Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp.

Jag har blivit väldigt glad för Lars Winnerbäck. Som jag tidigare nästan avskydde, trots att jag knappt hört något av honom - i en distanserad och fördomsfullt hatrelation till all musik som var annorlunda från det jag lyssnade på.

Hans tidigare demos och kasetter (som finns tillgängliga på nätet) har dålig kvalité, lite sjaskigt ljud, men hans musik är djup och avslappnande. Jag bara sitter här och lyssnar. Jag gör ingeting alls. Jag är uppe ligger uppe hela nätterna, sömnlös. Jag sitter som i en komfortabel koma vid min dator om dagarna, ser lite på TV, lyssnar på musik. Tänker. Någon föreläsning två gånger i veckan.

Jag mustade upp tillräckligt med ork och disciplin att städa och tvätta igår. Och en promenad i kylan. Det är mitt underbara liv, som saktat in och nästan stannat upp, i en tröstlös tristess. Ett virrvarr av känslor, en berg och dalbana av lycka och panikångest. Jag är för gammal för det här, slår det mig. Jag är nitton, ska fylla tjugo nästa höst. Då är tonåren officiellt slut, och jag blir vuxen.

Min sista gratis-skjuts kan jag njuta av, mina sista linser och kanske glasögon betalda av mor och far, gratis boende och mat ett litet tag till. Sen blir antagligen det arbete varvat med studier, hyror och räkningar, ansvar och jobb tills jag är sextiofem. Min plan är att studera ett par år, slösa på mitt liv och dröja kvar i studentlivet, med öl och tentamen, tills jag är kanske tjugofem åtminstonde.

Jag har gott om tid att arbeta. 40 år, tills pensionen, jag hinner nog göra rätt för mig. Inte för att jag känner någon skuld till samhället, för att jag råkade födas på just denna landplätten. Men arbeta och betala skatt det måste man, för social acceptans. Ett samhälle byggt på arbete - ingen tid att vara sjuk eller trött, är man vuxen ska man arbeta.

Nåja, förhoppningsvis trivs jag med det jag gör, eller hittar någon som gör det värt att fortsätta, varje kalla vinter efter vinter. Jag drömmer mig bort, bort härifrån. Men bekvämligheten får mig att stanna, och jag vet att jag kommer inte långt härifrån.