexa om inte mer, så ganska okej.

Ett halvt glas Jack för en tjuga är rätt okej, tyvärr så hade han inget "blannevann" (groggvirke på rikssvenska), fast efter jag druckit hälften kom han på att han hade lite Coka Cola Zero, som jag fick, och sen gick det snabbt ner. Inget smuttande där inte. Jag tiggde även till mig ett glas Captain Morgan, också rent. Men det gick lättare, den kryddiga romen var.. Nåja, god är väl att ta i, men den gick ner, lätt! Jag tömde det, och sen bjöd Macke laget runt (av dem som ville ha, och då hade det anlänt två tjejer med, som tydligen var stoffes polare, men de avstod) på Mummelman-shottar. Som är ungefär som Jäger, fast billigare och med äcklig eftersmak. Men jag kände inte smaken så mycket vid det laget.

Därefter började galenskapen, jag och Marcus bråkade lite, fast inte allvarligt. Jag slog honom på hans dåliga axel, så han slog mig på knäet. Men han hade sitt knogjärn på, så det gjorde rejält ont. Och ännu ondare dan efter. Jag slog även mig själv med knogjärn på benet och knäet (innan macke slagit mig på knäet) så jag vaknade rejält mörbultad dan efter. Och det var bara början av alla skador.

Jag trillade även och skrapade upp min hand, och skulle sparka en soptunna men missade väl eller bara tappade balansen så jag trillade baklänges så att jag trillade in i en bänk, med ryggen före. Jag bara borstade av mig, och klagade lite på hur ont det gjorde, men vi antog att eftersom jag kunde gå och allt så var det ingen fara. Vi gick till ett ödehus, där fönstret tidigare var insparkat, så man kunde gå rakt in. Men de hade satt plywood för fönstret nu så vi sket i det. Jag som ville visa dem ödehuset. Det var det jag spenderade natten i på midsommar, haha. Galet!

Så gissa om jag var mörbultad när jag vaknade klockan åtta, då de skulle iväg till Göteborg. Jag somnade om ett par gånger, sen tvingade jag mig själv att gå upp, mumlade hejdå och vinglade iväg till bussen. Jag kom hem precis när morsan skickat "Hej var är du, börjar bli orolig", runt halv nio på morgonen, och jag gick in och sa "Hej, här är jag!". Hon frågade vad vi gjort, jag svarade inte så mycket, och hon undrade fall jag ville ha kaffe. "Nej, jag ska ha sömn", sa jag och gick upp och lade mig. Jag blev väckt vid tolv, men sov till två, därefter satt jag och halvsov vid teven och gick och lade mig efter en stund och sov till fem. Mer eller mindre i ett sträck. Jag sov verkligen hela dagen, jag orkade ingeting och var sjukt mörbultad och bakfull. Till alla mina skador upptäckte jag att jag även lyckats stuka foten, vilket jag inte har något minne av hur det gick till.

Vid halv sex åt jag för första gången den dagen, en ostmacka fick jag ner. Den andra fick hunden. Jag satt i gräset och njöt av att det var lite kyligt och det kom någon liten droppe regn var annan minut, ett lätt regn. När man är bakfull får man någon sorts feber och blir jättevarm, så det var skönt. Jag piggnade till lite, men var fortfarande sleten. Kvällen spenderades vid teven, med mikrad pasta och stekt korv (uppstekt av syrran lite tidigare), och en kopp kaffe. Den första koppen på hela dagen, eftersom min mage blir konstig dagen efter. Jag såg Ghostrider, en riktigt bra rulle, med härliga soundtrack av ZZ Top, Ozzy Osbourne och Spiderbait, bland annat.

Jag var som piggast vid tio, trummandes entustiastiskt till rocklåtarna som var soundtrack och njöt av en ganska klyschigt töntig film egentligen, men ändå så bra, om anti-hjälten som säljer sin själ till djävulen för att rädda sin far från cancern. Han håller sitt ord, men dagen efter dör fadern, som blivit botad från cancern, i en olycka. De båda är motorcykelstuntmän. Så småningom blir sonen, som spelas av Nicholas Cage, djävulens prisjägare som samlar in onda själar. Så i princip bekämpar han ondska. För ondskan. Typisk antihjälte. En sådan film syrran hade totalt avfärdat och tyckt jag var töntig som gillar en film där huvudpersonen blir ett flammande skelett med monster-motorcykel. Men den är riktigt bra. Vid elva duschade jag och gick och lade mig. Läste lite och slockande vid tolv.

Jag har ingen aning hur alkoholiserade, nerpundade rockstjärnor klarat att festa så hårt. Varje dag. Istället för att slappa vid teven (för jag orkade inget annat), tar de en flaska jack och en sil och festar lika hårt på kvällen. Och hur lyckas de spela, när de är helt borta i huvudet av kokain, heroin, jack, sömntabletter, ja, allt möjligt i en enda röra. Jag förstår inte det! Verkligen inget att se upp till, men det är förbannat fascinerande, och jag kan inte hjälpa att tycka att mina idoler är jävligt coola. Kanske inte Sid Vicious, han var extrem, men Nikki Sixx, Tommy Lee, Slash, Lemmy, alla de rock gudarna. Ja, jag idoliserar väl Vicous med, han var punken förkroppsligad. Men en jävla pundaridiot utan nåt i skallen. Som de alla är. Men skillnaden är att de flesta av den gått igenom rehab och nu är nyktra.

Sjukt förresten att Nikki och Slash överlevt flera överdoser. Det gör dem till gudar. Men inget liv jag vill ha, jag är den lugna typen, som hellre sitter hemma med lite öl och en biografi och lyssnar på musiken jag älskar. Festar hårt ibland, men vill även njuta av lugna kvällar. Fy fan för rockstjärnelivet. Eller? Ibland vill man ha det trots allt.

Idag är jag förresten rätt sliten, men gick upp efter säkert tjugo timmars sömn det senaste dygnet vid tio och mådde rätt bra. Men börjar undra om det är en tvådagars bakfylla på gång. Är fortfarande jättetrött och har lite ont i halsen, hoppas det går över. Ska ändå inte göra något idag, bara läsa ut The Dirt. Positivt åtminstonde att jag inte längre har ont i knäet och foten. Dock gör det lite ont i ryggen, där jag har ett fint skrapsår längs ryggraden, med sår vid varje kota. Ser ganska coolt ut. Haha. Vilken idiot jag är.