Halmbalarna ligger överallt på fälten efter att bönderna kört med skördetröskan, och snart är allt färdigskördat, fälten gapar tomma runt växthusen. Pärorna och betorna ska väl snart upp igen tror jag morfar sa, och rapsen är redan sådd till nästa vår, innan det blir för kallt.Det mörknar snabbare och det är kyligare i luften. Lars Winnerbäck strömmar ur mina högtalare. Sensommaren har övergått mot höst. Det känns helt okej. Det är lite mysigt när hösten blir gyllene och faller till marken och det är sådär lagom när solen står på men det ändå är svalt i luften. Det är mysigt att höra smattrande regn. Det är mysigt att veta att man har någon att spendera hösten med, och många fler. Jävligt mysigt. Så det känns helt okej!
Jag vet inte vad jag ska göra i höst, morsan är på mig igen. Hon säger att hon håller med om att det inte ska vara för hennes skull jag pluggar, utan för min egen - och inte heller för sakens skull. Men hon vill så gärna att jag med fortsätter att studera. Syrran ska ju plugga juridik nu. Studenterna har börjat höstterminen, en vecka efter de minde småttingarna eller något. Men jag vet inte vad jag ska göra i höst, eller i framtiden. Det känns helt okej. Jag tar mitt truck-kort, kanske tar taxikort och söker jobb så småningom.Jag har inte bråttom, jag är inte så orolig egentligen (fast ibland blir jag, av allt tjat.) Älsk har fått ett jobb på Lyckås Gård, som har massa morötter och börjar nästa vecka för att få ihop fler timmar. Det känns helt okej, hon har två timm-anställningar så förhoppningsvis kan det gå ihop så att hon har nästan motsvarande en heltidstjänst i antal timmar så nu vet jag att det kommer att fixa sig med ekonomin. Att vi klarar att flytta ihop, förhoppningsvis relativt snart (kanske inte förrän efter årsskiftet dock). Det känns helt jävla okej.
Nä, det känns inte okej. Det känns jävligt bra. Eller..Det borde göra. Varför kan jag inte bara få va, bara ta det som det kommer? Fundera på vad jag vill, för just nu vill jag ingeting. Det har bara gått ett lite mer än ett halvår, jag behöver tid att bara vara. Bara jag har nått att göra och det går runt med pengar och sånt så skiter jag i allt. Hederligt arbete känns bäst och jag vill inget annat. Just nu åtminstone. Sen får vi se. Jag tar allt som det kommer och "hankar mig fram". Men ständigt frågas det efter vad jag vill, om jag inte ska ta och börja studera igen? Nej, jag ska göra det som gör mig lycklig. Det tycker jag känns helt jävla okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar