You try so hard to bring me down, you can't break the broken.

Hej, jag har inte skrivit på ett tag så tänkte skriva några ord.


Inget kul har hänt på sistone som jag kan berätta om. Så istället tänkte jag gnälla lite, okej?

Det är nämligen så att det känns jävligt tungt just nu, studietakten känns omänsklig och det känns som jag inte är gjord för det här. Alla känns så jävla pretentiösa och tar sig själva på alldeles för stort allvar, jag passar inte in.

Min pretentiösa jävla grupp uteslöt mig inför seminariet i måndags, till exempel. Jag blir så sjukt besviken, men framförallt lack. Jag var nämligen sjuk i torsdags, då de bestämdes att ses efter seminariet som jag också missade. Jag kunde inte förmå mig att ta mig upp, jag var fruktansvärt trött och krasslig, hade ont i halsen och allt sånt. Jag mailade dem när jag vaknade, men då satt de redan och jobbade och såg inte det förrän efteråt. De kom fram till att de tre skulle utforma redovisningen för dem och utesluta mig, och motiverade detta med att jag inte bidragit tillräckligt för den slutliga analysen och sammanställandet var en så stor del. Men vad underligt att jag inte kunde bidra till den när jag varit sjuk? Tydligen får man inte bli sjuk... Men i övrigt är jag kanske inte gruppens mest aktiva, men jag försöker. Skillnaden är marginell, gruppens totala insats räknas väl ändå främst?

Så jag stod där som ett fån på seminariet, utan att ha nåt att säga. Förklarade att jag varit med i övrigt och bara missat sista delen, men jag blev ändå tillsagd att göra en kompletterande uppgift. Ska maila och se fall jag kan göra den under lovet, för jag hinner inte annars. Jag har även kuggat den andra tentan, denna kursen var mycket svårare och mer krävande än jag trodde. Omtentamen är om två dagar, men jag tror att jag satsar på nästa tenta istället, om en vecka. Även ett exempel på omänskligt tempo, omtenta några dagar innan nästa tenta - tusen sidor att studera inför varje tentamen. Good fucking luck!

Allt känns så jävla tungt, jag orkar snart inte mer. Önskar jag gått nåt mer praktiskt på gymnasiet, skulle blivit lastbilsförare som Nisse eller något. Jag säger välkommen till klumpen i magen, min kära ångestklump som kommer allt som oftast när jag tänker på sånt här.Jag känner mig bara allmänt hopplös.